Jag har hört om stad ovan molnen ….
Kanske har du hört den strofen ur den kända gamla psalmen. Kan det finnas en stad ovan molnen?
Många gånger har jag sett mot himlen och dess moln. Så har solen brutit igenom molnen. Jag har alltid då tänkt att det är ljuset från staden ovan molnen. Den liksom glimtar fram med dess vackra ljus.
Nyligen flög jag ovanför molnen. Jag såg ingen stad där. I alla fall inte där planet flög. Jag såg däremot solen lysande. Jag såg en vacker blå himmel. Nu flög vi ju bara på 11000 meters höjd. Så staden kanske fanns ovanför planet.
Ibland har vi högtflygande planer. Jag satt och lyssnade på några sommarprat också. Wandt berättade om sin resa till rymden och ISS. Rymdstationen som snurrar runt jorden. Han har sett utvecklingen från att en människa har landat på månen till där vi är idag. Han tror att vi kommer att åka ännu längre ut i rymden i framtiden.
Ibland känns det som att vi människor har rätt högtflygande planer. Vi tar oss nästan vatten över huvudet med allt vi så gärna vill göra. Vi tror oss om så mycket.
Satt och lyssnade på en bok Sahlberg har skrivit. Hur enkelt han beskriver hur han bad och Gud visade vägen.
Kanske är det lite för enkelt att be Gud om råd och vägledning men vi väljer ändå vägen själv och ger själva det råd vi vill höra. Det kan kräva både mod och uthållighet att be Gud om just vägledning. Att i stillhet i tanke och handling vänta in. Vänta in svaret.
Nu är inte alla högtflygande planer vi får fel. O nej. Dom kan verkligen vara från Gud. Ibland har ett vi nog svårt att tro att dom till och med är möjliga. Men det visar sig fungera för att den kom från Gud.
Är det något jag verkligen är så tacksam för i livet är att jag har kunnat be Gud om hjälp, ledning och råd. Säger inte att jag lyckats till 100%. Men dom gånger jag gått den vägen och haft förmåga att lyssna in har det fungerat. Visst hade det varit kanon om jag lyckats fler gånger.
Finns en gammal kör som det nog var länge sedan som den sjöngs (kanske)
Herre led mig dag för dag i din vilja vill jag va om det än genom lidande bär.
När min vandringsfärd syns lång jag dig beder gång på gång herre led mig dit hem där du är
Visst, lidande vill man gärna undvika. Men jag har lärt mig att Gud har en väg ut ur det också. För hur det än är med lidande vill jag vara i Guds vilja. Jag kan se tillbaka på livet och se att det har mest varit goda dagar med Gud även om det glimtar fram mindre goda dagar också.
Hur var det nu med staden ovan molnen? Ja, läser man i uppenbarelseboken så finns den där. Någonstans. En ny himmel och en ny jord. Hur allt ger sig när vi väl kommer så långt är för mig underordnat. På vår jord kan man ha flera medborgarskap. Det tycker vi inte är konstigt. Men att vi kan ha ett medborgarskap i himlen också är för många lite märkligt. Men jag tänker att det är det mest naturliga i hela världen. För det handlar om att vi en gång får komma hem igen. Så det medborgarskapet behöver vi vara rädda om. Det har med evigheten att göra. Så om den platsen är ovanför molnen, här på jorden eller någon annanstans är inte det viktiga för mig. Det viktigaste är att den existerar. Och det är jag viss om.
Pedher´s blogg 