”Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med oss, så ska vi göra gott mot dig. Herren har lovat Israel allt gott.””
Fjärde Moseboken 10:29 SFB15
Jag läser i 4:e Mosebok just nu. Där läser jag versen som jag citerade ovan. Där läser jag uttrycket…
Som Herren har lovat att ge …
Följer man Israels historia ser man att Gud gång på gång ger dom löften vad han vill ge dom. Ibland blir det så bra. Gud kan ge dom det han lovar. Men ibland händer det något och Gud får avvakta med sitt löfte. Kanske får det helt enkelt utebli. Jag tänker att Guds löften är inte bara en automatik som händer. Det finns villkorat på något sätt. Så jag tänker så här….
För att få det Gud vill ge kan det innebära att man måste bryta upp från något man redan har. Man kan ibland få lämna platsen man bor på för att frigöra löftet över sitt liv. Eller gå till en plats där löftet blir möjligt.
För att få det Gud vill ge kan det innebära att man måste avstå något som hindrar. Kanske ett levnadssätt eller något annat vi gör som gör det omöjligt för Gud att infria löftet. Men det kan också vara sådant man har så kärt att det tar allt vårt fokus.
Så när Guds löfte uteblir kan vi behöva vända frågan till oss själva. Är vi på ett sådant sätt att Gud inte kan infria sitt löfte? Eller är omständigheterna förändrade så att det inte längre går?
Så min fundering idag är…..
Behöver du bryta upp från något för att Guds löfte skall infrias i ditt liv?
Hade inte Israels folk brutit upp med sitt läger och gått till det land som Gud hade lovat dom hade de varit kvar i öknen fortfarande. Så fundera på vad du behöver bryta upp ifrån för att inte vara kvar i ”öken” du just nu väntar i.
Gör vad du kan för att Gud ska kunna ge sig det han lovat dig.
Pedher´s blogg 