Läs med mig 4 Moseboken – Kapitel 14

Uppror … Varför gör folk uppror? Varför reagerar man negativt? Är det för att det inte passar dom eller blir det för närgånget? Är man mer inne på att få sin vilja igenom än att följa andra? Här uppfattade man att man hade haft det bättre i Egypten – vilket nog inte var den sanna bilden. Men man hade glömt hur illa det var. Eller så trodde man att det man visste om, även om det var dåligt, ändå var bättre än det man upplevde nu. Man kan se att det trodde på de spejare som i modlöst tillstånd glömde bort Guds möjligheter.  Vad är de som gör att du reagerar starkt i något sammanhang? Är det en sund reaktion på något som verkligen man ska reagera på eller det för att det ställer sunda krav på dig fast du inte vill det?

Hur länge … Kan man ana en viss uppgivenhet hos Gud? Börjar tålamodet ta slut? Gud kliver in när det nåtts en viss gräns. 

Herren är sen till vrede … Rik på nåd. Gud förlåter missgärningar. Det är de sanna orden om Gud. Mose vädjar till Gud själv genom dessa ord. 

Konsekvenser … Det blev konsekvenser. Man hade frestat Gud till den gräns att Gud agerade. Man fick inte se landet de hade vandrat till. Inte bara dessa män som tio gånger testat Guds tålamod – nu får man vandra en omväg till landet ännu en gång. Den unga generation skulle få inta landet. Men inte folket som var äldre och klagat. 

Men i Kaleb är en annan ande … Kaleb hade följt Gud i allt. 

40 år … Det var ett långt straff. Jag kan ana att det är så på liknande sätt det skett genom historien. Gud kallar sitt folk men man sätter sig upp emot honom på något sätt. Så får man tyvärr vandra ut i en ”ökenvandring” en tid innan Gud upprätta sitt folk igen. 

Att ta saken i egna händer … Några ville ändå inta landet. Göra det man hade kommit dit för att göra. Men se, det gick inte. Ibland får man ta konsekvenserna även om man inte vill det. Det kan göra oss att tänka efter före.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Lämna en kommentar