Inledning – Källa Kärnbibeln
På hebreiska heter Femte Mosebok Devarim som betyder ”orden”.
En formulering som ofta återkommer i denna bok är att Herren ger budord som israeliterna ska hålla. Ordet för budord är hebr. mitsvah (pl. mitzvot) som även kan översättas med befallning. Substantivet kommer från verbet för att befalla som är tsavah. I hebreiskan blir det en tydlig koppling mellan dessa ord då det ofta uppmanas att hålla de befallningar som han befallt, se 5 Mos 4:2, 40; 6:1, 2, 17, osv.
Struktur:
A. Mose inledande ord – tillbakablick (5 Mos 1:6-3:29)
B. Huvudpunkter (5 Mos 4:1-49)
C. Utläggning av förbundet på Horeb (5 Mos 5:1-11:32)
D. Förbundet (5 Mos 12:1-26:19)
C Utläggning av förbundet i Moabs land (5 Mos 27:1-28:68)
B Huvudpunkter (5 Mos 29:1-30:20)
A Moses avslutande ord – blickar framåt (5 Mos 31:1-33:29)
Epilog – Moses död (5 Mos 34:1-12)
Skrivet: Strax före 1406 f.Kr.
Enligt judisk tradition dog Mose 1406 f.Kr, så boken bör vara skriven innan dess.
Berör tidsperioden: Knappt 10 månader i slutet på ökenvandringen ca 1400 f.Kr.
Författare: Mose. Jesus refererar till att Mose är författare i Joh 5:46.Davids uppmaning … Till folket uppmanar han att de skall alla fast vid Gud. Motivet var tydligt. Håll buden noga. Då skall det gå er väl. Och så att ni kan lämna över landet till era barn – nästa generation. Vilket djup. En uppmaning alla generationer behöver ha med sig i allt sitt tjänande. Vis kapar en framtid för våra barn.
Ni har stannat länge nog vid detta berg … Bryt nu upp. Alltså, ibland tror jag vi stannar för ”länge där vi är”. Det behöver inte betyda plats. Utan i det sammanhang vi är i. Vi kan vara så trygga där att Gud får svårt att föra oss vidare. Vi vill helst bara få vara och inte bli störda. Men kanske talar Gud till dig att bryta upp till något annat.
Jag har lagt landet öppet för er … När Gud kallar oss från något så kallar han också oss till något. Han har lagt ”landet” öppet för oss. Nyckeln att vi startar att gå. Att följa uppmaningen. Det utlöser Guds kallelse över våra liv.
Herren skall gå med … Trots allt vad Gud gjort för folket och visat sin makt tvivlade dom på att dom kunde gå in i landet Gud hade gett dom. Vi kan drabbas av samma tvivel. Vi behöver blicka tillbaka på vad Gud gjort, vad Guds kallelse säger och se vem det är som kallar. Det ger oss mod att våga gå på Guds uppmaning. Israels folk hade intagit landet mycket fortare om de följt Guds uppmaningar. Men de fick en lång ökenvandring istället.
Jag skall inte gå med er … Det finns tider där Gud säger något annat. Att vi inte ska göra det vi tänkt för han kommer inte gå med oss. Betänk det.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Pedher´s blogg 