Sista sucken

För någon vecka menade man att sommaren var slut. Men icke. Denna vecka har verkligen varit varm. Rejält varmt.

Men så läser man: ”njut av helgens väder innan regnet kommer”. Och ser man in i nästa vecka känns det som att sommarn gör sin sista suck.

Det är varmt som en sommardag men löven börjar skifta i orange och vissa träd släpper sina löv. Så det verkar som att hösten krockar lite med sommarens sista andetag.

Att sommaren håller kvar sitt grepp gör att hösten inte kommer kännas så lång. Och för mig gör det inget om sommaren suckar några gånger till. Kommer vi sen få lite Brittsommar blir det en kort avhuggen höst. Den brukar infalla runt 7 oktober. Och nu är det ju inte särskilt långt dit.

Ibland kan man tro att något tar slut. Men så får det nytt liv. Sista sucken blev bara än försmak av något nytt som kom.

Har allting ett slut? Nej det tror jag inte. En del saker är bra att det tar slut. Annat kan gärna få fortsätta länge länge för mig. Somligt är dock gott att det tar slut.

Jag tänker mig att livet har aldrig ett slut när man tror på Jesus. Bibeln talar om en evighet. Ett liv som fortsätter i all evighet. Här talar vi inte om en sista suck. Utan mer och ett nästa andetag. Det är styrkan med tron. Den är hoppfull. Därför blir sucken en hälsning ’på återseende’.

I Trosa finns en bro som kallas suckarnas bro. Den leder ut till piren som kallas världens ende. Den sägs ha fått sitt namn av de kvarlämnade kärleksparen som gick här och suckade, när ångbåten tuffade hem med sommargästerna på hösten. Promenadvägen ut till piren kallas kärleksstigen. Det finns mycket man kan sucka över. Sådant som skulle kunna gå under namnet ’längtan’ också. Men sucken talar ju om något man gärna skulle vilja se eller ha.

Så ”sista sucken” är ju inte bara av ondo. Den kan vara längtan efter något. Sucken kan påminna om det.

Så kära sommar – när du väl tar sista sucken för i år säger vi vårt välkommen tillbaka nästa år. Du är redan efterlängtad. Även om det dröjer allt för länge innan nästa sommar kliver in i verkligheten igen.