Avsked är nog ett av livets svåraste utmaningar och passager. Vetskapen av att veta att när man vänder om och går så är det liksom ett slut där och då. Man ska inte ses mer. I all fall inte för ett tag i bästa fall
Lämnade Tina på Arlanda igår. Och fast jag vet att det dröjer inte en evighet tills vi ses igen är ett avsked alltid svårt. Det är på samma gång en känsla av oåterkalleligt avsked till ett på återseende med stor längtan.
Tror inte att jag är unik på något sätt. Så är ofta ett avsked. Den dubbla känslan. En blandning av glädjen i att ses igen men sorgen att inte kunna umgås på ett tag.
Nu går inte ett avsked på Arlanda att jämföras med lärjungarnas avsked av Jesus när han lämnade jorden. Men kanske lite ändå. Deras avsked måste ha ett ännu mer djup av denna dubbla känsla. För Jesu avsked var ett stort ’på återseende’. Samtidigt som rädslan att bli ensamma var stor. Deras vandring med Jesus hade varit några intensiva år. Med ett minst sagt spännande slut. Det som såg ut som ett fiasko blev den största segern som någonsin vunnits.
Så lämnar han dom. Lyfts upp i himlen och syns inte mer. (Rätt likt Arlanda får jag nog säga). Men med en hälsning ”på återseende”. Med sitt löfte att komma tillbaka.
Änglarna bekräftade hans budskap. De berättade att han skulle komma tillbaka på samma sätt. Vilket måste ha gett dom framtidstro. För de vandrar tillbaka till Jerusalem och inväntar Anden han utlovat dom.
Jesu hälsning till lärjungarna är lika sann idag som då. Samma löfte gäller. Samma hopp likaså. Du kan vara säker på att Jesu löfte inte var en artighetsfras. Den var på riktigt. Så ta emot Jesu hälsning ännu en gång
På återseende!
Pedher´s blogg 