För att du själv är här

Jag var till Sjövikskyrkan igår för att predika. Efter predikan var det nattvard. Då sjöng man en sång som bland andra Urban Ringbäck har skrivit. Den heter

För att du själv är här

Här stänger vi dörren mot världen

och öppnar ett rum för bön

Här hämtar vi kraften för färden,

stillheten känns skön.

Inte är det bara för stillheten

eller för en skön atmosfär.

Inte är det bara för stämningen 

men för att du själv är här 

Tycker om dom första raderna lite extra mycket. ”Här stänger vi dörren mot världen och öppnar ett rum för bön”. Visst är det så vi behöver göra? Att stänga dörren till allt runt omkring för att kunna gå in i bönens rum.

Visst påminner det om texten i Matteus 6. ”Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.” När man går in i det rummet så stänger man till om sig. Där vill man ha egentid och stillhet.

Men varför gör man det? Är det för det känns mysigt? Nej, främst för en mycket speciell sak. För att Gud själv är där. Det är det som drar oss dit. Det är därför vi dras till gudstjänsten. Det är därför vi dras till bönen. Det är därför vi dras till nattvarden. Herren själv är där.

Har du inte upptäckt det så är det hög tid att upptäcka det. Det kommer ge mersmak. Längtan för fler sådana stunder kommer väckas.

… men för att du själv är här 

Detta är en högprioriterad stund för Gud. Därför är han där. Du kommer finna honom där.

Vill du lyssna till den så gör du det här

Varför inte pröva att stänga dörren mot omvärlden en stund. Bara för en liten stund. Inte för stillheten i första hand. Utan för att Gud själv är där.