Packar för långresa. Det är alltid ett mickel. Vad ska man ha med sig och vad ska man lämna kvar. Det finns ju en begränsning. Väskans storlek och vad jag orkar bära.
Jag tänker att det är rätt lika med livets bagage. Vi har lite svårt att veta vilket vi ska lämna. Somligt av det vi bär med oss borde vi nog lämna bakom oss. För vi orkar inte bära runt på det egentligen. Så blir livsvandringen klart mycket mer tuff än den skulle behöva vara.
Vi kan inte förändra det förflutna genom att bära runt på det. Det är bättre att vi förlikar oss med det och släpper det. Att vi inser att det ligger bakom. Men är det sunt och möjligt? Ja, jag tror att det är det. Genom att be Gud om hjälp att göra det.
Att hålla kvar i det blir på ett sätt att slå krokben på nuets framtid. Vi blir hindrade att leva det. Så binds vi fast i det förflutna.
För att inte få problem med sitt livsbagage behöver vi se upp med vad vi packar ner i det. Inte alltid det enklaste. Men värt ett försök.
Vad går du runt och bär på helt i onödan? Kolla in ditt bagage. Lämna det som ligger där i onödan.
Sen finns det den del av vårt bagage som gör så ont. Den delen är inte enkelt att hantera. Men jag skulle vilja be för dig som har det kämpigt med ditt bagage. Idag ber jag att du ska få läkas i allt som sårat dig.
När jag packat min väska så väger den rätt mycket. Men det håller sig inom det som man får ha med sig. Var rädd om ditt bagage. Bär inte på mer än du orkar. Annars kommer krokna efter hand.
Pedher´s blogg 