Att vara på väg har olika känslor. Att till en plats kan innehålla pirriga känslor och längtan att möta någon. Känslor av att kanske upptäcka något nytt.
Att åka hem ja ha en helt annan känsla. Av sorgligt avsked. Eller den känslan av att ju är tex ledigheten över. Känsla av trygghet att komma hem igen. Kanske inte en pirrig känsla som att åka iväg liksom.
Att vara på väg är också en känsla. Att vara på väg kan vara att resa från en plats till en annan. Eller så handlar det om en livsresa med allt det innebär.
Att vara på väg kan innebära att vägen ligger öppen rakt framför eller så innebär den ett antal vägval. Ibland är det inte enkelt att veta. Ibland är det bara att köra på.
Att vara på väg är en spännande känsla. Man anar en bit av vägen men ser oftast inte hela sträckan. Det kan ju vara skrämmande om man är behov av kontroll. Det kan vara en fridsam resa om man vila tryggt i Guds ledning. Ibland kan man behöva stanna upp för att söka nästa del av resan eller bekräfta för sig själv vart man är på väg. Så resans känsla kan variera under tiden.
En sak är jag dock säker på. När vi lägger våra resor i Guds händer är vi i gott förvar. Vi är i den bästa omsorg som finns. Där vill jag vara när jag är på väg. Jag vet en del av mina begränsningar. Så jag inser mitt behov av Guds hjälp och omsorg.
Pedher´s blogg 