Samhörighet

Denna vecka har vi bönevecka i Strängnäs. De olika församlingarna möts till bönekvällar. Igår kväll hos Domprosten. Vi var många där. En sak som blir så tydligt är…

Samhörighet

Den finns säkert på andra platser också. Men i Strängnäs är det extra tydlig tycker jag. Vi känner en gemenskap över ”gränserna” så tydligt.

Den som inte kan tänka sig att mötas i ekumeniken blir fattig tänker jag. Det berikar att möta dom olika traditionerna. Man kanske inte gör som i ”min” kyrka. Men det är så tydligt vad som sammanför oss. Det gemensamma centrum – Gud själv.

I rummet sitter vi från domkyrkoförsamlingen, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan och Pingstkyrkan. vi ber, samtalar, sjunger och ber. Och det upplevs som en gemensam familj. Det känns så gott. Jag kan undra vad det kommer att mynna ut i framtiden.

Det öppna sinnet för varandra säger något om ett bibelord som rinner upp….

”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.””
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭13‬:‭34‬-‭35‬ ‭SFB98‬‬

Jag kan ana ett djup som inte bara handlar om en kärlek mellan två troende i en kyrka. Utan mellan kyrkor.

Samhörighet – se hur dom älskar varandra

Det är en sak av flera jag tar med mig från denna vecka av gemensam bön i Strängnäs. Hur ser det ut i det sammanhang di befinner sig i? Är det en ny tid på gång även på detta område?