Minnesstunder

Igår sände SVT en minnestund Förintelsens minnesdag – 80 år efter befrielsen av Auschwitz. Denna onda plats som aldrig skulle funnits. ”…Om detta må ni berätta…” var en skrift som trycktes på Göran Perssons initiativ 1997.

Det finns minnen man egentligen inte vill komma ihåg. För dom är så påträngande jobbiga. Dom gör ont varje gång man tänker på dessa minnen. Även när det gått många år. Jag tänker att minnen bortavaro vackra och goda. Men så är inte alla minnen. Förintelsen är ett sådant minne som skär igenom mångas liv. 

Jag är för ung för att minnas detta. Därför är det så mycket viktigare att förvalta detta minne på bästa sätt. ”… Om detta må ni berätta…” Respekt för dom som överlevde detta hemska och fortätter att berätta och berätta och berätta. Om några år är dom borta. Då måste andra träda upp och förutsätta att berätta.

Minnen gör något med oss. Dom allra flesta minnen är goda minnen. Dom lyfter oss med glädje och värme. Det är som att vi blir påminda om själva känslan och doften från dessa stunder som skapade minnet. 

Så finns det minnen som påminner om de känslor som gjorde ont. Som skadade. Som rör om i djupet hos oss även många år. Dom påverkar oss. Lägger en känsla av obehag och sorg varje gång dom dyker upp. Sådana minnesstunder skulle man också gärna få avstå.

Idag vill jag be för dig som har jobbiga och allvarliga minnen som återkommer tid efter tid. Jag vill be om helande i ditt minne. Helande för de inre sår du har. Att du kan få mer frid över minnena. Att kunna förhålla dig till dom utan att såren rivs upp på djupet. 

Jag ber att de goda minnesstunderna ska få bära genom dom mer tunga minnesstunderna. Vi får tacka för det goda som får balanser det mindre goda. 

Minnet av förintelsen är ett tungt minne att bära. Det finns fler liknande sådana händelser som också är tunga att bära. Detta minne måste vi fortsätta att bära för att påminna världen om hur otroligt fel det kan bli när onda krafter får fritt spelrum. Idag kan vi ana hur försöken duggar tätt med påstående att det inte hänt. ”…om detta må vi berätta…” som en motkraft. Må vi aldrig tröttna att påminna om det. Hur ont det än gör. Tack till er alla som varit i detta, varit mycket nära detta, oförtrutet berättar vidare. Må ni aldrig sluta med det. ”.. Om detta må vi om och om och om igen berätta…”