Eftersnack

Du som följer hockey har säkert sett denna rubrik. Efter varje match så ställer man massa frågor till ledare spelare förståsigpåare för att analysera varför det gick som det gick

Man kan verkligen ha åsikter om orsak och verkan och så ska någon försvara eller ta åt sig äran. Risken är att man helt enkelt dissikerar en händelse så att det blir omöjligt att lämna samtalet på ett värdigt sätt.

Sådan samtal kan man, vad jag tänker, helt enkelt avstå från. För jag ser inte att det leder till något bra konstruktivt.

Det finns ett helt annat eftersnack jag gillar. Det är när jag haft förmånen att predika och det blir ett intressant eftersnack efter den

När man kommer till kyrkkaffet så sitter man och samtalar om vad som sagts. Eller man hör av sig under eftermiddagen och berättar att man blev sittande och samtalar om vad som sagts. Man börjar reflektera och det för samtalet vidare in i andliga frågor.

Jag tror att ett eftersnack kan blir verkligen bra. När man låter tex en predikan bli en väg vidare i livet.

Eftersnack blir något bra när det blir en konstruktiv reflektion. Där man vill försöka lära och göra något av det i livet. Alltså ”hur kan jag använda detta på bästa sätt? Att reflektera på ett sådant sätt ihop med andra kan berika och välsigna våra liv. I det ljuset är jag verkligen för eftersnack efter en predikan tex.

Så vilken typ av eftersnack är du en del av efter en gudstjänst tex? Hur påverkar du innehållet i ett sådant samtal? Vad sker runt ditt bord vid kyrkkaffet?

Jag tänker att ett eftersnack kan fördjupa på många sätt om det får bli ett positivt konstruktivt samtal. Där man vill utvecklas i. Det kan också skapa missmod och ge dålig eftersmak. Så var rädd om dina eftersnack. Det är dom som är i eftersnacket som äger möjligheten att skapa något bra i det .