Igår kväll blev det en fin stund med Frälsningsarmén i Strängnäs. Att fira nattvard med människor från olika kyrkor ger en särskild känsla av samhörighet. Vi kan ha lite olika uttrycksformer och liturgi. Men vi tror på samma Gud. Nattvarden för oss samman på ett särskilt sätt.
Daniel hade satt samman en plan för kvällen. Vi fick läsa olika texter om kvällen då Jesus var i Getsemane. Sjunga olika sånger. Att därtill få dela nattvardsgemenskap blir något alldeles särskilt.
När Jesus går in i påsken så möts Jesus och lärjungarna i den övre salen i Jerusalem. Där delar man en måltid med varandra. Den måltiden blir förebilden till vår nattvard. Jesus säger att han skulle inte äta sen måltiden igen förrän han gör det i himlen med oss. Det är ett löfte om något som kommer att ske. Hm lämnade oss inte i sticket. Han skapade istället en plats för kommande måltid. I Jerusalem var det lärjungarna som förberedda måltiden i den övre salen. Nästa gång är det Jesus själv som förbereder både plats , rum och måltid för oss.
Tänk att vi ska få dela denna måltid med människor från alla världsdelar och folkslag en dag. Och då kommer Jesus själv att bjuda till bords. Det kommer verkligen bli något utöver det vanliga. Helt fantastiskt stort.
Kvällen igår var en försmak av detta. En minnesmåltid som ska minnas det Jesus gjorde för oss. Och samtidigt en måltid som berättar om något som komma skall. En kväll med nattvard är både dåtid, nutid och framtid i en och samma måltid.
Pedher´s blogg 