Jag lyssnade till Joel i går. Han läste ur Fil 2
”Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.”
Filipperbrevet 2:3 SFB15
Han utmanade oss att söka enhet, vara ödmjuka och fatta mod.
Att söka enhet är i sig en utmaning. Speciellt när vi har olika ingångar i det. När vi står långt ifrån varandra i åsikt blir det särskilt utmanande.
Att vara ödmjuk har också sin utmaning. Att ibland böja sig ner och säga att ”vi gör det på ditt viss” även om vi inte är överens fullt ut.
Modlöshet har satt många käppar i hjulet. Att vilja ha säkerhetsgarantier utöver hängsel och rem skapar inte ofta vägen fram. Då kan det behövas mod.
När alla dessa tre inte är en gemensam nämnare borde utgången bli att man söker Gud gemensamt för att få hans syn och tro för situationen.
Varför är det så svårt att fatta mod ibland? Troligen för att då tappar man kontrollen själv.
Jag är klart införstådd med att ibland kan det bli ett dumdristigt mod som inte har någon bäring i Guds tilltal.
Men jag söker och längtar och drömmer om ett Gudsfolk som fattar mod därför att man vilar på Guds tilltal och hans öppna dörr.
För mig blev det en påminnelse om att jag kan aldrig vila på min egen vishet, min egen förmåga utan jag behöver vila på Guds kraft och möjlighet.
Pedher´s blogg 