När jag kom hem igår så låg det ett brev i min brevlåda. Brevet var från min läkare. Jag hade varit och undersökt mina axlar. Deras historia är att dom båda har hoppat ur led så många gånger att man fick operera dom.
Senaste besöket hos läkaren mynnade ut i kortisonspruta och röntgen. Det var svaret på röntgen han nu ville ge mig.
Artros – visserligen lätt, men det brukar ju inte gå över direkt .
Nu är ju detta inget besked som vänder upp och ner på livet. Det förklarar mer varför det känts som det gjort.
Under senare år har jag fått tagit del av vänners erfarenhet av oönskade besked. Svåra besked. Oerhört tråkiga besked. Sådana besked som sätter livet upp och ner. Som pausar livet. Som gör livet orättvist. Sådana besked man verkligen inte vill få.
Vi ur hanterar man sådana besked? Hur kan man leva livet i ljuset av det? Vad jag upptäckt är att flera av dom har en sådan stark grundtrygghet i sin tro på Gud. Man vilar i att han har läget under kontroll.
Jag har överraskats av deras tillit. Tillit i att Gud kan hela. Blir det inte så så vet man att evigheten väntar i himlen. Hos Gud.
Tänk att få vila i en sådan trygghet. Deras vittnesbörd ger mig sådan tröst och hopp. Inte för att otros är något hemskt dödligt. Utan det ger mig en så förvissning och tillit i mitt eget liv. Att Guds omsorg håller. Att det går att vila i den hur än livet blir. I det ljuset blir det obehagliga och icke önskvärda beskedet något lättare att ta emot och bära.
Den här dagen ber jag för dig som fått och lever i det oönskade beskedet. Kanske vill ni andra stämma in i den bönen. Kanske har du inte orkat berätta för så många. Kanske håller du det mesta för dig själv. En sak är säker – Gud vet. Gud vet allt. Så låt oss idag be en extra bön för den som fått ett oönskat besked som vänt upp och ner på livet.
Pedher´s blogg 