Tiden rinner ut. En av de sista vittnena från förintelsen har gått ur tiden. Livia Fränkel. Vi får aldrig aldrig glömma det som hände under andra världskriget och utrotningens av så många judar. Denna systematiska utrotning. Tack gode Gud att så många ändå överlevde och kan vittna om det. De få vittnen som fortfarande lever är till åren komna. Må vi lyssna till dom innan det är försent.
När vi ser utöver vår värld finns det fortfarande samma iver att mörda fortfarande. Det är en gåta för mig hur det är möjligt. Att en människa anser sig ha rätt att döda någon vore orimligt möjligt. På många platser sker likvärdigt dödande i mängder som i andra världskriget. När ska det få ett stopp?
Dessa överlevare har haft ett viktigt uppdrag att tala för livet. Att det aldrig aldrig är okej med dödande. Om det så sker vid ett tillfälle eller som i större sammanhang som tex Ukraina eller Israel/Gasa. Ingen – I N G E N – har rätt att döda någon.
I N G E N
Nu verkar det inte räcka med demonstrationer mot våld. Det verkar inte hindra mycket. Vi behöver ett systemskifte i tänket. Där alla länders ledare får ett annat sätt att tänk. Ett nytt sätt. Där frid och fred är grunden till allt ledarskap. Där krig aldrig är lösningen på problemet utan försoning är det som är den riktiga lösningen.
Vi behöver ett systemskifte. Som är grundat på Guds kärleksfulla kraft. Vårt primitiva sätt att lösa konflikter är över. Vi behöver Guds frid och fred in i vår värld på ett nytt sätt. Där Jesus får röra vid oss människor på ett nytt sätt. Så att vi tänker på ett annat sätt, ett nytt sätt. Kan inte annat än utropa
Herre förbarma dig
Pedher´s blogg 