’Grönskande träd
Psalm 52:10
”Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus, jag förtröstar på Guds nåd i evigheters evighet.”
Kärnbibeln skriver: Psalm 52 uppfyller löftet i föregående psalm att undervisa överträdarna om deras vägar, se Ps 51:15. Undervisningen sker genom att visa två livsval. Det finns bara ett rätt sätt att leva sitt liv och det är att förtrösta på Herrens nåd, se vers 10-11.
Psalmen inleds med en beskrivning över tungan och munnens sätt att agera. Intressant att det står att tungan tänker ut onda saker. Är det som ämnas att man pratar först och tänker sen? För ibland verkar tungan dra iväg och det blir rätt tokigt det som sägs.
Vad älskar våra tungor att mest prata om? När tänker våra tungor egna, mindre bra, tankar som den vill utrycka direkt?
Grönskande olivträd – mina tankar går till första kapitlet vi lästa i Psaltaren: ‘ Salig är den som inte följer de gudlösas råd, som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare, utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl. ’
Att förtrösta – ett vackert ord – förtrösta. Hoppas, förlita sig på, lita på, tro. På vem? Gud själv. Skaparen och den som uppehåller allt. På hans nåd som varar i evighet. Det är länge det.
Herre, håll mig nära dig så att jag påverkas av ditt föredömliga tal. Förlåt mig när min tunga tänker egna mind re bra tankar. Hjälp mig att vara tyst när jag ska vara det.
Amen
’Herrens välsignelse’
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn
Amen
🙏🙏🙏
Pedher´s blogg 