Guleböj

Alltså det var verkligen länge sedan jag åt en guleböj – ja banan alltså. Jag planerar en lite utflykt och kom på att en eller två bananer är ju bra att ha med.

Få frukter är ju så praktiska att ha med sig. Man får med fodralet liksom.

När barnen växte upp var bananen givet med på resor. Praktiska. Mättande. Och gillade av pojkarna.

När jag var liten älskade jag bananer. Var väl bara då mamma skulle dölja den dåliga smaken av medicin som det höll på att gå fel. Det är inte lätt att dölja den otäck smaken av penicillin i bananmos. Den smaken går ju inte att få bort. Inte ens med banan.

En frukt med många inslag på sitt cv. Är den lite för övermogen så passar den att baka på. Till efterrätten blir bananen tillsammans med banan grädde en fantastisk kombo.

När man Barbie i backen på sportlovet blev bananen en bra energikick vid mellanmålet. Likaså på vandringen i fjällen. Skalet var ju bara att gräva ner. Inga rester som gick under benämningen skräp.

Dock var det mindre lyckat när jag hade med mig det på flyget in i USA. Då blev det knepigt att rädda läget och bli av med den innan man skulle kolla handbagaget. Men med lite trix löstes det problemet. Jag tror det är enda gången jag tycker att banan blev ett problem. Eller kanske var det mer jag själv som var problemet och inte ätit upp den i tid. Så var nog sanningen mer sann tänker jag.

Igår kväll blev det en guleböj innan läggdags. En bra ”nattmacka” innan det var dags kvällsbönen och natti natti.

Tack gode Gud för bananen. Den har räddat många lägen många gånger. Tror en del föräldrar är ganska tacksamma till affärerna som brukar lägga fram bananer till barnen som behöver lite extra energi för att orkar med föräldrarnas handlande som drog ut på tiden. Heder åt personalen på frukt och grönt. Tänk så mycket bättre än att slänga bananerna på komposten.

Sen var ju Trazan och banarne rätt okej också. Men det är ju en helt annan historia.

🍌 🍌🍌🍌🍌🍌🍌🍌🍌🍌