
Jag vet inte om du håller med mig om att att Gud leder våra steg och leder oss in i det han har ämnat oss för.
Jag var på Järsö igår och gick en naturstig. Den ledde mig ut till skärgården på Åland. Ja, nu är ju hela Åland nästan en skärgård men i alla fall.

För att ta mig ut till vattnet fick jag följa en utmärkt (!)led. Det var bara att följa de vita kryssen ….

I fanns det röda och blå också. Dom ledde möjligen till en annan plats men dit skulle jag ju inte.
För mig blir det en påminnelse om vår livsvandring. Att det finns en utstakad väg. Jag tänker mig att målet är givet när vi tror på Jesus. Men under resan kan det vara en föränderlig väg. Beroende på hur jag hanterar den. Kan bero på mina val. Det kan bero på omständigheter. Förr kanske jag var mer svart och vit. Men idag ser jag det mer pragmatiskt. Gud är fantastisk på att skapa en farled för oss.
Vid varje vägskäl så ligger ansvaret hos oss att välja väg. Att välja en väg som följer den markerade leden.
Du som kanske läser bibeln kan ana vilken bibelvers jag tänker på….
”Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Johannesevangeliet 14:6 SFB15
Jesus är vår vägvisare. Han är märket på leden. Han är den som vet den bästa vägen
När jag vandrade på naturstigen kom jag till rätt plats. Hade jag börjat improviserat och gått lite si och så hade det inte blivit bra. Man säger att det typiska när man går vilse i tex skogen är att man går i cirklar. Man kommer alltså inte framåt. Bara runt runt. Kan vara bra att veta när man försöker skapa sin egen livsväg efter sitt eget förstånd.

