’När jag mist fotfästet’
Psalm 69:3,14
”Jag har sjunkit i djupaste dy utan fotfäste, jag är ute på djupt vatten och strömmen sköljer över mig.”
”Men jag bär min bön till dig, Herre , i nådens tid. Gud, svara mig i din stora godhet, i din frälsande trofasthet!”
Kärnbibeln skriver: Psalmen är den längsta bönen om Guds hjälp och ingripande i hela Psaltaren. Bönen har flera olika teman: personliga problem, fiender, egen synd och hur Gud upplevs overksam och tillåter lidande. Här finns även en sektion med den lidande tjänaren (vers 8-13) som har profetiska undertoner och citeras av Jesus. I sig självt är inget av dessa teman ovanliga i Psaltarens böner, det speciella är att alla finns samlade i en lång bön. Psalmen visar hur komplext livet kan vara och hur alla dessa områden kan påverka.
Denna psalm har nog alla olika domensioner vi kan uppleva i vår nöd. Som kärnbibeln skriver så har den flera olika teman som vi kan känna igen oss i. Jag vill lyfta fram tre dimensioner i den.
Tappat fotfäste – Jag vet hur det är att slinta på isiga mark och vad det kan få för konsekvenser. Jag vet hur det är att sätta foten fel på en myr och nästan fastna. Jag vet hur det är att snubbla och slå sig hårt. Att tala fotfästet i livet har jag också mött. Kanske ser du tillfällen i livet som du kan känna igen i den beskrivningen. Att Appa fotfästet på en promenad är väl en sak. Men att tappa fotfästet i livet, på livsvandringen, är så mycket mera knepigt. Psalmisten lyfter fram detta att tappa fotfästet.
Nådens tid – ”Men jag bär min bön till dig, Herre , i nådens tid. Gud, svara mig i din stora godhet, i din frälsande trofasthet!” – i nådens tid. Sug på de orden en stund. I nådens tid. Visst lyfter dessa ord fram Guds barmhärtighet. Det finns en nådens tid för dig som tappat fotfästet.
Så här skriver kärnbiblen: ‘Men jag låter mina böner gå till dig, Gud (Jahveh) , i nådens tid [då Gud välkomnar, accepterar, villkorad nåd – hebr. ratson, se 3 Mos 1:4.] Gud (Elohim) i din stora nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed) svara mig med sanningen om din frälsning (med sanningen som befriar) . [I denna vers finns både villkorad nåd (hebr. ratson) och kärleksfull omsorgsnåd (hebr. chesed). Genom hela Bibeln hör nåd och sanning ihop. De finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Den sista delen klingar likt Jesu uttalande i Joh 8:32: sanningen ska göra er fria!] ’ Visst är det sköna ord att läsa.
Brinnande iver – ‘ Brinnande iver för ditt hus har förtärt mig, dina smädares smädelser föll över mig. ’ – en passion och iver för Guds Hus, alltså kyrkan. Hur är det med din passion och kärlek över den kyrka du går i? Är den genuint stor? Eller har den fått en törn? När vi har goda tider i kyrkan är det gott ställt i detta. Men så kommer de stunder som sårar. Eller som skadar på olika sätt. Så får passionen och ivern en törn. Jag tror. Att då behöver vi vänd tillbaka till att det är Guds kyrka. Det är han som är huvudet. Och be honom om nåden att se på den genom Hans ögon.
Herre, Ställ mina fötter på den fasta grunden igen. Tack för att det finns en nådens tid för mig. Jag ber, att jag alltid ska känna en passion och kälke över den kyrka jag går i.
Amen
’Herrens välsignelse’
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn
Amen
🙏🙏🙏
Pedher´s blogg 