-”Jag hatar ovisshet”
Orden kommer från en man som jag lyssnade till på radion häromdagen . Ovisshet var det värsta han visste , slog han fast.
Och kanske är det just den känsla som är allra jobbigaste att känna. Att tro sig veta men ändå inte. Det kanske blir eller så blir det inget alls med det.
Kan du känna ovisshetens arbetssamma upplevelse av att pendla mellan att bli eller inte bli? Alltså den känslan är inte kul.
Likaså ovissheten att inte veta hur sin framtid ska bli. Att vilja veta men det går inte att få klarhet i det.
Att hoppas hoppas och åter hoppas men ha ovissheten i om det överhuvudtaget kommer att bli något.
När man inser att man själv utsatt någon för något slag av ovisshet känns det mindre trevligt. Att bli utsatt för den är bra mycket värre.
Ovisshet är oklarhet, något som är i ett dunkel eller oklarhet. Men det kan också vara tvekan och obeslutsamhet. En ovisshet som springer upp i en obeslutsamhet kan vara nog så krävande på snudd till att bli uppgiven. Ibland undrar jag varför det är så. Obeslutsamhet är inte detsamma som att vänta in lite för att göra ett bättre beslut än att göra det impulsivt. En sådan tvekan eller att vänta in beslut är en sund väntan. Men obeslutsamhet som beror på att man inte vågar fatta beslut eller inte vågar ta ansvar, eller mer för att men helt enkelt inte vill men man säger inte det rakt ut. En sådan ovisshet kan döda vilken entusiast som helst. Det är i sådana situationer som visioner som är födda går om intet. Och då blir det troligen så att man går tillbaka i utvecklingen och tappar framtida möjligheter. Jag tror t det helt enkelt kan vara ödesdigert att tveka på det sättet.
Så i ett stycke ”hatar” även jag ovisshet. Fast jag tycker att ”hata” är för starkt ord. Men jag ogillar en sådan ovisshet väldans mycket åtminstone.
I relation till Guds ledning kan en avsaknad av svar och ledning också leda till en känsla av ovisshet. Ska man gå vidare? Vad är Guds tanke?
Så länge man inte har svaret är nog rekommendationen att invänta. Kanske blandar vinjett enkelt ihop Guds svara att ”vänta” med ”ovisshet. Så länge Gud inte gett klartecken är väl det ett ”kanske” eller rent av ”vänta”. Det är ju också ett svar. Så då bör vi inte hamna ner i ovisshetens träsk. Kanske kan ligga något i det eller?
Pedher´s blogg 