Oväder

Igår när jag åkte ner till Småland så började resan så fint. Solen sken. Det var varmt. Så vackert resväder. Jag stannade i Herbeta och tog en fikapaus. Satt ute på rastplatsen och njöt verkligen av väder och att det nu var helg.

Jag fortsatte resan och kom närmare Linköping och Mjölby. Men sen händer det. Jag ser ett oväder torna upp sig. Mörka moln började dominera bilden. Såg ut som , jag vet inte vad, men som att helvetet skulle braka loss.

Och det var det verkligen. Det var som att det blev natt. Mörkret lägrade sig. Och sen brakade det loss. Regnet öste ner. Såg typ 10 meter framför bilen. Det blixtrade. Det dundrade. Riktigt obehagligt. Jag har kört i rätt dåligt väder förr. Men detta var det värsta jag varit med om. Det var bara att lätta på gasen. Redigt otäckt.

Jag tänkte på en grupp män som var ute i en båt. Först gick det rätt bra. Fin seglats. Men sen så, sen brakade det loss. Ett galet oväder kom över sjön. Och det började storma.

I båten låg Jesus och sov. Hur kunde han detta? Ja, fråga inte mig. Jag har varit i en båt en natt i storm också men då kunde inte jag sova i alla fall.

Lärjungarna blev så rädda så dom väckte Jesus. Det är som att Jesus inte blir bekymrad över stormen alls. Han noterar att den finns. Men han verkar ha en annan ingång i stormen

Han går fram i fören, tror jag, och säger till stormen:

Tig var stilla

Och stormen la sig. Ja, du läste rätt. Det blev kav lugnt. Jag har känt den skillnaden att gå med en båt i styv kuling och det blivit kav lugnt. Den känslan är obeskrivlig. Obeskrivlig skön.

När jag hade kört några kilometer eller någon mil i detta oväder kom vi igenom ovädret. Det var verkligen skönt. Sådan lättnad.

Livet kan möta sådana stormar. Men Jesus vill vara med i vår båt. Han kan huta åt vilken storm du än går igenom. Han har ett lugn inom sig i varje storm där han är med dig. Du kan fasa över den men han är lugn. Vila hos honom i det. Vi ber tillsammans att han ska stilla din storm.