’Att utgjuta sitt hjärta’
Psalm 142:3
”Jag utgjuter mitt bekymmer för honom, berättar om min nöd för honom.”
Kärnbibeln skriver: Psalm 142 är den femte av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). En psalm skriven under svaghet, vers 3 och i en hopplös situation, se vers 1. David ber till Gud om beskydd och befrielse.
Kärnbibeln översätter denna vers på följande sätt:
”Jag utgjuter, inför honom (hans ansikte) , min klagan (fundering, grubblar lågmält) , min nöd (pressade situation) inför honom (hans ansikte) , berättar jag.”
Att utgjuta sitt hjärta skulle kunna förklara med att man öppnar sitt inre, man anförtror sig, inför Gud. Man söver helt enkelt hur det är. Hur man uppfattar att man är just nu. Hur läget är. Man förvanskar det inte. Utan ärligt och rakt berättar hur man känner det.
David skriver psalmen under svaghet. Han är ärlig med att han just nu inte är på topp. Han uppfattar sin situation som hopplös.
Men det lyser fram något i denna psalm. Han vänder sig till den Gud som inger hopp. ”Ty du gör väl mot mig”. ”Du är min tillflykt”. Han vet vem han ska vända sig till. ”När min ande tynar bort i mig är du den som känner min stig”. Han är väl medveten om att Gud vet om. Han ser. Han förstår. Därför vänder han sig till Gud. Han vänder inte sig bort från Gud.
Kanske behöver du utgjuta ditt hjärta, ditt inre, din känslor för Gud idag. Vänd dig inte bort från Gud då. Vänd dig till honom. Han hör och kan gripa in.
Herre, tack för att du vet min livsstig. Du vet hur jag mår. Hur jag har det. Tack för att du vet precis hur jag har det. Förrän ett ord är på min tunga vet du det. Tack för din omsorg. Grip in i mitt liv idag.
Amen
’Herrens välsignelse’
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn
Amen
🙏🙏🙏


