Planeringsverktyg och webbsändning

Screenshot

Jag har under rätt lång tid haft rätt mycket reklam om planeringsverktyg. Olika sätt att skapa en agenda, en påminnelseapp, skapa schema och massa annat. Den ene efter den andre säger att de har det bästa – det bästa.

Ett verktyg som jag hade glömt att jag hade påminde mig igår att kontot skulle försvinna eftersom jag inte hade använt det på 2 (två) år!! Ja, så aktiv var jag med det planeringsverktyget. Det finns verkligen en uppsjö av planeringsverktyg. Somliga gratis och rätt begränsade. Andra dyra med ”överkurs för en enkel pastor”.

Var det enklare att leva förr? Behövde man alla dessa planeringsverktyg? Jag minns som barn att att vi bodde i kyrkans lägenhet. Pappa hade sitt kontor en trappa ner. Jag minns inte att han var borta mycket. Men jag var ju inte särskilt stor på den tiden. Men allt verkade lättare på något sätt. Inte så avancerat sätt att genomföra arbetet. Varken i kyrkan eller annat arbete. Reklambladen var näst intill egenritade. Någon bildskärm hade man varken på kyrktorg eller i kyrksal. Programbald gjordes på blåstencil i textform. Allt var mer ”klipp-och-kopiera” typ. Man behövde inte kunna varken ZOOM eller teams för alla möten var live på plats. Skulle man veta vad som hände fick man gå till affischtavlan i byn. Eller höra det i affären. Det var mer personligt på något sätt. Ja det kanske var bättre förr.

Idag förväntar vi oss att man skall gå in på hemsidan eller kolla in vad kyrkan säger på instagram. Man behöver inte vara på tå i mötet för man kan ju se det i efterhand på webben. Orkar man inte åka till sammanträdet kan man koppla upp sig och sätta sin mikrofon på avstängd och kameran måste ju inte stå på hela tiden. Räcker med en snygg T-shirt för något annat syns inte. Gudstjänsten snos ju så man kan sitta i morgonrocken och lyssna. Man är ju mer fri att sätta på (kyrka)kaffet när man själv tycker det passar. Slår mig att man kan filtrera rätt bra då. Stänga av ljudet när man inte riktigt gillar sången. Man kan också sitta vid datorn i sammanträdet och vara på en helt annan plats eller med en helt annan uppgift. Eller följa något via mobilen …. Visst är det bra med mobilen för man kan ju läsa bibeln i den på gudstjänsten. Men vad händer när notisen dyker upp? Fördelen med vanlig bibel är ju att den är fri från både notiser och nya mail som dyker upp.

Ja, som du förstår ironiserar jag lite nu. Men kanske ligger det något i det jag funderar kring. Vi har hamnat på ett sätt som gör att vi kan finas med men ändå inte. Jag upptäcker ju att koncentrationen blir aldrig på topp när man är med via webben. Varken på gudstjänst eller sammanträden. Kan tom med kännas lite märkligt när man sitter i rummet och den som är via webben plötsligt stänger av sin kamera. Är den med då? Eller har den sprungit iväg?

Jag tror att vi behöver återerövraLive-Livet. Visst är det bra att all denna teknik finns. Hur skulle jag annars kunna ha återkommande samtal med vår missionär i Tanzania? Men visst borde vi återerövra Live-Livet. Likaså Närvaro-Livet. Vi behöver lägga bort allt det där som inte är relevant i rådande stund. Skulle tro att det kräver någon form av avgiftning tyvärr. Jag har en resa att göra här som så många andra. Men det är frustrerande när man inser att man arbetar med en viktig fråga och några vid bordet jobbar med annat i sin dator.

Man kanske skulle sätta in mobilstörning. Eller skärmstörning. Om nu det finns och går att göra.

Hur som …

Jag tror vi behöver överväga att sända gudstjänster live. Man kan sända det i efterhand. på annan tid. Kanske vill man koma då. Inte helt säker på det men värt ett försök. Alla olika bönesamlingar där folk deltar borde inte sändas alls. Det skulle frigöra mycket. Folk skulle slappna av. Kanske skulle vi sända andra typer av ”program” istället som blir mer lämpade för att just sändas.

Ja, nu kanske du tycker att jag bara gnäller – men jag är seriöst oroad över tex sammanträden och andra sådana liknande möten jag märker har ett annat fokus än själva mötet.

Ja, så tänker jag i alla fall. Och nu gjorde jag det öppet …

Lämna en kommentar