I går när jag gick hem från kyrkan kom jag till en kille som kämpade med sin bil. Plogbilen hade lagt en snösträng där han hade parkerat sin bil. Det gick liksom inte att köra där ifrån. Däck spann rätt bra i snön.
Det var bara att rycka in och försöka bistå. Och till slut lyckades det. Han kom loss. Rätt skönt tror jag han kände det.
Ibland kör vi fast i livet. Till en början försöker vi nog komma loss själva. Tänker att det är nog en rätt rimlig tanke att vilja klara det på egen hand. Men när det inte hjälper så behöver vi hjälp
Killen bad inte om hjälp. Men jag tänkte att jag hjälper ändå. Och kanske skulle vi vara lite mer modiga att rycka in även om vi inte blivit ombedda att hjälpa till. Vill man inte ha den hjälpen kan man ju backa undan då tänker jag.
Köra fast i livet kan vi alla göra. Fastna i tanken likaså. Det kan ibland vara svårt att tänka annorlunda när man är fast i det man alltid gjort och tänkt.
Antingen fick killen ta emot hjälp eller vänta till all snö smält bort. Och så kan man kanske tänka i livet. Ta emot hjälp eller vänta tills omständigheterna möjligen ha förändrats.
Pedher´s blogg 