Jag har följt curling i OS. Jag tror nog att det är den sport jag nog gillat mest i OS. Lag Wranå började så bra. Kändes som att nu är det defilering till final.
Så blir det grus i maskineriet och förlusterna blir väl många. Det skulle kunna fått vem som helst att ge upp. Men inte Syskonen Wranå. Inte alls. Dom gav inte upp och nu är dem i final.
Lyssnade på Sebastian – skidskytten – som skjuter bort sig. Han berättar att ”inte kan jag slänga bort ett os med att låta ett misslyckande i första tävlingen förstöra.
Att inte cementera blicken på förlusten
Det är något viktigt i detta. Att inte ge upp när det går lite sämre eller när något gick fel. Det ska inte definiera vår framtid. Det som ska definiera vår framtid är att vi reser på oss och tar nya tag. Lär oss nått. Använder det. Och blickar framåt istället för att cementera blicken på förlusten.
Vad får definiera vår framtid?
Det Wranås gjorde var att inte stanna kvar och ömka över sig själv. Sebastian tänker likadant. Det är då man kan lyfta igen. Om du vill och behöver tycka synd om dig själv – gör det – men inte för länge. Bestäm dig förnyat tillåta det till en viss punkt. Sen är det bra med det. Inget blir bättra av att stanna där. Därifrån kan det bara bli bättre.
Pedher´s blogg 