Ibland hör jag den kommentaren ….
”När jag bor på ålderdomshemmet kommer jag prata om….”
Ja, vad kommer jag att prata om då? Och vad kommer du att prata om? Vad kommer att blir det stora ämnet mitt all annan glömska?
Jag tänker att det är nu vi lägger grunden till våra samtal när vi blir gamla. Vad skulle vi vilja fylla våra samtal med?
Ibland möter jag en bitterhet hos den gamle som bekymrar mig. Varifrån kommer den? Kom det sig att det blev det viktigaste att prata om? Allt som inte blev, allt som borde ha blivit annorlunda, allt som gick snett, allt var bättre förr osv
Men jag möter jag den totala motsatsen. Tacksamheten över det som varit. Glädjen i nuet. Man har på ett sätt lagt allt det där som var mindre bra längst bak i minnet. Om det nu ens finns kvar där. Man minns allt det goda som hänt. Och deras liv verkar mer andas ”det bästa ligger framför”.
Vad kan det bero på? Möjligen har man valt att samla allt det goda i minnet. Man har försonats med det som gick fel. Även om allt inte kunde redas ut.
En sak jag tänker borde hjälpa våra samtal på hemmet bli ljusare och trevligare är hur vi hanterar livet just här och nu. Att vi gör klart eventuella meningsskiljaktigheter. Att vi väljer lämna det tråkiga bakom oss. Och framför allt – skapar nya goda minnen vi kan ta med oss in i ålderdomen.
Kanske låter det förmätet att skriva om detta som snart fyller 60. Kanske är det en påminnelse inför min egen ålderdom. Men jag bävar för att bli en person som gnäller om att det var bättre förr. Eller att inte våga nytt för att en yngre generation ska ha något ännu bättre än det jag haft. Att lämna efter mig något som är bättre helt enkelt.
Jag reflekterade häromdagen om att den värld mina föräldrar föddes in i var klart mycket fattigare än den som jag föddes in i. Och den värld mina barn föddes in i är klart mycket rikare än den jag föddes in i. När min morfar föddes fanns inga bilar, ingen TV, ingen mobiltelefon mm mm. Mina barnbarn har allt sett och mycket mera. Låt oss inte stanna där. Låt oss skapa en bättre värld. En värld som vi med stolthet kan prata om på hemmet. Där våra sammanhang vi har kunnat påverka och förändra gick framåt och utvecklades medan vi kunde påverka det.
Tänk vad vårt sätt att tala om olika sätt kan påverka. Atmosfären inte minst. Men också tron på att det går. Att få mod att våga.
Pedher´s blogg 