Bilden är en screenshot från NASA och uppskjutningen av Artemis II. Den skall flyga till månen. Där har vi inte varit på 50 år. Men den skall också flyga runt manen på hög höjd det innebär:
Ingen har varit så långt bort från jorden som man kommer nu.
Tänk att det kan vara så viktigt att komma längst bort.
Jag tänker att det borde vara mer viktigt att notera närhet. Vi har så svårt i dessa tider att få till närhet. Det är mer vanligt att man förskjuter eller försöker hålla avstånd.
När jag googlar hur långt bort ”någonting” har kommit från jorden är det en farkost som har färdats längst ut från jorden och fortsätter att röra sig djupare in i universum –
Voyager 1. Den sköts upp av NASA 1977 och är mänsklighetens mest avlägsna rymdsond.
När jag söker vidare hittar jag detta: ”mest avancerade infraröda rymdteleskop. Det är ett samarbete mellan NASA, ESA och CSA och studerar universums tidigaste galaxer, stjärnbildning och exoplaneters atmosfärer från sin position 1,5 miljoner km från jorden.” Med det teleskopet tänker man sig att få se de första stjärnornas bildande efter det man tror var Big Bang
Vi har alltså en längtan att komma så långt bort som möjligt.
Tänk om vi istället försökte nå varandra så nära som möjligt istället. Att släppa in någon i sin komfort-zon är inte det enklaste i livet. Där släpper vi inte in vem som helst. Viss försiktighet tänker jag är lämpligt. Men närhet är något vi människor mår bra av.
Vi försöker i alla fall ta oss så långt ut i rymden som möjligt. Gud tänkte helt tvärt om. Han sände sin son till jorden för att komma oss närmare. Han ville söka upp oss. Han ville skapa närhet och få en relation. Han ville skapa en relation som skulle hålla i all evighet. Den möjligheten får sin fullbordan under påsken. När Jesus utropar sitt ”Det är fullbordat” blev det möjligt. Ett synligt tecken var att det stora draperi som skilde människor från det allra heligaste i templet brister mitt itu. Det var ett tjockt draperi på ca 1 decimeter. Så öppnade Jesus vägen ända fram till Gud genom sin död och senare hans uppståndelse.
Min teori är att när webbteleskopet kommit tillräckligt långt bort så kommer man se Gud när han skapar allt. Jag tror nye på en lära om Big Bang. Jag tror på en intelligens som finns bakom allt. För mig är det Gud. Här kanske vi tänker olika och det må vara så. Att få veta sitt ursprung kan jag dela med många att det är spännande. Paulus skriver att ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom.” Apostlagärningarna 17:28 B2000
Det vore intressant med en annan hållning – ”Ingen har varit närmare än …”
Ps En dag far vi ännu längre bort …. Vi ska fara bortom månen, vi ska fara bortom Mars.
Vi ska fara bortom Vintergatans stjärnevärld med hast. Vi ska fara hem till Jesus, han som blev vår bäste vän. Vi ska fara ända in i himmelen. Ds
Pedher´s blogg 