En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna.
Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år.
Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping.
Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Alltså, nu har OS dragit i gång. Jag vet dom som tar ledigt från jobbet för att följa allt på OS. OS är ju väldigt stort. Sker ju inte ofta. Så att få vara med på OS är något riktigt stort. Som atlet får man inte många chanser eller möjligheter till det.
Så nog är det allt lite OS-feber allt
Och den febern verkar vara smittsam. Akta dig för den. Jag tror jag är smittad redan. Idag har jag 39 grader i feber. 🥵
Det kan vara en släng av något efter att ha kommit hem från Tanzania. Men skulle jag söka för det …. tror ni inte att det är OS-feber?
För mig är det nog curling som slår högst i OS. Och fem-milen på skidor. Får väl se hur mycket av det man hinner se. Det finns mycket som är viktigare än OS liksom.
”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar.”
— Hebreerbrevet 4:12 —
Läser du böcker? Tid från tid läser jag olika böcker. Ibland mer intensivt än andra tider. Vissa böcker återkommer jag ofta till – inte minst bibeln – andra blir lästa en gång men inte mer.
Vissa böcker har betytt mycket för mig. Några har jag läst flera gånger. Dom berör på ett särskilt sätt. Andra har jag börjat men aldrig kommit till slutet. De har verkligen inte gett mig något som gjort att jag fullföljt dom.
Med bibeln är det helt annorlunda. Den har varit min följeslagare på ett särskilt sätt under de senaste åren. Men genom hela livet har den följt med. Varför? Det är något särskilt med den. Man säger att det är Guds levande Ord till oss. Och med sanning är den det.
Vissa sammanhang tycker jag att jag kan rätt bra. Ändå förundra dessa ställen mig gång efter gång. Det är som att det finns många olika djup i texten. Guds Helige Ande belyser det på olika sätt. Det är skarpt. Det är barmhärtigt. Det är rannsakande. Det är förlåtande. Guds Ord har allt. Öppna den och upptäck den.
Guds Ord hjälper oss att gå rätt i livet. Det uppmuntrar oss och skänker oss vila. Ibland kan man uppfatta det hårt. Särskilt när det tillrättavisar oss. Men den gör det i kärlek. För vårt bästa. Den visar att den är med i det vanliga livet.
Vissa Ord kan vara värda att sätta på vårt kylskåp. Som en daglig påminnelse om vad vi äger i Gud. Se ut sådana Ord och omge dig med dessa. Då kommer Guds Ord göra mycket gott inom dig. Guds är nämligen i verksamhet – det verkar på oss. Det har liv. Det kan – fortfarande – ge oss mycket även när det är över 2000 år gammalt. Läs, det kommer göra dig gott.
🙏
Herre, öppna ditt levande Ord för mig. Hjälp mig att förstå det.
”Därför måste vi så mycket mer ta vara på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen.”
— Hebreerbrevet 2:1 —
Vi påverkas mycket av det vi hör. Det någon säger till oss eller nyheter vi hör. Ett vanligt ord som används idag är ”källkritik”. Alltså att kolla upp vad nyheten kommer ifrån. Om den källan är trovärdig. Att fundera kring vad som kan vara falskt osv. ”Källkritik” – Alltså inte att kritisera det man hör utan bedöma om det finns relevans och är en sanning värd att lyssnas till.
’Driver bort’ är ett ovanligt ord och används bara i NT. Ser man i Ordsb 3:21 och jämför så handlar det om att bevara sunt förnuft och gott omdöme. Att inte lämna den sanna och riktiga vägen.
’Därför’ – eftersom Jesus, som förmedlar det förnyade förbundet, är högt över alla änglar, se Heb 1:5-14, måste vi vara särskilt uppmärksamma.
’Med strömmen’ – med vad allan dra säger, den opinion som rådet, rykten, det som är politiskt korrekt, vad som är inne just nu även om det inte är sant. Det är lätt att dras med när ’alla andra’ gör det. Kan bli svårt att ifrågasätta då.
Paulus säger till Timoteus att han skall hålla fast vid den undervisning han hade fått. Det han hade hört var viktigt och sant. (2 Tim 3:14ff)I em tid som denna är det många som försöker förvränga Läran. Allt för att den skall ”passa bättre”. Desto viktigare blir det att hålla fast vi den sanna Läran så att vi inte driver bort och går vilse i tron. Bibeln uppmanar oss att pröva det vi hör. Hur skall vi kunna pröva om vi inte läst vår bibel? I denna tid blir bibelns Ord viktigare än någonsin.
Båten har roder för att kunna parera strömmar och styra i rätt rikting. En bra bild på vårt andliga liv. Vi har vår bibel och bön som vårt roder. Vi får lyssna in från rätt källa -från vår Herre. Då har vi möjlighet att inte driva bort i vågor av osanning
🙏
Herre, kalibrera min hörsel och syn så att de söker rätt källa
”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskaps-djuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.”
— Första Moseboken 1:26-27 —
När Gud hade skapat naturen med allt det innebar var det dags för människan. Den stora skillnaden är att denna gång använder han sig själv som förebild. ”Lika oss”.
Det är något helt speciellt när Gud skapar människan. Han inte bara ropar ut det. Han ser på sig själv för att få till det som en bild av honom.
När man sen läser lite senare läser vi: ”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.” – Och se – det var – mycket – gott.
Det är som att Gud varje dag backar tillbaka några steg. Kollar in det han skapat. Noterar nöjd att ”det blev bra” så tog han kväller och det blev afton.
Om du är bekväm med det, ställ dig framför spegeln. Titta på dig. Föreställ dig att Gud spanar in dig. Kollar in dig liksom för att se om han blev nöjd. Så säger han högt – se – det var – mycket – gott.
Det är så han ser på dig. Genom åren och generationer sen skapelsens morgon har det gått hackigt för människan. Och kanske får både du och jag erkänna att det någon gång gått lite hackigt. Ändå har han stått kvar intill. Lyft oss när så behövts. Kallat tillbaka oss när vi gått lite för långt bort. Varför har han varit så tålmodig? För att han älskar sin skapelse.
Ibland behöver vi bli påminda om att se på oss själva genom Guds ögon. För det är den mest sanna bilden om oss. Inte det vi tror oss se genom spegeln. Detta är vägen till att få en sund självbild. Inte genom andras påverkan. Inte genom vår egen heller. Utan genom Guds utgångsläge.
🙏
Herre, hjälp mig att se på mig själv genom dina ögon. Tack för att jag får vara skapad av dig. Jag vill spegla dig i mitt liv.
Så har jag landat hemma efter dryga veckan på resa. En resa som passerade ekvatorn en bit. Vilket visade sig göra att vädret var klart varmare än hemma. När vi lämnade Tanzania låg temperaturen på drygt 30 grader. När vi landade på Arlanda var det -10. Den skillnaden gick inte att missa. Man kan fundera lite om det alltid stämmer med ”borta bra men hemma bäst”.
När man kommer hem märks det tydligt att man varit borta. Särskilt genom att packningen skapar en röra med eftervärme.
Man ska sortera rätt till tvätten. Saker man köpt ska hamna på rätt ställe. Man noterar allt man tog med i onödan. ”Bra-att-ha-saker” som man borde ha lärt sig att man inte ska ta med. Man insåg det ju redan förrförra resan.
Samtidigt man göra det jobbet bearbetar man resan. Inser att det man varit med om har gett avtryck. Glädjeämnen rusar förbi i minnet. Arbetsamma intryck gör att man stannar upp lite.
Så plockar man inse tömda resväskorna. Ser till att tvättmaskinen kommer igång. Så läggs resan i rätt läge i livets minnesarkiv.
Jag tycker det påminner mycket om livets resa. Vi har allt för mycket med oss i vår livspackning. Sådant som man tänker är bra-att-ha men som är onödigt tung packning.
Jag tror vi behöver stanna upp ibland och låta eftervärmen sippra fram från vår resa. Kanske är det så att vi rusar fram så vi inte hinner värmas av livets innehåll.
Att sortera in det vi möter i livet kan i en första anblick uppfattas som en rätt onödig manöver. Men jag tänker att sortera livets värme ger livet sitt djup. Ytligheten försvinner mer i bakgrunden. Så får livet sin mening.
Har du tänkt på vad eftervärme kan få betyda för oss? Stanna upp och kolla in det.
För några dagar sedan avslutades ett liv överraskande snabbt. En vän vaknar inte upp till en ny morgon här på jorden på grund av sjukdom. Livets dagar har vi inget löfte om. Morgondagen likaså. Det stämmer till eftertanke. Var rädd om ditt liv. Ta vara på det. Var rädd om dig.
Ps. När jag kom hem hade min Clivia börjat blomma. Det gillar jag Ds
”Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga tills solen gick ner.”
— Andra Moseboken 17:11-12 —
Josua skulle ut i strid. Det var en svår strid. Mose gick upp på berget. Lyfte sina händer mot himmelen. Så länge han höll dom uppe hade Josua framgång. Men när Mose blev trött i armarna och de skönj ner gick det sämre för Josua och stridsmännen.
Då satte han sig på en sten. Aron och Hur stöttade Mose så att han orkade hålla upp händerna. Så hade Josua och folket framgång och de vann striden.
Jag har lagt märke till att det finns en välsignelse i att hålla upp armarna när jag ber. Det är som att hela min kropp öppna upp mot himmelens Gud. Upplyfta händer är ett segertecken.
När vi kämpar och undrar hur det verkligen skall gå för oss tror jag att vi har en väg här. Lyft dina händer och be till Gud. Pinsamt, ja kanske är det lite pinsamt. Men gör det i din ensamhet då. Tills du vänjer dig.
Tillsammans kan vi lyfta detta segerns tecken. När någon tappar orken kan någon annan ta vid. Eller hålla upp armarna åt den.
På flera ställen kan du se hur man uppmuntras till att lyfta sina händer. (1 Tim 2:8; Ps 28:2). Det är också ett tecken till överlåtelse. Visa på sitt beroende till Gud. Att man tar emot honom och överlåter sig till honom. Det är ett sätt att lovprisa och tillbe. Och det hjälper mig att hålla fokus. Inget krav men en fantastisk förmån och möjlighet.
Det har blivit ett sätt för mig att sträcka mig mot Gud. Som ”att försaka nå honom”. En haltande bild eftersom han alltid är nära oss.
I grunden handlar det ju om hjärtats inställning i bönen och vår egen närvaro. Men pröva detta segerns tecken. Jag tror du kommer bli överraskad.
🙏
Herre, jag sträcker mig emot dig och ber om din välsignelse över mitt liv. Du ser vad jag kämpar med. Jag lyfter segerns tecken till dig och ber om din hjälp.
Vi avslutar denna resa med att gå på en Swahili-gudstjänst. Med Benjamin som tolk så blir det enklare att följa med. Med öronproppar i blir sången och musiken i lagom volym.
Glädjen går inte att ta miste på. Ödmjukheten inför Gud i tillbedjan är djup. Guds närvaro är där. Vi får ge en kort oplanerad hälsning till deras församling från vår. Vi knyter banden på något sätt.
Efter detta blir det slutlig packning och lunch med familjen Nyman. DD ordnar resan till flygplatsens med barnens chaufför. Vi kommer säkert till vårt flyg.
Så tacksam för alla de fina människor jag mött på denna resa. Många är så omtänksamma. Mötet med gamla vänner från tidigare resor har visat sig vara goda vänner även nu. Det är ju det som kännetecknar just goda vänner.
När jag skriver detta är vi i väntans tider för att gå ombord för att resa fr Addis till Stockholm.
Borta bra men hemma bäst heter det ju. Och visst ligger det något i det.
”Bredvid Eljashib byggde Jerikos män, och bredvid dem byggde Sackur, Imris son.”
— Nehemja 3:2 —
Nehemja fick höra talas om att Jerusalems mur hade fallit. När en stads mur inte var intakt kunde fienden lätt göra staden till sitt byte. Detta gjorde Nehemja mycket bedrövad. Han ber Kungen han tjänade hos att få åka till Jerusalem och bygga upp muren igen
En lång historia men som slutar i att han, tillsammans med många andra lyckas.
Det är en fin berättelse om att man, sida vid sida, kan göra något stort. Alla hade lite olika gåvor. Och tillsammans kunde dom få muren i stånd igen.
Det finns sådant som raserats. Kanske har du en sådan kamp i det sammanhang som du lever i. Bildligt talat så har ”muren” fallit och det är oro i lägret. Det kan se rätt hoplöst. Fienderna kan vara många. När du läser Nehemja bok ser du att de hade mycket att ta itu med. Det kom de som ville så otro in bland folket. Man ville göra dom rädda genom hot. Man försökte så in misstro mot Nehemja. Jag tänker att det är precis så det kan ske när man vill bygga upp något nytt. Om folket hade lyssnat mer på orosstiftarna än på Nehemja hade det varit ute med dom. Men nu lyssnade man på Nehemja. Följde hans uppmaningar.
Så kan vi se att muren fogades samman fog efter fog, del efter del. Portar sätts in. Medan man byggde hade man sitt försvarsvapen i ena handen och verktyget i den andra. Försvarsvapnet i vårt andliga bygge kan vara bibeln, vår tro, vår bön tex.
När du bygger upp något – se efter vem du lyssnar till. Vem får äga ditt öra? Se efter vad du ser på – vem får äga ditt öga? Den som talar in i ditt liv – väcker den tro och tillit eller sår den in splittring? Bygg med den som har tro för det ni gör. Då blir det möjligt att slutföra bygget
🙏
Herre, jag ber om att få lyssna in rätt person. Hjälp mig att se och följa trons människor. Ge mig mod att bygga.
Pedher´s blogg 