Tillgänglig – men för vad?

Min kollega hade samlingen på jobbet igår. Hon tog upp att vara tillgänglig. Att ibland är man tillgänglig men inte närvarande. Men att Gud är alltid tillgänglig.

Det satte fart på mina tankar lite.

Vad är vi tillgängliga för?

Det är lätt att gå på det mesta. Vi kan också tro på allt man säger. Så påverkas man på många olika sätt. Men det är ju så att säga oftast på det negativa sättet vi hamnar.

Men vi kan vända på det. Vi kan göra oss tillgängliga för det goda och positiva. Det som kan påverka oss på ett gott sätt. Att välja att lyssna på det som är uppbyggligt. Att se på det som bygger upp. Att välja att fokusera på rätt saker. Välja att se det som är bra och lämna det andra bakom sig.

Jag tänker att när man gör sig tillgänglig för det goda så gör det något gott med oss.

Så vi behöver ställa in rätt fokus. Styra vårt sikte åt rätt håll. Öppna upp våra ”dörrar” för det som gör oss gott.

Signalfel

Inte vet jag vad du tänker på när du läser ordet signalfel.

Kanske många tänker på järnvägen. Försenade eller inställda tåg. Och det har varit ett återkommande inslag dom senaste åren. Så mycket att en minister ryter ifrån och säger:”Jag är trött på signalfel…..”. Troligen är han inte ensam om att känns så.

Men det är väl inte dom enda signalfel som är. Tänk på alla signalfel vi människor ger varandra. Missförstånd. Vi tror oss veta men blir så grundlurade.

Vad ger vi för signaler till varandra? Menar vi dom? Vad utsätter vi varandra för? Hur bemöter vi dom? När vi missförstår dom känner vi oss rätt billiga.

Vad rädd om hur du signalerar. Menar du dom? Vill du gå fullt ut med dom? Är du beredd att ta konsekvenserna av dom?

Jag är så fascinerad av …

Dessa finns inte i alla länder på jorden. I somliga länder är dom ett fåtal. Andra länder desto fler. Jag är så fascinerad av dom alla.

Har sagt det förut. Säger det igen.

Alla dessa frivilliga är hjältar.

Dom är många. Somliga sover över på natthärbärge för uteliggare. Andra hjälper till på sjukhus för att hjälpa folk till rätt plats. Andra ger av sin tid för att hjälpa nyanlända att lära sig språk och kultur. Andra tar hand om gåvor som säljs. Andra tar tid att lyssna till en persons situation i samtalsstöd. Andra engagerar sig i en idrottsförening. Någon är kamratstödjare. En grupp engagerar sig i besöksgrupp för att uppmuntra äldre personer som är ensamma. Läxhjälp. Andra är polisvolontär. Eller är matchvärd. Listan kan göras oändligt lång.

Det gemensamma för dom alla är att man vill ge av sin tid att göra skillnad för någon eller många.

Jag är så imponerad av alla dessa hjältar. Förlåt att jag säger det igen. Men dom är hjältar. Och dom kräver inget igen. Bara att få uppleva glädjen att få hjälpa till.

Det jag skulle vilja önska är att samhället (läs det politiska systemet ) skulle uppmärksamma det mer. För vad skulle kommun och stat göra utan alla dessa hjältar? Det skulle bli så mycket svårare.

Dagens ros går till alla dessa hjältar

Att sitta lugnt i båten…

Att sitta lugnt i båten….

Eller sitt still i båten som det också heter. Tänker på våra invandrare. Kan inte vara lätt att navigera i alla ordstäv vi har.

Kanske det är en god lärdom i denna tanke. Att sitta lugnt i båten.

Vi möter till och från situationer i livet som stressar upp oss. Som gör oss oroliga. Vi blir bekymrade och det blir oroligt i tänket.

Det är just då man ska sätta sig lugnt i båten. Alltså att helt enkelt ta det lugnt. Att låta eftertänksamheten råda. Att lugnt och stilla låta tiden ha sin gång.

Det handlar inte om att inte ta ansvar. Inte heller att vara slarvig eller inte bry sig. Men att inte fatta förhastade beslut.

Att bli lite mer genomtänkt genom att ”ta ett steg tillbaka” och begrunda läget. Att andas ut och få en överblick.

Ett gott råd är att sitta lugnt i båten. Det kommer att lösa sig. Tro på det. Sätt din tillit till det. Se tillbaka på tillfällen då du vet att det löst sig. Se och minns att det gick. Använd det som lugnande kraft på dig. För kom ihåg, det löser sig.

Ibland blir ”varför” liiiiite för stort

Har du någonsin känt att ett ”varför” bara blir liiiiiiite för mycket. På gränsen till för stort?

Det kan ju vara så att man undrar varför något händer. Undrar varför det blir som det blir.

Det är då man behöver en vän eller kollega som hjälper till att lyfta blicken. Att få tänket att tänka klarare. Att helt enkelt få prata av sig lite hos.

Har du märkt vad det betyder? Ja, det kan ju bara du som just känt av läget att ett ”varför” blivit liiiite för stort. Och kanske är det möjligen så att dom allra flesta har upplevt det. Visst är det så att det betyder så mycket. Kanske helt avgörande ibland.

Det gör att modet återvänder. Hoppet får nytt liv. Krafter kommer tillbaka. Likaså glädjen. Och ganska ofta också glöden och passionen.

Glöm aldrig bort att just du kan vara den avgörande skillnaden för någon att inge ge upp. Att känna att det kommer att bli bra. Det kan hjälpa att återfå rätt fokus.

Att bryta vanor…..

Oftast vill vi inte erkänna att vi har vanor. Speciellt dom som kallas för ovanor.

Har du några vanor som mer går under namnet ovanor?

Vi har allt för ofta vanor som man undrar varför. Fundera på det en stund. Idéer vi bara måste göra. Som blir vårt livsmönster. Men vi skulle klara oss utan den vanan men vi kan inte bryta den.

Sen finns det dom vanor som man gärna skulle vilja skapa men som är svårt att få till. Det kan vara träningspasset, den lugna stunden vid morgonkaffet med sin stilla andakt.

Det påstås att en ny vana behövs göras 10 gånger innan den liksom sitter där. Andra menar antagligen att det behövs fler gånger. Poängen är att det behövs en uthållighet. Att man just gör den vana man vill skapa konsekvent en tid. 10 eller fler gånger.

Så frågan är vilken vana man vill bryta för att den inte är bra. Att få kraften att avstå.

Nästa fråga är vilken vana man vill skapa. Som är bra för oss. För djupt inom oss är vi övertygade om att det är gott för oss.

Så…..

Vilken god vana vill du skapa hos dig?

”Vi går åt ett annat håll”

”Vi går åt ett annat håll!”

Textraden är hämtad från det tillfället som Jesus botar Petrus svärmor. Markus 1:29-39

När han hade gjort henne frisk kom det många som också ville bli friska. Inte alls så konstigt. ”Hela staden var samlad utanför dörren”. Så det måste har varit rätt många och ryktet drog säkert till sig många nyfikna. Fantastiskt att människor blir friska och helade på det sättet.

Det som slår mig i denna händelse är vad som händer dagen efter. Jesus drog sig tidigt undan på morgonen för att vara för sig själv och be. Lärjungarna letade efter honom. När dom fann honom så säger dom: ”Alla söker efter dig.” Inte så konstigt. Jesus hann säkert inte hela alla där på kvällen. Uppståndelsen var stor. Man ville lära känna honom.

Det hade varit lätt för Jesus att stanna kvar där i framgången. Och fortsätta att vara den efterfrågade. Kanske tom glänsa lite.

Men han faller inte för det. Han säger lite överraskande:

”Vi går åt ett annat håll!”

Han ville vidare. Han visste att fler behövde höra budskapet om riket. Om tron på Gud. Om evighetens värde. Han ville till fler ställe än för att predika. Han visste, som troligen ingen annan visste då, att hans tid var kort. Han behövde skynda på.

Hur lätt är det inte att vi stannar kvar i något för att det kittlar. Vi trivs i framgång. Surfar gärna på vågen. Medan kanske det är tid att gå vidare.

Men det behöver inte vara så drastiskt. Det kan bara vara vara något man fastnat i just där man står. ”Bara vara” ? Ja, kanske inte så ”bara”. Kan vara nog så svårt att lämna och gå vidare även i det lilla.

Kanske ska du gå åt ett annat håll. Kanske ska du bryta upp från ett sammanhang till ett nytt. Kanske är det bara något du behöver vända blicken från. Vad vet jag. Men kanske behöver några av oss idag bestämma oss för att ”gå åt ett annat håll”. Våga. Ta mod till dig. Det kommer att välsigna dig.