Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Jämställdhetens baksida 

Ett ganska hett ämne har varit om vi pappor ska tvingas ta ut pappaledighet eller inte. Nu är ju den tiden förbi för mig för länge sedan. Men jag läste ett inslag på Facebook nyligen som upprörde mig. 

Det är Maria Wallström som skriver detta. Över 38000 delningar så nog engagerar det minst sagt.  Hon skriver om dessa som vill till varje pris att det ska vara jämställt mellan pappan och mamman om uttaget av förändrapenningen. Resultatet blir så sjukt. Läs hennes berättelse och reaktion. 

Jag blir så trött på åsikter som innebär att vi ska skapa regler för att få jämställdhet. Det handlar mer om attityder och inställning. Låt familjen själv avgöra vem som ska vara hemma med barnen. Staten ska inte bestämma det. 

När våra barn var små hade det varit bättre och mer lönsamt att jag hade varit hemma. Ändå valde vi att barnens mamma var hemma. Ett aktivt val. 

Alla ni som vill skapa jämställdhet – läs Marias tankar. Se hur fel det blir när man inte tar in hela bilden. Fundera och tänk ut ett bättre sätt att uppmuntra papporna att vara mer hemma med sina barn. Fundera på hur vi kan skapa en annan attityd hos arbetsgivare. Då bygger vi för framtiden och det blir inte bara ett skrikande av åsikter. 

Jämställdhet på alla plan kan inte skapas genom lagar. Det kan bara ändras i grunden genom förändrade attityder. Då ger det sig själv. 

Publicerat den

Makt verkar förklara på fel sätt eller så förblindar den bara helt enkelt. 

Märkligt vad makt förblindar. Med tanke på kommunals såpa. 

Eller så förklarar den på ett märkligt sätt så felaktigt att man tror att det är sant. 

Alltså, makt verkar säga att man får sko sig själv hur mycket som helst på. Gå före i bostadskö. Inte betala sin egen nota. Dricka sprit på andras bekostnad. Bo gratis eller större och billigare än andra. Att det är helt ok om man bara gör det lite. Fast det ändå är ok om man gör det mycket. 

Eller så är det helt enkelt så att man bara bilivit fartblind av framgången. Mycket fartblind. I vanliga fall blir man då av med körkortet och i värsta fall sin bil. Uppenbarligen gäller inte det fackpampar som ska företräda vanliga löntagare som finansierar denna fortkörning. 

Publicerat den

Barndomsminne – resan i Norge 

 Sommaren 1971 var jag i Norge. En spännande resa på många sätt.  Det var många tunnlar och snöbollskrig mitt i sommaren. 

Den äldre mannen på bilden, som jag glömt namnet på, och jag gick nära stup och upp i höga torn.  Den spänningen led nog mest mamma av. 

Jag minns att det var väldigt många tunnlar. Drammens spiraltunnel var nog pricken över iet. Den var häftig att åka i. Något annat från delen av resan minns jag inget av. Det berättas att det var så spännande att jag blev sjuk och fick feber. När jag fick reda på att vi inte skulle åka hela vägen tillbaka blev jag frisk. Så det kan bli. 

Detta måste ha varit på den tiden då det var billigt att åka till Norge. För senare år kan man inte säga att det är billigt i Norge. 

En kväll bor vi i ett ställe, troligen ett vandrarhem, där det bodde många nationaliteter. Vi var många som spelade boll ihop. Vi kunde inte prata med varandra men vad gjorde det. Känns som att det skulle inte ske på ett vandrarhem idag. Vi skulle nog hålla oss på var sin kant, troligtvis. 

1971 var ett bra år. Då lekte livet! 

Publicerat den

Avgå igen……

Att kassören avgår i kommunals härva är kanske inte överraskande. Mer överraskande är väl att förbundsstyrelsen inte ställt sina platser till förfogande. Men när medlemmarna börjar lämna, en efter en, lär dom väl tänka om. Man kam lugnt säga att det är ett systemfel. Ytterst är det kommunals ordföranden och dess styrelse som har ansvaret för kulturen som byggts upp.

imageSå kära ordförande…… Kanske är det dags att lämna in nu. Det blir lite konstigt att tro att förtroendet finns där.

Publicerat den

Ang vår utrikesminister….

Vår utrikesminister portas från Israel. Helt unikt beslut från Israel menar man. Men inte behöver vi bli så förvånade över det beslutet. 

När Margot valt att ensidigt stötta Palestina så kan det inte bli på något annat sätt. 

Sverige har haft en unik möjlighet att medla i konflikten mellan Israel och Palestina. Det har vår utrikesminister totalt förstört. 

Jag tillhörde dom som trodde att Margot var ett bra val av utnämnande. Men så fel jag hade. Jag trodde hon var smart och vis. Men uppenbart är uppdraget för stort för henne. 

Margot måste lära sig att välja rätt ord i debatten. Orden kan förstöra för lång tid. Hoppas hon lärt sig det nu. Nu får någon annan rensa upp och återerövra förtroendet. 

Margot, dags att gå vidare till ett uppdrag som funkar bättre för dig. Ett uppdrag som inte förstör för andra. 

Publicerat den

Avgå

Aftonbladets avslöjande om Kommunalarbetarförbundets lyxkrog måste få någon form av konsekvens. Det räcker inte med att man säljer krogen. Ledningen bör lämna sina uppdrag också. Deras förtroende bland sina medlemmar är krossat. 

Tragiskt bedrövligt och mycket märkligt av ett fackförbund.  

Gör om gör rätt 

Publicerat den

Att förstå en katastrof….

Sitter och läser om den svältkatastrof som börjar visa sig i Etiopien. Man beräknar att ca 10% av befolkningen kommer att drabbas. Kanske tom 15%. Det är vattenbrist och skördarna slår fel. Bönder förlorar hela sin skörd. Alltihop. Inget går att rädda. 

10% låter inte så mycket. Men tittar man närmare på Etiopien innebär detta 10-15 miljoner människor som drabbas.  Det innebär i jämförelse hela Sveriges befolkning. Och Norges. Tänk dig att alla vi på denna stora halvö skulle dö bort i svält. Förlåt mig men då skulle det nog bli en större reaktion ut över världen än om det skedde på andra platser. 

Jag tror att vi har svårt att greppa omfattningen på denna katastrof. Vad jag förstår är det inte bara i Etiopien som det är problem med vatten och mat. Skulle vi börja se problemen i vitögat skulle vi nog få sömnproblem. 

Vidden av en katastrof är svår att förstå på avstånd. Alla byar och städer som som är totalt sönderbombade i Syrien. Vattenbrist. Matbrist. Människor som flyr för sina liv. 

Att förstå en katastrof är svårt för oss som har det så bra. Men tillsammans kan vi göra en skillnad. 

I Etiopien har man varnat för detta länge. Ändå menar man att hjälpen troligen kommer för sent. Därför att man varnat för sent? Nej det är nog inte problemet. Snarare är problemet att dom som kan hjälpa har svårt att vakna och sätta igång.  

Här är det lätt att se behovet. Lätt att veta vad man kan göra. Det handlar om att sända mat och vatten till Etiopien. Så det är bara att hoppas att när FN ropar på hjälp kommer många länder att hjälpa till. 

Ett bibelord kommer till mig…..

Sänd ditt bröd över vattnet, för med tiden får du det tillbaka.

‭‭Predikaren‬ ‭11:1‬ ‭SFB15‬‬

Publicerat den

Barndomsminne – marmeladstång

När jag var liten så åkte jag med min morfar till hans kolonilott. Ett litet ställe där han hade en liten stuga och lite mark där han kunde odla lite grönsaker tex. 

Vi åkte på hans blåa crescent compact.  Morfar var ganska stor så att se något framåt var inget alternativ att tänka på. 

 Varje gång (vad jag minns i alla fall) stannade vi vid kiosken som vi passerade på vår väg till kolonilotten.  Där köpte vi marmeladstänger. Jag kan fortfarande efter mer än 40 år sedan påminna mig om smaken. Knastret av sockret och den fruktiga smaken. 

Kiosken finns fortfarande kvar. Om än lite ombyggd och tillbyggd. Nu var det länge sedan jag stannade där. Jag gjorde det för ca tio år sedan. Då sålde dom fortfarande marmeladstänger. Kiosken ligger på väg ut ur Katrineholm på vingåkersvägen. 

Det lilla huset på kolonilotten hade ett litet kök typ. Där trängde vi oss in och åt våra köpta stänger. Jag minns att jag tyckte att morfar knappt fick plats i det lilla köket. Kanske inte ens var så men så minns jag det. 

Tänk att ett minne kan smaka. Första gången jag åt denna marmeladstång efter många många år sen jag var barn så smakade den likadant. Det var som att återvända till den tiden då jag var 4 el 5 år.  

Publicerat den

Svensken – den mest ensamma …..

Lyssnade på kulturdelen i aktuellt. Ett inslag menade att mitt i vår välfärd och goda utveckling är vi dom mest ensamma i världen. 

Hur blev det så?

I ljuset av hur vi förr bodde generationer på samma gård är det lite tragiskt. Då hade vi mycket närhet till varandra. Nu har vi skapat ett välfärdssystem där vi ska klara oss själva. 

Samtidigt är det nog inte bara vår välfärd som är den enda orsaken. Vi har utvecklat något som mer liknar sig själv nog. Vi skapar grupper som blir svåra att komma in i. 

Jag kan bara konstatera att jag bott i Norrköping under ca 1,5 år. Under den tiden har jag inte fått så många vänner som kan sägas att man umgås med. Jag är inte alls bitter. Inte på något sätt. Men visst kan jag erkänna att jag känt mig ganska ensam. Har skrivit om det tidigare också. En ensamhet som stundom blivit rätt jobbig. Visst ligger det också på mig.  Absolut. Men det blir för enkelt om man nöjer sig med den åsikten. Det är en brist i våra större gemenskaper när vi har så svårt att bjuda in nya människor till gemenskapen. Inte konstigt att vi då blir dom mest ensamma människorna i världen. Säger man i den stora gemenskapen nej, inte öppnar upp, kan man inte lägga skulden på den nye. Genom att visa gruppindelningen redan i den större samlingen har man där gett den tydliga signalen att det inte är någon idé att bjuda in. För vem kan bjuda in en så stor grupp i kanske en liten lya? När man sen bjuder till så får man inget svar. Då är det tydligt nog. 

Jag tror att vi behöver bestämma oss för att öppna våra gemenskaper. Dom som kan ändra på den uppfattningen att vi är dom mest ensamma är vi svenskar själva. 

Här tror jag kyrkorna måste gå före. Skapa miljöer där människor kan mötas. Frågan är bara om vi vill lämna vår bekvämlighet och invanda mönster. 

För nu ganska många år försökte jag få med mig mina grannförsamlingar att skapa mötesplatser för ensamma. Jag fixade inte allt jobb själv. Fick ingen att tända på idén. Så det gick inte att genomföra. 

Jag är rädd för att det är svårt att bryta ensamskapet.  Vi är rädda för att själva bli ensamma så vi håller hårt i vår gemenskap och släpper omedvetet (eller medvetet) inte in någon i gruppen. Kanske har vi själva haft svårt så nu vill vi inte riskera något. 
Inte konstigt datingsighter kommit till. Ingen skugga på det men det visar på en brist trots allt. 

Visst ligger det mycket på oss själva. Men utmaningen ligger på ledarskapsnivå också. Långt mycket mer än att uppmana till att hälsa på varandra. 

Hur kunde det bli så? Låt oss släppa den frågan. Vi får ta sikte på att bjuda till och göra något åt den istället. Det är ju ändå till sist det vi behöver ändra på. 

Hoppas att vi ska få höra om oss svenskar att vi är dom mest öppna och inbjudande personer i världen. Att vi bryr oss om varandra. Att vi ser varandra. 

Publicerat den

Vart är Guds hus?

2 Hur ljuvliga är ej dina boningar, Herre Sebaot!
3 Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud.
4 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig,där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud.
5 Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt.

Psaltaren 84:2-5Svenska Folkbibeln (SFB)

En bild av vart Gud bor är i himlen. En värld Bibeln beskriver. Inte minst tydlig då Bibeln beskriver Jesu himmelfärd tex. 

En annan bild är att Gud bor i sin skapelse. När jag hade mina skogspromenader i bön kunde jag på ett särskilt sätt uppleva att Gud var där. Det visade sig att min gode vän och gjorde sin färd genom samma skog. Han sa vid ett tillfälle ungefär så här: ”Det vet väl du att Gud bor i vår skog!”  Han hade gjort samma upplevelse. 

Samtidigt ger Bibeln en bild av att Gud bor i dig och mig. T.o.m att vi är hans tempel. Tänk att han kan tänka sig att bo i oss. 
Det finns ett gammalt uttryck dom säger att Gud är allestädes närvarande. Alltså finns över allt. 

Ibland tolkar vi det att då behövs inte kyrkan och gudstjänsten. Lika lätt har vi nog också kunnat säga att det är bara i kyrkan Gud bor. 

Jag skulle vilja säga istället det öppnar för bara fler viktiga mötesplatser med Gud. I kyrkan då gudstjänsten ger oss något genom direkt möte med honom eller genom någon annan. Likaså när vi går i skogen eller till jobbet, sitter i bilen eller är med vännerna.

Enkelt sagt skulle man kunna säga att Gud är där du är. För han älskar att vara med dig. Vill vi så kan han liksom flytta in permanent. 

Då blir du och jag en ljuvlig boning. Salig betyder bla lycklig och välbefinnande. Ingen dum känsla att få ha när Gud ger sig till känna inom oss.