En skum kväll

Ikväll var det en skum kväll. 

Ja, den var väl inte mer skum än andra vanliga kvällar i sent oktober. 

Men när man åker hem vid 16-tiden och det redan är skumt ute då känns det som att hösten tagit sitt grepp om livet. 

Molntäcket låg som ett lock över stan och det gjorde väl inte inte saken bättre. 

Det tråkiga med denna tid är väl inte i första hand höstens mörker. Den kan man ju tända levande ljus och på så vis liva upp. Nej, det tråkiga är att vi gärna stänger in oss. Samtalen över stängslet uteblir. Rörelsen runt omkring avstannar och det blir onödigt tyst. 

Mötet mellan oss människor är så viktigt. Ensamma människor blir mer isolerade än dom behöver bli. Vi tappar ”kollen” på varandra. Inte kontrollen. Utan möjligheten att kunna hjälpa och stötta. Upptäcka bristen och brustenheten. Uppmuntran till någon blir inte heller av. 

Så nu får vi vänta med dom små lustfyllda samtalen över staketet. Det tycker jag är lite skumt. 

Ljuset är alltid starkare än mörkret – tänd ett ljus vid din dörr

Fotograf: Ina

Så många gånger har vi på olika sätt manifesterat för eller emot något. Vi har velat visa vår åsikt. Vi har gått i demonstrationståg. Skrivit artiklar. Bloggat. Skrivit på protestlistor. Allt för att visa vår åsikt tydlig.

I den rasistiska våg över vårt land och Europa behöver vi på något sätt resa oss upp.

Läser om Anders Pihlblads krönika. Han citerar Bibeln. ”Ljuset är alltid starkare än mörkret”. Och det är så sant.

Varför inte tända ljuset hemma. Varför inte sätta ut en ”ljus” vid dörren. Tänk vilken lyskraft det skulle innebära i en tid som denna. Kan någon ta fram ett pins som är som ett ljus? Då kan vi ha det på vår jacka och visa att vi vill ljus och inte mörker.

Ljuset övervinner mörkret. Alltid. Det innebär att är vi ljus blir det ljust. Medan andra tänder eld på förläggningar ”tänder vi en moteld” som trycker bort denna rasism.

Nu är ju allahelgona helgen redan ljusets helg. Men kanske kan vi under en längre tid tända ljus för att visa att vi står tillsammans. Det är också ett sätt att säga ifrån och säga ja till kärlek mellan folk. En tyst men kraftfull ”demonstration”.

Kontrasterna blir påtagligt närgångna. 

Igår kväll kommer jag hem rätt trött efter 11 timmar på jobbet. Värmer en paj och sätter mig tungt i soffan. Får erkänna att jag var rätt trött. Lite sliten efter två intensiva dagar efter en kort helg. 

Så slår jag på tvn. Ser bilder på familjer dom flyr med sina barn på armen, sina gamla som stapplande försöker följa med, i båtar som knappt räcker till. 

Då händer det. Vad är en elva timmars lång arbetsdag mot dessa flyktingars resa? Kontrasten blir påtagligt närgången. Vad är min oerhörda mycket bättre situation mot deras? Helt plötsligt känner jag mig inte så trött längre. Dom är ju helt slutkörda efter att bara kommit över vattnet. Sen ska dom ta sig vidare. 

Jag blir istället så uppgiven. Det är så orättvist. Det måste bli en ändring på detta. 

Vi har lite att fundera på i vår värld. Tänk om vi kunde ändra på läget……

Redskap

En kund köpte några större saker i vår butik. När han skulle få in dom i bilen var ett bagagegaller i vägen. Han behövde ett verktyg. Jag ville ju gärna hjälpa till. Letar men hittar inte verktyget jag sökte. Nu löste sig det för vederbörande åkte iväg och köpte ett och allt löste sig. 

Vad viktigt det är med rätt redskap när man ska göra olika saker. Det behövs speciella verktyg till speciella uppdrag. Spiken behöver hammare. Skruven en mejsel. Såg när vi ska såga. 

Likaså är vi också utrustade med olika gåvor. Vi skulle kunna kalla det redskap. Olika redskap som behövs i olika situationer. 

När jag letade efter det verktyget vi behövde hittade jag inget. Inte då konstigt. Vi får ibland gömma undan dom för dom får så lätt fötter och går iväg. Lite av vad som ibland med våra gåvor och talanger vi fått. Vi gömmer dom eller så göms dom undan av andra. Så kommer dom inte till sin rätt. Så blir ”världen” några gåvor/redskap fattigare. Ibland skulle jag tom tro att situationer blir inte som det var tänkt för att just ett redskap fattas. 

 Vi människor har så många gåvor och talanger. Verktyg som kan uträtta så mycket gott. Vi behöver inte se med avund på varandra. Bara vara glada för den mångfald som finns. Någon speciell för varje speciell situation. För alla behövs. Ingen kan ha alla gåvor som täcker alla behov. Tillsammans är vi verktygen i en stor verktygslåda. 

Verktyget kunden behövde var inte alls stor. En liten insticksnyckel. Liten men ack så viktig. Om inte kom till skulle han inte fått med sig sin nyköpta prylar. Han skaffade fram den och så löste sig det. Vi behöver locka fram redskapen så att dom kommer i funktion. Allt för ofta står andra ivägen. Så mycket som verkar hindra att dom ska få komma igång. Kanske är det så att ett redskap får ibland backa undan för att ett annat ska få komma till. Tänk vilken frikostighet det är. Det tror jag är välsignat att göra så. 

Ibland känner vi oss som små obetydliga verktyg. Tänk att då få uppleva att någon annan hjälper fram och inger mod. 

Du behövs just med den talang du har. Ditt verktyg behövs lika mycket som alla andra verktyg i lådan. Ditt redskap kan lika fullt göra skillnad. Vad än andra säger och menar om dig. Glöm aldrig det. 

Nu är det tid för vuxna att säga nej…

Nu är det tid för vuxna att säga nej. Nej till att klä ut sig i hemska dräkter under halloween. I respekt och eftertanke för vad som sker i vårt land är det tid för det nu 

Gör den kommande halloween till en ljusets högtid. Låt denna helg få bli något positivt.  Vänskap, uppmuntran och ljus. 

Betänk vad som skedde i Trollhättan. Ha omsorg om alla som är rädda för att samma sak skall hända dom. 

Klä inte ut dig. Du riskerar att själv råka illa ut. Vem ska kunna hjälpa unga att förstå det? Jo, vi som är vuxna. Därför är det tid för att säga nej nu. 

Det är tid för att tända ljus istället för att skrämmas. Det är tid för kärlek och omsorg än mörka dräkter och spöken. Det är tid för vuxna att visa på ett bättre alternativ. 

Ta den matchen. Hur impopulär du än blir. Det är tid för det nu. Alla vinner på det nu. 

Därför blir det inga halloweenspöken i vår butik på erikshjälpen i Norrköping detta år. Vill vill istället uppmuntra till positiva saker.  

Det är tid att säga nej. Vi gör det. Gör du det med. 

En av alla artiklar där även polisen varnat för detta i år. Länk

Söndagstankar – samhällsansvar 

Kan denna rubrik på kyrkoårets texter komma mer lägligt än nu? Det är väl alltid viktigt men nu är det ännu mera viktigt. 

Jag hörde en kommentar för en tid sedan som jag påminns om igen och igen. Den handlade om alla flyktingar. Någon frågade rakt ut ”Vad ska vi ha dom till?”  För mig en märklig hållning. 

Men ibland ser vi varandra som objekt. Det ända som gäller verkar var vilken nytta vi kan ha av varandra. Inte en känsla för vem den är. För det den är. 

Samhällsansvar handlar mer om att vara rädd om varandra och ha omsorg. Inte att utnyttja och dra nytta av för egen skull. 

Idag blir det rätt tydligt hur viktigt samhällsansvar är. Och blir mer och mer. Bibeln uppmanar oss att be för styrande i vårt land. Det blir bara viktigare och viktigare. 

Samtidigt känns det svårt. Inte minst när man ser hur rörigt det är i närområdet. Hur ska man våga hjälpa när man skjuter och har bomber?

Det känns på nu. Mer än någonsin. Därför bubblar det upp inom mer och mer en bön ”Herre hjälp!” För hur ska man räcka till. Hur ska man kunna hjälpa. Det blir bara ett rop på hjälp. ”Gud, hjälp oss!” 

Men det blir också en bön ”Gud, hjälp oss att kunna hjälpa!”  Att vi hittar lösningar. Att hitta pengar som kan hjälpa där nöden är stor. 

Är det att frånsäga säg samhällsansvar att ropa till Gud om hjälp?  Nej. Jag tror det är den bästa vägen vi kan gå. Där finns den bästa hjälpen. Där finns möjligheter till att förstå och kunna handla på ett rätt sätt. 

Därför ber jag denna bön idag: 

Herre hjälp. Hjälp vårt land och vår jord. Hjälp oss hjälpa. Amen. 

Att vara färgad ….

Är du färgad? 

………..

……………

Jag vill påstå att vi alla är färgade av något? Det är så mycket intryck och åsikter. Ibland har vi nog svårt att skilja på egen åsikt och andras. 

Att mena sig inte vara påverkad av någonting är nog inte riktigt sant. Det är så mycket intryck. Folk vill få oss att tänka som dom. Tittar vi på modet syns det väl ganska tydligt. Vi följer det mer eller mindre rätt mycket. 

Det är mycket som färgar oss. Man brukar säga att något inte är politiskt korrekt. När vi hamnar i den påverkar kan det vara svårt att fatta andra beslut än vad ”som är möjligt” fast vi egentligen vill något annat. 

Vi färgas också av andras åsikter. Åsikter som hörs högt och ljudligt. Så blir det en handling vi inte skulle göra annars. 

Vi färgas också av ”alla andra”. Alltså det ”alla” tänker och gör. Oftast är detta inte alla. Snarare väldigt få och ibland tom bara en. Bara det att denne ende får det att låta som att alla tycker och tänker som juste denne ende. 

Tänk om vi vågade att stå mer för vårt eget. För allt för ofta påverkas någon enskild, eller möjligen många av detta sätt att färgas, på ett negativt sätt. 

Hur färgas du? Hur påverkad är du? Och jag? Tål att funderas på…….. eller så gör vi det inte alls och bara går vidare. 

Kontraster i Norrköping 

Man kan lugnt säga att det är stora kontraster i Norrköping. Samma mångfald finns säkert i andra städer också. 

Å ena sidan är stan i lite euforisk stämning. Ska IFK ta guld? Bättre möjlighet och chans lär nog dröja. Förra säsongen på väg ur men klarade sig och nu guldvittring. 

Vita hästen har ju haft rätt bra säsong bakom sig som skapar förväntningar. 

Stan bygger, nya hus kommer till. Ingelsta ska bli större. 

Somliga känner framgångskänslor. 

Samtidigt kämpar Migrationsverket med flyktingströmmen. Tiggarna finns kvar fortfarande

I onsdag avspärrningar för misstänkt bomb. För några dagar sedan sprängdes något. Någon blir skjuten. Insatsstyrkan på besök i stan. Knivman gör sitt dåd. Handgranat smäller av.  

Mitt i ett oroligt område finns en liten gata med ett gäng pensionärer och jag. Lugna gatan. 

I en del av staden kan man gå på promenad runt strömmen. I en skog kan man springa och känna sig frisk. Varför inte gå ner till bråviken och njuta av vattnet. 

Alla dessa kontraster i en och samma stad. 

Jag måste dock erkänna att den mörka sidan av Norrköping är lite för dominant just nu. Känner mig lite uppgiven att det ska behöva vara på detta viset. Känner mig inte speciellt bekväm i det. 

Jag erkänner….

Jag som aldrig skulle dricka kaffe med mjölk i. Har för många jobbiga minnen från tiden när jag jobbade på långvården. Kaffe, mjölk och bulle i samma mugg. Usch o fy. 

 Alltså tydligen är jag omvänd. En latte macchiato är inte så dumt. Faktiskt.  Med en chokladbit till. 
Jag är villig att erkänna det öppet och frimodigt inför hela världen. Ber om förlåtelse och ursäkt till alla kaffedrickare som hält mjölk i kaffet och fått en lite ironisk kommentar från min sida. 

 Det är bara att konstatera att det är ju inte så dumt. 

För att få balans på detta erkännande har jag inte övergett svart kaffe med en liten sockerbit i. Tro inget annat. Inte för en sekund eller två. Noap. Inte en chans. 

Detta inlägg ska bara ses som ett erkännande att jag, även jag, kan tänka mig mjölk i kaffet, också. 

Så, nu känns det bättre 😄 

Att testa kan inte vara så farligt….

”Det kommer aaaaaldriiiiiig att gå” är ett uttryck jag har rätt svårt med. Raljerande brukar man säga att det är ett typiskt uttryck för en närking. Får nog gå i försvar för detta folk. Inte för att dom aldrig säger så. Nej, därför att vi som människor, vart vi än bor, allt för ofta säger och minst tänker så. 

”Det går aaaa…..”

Under dom senaste åren har jag ofta tänkt tvärtom. Om vi inte testar vet vi ju inte om det går. Och går det det inte så vet vi det. Inte värre än att backa tillbaka och göra om. 

Lägger vi för stort misslyckande i det blir det så fel. Uppsåtet var gott. Målet klart. Förhoppningen fanns. Men det gick inte. Satsningen vi gjorde tex i butiken gick inte hem helt enkelt. 

Låter kanske lite vårdslöst i tänket. Allt testande är ju inte av godo. Mycket kan skada oss. Därför är det viktigt att lägga testandet i det längre perspektivet. Hur kan det påverka längre fram? Är risken för stor? Kan det bli konsekvenser vi inte vill? Skadar det mer än gör nytta? 

Det kan ju också innebära att man behöver testa två gånger. Den första gick inte så bra men det betyder ju inte att den andra gången inte kan lyckas. Att lägga saker och ting på plats, justera lite och våga testa en gång till. 

För jag tror att en person eller organisation som aldrig vågar testa går mer bakåt än framåt. Om man inte vågar lite med rädslan att misslyckas kommer man att stå och stampa. Bara uppsåtet är gott och lagt i ett större perspektiv. Då finns det goda förutsättningar att lyckas. 

Att testa kan inte fara så farligt …

Ps På tal om att testa…. I morgon 22/10 testar vi torsdagsöppet i vår butik. Innebär ju inte att vi alltid kommer att ha det så men det är ju inte farligt att testa….. Ds