Jag är godkänd 

Igår fick jag beskedet. Jag är godkänd. Ska tom få det på papper. Du kan lita på att jag är nöjd.

Igår hade vi Arbetsmiljöverket hos oss på jobbet. När bi gick igenom det sista säger inspektörerna dom förlösande orden. Du är godkänd. Vi godkänner ert arbete och er butik. 

Efter en ganska lång process är det en befrielse att höra dessa ord. 

Visst är det något speciellt med att få bli godkänd. Kommer du ihåg när du fick ditt körkort? Eller när du fick slutbetyget och var godkänd för yrket du studerade till. En sådan lättnad. 

Det öppnade också nya vyer och drömmar. Drömmen om ett jobb växte sig starkare. När man sen sökte det och fick jobbet var det också en underbar känsla. Man var godkänd. 

Ändå ligger inget värde i detta. Du och jag värderas inte efter godkändhet, lönekonto, aktier, betyg, hus, båt, bil eller cykel. Vårt värde ligger mycket djupare än så. Du är den du är. Det är ditt värde. Och det går inte att bestämma hur stort eller litet det värde är. Det är omätbart. Du är så oerhört mycket värd att måttstockarna räcker inte till. 

Du är du och du duger. Så är det. Ingenting i denna värld kan ändra på det. 

18

Ibland är nedräkning till något ganska jobbigt. Det liksom upplevs som att det händer ingenting. Det går i snigelfart. 

Idag är det 18 arbetsdagar kvar till semestern. 18 är ju inte mycket. Det kommer att ta sin lilla tid men ändå. Att räkna ner inför 4 veckors ledighet är ju rätt skön nedräkning. Antar att det kommer gå ganska fort på något vis. Sommaren brukar vara ganska intensiv. För mig blir då söndagarna ganska viktiga. Dagen då energi skall hämtas in och vila skall till. För mig är det ganska ofta flera komponenter för att det skall bli bra. Dels handlar det om att gå på en gudstjänst. Långt ifrån en extra programpunkt. Inte ett måste till. Där får jag kraftpåfyllning för min inre människa. Ganska viktigt och inta att förglömma. Det inte livet påverkar oss mer än vi tror.  Det kan vara en runda i spåret. Springa eller gå. Det kan vara bara att vara. 

Att sätta ut mål är ju inte så dumt. Då har man något att se fram emot. För mig är det att om 18 arbetsdagar blir det ledigt. Något som ska bli riktigt skönt. Inte förrän då slappnar vi av men då. Då blir det gott att bara vara ett tag. 

Söndagstankar – även klippor kan gå sönder

Satt och lyssnade på Tomas Sjödin predikade på Nyhem via webben. 

Han sa en sak som jag fastnade för. ”Även klippor kan gå sönder”

Jag kan ju inte på ett tillräckligt bra sätt återberätta hans predikan. Sökmdig till nyhemsveckans webb-tv. Tomas predikade i ett kvällsmöte med LP-vännerna . Ett möte värt att lyssna till. Tomas predikan skulle jag önska att du lyssnade till.  Det får vara mina söndagstankar denna söndag. 

 Tomas berättade om Petrus. Jesus kallade honom Klippan. På den Klippan skulle han bygga sin församling. Ganska stora krav, eller hur? Så går det sönder för Petrus. Han förnekar sitt samröre med Jesus. Han brister och går sönder. Ett ganska stort fall. 

Men det fanns en upprättelse. Läs Johannes evangelium kapitel 21. Där möter Petrus sin upprättelse. Det fanns en förlåtelse. 

Även du som känner dig stark, som kanske har positioner, kan gå sönder. Har du gjort det är du i gott sällskap. Om man nu kan säga så. 

Tomas berättade att i klippor som gått sönder växte det blommor. Jag vill locka dig in och lyssna på vad han har att säga om dessa blommor och klipporsprickor. Om du inte orkar eller vill lyssna på hela klippet från mötet så spola fram till Tomas predikan. 1:10:00 in i filmen. Lyssna, ta emot. 

Så denna söndag önskar jag att du lyssnar till Tomas några minuter. 

ICAs erbjudande…. Hur fel blev inte det….?

För ganska länge sedan så började Ica med att skicka ut erbjudande som relaterade till vad du köper. Idén är ju att det du ofta köper skall du kunna få ett specifikt erbjudande som passar just dig. Kritiken var ju ganska stor. Att bli registrerad är ju många ganska rädda för. Visst, man kunde avstå men vem vill avstå bra erbjudande? 

 Dom sista gångerna som jag fått dessa erbjudande undrar jag hur ICAs teknik fungerar. Jag har fått erbjudande av varor jag inte vanligtvis köper. Så jag undrar verkligen om man är så duktiga på att läsa av vad jag köper. 

Vi registreras rätt mycket. Har vi bara mobilen påslagen kan man se på ganska nära håll vart du är. Har du ”hitta”-funktionen på träffar den ganska rätt. Mär du använder ditt kontokort registreras ditt köp. Så kan företaget använda den kunskapen. Så kan vi räkna upp sak efter sak som gör att vi registreras och man har koll på oss. 

När man då är så rädd för kameraövervakning så förstår jag inte det. Har man rent mjöl i påsen så är det väl inte så farligt. 

Ica, om ni nu så gärna vill ge mig personliga erbjudande som ska spegla vad jag brukar köpa så kan ni väl ändå ge mig något som passar mig bättre. 

Jag önskar er alla en trevlig midsommarafton 

Denna dag är ju något av Sveriges höjdpunkt. Om jag skulle beskriva Sverige när det är som bäst är det nog en vacker midsommarafton. Solen på topp. Naturen grönskar. Dagen är som längst och natten hinner inte riktigt bli mörk. Om man är i Norrland är det ljust dygnet runt. Det är ju rätt unikt vilket är svårt för folk från andra länder att riktigt förstå. 

Nu är det ju inte alltid som vädret visar sig från den bästa sidan. Då blir det lite av ett fiasko men ändå. Men vi glömmer det för en stund. 

När jag var liten tyckte jag inte att det där med midsommarstång och lekarna runt det var så kul. Kommer ihåg att vi lekte andra lekar som bara gjorde mig illa till mods. Var väl lite mesig och lite rädd att misslyckas eller göra fel. 

Men det är ju lite förunderligt ändå. Svenska folket blir så leksugna just denna dag. Då skall man hoppa små grodorna runt en midsommarstång. Får nog erkänna att jag inte riktig tycker det är kul nu heller. Tråkig? Men det är ju så många fler som tycker det är så kul så det får räcka med det. 

Midsommar för mig är jordgubbar, glass, grädde och maränger. Antingen i en stor röra eller som en tårta. Får jag inte det så är det nog ingen riktig midsommar. 

Att det nu vänder behöver vi väl inte notera så högt. Alltså att dagarna blir korta. Nej nu vill vi njuta av högsommarvärme. Semester som för mig kommer om tre veckor. Visst älskar jag alla årstiderna men fick jag välja skulle sommaren få dominera. 

Önskar er alla en glad midsommar. Hoppas att ni får lite sol åtminstone detta år. 

Att sprida rykten….. Jag är så trött på det fenomenet… 

Är det något jag är så fruktansvärt trött på är när människor sprider rykten som, allt för ofta, inte alls är sant. Man tror sig veta att det man sett och läst borde betyda något som man bara måste berätta vidare. 

Så glömmer man det som är så viktigt. Att kolla fakta med den det handlar om. Glömmer att man ljuger och förvanskar sanningen till en stor lögn. Och så anser man sig vara den viktiga budbäraren att föra ut denna ”sanning”.

Varför är vi människor så nyfikna på att gräva i andras liv? Varför har vi läggningen att dra felaktiga slutsatser och göra ner andra med dom? Vad är det som gör oss människor till det? Är det för att, om än felaktigt, vi tror att då vinner vi andras uppmärksamhet och förtroende. Att vi tror att andra tycker bättre om oss och vill vara med oss. 

Vad vi glömmer är att om vi inte ändrar det beteendet blir det helt tvärtom. Folk kommer att genomskåda det och lämna oss bakom. Gemenskapen uteblir. För vem vill vara med någon som sprider falska rykten? Förtroenden brister och man vill inte vara en del av något så lågt. 

Jag är rädd för att man gör det för att bli mer inne och hamna i en bättre situation. Och visst, för en tid får man nog mer uppmärksamhet. Ända tills den som uppskattar själv blir utsatt. Då faller allt samman. 

Jag tror att vi alla får erkänna att vi gjort detta någon gång. Vem har vi sårat efter vägen? Vem har vi förstört för? Vem har vi sagt saker om som inte är sant bara för att själv bli ärad och viktig? Somliga lite, andra väldigt mycket. Hur som helst måste vi förändra detta beteende. Vem av oss vill själva bli utsatta och nedgjorda? Handen på hjärtat? Ingen av oss. Eller hur?! 

Nej, kolla fakta först. Vad vet du ligger bakom det du läser eller hör? Är det det minsta tveksam så låt bli att prata vidare.  Lämna det. Använd din energi till något bättre. Som uppmuntrar och bygger upp mer än att rasera. För jag tror att både du och jag vill få ett bättre minne efter oss än att vi gjort ner människor med vår falska ryktesspridning. Vänd om! 

Ärligt, jag är så trött på ryktesspridning  och ryktesspridare. Jag är så trött på att se hur människor blir sårade. Så trött på att man slår undan fötter och förtroenden. 

Nu ändrar vi på oss. Varje gång vi anser att vi behöver sprida ett rykte väljer vi att bli tysta. Istället väljer vi att prata gott om varandra. Punkt!

Att återse …..

  
 Igår fick jag förmånen att åka till Söderköping och äta lunch ihop med alla medarbetarna från Erikshjälpen i Örebro. Att få återse många av dom man jobbat med under några år är så roligt. Att få höra deras berättelse om vad som hänt i butiken och dess utveckling.

Norrköpingsfolket få ursäkta hur bra jag än trivs här så var det en rolig och stimulerande tid i Örebro. Det var ju mina första år i arbete i Erikshjälpen. Det kommer alltid följa mig. Så det var med dubbla känslor jag skrev mitt uppsägningsbrev  till styrelsen i butiken. Hur klar jag än var att det nu var dags att gå vidare var det med vemod att lämna den fina butiken. Måste säga att jag är så tacksam för tiden i Örebro. 

 Vi åt lunch på Söderköpings Brunn. Vilka fina lokaler. Det var lite speciellt att sitta under dessa kronor. Vi har ju sålt liknade för flera tusen kronor. Nu fick jag se dom i verkliga livet i sin rätta miljö. Wille och jag i Örebro har fortfarande kontakt och kollar pris med varandra. Det finns så mycket att lära av varandra. 

Lite kul är det allt att äta på ett sådant fint ställe. En liten undran bara ……. var det tallriken som var stor eller portionen liten? Det var ingen liten tallrik som jag fick maten serverad på. Hur som helst, det var sååååååå gott. Inte behövdes det så mycket mer mat egentligen. Sallad innan och en kopp kaffe till eftersmaken. 

Det var som sagt en mycket trevlig dag. Det svåra är ju att man skulle vilja ha mer tid med alla. Men å andra sidan fick jag förmånen att få visa vår nya butik i Norrköping. Den är ju helt ny. Och Örebroarna får ursäkta men vi är så stolta över vår nya butik. Den blev så fin. 

Riskabelt att springa i skogen

Jag springer ju gärna numera i Vrinneviskogen. Känns rätt gott att fått komma igång med löpningen och möjligen börjat fått lite stunts i det.

Lite kul är det att jag blivit varnad för den skogen. Det händer så mycket där. Det springer lösa hundar. Jag har mött flera hundar och det har du gått så bra. Deras husse eller matte har haft riktigt bra koll på dom. 

Jag har blivit varnad för cyklister. Dom kör som biltjuvar (eller som någon lära ha sagt, som ficktjuvar). Måste säga att ingen cyklist har varit i närheten av att krocka med mig. 

Det finns en led för hästar. Där kan jag vara lite undrande om det är så smart. Men jag har aldrig sett en häst i spåren i Vrinneviskogen. 

Nej, då finns det större bekymmer. Det är personer som går med gåstavar. Där har jag det största riskmomentet. Härom dagen mötte jag ett gäng pensionärer (inget ont om pensionärer, dom är ett trevligt släkte) som gick med gåstavar. Det höll på bli riktigt tokigt. När dom väl upptäckte mig och skulle få i ordning alla sina stavar så for dom lite hit och dit. Gå stavarna alltså. Inte pensionärerna. Men när dom skulle få ihop alla pinnar så petade dom ut i spåret istället. Precis när jag skulle passera. Så det var bara så nära att vi hade tråcklat in oss i varandra och famlat ihop i en enda stor hög. 

Så jag vet inte vad dom största riskerna är i Vrinneviskogen. Har ju mött utsläckta eldar några gånger så det borde vara ett större hot. Men jag tror nog att folk med gåstavar är ett större hot. Om man då inte räknar in alla kottar, stenar och rötter som finns på spåret. Och alla som flåsar så dant att det blir baksug och lufttomt efter dom

Men inte stannar jag inne för det. Det finns så mycket som uppväger dessa risker. Så vacker natur. Så god luft. Jag mår så bra efter en stund i denna skog.

Så hittade jag till sist fram…

I lördags var det ju en fantastisk dag. Då tog jag mig till Arkösund. Dit har jag bara varit en gång och då via sjövägen. Var aldrig in i själva samhället. Så färden gick dit denna vackra sommardag. 

  
  En liten idyll långt ut i skärgården. Man kan lugnt säga att där verkar det vara gott att bo. Så länge turistsäsongen inte kommit igång, kan jag tänka. Jag gick bryggpromenaden. Att gå och titta på alla båtar och drömma sig bort. Alla implikationer storlekar och varianter. Tänk om man hade en båt. Vilken dröm. Och det lär nog bara få vara just en dröm. Kom fram till en badholmarna där jag satte mig och tog en liten fika. 

Jag tänkte mig till utsiktsplatsen. Så jag frågade efter en karta över stället. Men inte. Det fanns ingen. Nu är det ju inget stort område detta, men ändå. Nej, någon turistkarta eller inforslad om Arkösund hade man inte i båtshoppen nere vid hamnen. Så det var att leta sig fram själv. Så jag tog ett kort på en informationstavla och gick vidare. 

När jag kommer närmare den möjliga utsiktsplatspositionen efter några felval i  olika korsningar verkar jag kommit till ett befäst stugområde. Dom som bodde där tittade konstigt på mig. Några vägskyltar till denna utsiktsplats fanns det inte. Inte förrän jag kom precis i närheten. Gick in på den lilla vägen. Möter en husägare som inte såg så inbjudande ut. Jag kände klart att jag nog var inne på ”deras” område. Så kom jag fram. Men vilken belöning.

  

 Vilken utsikt. Förstå, om alla visste att det var så vackert där uppe så skulle alla vilja dit. Och kanske var det just det ”alla” visste så dom var ganska trötta på denna folkvandring hit. Inte vet jag. Men denna vandring med alla dessa tråkiga blickar var värd mödan. Har du vägarna dit måste du gå dit upp. Se bara glad ut. Hälsa på dom du möter. Gör det först för dom säger inte ett hej frivilligt .  Bara att hoppas att inte alla Arkösundsbor är så tråkiga som dom jag mötte på den gatan. 
  Eftersom maten var ganska dyr på restaurangerna blev det lite inköp på mataffären. Gick tillbaka till badholmarna och satte mig ner och njöt i fulla drag under några timmar.  En underbar dag med en tidning och drömma sig bort för några timmar. Det är läkedom för själen. Hit lär det bli fler turer känns som att jag hittat en plats att bo på som har så mycket att uppleva. Tänk om man blir så hemmablind att man missar allt detta vackra och tar det för givet. Egentligen lär jag inte behöva åka på någon semesterresa i år. Har ju ett helt nytt område att upptäcka.  

  

  

Söndagstankar – brustenhet

Under en längre tid har jag följt utmaningen att läsa Bibeln rakt igenom en gång till. Utmaningen var naturligtvis inte att man måste läsa allt utan att man just läser Bibeln. Så många har antagit utmaningen och läst delar av den också. 

En sak jag lagt märke till på nytt är den stora brustenhet man möter bland bibelns personer. En brustenhet av misslyckande och felsteg. Händelser som jag tror att vederbörande inte är stolta över. 

Man skulle nog kunna räkna upp dom allra flesta och se hur dom brister på något sätt. Samtidigt ser vi hur dom upprättas och får en ny möjlighet. Där Gud förlåter och ger en ny möjlighet. Det föranledes alltid av att man inser och vänder om. Man tar konsekvensen och ber om förlåtelse. 

Vi människor har mycket svårare med detta. Vi har en förmåga att förlåta men inte glömma. 

Vad man också kan se är att mitt i en brustenhet så blir man till välsignelse på något sätt. Att Gud använder dom trots sin brustenhet. Med det sagt innebär det inte att man kan synda på nåden. Alltså att det är fritt fram att vara på fel sida råmärket och tro att det bara fungerar ändå. Medvetet felhandlande som man vill leva och samtidigt tro att det ändå kan bli till välsignelse är ett feltänk. Vad jag menar är att Gud verkar kunna använda oss mitt i vår brustenhet. 

Under dom sista åren har jag funderat mycket på att det är svårt att fungera i en brustenhet. Mitt i det har jag insett hur nådesfull vår Herre är. Att när vi upptäcker vår brustenhet kan Han använda, och vill använda, oss. Och kanske är det just då man kan fungera som bäst. Varför då? Jo, därför att man är så beroende av Gud då och hans hjälp. 

För det är just så att både du och jag är i gott sällskap med så många andra som just är brustna. Alla bär vi, i någon mån, i en brustenhet. Vi har sår och annat som påverkar oss.  Men hur det än är kan Gud använda oss. 

Så man kan verkligen säga att det är just brustna människor Gud alltid använder. Visst finns det en barmhärtighet i det. Nåd. Annars vore det ute med oss.