Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Igår fick jag ny kraft

 Det är inte långt kvar tills vi går in i sommaren. Det känns verkligen att det är på gång. Igår fick jag syn på syrenblommor. För mig är nog den blomman tillsammans med lupiner det som är sommarens signalblomma. Det kändes nästan tidigt att den redan blommar. Och kanske är det just tidigt. Det trista med det är väl att dom hinner blomma över till skolavslutningen. Men det kan vi väl glömma för en stund.

Igår var det en dag då naturen visade sig från en av sina bättre sidor. Rätt gott när det var en extra ledig dag. Solen sken från en himmel där molnen vandrade över himlen. Att då få gå och njuta av olika blomster och grönskande träd är en välsignelse. Det var precis vad jag behövde. Det är en intensiv period på jobbet så andrum kom mycket lägligt. 
Då behöver man göra något som gör att man glömmer sitt arbete för en stund. Det är sunt.  Igår var det en sådan dag. En dag som samlar nya krafter. Man liksom sjunker in i Guds sköna natur och drömmer sig bort. 

Och kanske är det just det som naturen just nu skänker oss. Ny energi. Ta dig tid att njuta och dröm dig in i den vackra natur som nu blommar fram. Där finns det kraft att hämta.

Publicerat den

Tacksamhet 

Att vara tacksam är en ganska fin och skön känsla. Den infinner sig ju bara vid dom tillfällen man verkligen är tacksam för något. 

Den känslan går inte att krysta fram. Den finns där bara när äkta tacksamhet finns. Då det finns en tillfredsställelse som har en källa. 

Ibland kan det vara svårt att känna tacksamhet. Man tar så förgivet att man ska ha det man får. Så kanske det är det lättare att uppleva tacksamhet när man inte tillskriver sig rätten till allt. 

När man ser ut över vår jord är det inte svårt att känna tacksamhet. Tänk på alla som flyr till Europa över Medelhavet i hemska båtar. Tänk på alla som lever i krig eller folket i Nepal. Jag är så tacksam för att jag kan krypa ner i en skön säng och somna tryggt. 

Visst skulle även jag kunna sälla mig till dom som jan känna otacksamhet. Men jag måste säga att jag känner mig så tacksam. Tacksam för det jag har. Jag försöker se bort från det jag inte har. 

Just nu kan jag känna en sådan innerligt go tacksamhet för det jag möter. Det gör mig glad. Det är vad äkta tacksamhet gör med oss. 

Se dig omkring. Du har så mycket att vara tacksam för. 

Publicerat den

Puck-trofén 

För erkänna att det blir rätt mycket hockey nu. Ganska skönt att koppla av vid nu när arbetsdagarna blir rätt långa. Då behöver, i alla fall, jag slappna av lite med lite förströelse. Så i brist på annat blir det hockey.

När pucken far upp bland publiken brukar det utspela sig intressanta scener. Man slänger sig efter sen och när man fångat den vill man visa upp sin trofé. Man är en vinnare. Bland alla dessa andra i publiken så var set just denna person som fick den.

Vid en match så får en man tag i pucken och man ser hur glad och stolt han blir för denna trofé. Man riktigt ser att den ska han ha med sig hem och lägga på hyllan som minne från VM. 

Så händer det. Fram kommer en liten kille och ber om att få pucken. Och mannen ger grabben pucken. Grabben blir så glad. Det blir en trofé för resten av livet. 

För mig blir det en bild av att avstå en egen vinning och vinst till någon annans favör. För att göra någon glad. Att vara beredd att släppa något som skulle kunna betyda något stort för sin egen del. Just för att låta någon annan få en glädje. 

Jag tror inte att det är så givet. Men det skulle behöva vara det. Det finns nämligen en djupare glädje att finna hos sig själv när man glädjer andra. Så vilken ”puck-trofé ska du dela med dig av”?

Publicerat den

Känns som om jag är omvänd…..

Igår skulle jag åka ner till Habo. Blev lite sen iväg så jag missade kaffet på jobbet. Men det löser man ju smidigt tänkte jag. Körde in i McDonalds drive in för att köpa mig en kaffe. En bil före mig var det. Så det skulle ju gå fort. 

Men inte. Uppenbarligen ville ingen ta tag i det som dom gjorde förr så bra. Service. Så till slut gav jag upp. Backade ur drive in och åkte vidare. 

Uppenbarligen så har denna kedja blivit så stor att dom inte behöver fler kunder. Som jag uppfattar det så är dom flesta McDonalds jag är inne på i sämre skick på alla plan. Renlighet, bemötande o service. 

Jag drar mig mer och mer till Max. Jag tycker inte riktigt om deras sätt att ordna till allt. Rörigt vid kassan där man krockar när man ska hämta sin meny. Men uppenbarligen är dom rätt sugna på att få fler kunder. Deras burgare vinner mer och mer. 

Jag som tidigare inte valde Max verkar ha blivit omvänd. 

För att säga ngt gott om McDonalds så körde jag in vid nästa och kunde köpa en kaffe. För dom har ju faktiskt Gevalia. Men lite trist bemötande. Men maten igår blev på Max. Så lär det bli mer och mer. 

Ja, det verkar som om jag har blivit omvänd 

Publicerat den

Varför?

Det finns ett ord som kan ha många bottnar. Ett ord som kanske är ett av dom orden vi använder rätt ofta. I grunden är rätt bra ord.

Varför?

När vi var små använde vi det nog på tok för ofta. Vår vetgirighet tvingade oss att alltid fråga ”varför”. I sådana lägen kan det vara rätt enerverande. Vad vi en ger för svar duger det inte. Det liksom kommer i inandningen ett ”varför då?”  

Sen finns det ‘varför’ man ställer sig när sådant händer man inte tänkt sig, förberett och räknat med. Man skulle helst varit utan det. Undrar varför det skulle hända just mig.

Det finns ett varför som också har en ton av ‘att det var meningen’. Varför sker det? Jo för att det skulle hända just dig eller mig. 

Sen finns det dom ‘varför’ som bara står där. Ensamma och utan mening. Man bara undrar och funderar.

Ett litet ord som kan ge mer kunskap och samtidigt representera en inre frustration. 

Ett är säkert. Vi överlever oftast detta ord hur tungt det än är just då. Vi kan också vara tacksamma att ordet finns. Hur skulle vi annars lära oss så mycket?

Så varför finns ordet varför? Därför! 

Publicerat den

Söndagstankar – Alltid på väg

Den här veckan har jag gått och sjungit på en gammal låt av Ingemar Johansson. Alltid på väg. Läs texten är du snäll….

Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination
bortom det vi kallar tid och rum.
Detta mål ger mig mod ger mig kraft ger mig inspiration
till att möta åren som jag nu har framför mig.

I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land,
löftet om att jag hör hemma där.
I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand,
att få möta Herren ansikte mot ansikte.

Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för 
skall jag aldrig släppa taget 
om detta osynliga land som kallas himlen.

Om nu Gud är en lögn har jag svårt se min väg meningsfull,
livet är då ren fåfänglighet.
Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull.
Du vet graven som blev lämnad, som blev funnen tom.

Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för 
skall jag aldrig släppa taget 
om detta osynliga land som kallas himlen.

Bibeln säger att Gud har lagt ner evigheten i människans hjärta. Det betyder att inom oss finns det en bit av himlen nedlagt. Det finns en anknytningspunkt som gör sig påmind och synlig då och då. För mig inger det så skön trygghet och hopp. Det liksom finns en koppling mellan mig och Gud. Det är det som gör att min tro är levande.

Hela livet är en är en vandring på något sätt. Jag tänker mig att mitt liv börjar vandra i och md att jag föds. Då Gud skapade mig i min mammas mage. Sen vandrar jag ut i livet. För mig beskrivs denna vandring så bra i denna låt. Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination. Himlen. 

Jag vill aldrig släppa taget om detta. Aldrig någonsin. Vad som än händer. Hur livet än skiftar. Jag vill aldrig släppa taget om den hand Herren sträckt mig. Det är min intention och mitt beslut. Kanske kan det också bli så för dig. För himlen gör sig påmind hos oss alla. Lyssna inom dig så får du se. 

  

Vill du lyssna på låten så får du en länk här. Alltid på väg – med Ingemar Johansson


Publicerat den

….om detta må ni berätta….

Blev påmind om att det är 70 år sedan andra världskriget tog slut. Vi är verkligen lyckligt lottade i denna del av vår jord. På ett sätt är det lite knepigt att fira ett krigsslut när så många människor just nu lider under krigshandlingar. Så tragiskt. 

Samtidigt är det värt att lyfta fram detta krigsslut för att inte glömma vad det handlade om. För ganska många år sedan tog Göran Persson ett bra initiativ. Han var med och såg till att boken ”… om detta må ni berätta…”. En bok som du kan läsa och hämta på följande adress http://www.levandehistoria.se/sites/default/files/material_file/om-detta-ma-ni-beratta-e-bok-som-pdf_0.pdf. 

För mig är det ofattbart hur vi människor kan glömma hur det var. Likadant hur vi kan förvränga historiebeskrivningen. I min värld skulle aldrig detta kunna hända igen. Men uppenbarligen kan det göra det. Vi kan se hur det genom historien blir en annan bild av historien när dom som varit med dör ut. Den muntliga traditionen som dör många hundra år sedan var den ända vägen till att komma ihåg verkar ha tappat sin kraft. När vi idag kan googla allt, faktan finns på internet, allt vi möjligen kan behöva veta kan vi då söka. Den finns där och lan tas fram när som helst. Ändå fungerar det inte. Men när den muntliga traditionen var den ända säkerheten att bevara historien var man oerhört mån om att föra den vidare. Man memorerade den, berättade den om och om igen.

Att det är 70 år sedan andra världskrigets fredsslut är mindre viktigt tycker jag. Viktigare är att vi berättar om det om och om igen. Att vi visar på att den utrensning av Judar som då skedde är avskyvärt. Kanske det kan väcka oss människor över dom utrensningar som just nu pågår utöver vår jord. IS framfart mot kristna är bara ett exempel på hur historien upprepar sig. Likaså hur Judarna förföljs på nytt. 

Detta kan bara brytas om vi tillsammans står upp emot det. Därför är det så viktigt att om och om och om och om och om igen berätta. Allt för att dom som var med och dog, inte dog förgäves. Allt för att dom som var med, överlevde och berättade sanningen inte gjorde det förgäves. 

Berätta för dina barn som kan berätta för sina barn. Kanske kan vi då förändra denna värld. 

Publicerat den

Kvittohysterin 

I går när jag åkte från jobbet skulle jag tanka. Det var rätt många i kön och det var trångt vid Mirum i Hageby. Då ser jag att alla före mig vill ha ut sitt kvitto. Naturligtvis får dom göra hur dom vill. Men jag bara undrar. Vad gör dom med sina kvitton? En man stod länge och tittade på automaten och funderade på hur han skulle få ut sitt kvitto. Kön växer under denna tid. 

Alltså vad gör man med kvittona. Är det inte så att dom hamnar i fickan eller plånboken. När man fått tillräckligt många så slänger man dom. Inte sparar man väl på kvitton? Eller ?  

När det är så många i kön och det är så trångt tänker jag att man vill komma bort därifrån så fort som möjligt. 

Visst, naturligtvis får du spara på dina kvitton men jag bara undrar. Vad gör alla med sina kvitton? 

Publicerat den

Bilskrälle – eller rättare sagt tjuvskrälle

Du kanske kommer ihåg att jag skrev om att jag hade inbrott i min bil. Den hamnade på bilfirman. 

Den är inte klar än. En liten list som är restad från leverantör som förstör allt. Visst kan det hända. Bara att gilla läget. Men det är så surt. snart 1,5 månad med hyrbil och bil på reparation.

Allt bara för en tjuv behagade göra inbrott. Han fick med sig ett tuggummipaket och en iphonladdar. För mig kostar detta ganska mycket pengar. Så surt.

Att då möta människor som jag mött idag gör livet så mycket mindre surt. Först träffar jag en truckförsäljare. Han visste så mycket om Erikshjälpen. Han var villig att sälja en truck så billigt till mig för han visste vad vårt syfte var. Det var hans sätt att hjälpa till. 

Senare på kvällen har jag volontärsträff för nyfikna på erikshjälpen. Så intressant samtal. Intresset var på topp. Dom flesta skrev på en intresselapp. Genuint intresserade att vilja vara med. I olika uppgifter med olika förutsättningar. 

När man då summerar dagen, vad är då en försenad bil pga av en liten list? Ingenting. Det är bara världsligt.  Det finns större värden att vara glad för. 

Publicerat den

En kort resa kan kännas som den största. Även en resa mellan Skultorp och Falköping.

När jag gick i lekis skulle vi göra en skolresa. Jag bodde i Skultorp och vi skulle åka till Mösseberg i Falköping. Som jag minns det var det den första resan jag gjorde utan att mamma och pappa var med. Vi skulle åka buss. Enligt google Maps är denna resa 33 km och skall ta ca 35 minuter.

Vi skulle se på djuren som fanns där. Kommer ihåg att det fanns en påfågel som visade upp sina vackra fjädrar. Jag kom riktigt nära den. 

Men detta var en stor resa. Jag uppfattade den som väldigt lång. Så det var en liten pirrig Pedher som gick på bussen. Spänd och nervös. 

Tänka att en så kort resa kan uppfattas som den största resa man någonsin gjort. Trots att jag gjort fantastiska resor sen dess, tex min drömresa till Florida, så är det nog denna resa som satt störst spår på något sätt. 

Kanske är det resan uppkomst som betyder så mycket. Men naturligtvis dess mål är ju så avgörande. Alla resor kommer nu till för att man vill till ett visst ställe. Det är ju också det som avgör att man just startar sin resa. En del menar att det är förberedelserna som är själva resandet. Då man drömmer och planerar. Och visst, det är ganska avgörande, men det är ju när man kommer fram till målet som alla drömmar uppfylls. Förberedelserna är ju avgörande för att resans mål skall bli uppfyllt. Men ändå är det framkomsten till målet som ger själva tillfredställelsen i resan. Kort som lång resa. 

Så betänk, när du tycker att du inte har råd med en lång resa, att en kort resa kan också vara den största resa du gör. Allt beror på målet för resan. 

En kort resa kan verkligen vara värd att göras för den kan innebära så mycket. 

En resa är ju så fantastisk och mycket längre än man tror. Resan man gjort började tidigt med en dröm. Sen förberedelse. Så gör man själva resan. När den väl är genomförd lever man den igen genom minnet av den. Så en kort resa är egentligen ganska lång.