Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Halvvägs i min utmaning

Du kanske minns att jag antagit två utmaningar detta år.

En av dom har jag nu gjort 4 % av. Det är ju inte mycket men jag måste säga att hittills har det gått bra. Jag har i något stycke fått ta igen det dagen efter men inga större avvikelser. Jag har gjort 4% av min årsplan att läsa Bibeln under ett år efter en läsplan. Den ska föra mig igenom hela bibelns 66 böcker under 365 dagar. Kan bara konstatera att så här långt går det nu av bara farten. Det har blivit, för mig, en god vana.

Man säger att man skapar en god vana på 10 dagar om man gör det målmedvetet. Att man likaså kan bryta ett dåligt mönster på tio dagar. Några dagar brukar ofta inte vara något problem men sen. Det kan vara att frestelsen blir för stor, att man helt enkelt glömmer bort vad man tänkt sig göra, har man medvind går det lättare men annars bär det emot. Första löprundorna på våren är ju bara så jobbiga men sen blir dom ett gift i positiv bemärkelse.

”Men halvvägs skrev du ju. Det var ju bara 4 %….”. Ja visste ja. Min andra utmaning har jag nu kommit halvvägs i. Jag har inte missat ett ända tillfälle. Så i intensiteten ligger jag med i planen. Men i helhetsbilden ligger jag något efter för att nå utmaningens mål. Så där får jag hitta på något som gör att det blir bättre. Eller så hoppas jag bara att det löser sig med tiden.

Vilken utmaningen det är? Det kanske jag återkommer till om om typ 15 dagar. Om det inte går åt skogen dvs. För då blir det nog bara pinsamt. För egentligen så är det ju en utmaning som bara gäller mig och troligen har ingen annan något intresse av att veta. För vem är egentligen nyfiken på just min utmaning?

Utmaningar och mål är ju ofta helt privata. Segrarna i dessa utmaningar ger bara belöning åt en själv. Det gläder oftast ingen annan. Men ändå är dom så bra. Så vem bryr sig egentligen. Bara jag har det kul och trivs med min utmaning. För en så länge går det i alla fall åt rätt håll. Fiiiint liksom.

Publicerat den

Livet har just nu en stor utmaning

I dessa dagar har livet en stor utmaning. Det gäller att veta vad man gör. Hur skall jag hantera detta. Finns det bättre alternativ? Vad händer om jag väljer fel? Risker -finns dom? Vad blir konsekvensen?

Att cykla eller inte cykla det är frågan.

Jag har ju valt att påstå att jag skall cykla mig igenom denna vinter. Utrustat cykeln med dubbdäck.

Läser att akuten och ortopeden har fullt upp. Överbeläggning. Och ingen blir förvånad. Dom sista dagarna har det skrivits om att dom haft högtryck på dessa ställen. Underlaget är ju minst sagt isigt.

Min ordinarie cykelväg är en skridskobana. Att gå den vägen är nog inget bra alternativ. När jag kom till jobbet i går var det svårt att ta sig upp för backen.

Nu skulle jag ju gärna önska att vår kommun ville satsa lika mycket på ytterområdena som man satsar på city. För det är halt där jag bor. Mycket halt. Så frågan är, skall jag ställa cykeln?

Gör jag det inte och vurpar så lär jag ångra mig. Går jag och vurpar ångrar jag det. Jag har ju bestämt mig för att cykla mycket så bilen är ju det sista alternativet. Nu har jag ju dubbdäck och det fungerar riktigt bra. Bara man tänker sig för.

Så jag föreslår följande: Kära Norrköpings kommun. Satsa mycket på halkbekämpning, även i ytterområdena. Sanda mycket. Så väljer jag cykeln så blir alla nöjda och glada. Även ortopeden.

Publicerat den

Förlåt hellre än att bli bitter

Återigen blev jag påmind om hur viktigt men svårt det är att förlåta. Å ena sidan borde det vara det enklaste i hela världen. Men känner man sig felaktigt bemött och påhoppad så kan det vara så svårt. Det verkar inte ha någonting med ålder och mognad att göra. Det ser ut att handla mer om hur man kan hantera en sårande situation.

Att gå vidare från en situation som varit svår är inte alltid det lättaste. Speciellt när man anser att man har all rätt på sin sida.

När man blir utsatt så är det svårt att lämna det bakom sig. Man tycker att den som gjort fel emot en borde vara den som kommer och ber om förlåtelse. Så blir det en låsning och man fastnar i ett missnöje där man känner sig sårad.

En sådan låsning kan sitta i för lång tid. Man blir låst och, inte så ovanligt, bitter.

Jag inser hur svårt detta är. Och visst är det så att man kan ha all rätt på sin sida men det löser ändå inte problemet.

Jag tror att vi behöver göra två saker. Just för att själv komma vidare. För hur rätt man än anser sig själv ha så drar man nitlotten. Dör det är ju inte säkert att motparten tycker sig vara problemet utan tvärt om. Därför tänker jag så här:

1) ”Förlåt dom, dom visste inte vad dom gjorde”. En sådan förhållning till det som hände löser dig från att fastna i en bitterhet. För det kan faktiskt vara så att man inte insåg att det man gjorde sig gjorde dig illa. Och om man nu medvetet gjorde dig illa så hade man inte bättre förstånd.

2) ”Jag förlåter åt dom i deras ställe” Kanske låter lite märkligt. Min tanke är att jag väljer att förlåta åt dom när dom nu inte gör det själva. På så vis lättar trycket på mig själv och jag kan gå vidare.

Kanske du tycker att detta är ett för enkelt sätt att möta förlåtelsens problem. Eller så tycker du att går inte att förlåta på ett sådant sätt. Jag påstår att det går. Min förebild Jesus visade på den vägen när han hänger på korset. ”Förlåt dom, dom vet inte vad dom gör” säger Jesus. Dom dödar honom som är oskyldig. Ändå vädjar han om förlåtelse.

Så jag både tror och vet att det fungerar. Jag har prövat det och testat genom att utsätta mig för det som varit mitt problem. Det fungerade. Jag kunde hantera situationen. Jag är så tacksam för det.

Du kanske har något du behöver lämna bakom dig och gå vidare. Gör du inte det så är det nog tyvärr så att du själv drar det kortaste strået. Välj att förlåta. Du kan göra det valet. Det valet är ditt. Annars är det någon annan som har makten över dig och ditt liv.

Förlåt hellre än att bli bitter.

Publicerat den

Sann vänskap håller över tid.

För en tid sedan mötte jag, för mig (och jag vill tro även jag för honom), en mycket god vän. Det var många år sedan som vi första gången möttes. Vi kunde mötas i många olika sammanhang. Allt ifrån samtal runt bordet till ett samtal i ett tält en lägerkväll. Jag kan bara minnas goda stunder som dessa samtal var.

Sen flyttade jag. Det gick flera år så möttes vi för en helg och delade, för den tiden, glädje och bekymmer.

Nu har det gått många år sen vi senast möttes. Jag kan inte säga exakt men det borde vara åtminstone 5-6 år. Troligen mer. Kanske tom många flera år.

Som jag sa, för en tid sedan möttes vi igen. En timme drygt av gemenskap mellan våra olika uppdrag. Fantastiskt roligt. Måste säga att det var en sådan glädje.

Kan du ana vad det finaste med denna vänskap är? Jo, att när vi möts igen är det som att bara fortsätta från den stunden då vi skildes åt. Bara liksom koppla på. Det behövs inga trevande fraser. Inget knussel. Inte massa artiga fraser. Det är bara att fortsätta. Hur lång tid det än gått. Det är sann vänskap för mig. En vänskap som ligger djupt rotad. Jag vet att jag kan, trots att vi möts så oerhört sällan, söka upp denne vän för ett samtal om jag behöver det. Han är ett sådan föredöme.

Nu tror jag inte att någon kan vara det för alla. Men jag hoppas och ber att det finns tillräckligt många på denna jord som är sådana att det skulle räcka åtminstone att alla hade en sådan.

Vi kan ha många vänner. Vänner som det är gott att mötas med. Vi trivs ihop. Vi kan ha goda samtal med dom. Men jag tror att vi behöver ”det lilla extra” någon gång. Just en sådan vän jag försökt att beskriva.

En sådan vän hoppas jag att jag kan vara. I alla fall för någon. Hoppas inte du att du också kan vara en sådan vän för någon? En vänskap som inte är beroende av tider som gått. En vänskap håller över alla tider.

Publicerat den

Gå inte på allt du hör…..

När man följer media och social medier så inser man mer och mer hur viktigt det är att läsa och lyssna med stor försiktighet. Finns ju nyheter på nätet som ingenting har med sanningen att göra. Vill bara göra lite humor över det som händer. Men det finns mer seriösa skribenter som uppenbarligen vill förvilla. Läste om att nu vill man bortförklara det som hänt i Frankrike som en stor lögn. Påminner ganska starkt om dom som vill förneka förintelsen av judar under andra världskriget. Det gör ju det hela än mer problematiskt över vilken agenda dessa fanatiska islamister mfl har. Har dom uppbackning från sina religiösa företrädare? Hur som helst, tro inte på allt du läser om det som händer i Frankrike. Det är mycket propaganda också.

Lika viktigt är det med vad vi hör folk pratar om. Lyssna, värdera, fundera och avvakta ibland. Ställ frågor som ”är det verkligen möjligt?” ”Är det hela sanningen?” Tänk om du för vidare något som är helt fel.

Tänk så olika vi kan se på samma händelse. Vi kan vända det till någons fördel samtliga som den andre tänker tvärtom. Kan bara konstatera att vi naturligtvis ser på allting färgat utifrån vår egen inställning och åsikt.

Det skrivna och sagda ordet har en enorm kraft i sig. När det skriv hör vi inte nyanserna som kan hjälpa oss i bedömning. Ett skrivet ord kan bildligt talat starta en brand. Jag tror inte att vi kan förvänta oss att en terrorist eller någon som vill skada någon annan är försiktig på detta område. Det måste vara vi andra som hör som förståndigt lyssnar. Som förståndigt och villigt lämnar vissa uttalande bakom oss. Allt för att inte ge luft åt det onda uppsåtet. Andra tillfällen behöver vi nåden att hitta rätt ord som kväver samma onda uppsåt.

Idag är det oerhört viktigt att vi är försiktiga med hur vi uttrycker oss. Lika enkelt som hockeyspelaren alltid har ansvar för sin egen klubba har vi alltid ansvar för vår tunga, våra ord. Jag menar inte att vi fegt ska bli tysta. Vi behöver dock väga våra ord så att dom inte motverkar vårt syfte.

Gå inte på allt du hör. Gå inte igång på vad som helst som blir sagt. Det är ett bra sätt att avväpna ord som har som syfte att skada och förvilla.

Publicerat den

Söndagstankar – ‘Det har du gjort för mig’

’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ (‭Matteusevangeliet‬ ‭25‬:‭40‬ B2000)

Detta är ett underbart perspektiv. Det vi gör för andra gör vi för Gud. Man kan tom tänka tanken att det är inför Gud. Jesus använder dessa ord när han säger att ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.”

Lärjungarna som följt Jesus undrade ju vad han menade. När hade Jesus suttit i fängelse under deras tid tillsammans? När hade han haft brist på kläder och mat? När hade han varit sjuk? Det är då Jesus säger orden, ‘allt vad ni har gjort för dessa mina bröder/systrar det har ni gjort för mig’.

Det säger oss något. Att alla vi människor står Jesus väldigt nära. Han känner stor delaktighet och vänskap med alla människor. Liten som stor. Fattig som rik. Alla nationaliteter. Ingen glömd. Det säger oss också att gör vi något gott till någon av alla dessa är det som att göra det för honom, Jesus, själv.

I texten om detta säger Jesus även dessa starka ord: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ (‭Matteusevangeliet‬ ‭25‬:‭45‬ B2000) då blir det rätt närgånget. Om vi alltså vänder ryggen till någon som ber om hjälp eller behöver oss så är det som att göra det mot Jesus. Nu kanske tycker du att det blev en lite väl långtgående slutsats. Möjligen men pröva den.

Denna textrad kommer vara mitt ledord under min tid på Erikshjälpen. Visst, jag jobbar inte i direkt anslutning till den behövande. Men jag har förmånen arbeta för att frigöra möjligheter för att just hjälpa dom. Så varje gång som jag bereder en produkt, varje gång jag öppnar butiken, varje gång som jag sitter på kontoret kommer jag att ha detta för ögonen. För det är just dessa ”mina minsta” som vi arbetar för.

Vi behöver ställa oss frågan vem ”dessa mina minsta” är idag. Jag beundrar dom som går till fängelserna och besöker dom som finns där. Ofta finns, eller fanns, det besöksrekord i kyrkorna som besöker gamla och sjuka. Fantastiskt jobb. Tror dock att det finns möjlighet för dig och mig. Vem behöver dig? Se dig omkring. Dom finns där. Det är så lätt att vi bara engagerar oss i vår närmaste krets. Det är ju enklare så. Men vi kan ju börja med att titta oss omkring när vi går in och ur affärerna. Varje gång du ger en tiggare en peng har du gjort det för Jesus. Varje gång du besöker en sjuk har du…… . Du fattar, eller hur?!

Ordspråksboken 19:17 säger ”Den som ömmar för den fattige lånar åt Herren och får lön av Honom för det goda han har gjort”.

Så….
‘Jag försäkrar er, att när ni gjorde detta för någon av mina minsta bröder och systrar, då gjorde ni det för mig!’ (‭Matteus‬ ‭25‬:‭40‬ BSV)

Publicerat den

Vart är världen på väg?

Följer nyhetssändningar om dåden i Frankrike. Dom väcker minnena om bostonbombaren, Breivik i Oslo, all skottlossning på skolor i USA, IS och många fler händelser.

För inte så länge sedan vart det klart mycket lugnare på jorden utifrån terrorhandlingar. Krig har vi haft för mycket av, diktatorer lika så. Frågan är rätt befogad, vart är vi på väg? Vad ska man tro?

Den ene gör det i Islams namn medan den andre säger att det inte har något med Islam att göra. Törs man ha en åsikt? Vågar man provocera? Vågar man ha en annan tro än Islam över tid i världen? När man hör hur IS rensar ut alla som inte har rätt tro blir man minst sagt skrämd.

På något sätt undrar jag om protester med pennor har någon djupare betydelse mer än att få utlopp för sin frustration. Att få markera sin åsikt. Men hur förändrar det dessa fanatiker som gör dessa dåd? Dom har ju inte direkt blivit avskräckta av tidigare protester. Självklart ska vi protestera, skriva på listor och på annat sätt låta vår åsikt bli hörd. Men ärligt talat undrar jag hur mycket det påverkar dessa fanatiker.

Att få stopp på fanatiker som går för långt i sin övertygelse måste nog stoppas på annat sätt. I vilken trosinriktning som helst måste företrädare för respektive inriktning ta fighten för att motverka dessa krafter.

”Det finns risk att rädslan för Islam bara ökar” säger man och visst är det så. Men det är lika sant att människor blir rädda för kristendomen om dess företrädare handlar på ett hotfullt sätt. Rädslan för islam blir ju också större eftersom man vet så lite om den. Frågor väcks om det finns en dold agenda bakom allt detta.

Jag kan bara med avsky notera att det finns den som anser sig ha rätt att döda någon annan. Att döda i namnet av sin religion. För mig är det långt ifrån rättfärdigt. Långt ifrån ett värdigt sätt att leva och möta den man anser ha en annan åsikt än sin egen. Hur fel man än kan tycka den andre har finns det ingen rättighet att döda vederbörande. Gör man det har man straffat ut sig själv.

På något sätt känns det överflödigt att behöva skriva det, men vad finns det för val? För vart är världen på väg?

Publicerat den

Nu åker den ut….

Nu är det dags. Nu får granen åka ut.

När barnen var små var det en jul där granen blev riktigt torr. Jag hivade ut den genom altandörren och den landade fint på fotänden. När den landade föll alla barren av och där låg den helt renrakad. Då säger jag till Andreas att om han kunde hitta ett barr kvar skulle han få en tia ( eller hur mycket det var). Andreas springer ut och till slut hittar han ett barr. Han var stolt och fick sin peng.

Barr är något som kan överleva länge och gömma sig i springor. När vi flyttade till januarivägen i Flen hittade vi barr lite varstans. I juli.

Såg att en kompis julgran sköt nya skott. Det måste väl ändå höra till ovanligheterna. Tycker mest att dom blir så torra att det är en prövning att få ut dom.

I år har jag ingen tomt där jag kan slänga granen. Så det blir en extra prövning att få ut den.

Om du nu tror att jag ångrar att jag köpte den så har du fel. Det var ett bra impulsköp.

Hur som helst. Nu ska den ut. Trots att den inte är torr och tråkig. Vacker har den varit men nu räcker det. En del tycker nog att jag haft den för länge. Men andra tog ju in sin redan före första advent så vem har haft granen inne längst?

Nu ser vi fram emot nästa jul. Den är snart här. Tiden går ju så fort. Lika bra att börja förbereda julklappsinköpen också.

God fortsättning.

2015/01/img_5818-0.jpg

Publicerat den

Har du lovat för mycket?

Nu har vi testat det nya året en vecka? Hur går det? Funkar det så här långt? Har det blivit som du förväntade dig så här långt?

Så här efter en vecka, lovade du för mycket? Blev nyårslöftet för vidlyftigt och för svårt att nå upp till? Känns det som det redan är kört?

Det är lätt att lova för mycket för man skäms lite över hur det gamla året gick. Rört på sig för lite och ätit för mycket så vikten skjutit i höjden. Eller så är man inte nöjd med sina val och vill göra om och göra rätt. Känns på något sätt att nyårslöften ofta kommer ut ett missnöje.

Nej, ett nyårslöfte behöver vara en lagom utmaning som man har möjlighet att nå. Annars blir det en besk eftersmak av något som skulle ge energi. Att då i sin iver lova för mycket blir att falla på eget grepp.

Har du gett dig själv ett nyårslöfte kan jag bara önska dig lycka till. Själv har jag inget nyårslöfte att uppfylla. Men jag har antagit en utmaning som jag sagt öppet. Sen har jag utmanat mig på ett annat område men det kanske jag berättar om en annan gång.

Det fina med nyårslöften är ju att dom flesta är hemliga. Så, det är ju bara att justera lite. Ingen vet ju hur originalet lät. Fint, eller hur? Så ingen kan ju ha lovat för mycket …….