Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.

28 december, 201427 december, 2014

Söndagstankar – Att lämna över till Gud är att få bärhjälp

Hur ofta är det som inte vi tycker att livets börda är allt för stor för oss. Det kan vara allt från jobbets mest tråkiga sidor. Uppdragsgivarens misstro. Där man hoppats och trott på sin satsning men som gått fel.

Det kan vara livets olika skiften som tär och blir till både sår och tung börda. Det kan vara hur fel det blev med det mesta.

Det kan vara alla frågor som inte får något svar. Det känns som dom aldrig kommer i alla fall.

Så,hamnar vi i läget där det blir en tung börda att bära. Jag, vi kan komma i det läget att vi misströstar och är beredda att ge upp.

Det är då vi har möjligheten att få lämna över till vår Herre. Hos honom får vi bärhjälp. Släpp taget. Ge Honom möjligheten att visa sin kraft. Allt för ofta ber vi om hjälp men fortsätter att kämpa själva. Allt för ofta ber vi om svar men ger svaret själva. Allt för ofta tror vi det är att svika något att lämna över. Allt för ofta tror vi att det är att visa sin svaghet att lämna över till Gud.

Det är precis tvärt om. Det är att förstå var möjligheten finns. Hur vi än tycker svaret dröjer vet vi att det är bara Gud som har möjligheten att förändra. Hos ingen annan finns lösningen. Min tanke om Gud är att Han ser bortom våra tvivel. Hans kärlek är större än att Han skulle lämna dig med dina tvivel. Han bär ändå. Där människor skulle svika så göra Han inte det.

Lämna över. Ge upp. Ta hjälp. Låt Gud få fullt tillträde. Styr inte utan ta emot bärhjälpen.

Bibelns löften är dig given:
Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. (‭Matteusevangeliet‬ ‭11‬:‭28‬ SFB98)

Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. (‭Matteusevangeliet‬ ‭11‬:‭28-29‬ SFB98)

Du behöver säkert som många andra finna ro för din själ. Att kämpa själv är tungt. Därför är min bön denna dag följande:
Herre, gå till den som behöver bärhjälp. Lyft av bördan och bär den åt den som sviktar under sin börda. Ge ro för dess själ. Hjälp att släppa taget. Tack Herre för att du har svaren och möjligheterna hur mycket vi än tvivlar på det. Tack för din underbara ödmjukhet att se bortom våra tvivel. Tack att du aldrig sviker.

27 december, 2014

Nu är det bara nyårslöftet som skall till dårå ….

Så är julen över. Lite extra stinn över buken efter all julmat börjar man inse att det finns ett liv efter jul också. Varför åt jag så mycket? Kanske bara jag som tänker så i år. Om det är så vore det ju ganska bra, eller hur? Men nu anar jag att det är några fler än mig som funderar i dessa banor.

Innan jul vägde jag mig inte. Smart va? Då kan jag ju inte veta om jag gick upp några kilo eller inte. Det var riktigt smart?

Vilken tur att man inte skall forma sitt nyårslöfte just nu. Då skulle det säkert bli: 1 röra sig mer. 2 äta mindre. Lova sig att köpa gymkort eller börja på Friskis och Svettis eller något åt det hållet. Eller så skulle man köpa sig ett hemmagym. Allt för att snabbt komma i rätt matchvikt.

Nu är det ju som sagt tur att nyårslöftet inte behöver vara klart förrän vid årskiftet. Visst är det bra. Nu kan man lugnt och stilla fundera över detta viktiga.

Dagen efter jul är lite vakuum på något sätt. Det man sett fram emot är redan över. Kanske blev det inte alls som man hade tänkt sig. Denna högtid som man önskar så mycket omkring har en tendens att kännas misslyckad. Mitt i all härlighet. Jag skulle tro att det är långt ifrån barnen som skruvar upp förväntningarna. Inför nästa år skulle vi behöva ändra på det.

Det är nu som vi också inser att vi har knäckt budgeten för julklappsinköpen med bred marginal. Jag vill minnas att det var förra eller förrförra julen som man påstådde att folk hade förköpt sig. Man hade förköpt sig mycket. Det innebar att januari blev en tuff månad. Jag vill påstå att det märkte vi i vår second hand. Den januari som kom efter den julen hade vi en bättre månad än vanligt. Dagarna innan lön var mycket tuffa för många. Undrar jag hur det gått detta år.

Jag tror att våra nyårslöften borde innehålla två saker inför nästa jul. 1) Att vi inte skapar förväntningar som riskerar att såra oss. Att bara låta julen komma och glädja oss över det lilla. Att inte förvänta något som vi i grunden inser att det finns stor risk att göra oss ledsna. 2) Handla bara julklappar som ryms inom din budget så att du har råd med mat även sista dagarna innan nästa lön. Det är inte dom dyra klapparna som gläder mest. Det är hjärtat bakom handlingen. Vi behöver hjälpa varandra genom att tidigt komma överens om att sätta ett tak för klappens värde. Då kommer alla må bäst.

Glädjedödare? Nä, jag tror faktiskt inte det. Jag tror att då blir julen mer jul på djupet.

Så nu är det dags att förbereda ditt löfte. Ge dig inget löfte du inte kan hålla. Det skapar bara en känsla av misslyckande. Lycka till och var rädd om dig.

26 december, 201425 december, 2014

En annan-dag ……

När julen närmar sig Annandagen så är det på något sätt en dag som samlar ihop hela helgen. Då äter vi resterna. Förhoppningsvis så tar dom slut då. Det kan lika väl vara en dag med någon helt annan mat. Typ pizza eller bara något lätt.

Undrar jag varför vi egentligen har en annan-dag. Annandag Pingst är ju borta som ledig dag. Annandag jul lär väl tas bort den också så småningom.

Fast egentligen har vi rätt många annan-dag. Hur många gånger är det vi inte säger ”det tar vi en annan dag”. Det är allt för lätt att ta det en annan dag.

Vi har också annan-dag som bara är en dag vi behöver som ett andrum. Där vi drar oss undan för att vara för oss själva. Ingen har tillträde till dessa dagar.

Sen har vi dom annan-dagarna som vi helst skulle vilja slippa. Dagar som tär på livet. Dagar som skulle kunna vara någon annan stans. När vi är i dom dagarna önskar vi att vi är i en annan dag. Dom annan-dagarna är så mycket bättre. Dom är bra annan-dagar.

Så tänker man efter så finns det annan-dagar som är riktigt bra. Dom är inte en parentes. Dom är snarare dagar man längtar efter och trivs i. En sådan dag tar vi en annan-dag……

25 december, 201425 december, 2014

När juldagsmorgon glimmar jag vill ……

Förr var det alltid julotta. Jag minns inte om det fanns midnattsmässa på julaftonen när jag var liten.

Jag minns särskilt en juldagsmorgon när jag var liten. Jag var kanske runt 7 8 år kanske. Jag hade lovat att sjunga nu tändas tusen juleljus på julottan. Jag var så trött att jag mådde illa. Men jag hade lovat. Man berättar att jag stod där, likblek, och sjöng.

Med åren har det ju blivit möjligt att sova över julottan. Man kan ju gå på midnattsmässa. Måste erkänna att jag har det lättare att hålla mig vaken på nattkvisten än tidig julotta. Trots att jag ofta vaknar tidigt. Men det är mer stämningsfullt med julotta.

Nu kan man ju notera att fler slutar med både julottan och midnatssmässan. Lite synd tycker jag. Det hör ju julen till.

Juldagen blir en dagen efter. En dag som man får återhämta sig. Man får både smälta maten och intrycken. Tacksamheten får lägra sig. Tacksamhet för gåvor man fått men också för att Jesus föddes till vår jord.

Hur blev det med denna morgon då? Jo det blev julotta i Värnamo Kyrka. Med vacker spröd solosång och pampig orgelmusik fick vi uppleva en tidig morgon. En kyrkan med levande ljus i takkrona och på bönkarna.

Ett barn är fött på denna dag…… God Fortsättning på julen.

24 december, 201423 december, 2014

Och det hände sig att vid den tiden…. var önskelistan lååååååång

Så är dagen här. Julafton. Den dag som nog var den pirrigaste dagen när man var liten. Dagen som var som långfredagen. Lååååååång. På tok för lång innan det var dags för klapparna. Jag tror jag alltid vaknade för tidigt varje julafton. Dagen var onödigt lång fram till att klapparna skulle delas ut. Hade varit bättre om man sovit längre. Sen skulle det följa ett visst mönster. Juldekorationerna, förmiddagsjulkaffe, julbord, kalle anka och hans vänner. Sen var det klapparna. Onödigt mycket innan om man var barn.

Sen var det spänning. Skulle man få det man önskade sig. Man kan säga att min önskelista nog var längre än själva dagen. Med råge. Jag satte mig med leksakstidningar och skrev allt jag kunde tänka mig att få. Så listan blev lång. Flera sidor faktist. Så det bord ju bli många klappar liksom.

Min pappa önskade sig ofta en bil. Bra val tyckte jag. Jag köpte honom en leksaksbil för då visste jag att jag fick den sen. Undrar jag om inte han tyckte det var ganska kul att få den bilen och sen ge den till mig. Och se min glädje över det. Jag minns i alla fall att jag tyckte det var smart.

Idag är julen något helt annat. Inte konstigt alls. Inga långa önskelistor. Glad om man får någon. Nu är det mer eftertänksamhet. Nu är julen mer en vacker högtid och inte fokus på klappar.

Tänk om julen fick vara med fokus på huvudpersonen själv. Då skulle det inte bli så stor besvikelse på önskningar som inte infrias. Gemenskaper som går snett. Det kan man ju inte förvänta sig av barnen. Men för oss vuxna växer ju det fram mer och mer. Fast jag tror att vi skulle behöva hjälpa varandra att sänka ambitionen (läs julklappskontot) och ser mer på tanken bakom.

Hur som helst. Det viktigaste idag sammanfattas i den text vi ofta läser på julafton. Texten som berättar om varför vi firar jul. Med den vill jag önska er alla en Riktigt God Jul. Med välsignelser från honom allting handlar om just nu.

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.”De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

23 december, 2014

Dan före dopparedagen…..

Idag är det dan före dopparedagen. Undrar hur många som fortfarande brukar doppa bröd när julbordet skall intas. Kanske blev det mindre vanligt när man kunde börja att köpa färdiglagad julskinka. För min del har aldrig dopp i gryta varit någon hit. Blött bröd. Noap.

Dagen före dopparedagen är nog rimmens dag. Att göra färdigt sina julklappar och få på ett bra rim. Ett rim som inte avslöjar för mycket men ger en större nyfikenhet. Frågan är bara om det är lönt att skriva något. Kommer det att läsas tro? Finns det tid för det? Eller är det också på utdöende som dopp-i-gryta? Vi kanske har tappat stinget och kan inte få till ett rim.

När jag var liten var nog detta den värsta dagen. Att vänta på julafton var ju rätt spännande. Att se klapparna under granen var ju lite dubbelt. Både frestande men också något speciellt att se fram emot.

En klapp jag kommer extra mycket ihåg var ett hårt paket. När jag klämde på det så var det hårt och ändå trodde jag att det var en speciell tröja jag vet att jag hade önskat mig. Något som alla andra hade men inte jag. Ja, jag trodde att alla hade den i alla fall. När väl tiden var inne för julklappsutdelningen visade det sig att det var en klarinett. Jag hade önskat mig det men jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt att jag skulle kunna få något så dyrt. Så trots att jag klämde och trodde kunde jag ändå inte för mitt liv tro att det kunde vara så. Så jag slog det ur hågen. Du kan ju tänka dig vad glad jag blev. Det är nog den klappen som betytt mest under lång tid. Där började mitt musicerande på allvar. Med orkester, ensemble, soaréer, strängmusiken i kyrkan som innehöll en liten orkester. Idag spelar jag inte på min klarinett. Lite synd kanske. Men musiken har varit mer tydlig än någonsin under dom sista åren. Klarinettjulklappen fick en ganska stor betydelse.

Jag tror att den typen av julklapp blir mer och mer viktig. Vi har inte råd att ge onödiga klappar. Vi vill att dom ska få en större betydelse.

Men till sist är det nog ändå tanken bakom. Att det är någon som lagt ner energi och tankemöda. Och på något sätt är nog denna dag crescendot på förberedelserna och glädjen att få ge en julklapp. Dan före dopparedagen.

22 december, 2014

Nu vänder det…..

Jag har en gammal vän som har full koll på när solen går upp och när den går ner. Det gör att hon vet när det vänder runt jul. Alltså när dagarna börjar bli längre igen. Just nu är vi inne i den perioden då det vänder.

Nu är det början till ljusare tider. Visst, det dröjer innan vi ser tydliga förändringar men det är på gång.

Förutom allt annat som är bra med julen så är det att då vänder det det. Midsommar är ju liksom tvärtom. Då blir det mörkare igen. Men julen då blir det ljusare.

Vi behöver verkligen ljuset. Vi människor är inte skapta att leva i mörker. Så tänker i alla fall jag. Vi behöver ha en ljuskälla i våra liv. Det är viktigt för vår kropp att den belyses av solen. Viktigt för balansen, vitaminer och vad allt nu heter. Jag tror det är viktigt för vårt sinne också. Det är lätt att vi blir mörka i tänket när det är mörkt när vi går till jobbet och det är mörkt när vi går hem. I vår inre värd behöver vi också ljus. Solljuset lyser upp vår inre värld på något sätt.

Så håll ut. Nu vänder det. Nu kan det bara bli bättre. Nu kan vi börjar drömma om ljusa sommarkvällar då vi knappt vill gå och lägga sig. Om 6 månader firar vi midsommar. Innan dess kommer vi att ha en underbar vår.

Visst är det bra?!!!

21 december, 201419 december, 2014

Söndagstankar – Salig är du som trodde

Denna söndag handlar set om Jesu mamma. En fantastisk text i Lukas evangelium kapitel 1. Visst kan det vara knepigt att få grepp om jungfrufödelse. Men läs texten. Den ger så mycket att tänka på.

När Maria kommer till Elisabeth säger Elisabeth: ”Salig är du som trodde. Ty det som Herren har sagt dig skall gå i uppfyllelse.” Det måste ha varit en underbar bekräftelse. Maria blev ju förskräckt när ängeln kom till henne. Att få detta budskap om att bli Jesu mamma måste vara omskakande. Hon måste ha blivit förundrad. Med stor respekt far hon iväg till Elisabeth. Så att möta dessa ord måste vara befriande.

Det ger oss en uppmuntran att våga tro när Gud kallar. När vi vågar lita till uppdraget frigör det själva uppdraget.

Många gånger ser vi uppdraget som omöjligt. Att det är för stort. Att det är säkert någon annan som kan göra det bättre. Vad hade hänt om Maria hade tvekat och tackat nej? Det får vi aldrig veta. Om du och jag tackar nej så går vi miste om något stort. Det kommer att märkas att vi inte är i den tanke som var tänkt för oss.

Under mina år som pastor fanns det vissa situationer som var tunga. Det var när jag mötte personer som var sorgligt medvetna om att dom missat sin kallelse genom att tacka nej. På något sätt sätter det en sordin över livet. Sådana berättelser kan bara uppmuntra oss att gå in i kallelsen.

När Gud kallar så utrustar Gud. Våga tro det. Våga lita på det. Det frigör uppdraget. Då kommer orden även till dig: ”Salig är du som trodde. Ty det som Herren sagt dig skall gå i uppfyllelse!”

20 december, 2014

Finns det regler för oss cyklister?

Nu har det gått en tid med mitt cyklande i Norrköping. Ibland har set varit rätt spännande turer. Ibland motvind. Ibland upptäcktsfärder där jag undrat över hur lång en väg tillbaka kan vara när den knyte tar sen kortaste vägen.

En sak slår mig. Jag gjord ett bra val att köpa hjälm. Inte så att jag cyklat omkull. Hade nog gjort det om jag inte köpt hjälmen. Nej, jag har flera gånger varit nära att bli påkörd av en bil. Senast var det igår. Bilisten tittade åt helt del håll och var uppmärksam på något helt annat än sina medtrafikanter. Nu gick det bra. Vi båda han bra sa i tid

Men är det så att vi cyklister har några regler att följa? Kan väl inte vara möjligt?😉

Jag läste ett lästips om reglerna. Rubriken löd: ”Oftast ska cyklisterna lämna företräde” Man skrev så här på frågan om reglerna: Men vilka är då reglerna? Jo, grundprincipen är att cyklisten ska lämna företräde. Om cykelbanan korsar en väg ska han eller hon helt enkelt släppa förbi bilarna innan vägen korsas.
Men det finns ett undantag. Om bilisten korsar en cykelbana efter att ha svängt ur en rondell eller en korsning, så är det i stället bilisten som har väjningsplikt.

Oj, dags att bromsa då. Jag försökte få koll på detta genom transportstyrelsen men det var inte enkla solklara regler inte. Men nu vet jag. När jag cyklar till jobbet måste alla bilar låta mig cykla före. För dom korsar min väg och inte tvärtom. Det är bara vid ett enda tillfälle när jag korsar vägen. Det roliga där är att dom släpper alltid före mig. Så säg ingenting till dom. Låt dom tro att det är så. Blir ju smidigare för mig då 😉😊😇.

Naturligtvis finns det regler för cyklister. Jag tror inget annat. Man kan lugnt säga att det är inte enkelt i trafiken mellan bilar och cyklister.

Den bästa sättet är nog följande: (gäller både cyklister och bilister) 1 Sök ögonkontakt förare emellan. 2 När ni fått koll på läget, och ni verkar ha klart för er vem som skall åka först, kör då vidare. 3 Tänk aldrig ”Jag först”. 4 Ta aldrig något för givet.

Men du som kör bil när jag cyklar. Tänk på att om vi krockar så gör det mest ont på mig. Det är väl synd?

19 december, 201419 december, 2014

Jag har blivit med julgran

Det här året hade jag bestämt mig för att inte ha gran. Det finns ju ingen orsak att ha den för bara några dagar. Kostar pengar gör dom också nu när man bor i storstaden. Så såg jag en kollega som la ut en bild på sin gran. Då blev jag så sugen igen.

Under mina år på landet har jag haft den mysiga möjligheten och förmånen att hugga en gran på min egen tomt. Okej, inte alltid den vackraste men ändå. Den var uppvuxen och huggen på min egen tomt. Man behövde inte åka och köpa någon. När barnen var små i Trosa kunde vi åka ut till en bonde och hugga en på hans mark. Det var jul det. Kommer ihåg att vi såg en fin gran. Jag sa till Andreas att vi skulle titta om vi kunde hitta en bättre. Vi gick runt och tittade. Och vi hittade en som var mycket bättre. Då sa Andreas i stil med detta ”men pappa, det är ju samma gran”. Vi hade kommit till samma gran från ett annat håll bara. Vi högg ner den och åkte hem.

Förr kunde vi klä julgranen medan barnen sov natten innan julafton. Vi pyntade och grejade. La paketen under granen. När dom vaknade var hela huset förvandlat. Med tiden blev ju det omöjligt. Dom gick ju aldrig och la sig. Det blev senare och senare. Till slut somnade ju vi före dom. Så dom fick välja. Antingen går dom och lägger sig före oss eller så slutar vi med den traditionen. Vi slutade med den traditionen.

Nu när jag inte kan hugga granen på egen tomt tänkte jag att nu får det vara. Men igår när jag åkte från jobbet köpte jag mig en gran. 250kr. Dyrt? Ingen aning. Är det det för en gran köpt i storstaden framför Ica? Jaja, nu är den köpt, inburen och pyntad. Låååååååångt före julafton i min värld. Traditionen är bruten på många sätt.

Hur som helst. Jag är med julgran! Tack kära kollega för inspirationen.