Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Gå på pumpen…….

När jag flyttade till Norrköping bestämde jag mig ju för att börja cykla mer. Sagt och gjort. Köpte mig en ny cykel och började cykla. Eftersom jag hade en kompressor skänkte jag pumpen till min son. Han behövde den bättre än jag.

Man kan väl minst sagt säga att där gick jag på pumpen. Inte fungerade det speciellt bra. Har man fel munstycke funkar det inte speciellt bra. Jag har försökt så många gånger med det handtag jag hade. Men någon större mängd luft har det inte kommit in i däcken.

Igår på jobbet så hittade jag en pump som jag tänkte skulle fungera. Men inte då. Fel munstycke igen även där.

Det är lite trist när man har utrustning som kan ge luft till däcket men själva överföringen av denna luft inte fungerar.

Jag har försökt några gånger att få i luft. I går insåg jag att nu måste det bara ske. Att åka över dom vägkanter kommunen fixat vid vissa gator kommer inte att fungera så mycket länge till. Snart blir det punktering. Det vill man inte ha.

Jag styr raka spåret till förrådet. Tar fram kompressorn ännu en gång. Hittar ett munstycke som liksom bara skall blåsa luft för att göra rent. Med mycket pillande och hållande på rätt sätt så lyckades jag få i luft i däcken till slut. Skam den som ger sig.

Man kan ha all kunskap. Man kan ha alla förutsättningar. Man kan se hur resultatet skulle kunna bli. Man kan känna glöden för uppdraget. Men så saknas det sista lilla. Det som skall frigöra det hela. Det som skall göra att allt blir så där bra. Så går man liksom på pumpen.

Detta lilla kan i våra olika världar vara så olika. I min värld kan det vara villiga händer. Eller avsaknad av resurser. Det kan vara annonsen som strulade och inte kom in i tid. Jag vet inte vad det kan vara i din värld.

Ett vet jag, att när man går på pumpen blir man ganska frustrerad. När viljan och ambitionen vill mer och det var möjligt ”om bara inte”….. då är det tungt. Då gäller det att försöka glädja sig åt det som faktiskt går bra. Det kan man behöva hjälp med då.

Min roll som butikschef är att ge verktygen för att mina medarbetare ska kunna göra ett bra jobb. Då kan mina medarbetare skapa goda förutsättningar för våra kunder. I min tur behöver den organisation jag arbetar i ge mig rätt förutsättningar. Något liknande är det troligen för dig också. Så vem vi än är kan vi skapa den sista lilla pusselbiten som behövs för att det ska lyckas och vi slipper gå på pumpen. (tyvärr kan det också bli tvärtom men det vill väl ingen, eller hur )

Publicerat den

Idealitet behövs mer och mer – troligen det som kommer rädda ”välfärden”

I det Sverige som du och jag vuxit upp i var det ett måste att det fanns en medmänsklighet som löste tex omvårdnad. På något sätt tog staten vid där inte medmänskligheten räckte till. Man levde mer i ett generationsboende där mor och far-föräldrar bodde kvar på gården.

Idag upplevs det mer som att medmänskligheten tar vid där inte staten räcker till. Organisationer ordnar härbärgen. Det blir mer och mer vanligt med soppkök. Inte minst visare det på alla tiggare.

Å ena sidan beror väl det på att vi har blivit ”bortskämda” med att vi kan förlita oss väldigt mycket på stat och kommun. Vi kommer från ett samhälle som fick klarar sig så gott det gick.

Lägger vi där till att vi inte kan sysselsätta hela befolkning så blir det ju brist på pengar.

Jag tror att den ideella sammanhanget kommer bli allt viktigare. Vi kan se i andra länder som tex USA att det är mycket vanligt med volontärer på olika sätt. Samhällets resurser som bygger på skatteintäkter kommer inte att räcka till. Kostnadsläget gör allting så dyrt att genomföra. Vi måste hjälpa till.

Därför behöver både kyrkor och andra organisationer förbereda sig att börja göra en insats. Förr ringlade köerna runt Filadelfiakyrkan i Stockholm av människor som behövde ta del av matutdelningen.

Idrottsrörelsen borde förbereda sig på att börja driva sina anläggningar utan så stora bidrag. (På samma sätt som många frikyrkoföreningar fått göra under många år). Landstinget borde redan nu dra in sponsring av olika arrangemang och satsa dom pengarna på vården i stället.

Stat och Kommun måste börja renodla sin verksamhet så att den kan satsa på vård skola och omsorg. Så mycket annat kommer inte kommunerna ha råd med. All övrig verksamhet får byggas på den ideella kraften. Där föräldrakooperativet får tillsammans lösa sina barns fritidssysselsättning. Där föreningslivet som hembygdsförening, PRO, RPG, frimärksföreningen och vad nu man kan heta, får börja bära sina egna kostnader. För varför ska inte jag själv bekosta mitt eget intresse?

Vi behöver förbereda oss på att inte bara ha en slant i fickan till tiggaren. Vi behöver bygga upp en volontärsorganisation som gör sig beredd att hjälpa och stötta där inte stat och kommun räcker till. Biståndsorganisationer som Erikshjälpen, PMU, Röda Korset, Myrorna mfl mfl behöver förbereda sig på att frigöra en del av sina medel till att hjälpa människor i vårt eget land. Man gör det redan nu men det kommer behövas mer än vad det för idag.

Den ideella rörelsen behövs mer och mer. Troligen kommer det vara den som räddar vår ”välfärd” i vårt land. Där vi får hjälpa den pensionär som inte har så det räcker. Den arbetslöse som inte har tillräckligt för att kunna klara sig. Den sjuke som blir utförsäkrad, Mm mm mm mm.

I ljuset av detta är det mycket olyckligt att avdragsrätten för gåvor till viss hjälpverksamhet avskaffas. Staten missar nu en välinvesterad insats som staten verkligen kommer att behöva. Det är en liten peng i jämförelse vad den kommer att generera i andra änden. Regeringen, vilken som än sitter i den nu eller framtiden, kommer att behöva stå på god fot med den ideella sektorn. Därför behöver man satsa på avdragen för gåvor. Det frigör långt mycket större resurser än vad avdraget innebär i slutänden av det annars kommer kosta staten.

Publicerat den

Retro-tisdag – julpyntet julklappar stjärnor

I morgon onsdag är det en stor dag på jobbet Erikshjälpen. Då släpper vi fram alla julsaker. Det brukar vara en happening när det sker. Många av oss tar fram dom just denna vecka. Några har redan gjort det.

Egentligen är det jul året om hos oss. Det är på en secondhand som man kan få tag på dom billigaste julklapparna.

Min utmaning till oss alla är att åtminstone en julklapp skall komma från en second hand i år. Alla blir vinnare på det. Skall återkomma om det nästa tisdag.

Det bästa med att köpa julprydnader hos Erikshjälpen är att du inte behöver förvara dom själv. Varje år kan du ha något ”nytt”. Till billig peng.

Så denna vecka ska du ha koll på Erikshjälpens butiker.

Man kan lugnt påstå att svenska folket sysslar med jul året om. I alla fall om man betänker att vi får in julsaker året runt. Förr kom nog första jullådan strax efter nyår. Nu kommer den redan direkt efter jul.

Det finns en stor mängd julsaker i omlopp. Verkar som att vi har behov av att köpa något nytt julpynt varje år. Det är ju trevligt. Det gör att julpyntslagret i secondhandbutikerna blir bara större och större och bättre och bättre. Jag påstår att du kan hitta minst lika bra saker i en second hand som på tex Ica och ikea. Vi hinner liksom inte slita ut dom.

Så kolla först in din närmaste secondhand hand. Om du sen behöver komplettera med något kan du ju ev besöka någon annan butik.

Nu är det jul igen – äntligen

Ps Nu finns Erikshjälpen i Norrköping på Facebook och instagram Ds

Publicerat den

Palestina…….. Nu blir det skillnad om man får tro regeringen

Så är det gjort. Regeringsförklaringens löfte om att erkänna Palestina som stat är ett faktum. Hur var det nu Margot menade? Dom gick före, men det var redan 134 (?) stater som gjort det? Det skulle gynna fredsprocessen men Hamas tackade med att återigen beskjuta Israel med raketer. Margot säger: ”Det är aldrig rätt tid att göra det” – nej tydligen inte. Jag hörde en historia en gång där föredragshållaren hade skrivit i marginalen ”Höj rösten, argumentet svagt”. I detta läge verkar detta mer sant än en historia.

”Alla är för” att det måste bli fred och att en tvåstatslösning är ända vägen men inte på detta sätt. Men Regeringen visste att det var inte lätt att förenas i denna fråga så springer man iväg själv. Hela svenska folket får bära frukten av denna handling. (Statsministern har ju visat på sin talangbrist i förhandlingar om utsläppen så den förhandlingen hade ju gått helt fel för honom)

Hur kan man erkänna någon som vill förinta sin motståndare? Som inte vill ha någon annan lösning än att utrota sin motpart?

Ingen vis människa kan påstå att varken det Palestinska eller Israeliska folket inte har någon rätt att existera. Självklart har dom som vi alla andra denna rätt.

Sverige har tidigare kunnat vara till hjälp i oroshärdar. Jag tror att det beror just på att vi inte varit så snabba till slutsatsen utan sökt och verkat fram en lösning. Det behövs medlare som står stadigt med båda fötterna på jorden. Inte med båda fötterna på den enas sida. Det som nu händer är att Sverige har spelat ut sin roll.

En reflektion…….

Det verkar som att denna fråga i regeringsförklaringen uppfattades som viktigast och lättats att lösa. Att regeringen haft dessa åsikter under minst 8 år är ingen överraskning. Men jämför det med deras starka åsikt om tex sysselsättningsfasen ”Fas3”. Man har under 8 år kritiserat och hotat med att den ska bort. Man borde redan gjort klart planen och sjösatt den för att vara trovärdiga denna kritik. Men icke. Varför då? För den frågan är mer komplicerad än så. För vad erbjuder man alla som finns i denna sysselsättning istället? Det finns inte mycket att erbjuda. Därför blir det ett vakuum. Alla dessa som trodde på befrielsen ”släpp fångarna loss” dom sitter fortfarande fast i detta system.

Istället går man på en så infekterad fråga, så mycket större fråga med så mycket större problematik som att erkänna Palestina som stat. Kära regering, det hade varit bättre att ni hade lagt all er energi på att lösa arbetslösheten som ni påstått är en av dom största frågorna att lösa.

Att så lättvindigt erkänna Palestina kommer innebära mer problem än ni kan ana. Ni har gjort hela detta kaos en björntjänst. Alla delar vi ivern att skapa fred i Mellanöstern. Spelar ingen roll på vilken sida man står på. Men detta blev dubbelfel. För att inte säga att ni skapat ett systemfel. Och det vet vi ju vad det brukar innebära i datorns värld. Krasch och haveri.

Men detta är ju bara min helt privata åsikt. Följde en ”debatt” på facebook. Det var sådan pajkastning att vederbörande valde att ta bort statusen i denna fråga. Så verkar det bli i dom flesta debatterna om Israel och Palestina. Bara det visar hur knepig minst sagt denna fråga är.

Men nu blir det skillnad om man får tro regeringen.

Publicerat den

Jag finns inte!

Var på IKEA i lördags. Det var en liten kluven känsla. För enligt IKEA både fanns jag och inte fanns. När vi skulle äta lite visade det sig om man hade IKEA Family kunde man få vissa rätter gratis. Bara att ladda ner appen om man glömt kortet. Sagt och gjort. I början av matkön började jag ladda ner. Tillgång till IKEAS WiFi så gick det rätt bra så långt. (Hade nog gått fortare med 4G) Så började jag logga in. Kod? Användarnamn? För länge sedan att jag glömt det. Det är nog bara att göra nytt tänkte jag. Skrev in allt. Pilligt och smått men man är ju smidig i fingrarna. Inte gick det. Jag fanns redan. Blev hänvisad till ”Glömt lösenordet”. Trycker och skriver in min mail. Då händer det. Jag finns inte. JAG FINNS INTE!! Hur i hela världen ska IKEA ha det? Finns eller finns jag inte? Tydligen finns jag inte för hur jag än prövade så gick det inte.

Vilken tur att min fru betalade maten för jag finns ju inte.

Nu gjorde det ju inte så mycket att inte jag fanns för det fanns ju betydligt många andra där som verkligen fanns. Man inser att IKEA är ett långtidsprojekt när man ser hur många som hängt av sig ytterkläderna och strosar runt. För det första så ”måste” man ju följa en utstakad väg runt hela stället. Ända tills man hittar ev någon genväg. Men den kan man ju inte ta. Tänk om man missar något?

Det måste gå bra för IKEA. Man måste ha råd med många personal. Såg flera gånger hur dom stod tre och tre och umgicks. Nu ska jag inte vara dum. Dom har nog säkert massor att göra. Vi kunder har ju en förmåga att röra till saker och ting tex.

När man väl har handlat färdigt gör man sen jobbet åt företaget genom att ta betalt av sig själv. Utan en del varor. För dom måste man åka och hämta i en annan byggnad (i alla fall i Linköping) Sen bar det hemåt. Då gör man ännu mera jobb åt företaget. Man monterar ihop prylarna. Inte konstigt att sakerna är billiga. Det tar ju hur lång tid som helst. Och det gick ju rätt fint fast jag inte finns till.

När jag sen på kvällen fick en stund över så tänkte jag kolla hur det stod till med mitt ”finnas eller inte finnas”. Loggar in på IKEA för att göra ett försök från datorn. Men inte då. Det blev bekräftat. Jag finns inte! Så är det med det.

Om man skulle passa på att åka på långsemester. Det lär ju inte vara någon som saknar mig nu när jag inte finns. Maldiverna lär visst vara fint så här års……

Ps Köpte ett ljus i alla fall. Man tänder ju ett ljus för dom som inte finns …. Ds

 

IMG_5187.JPG

Publicerat den

Söndagstankar – Himlen

IMG_5176.JPG

Denna helg är det många tankar om himlen.

En av dom texter för denna helg är denna: 13 I tron dog alla dessa utan att ha fått (se) det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. 15 Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. 16 Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. Hebr 11:13-16

Himlen är något vi ser framför oss. Det hjälper oss att se att det kommer något som är bättre än det vi har nu. Bibeln talar om att när Jesus vänder tillbaka till himlen gör han det för att bereda rum för oss. (Joh 14) Han säger också att han ville att vi skulle vara där han är. Det visar på en Gud som inte bara såg till det korta perspektivet. Vi var inte bara i hans tanke innan vi föddes. Vi är inte bara i hans omsorg under dom dagar vi har på jorden. Han skapade också en värld för oss efter det vi kallar död. Inte bara detta tänkte han på. Han skapade vägen dit genom sig själv. Därför säger han ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern (alltså till himlen) utom genom mig!” (Joh 14)

I det ljuset blir denna helg inte dolt i mörker. Det är ingen ”långfredag” utan snarare en ”good-weekend”. En helg som talar om hoppet. Om det som kommer, himlens värld.

Himlen är något som härrör till tron. ”I tro dog dessa” utan att egentligen ha bevis. Det är trons mysterium. Men lika fullt sanning.

Jag har flera kompisar jag inte möter så ofta. Det kan gå flera år. Men när vi möts är det som att fortsätta där vi slutade förra gången. Cecilia, min facebook-kompis skrev på sin status inför sin väns begravning: ”Det va inte så här det skulle bli NN Idag säger vi inte Hej då, utan Vi ses igen!” Det är att fånga denna helgs stora berättelse. Döden är inte att skiljas för all tid. Det är att skiljas för en tid för att sedan mötas igen i himlens underbara värld. Då möts vi igen och tar upp tråden där vi var när vi skildes åt på jorden.

Himlen är som att komma hem. Du vet, ”Borta bra men hemma bäst”  Himlen är alltså inget att vara rädd för. Lyssna på alla berättelser om folk som fått en skymt av himlen. Det är bara vackra och underbara berättelser. Så man kan lugnt säga att detta livet är en förberedelse för det som kommer. Det är här vi bestämmer oss för att dela även den gemenskapen. Att om en tid förenas med dom som gått före.

Alla Helgonahelgen är ett enda stort ”Vi ses igen!”

kors

 

Publicerat den

Alla Helgonahelg eller Halloween? Guliganerna – Respekt för er!

images4HQUFYZD

För någon dag sedan tänkte jag på alla olika symboler som förr fanns enbart i ett sammanhang med en betydelse. Nu har dom ”kidnappats” av andra sammanhang och getts en helt annan innebörd. Man har inte haft kraften att skapa sitt ”eget varumärke” utan tar en annans.

Alla Helgons dag eller alla helgonahelgen har nog redan tappat sin egenart i och med att kommersialiseringen gjort den till halloween. Det är en rätt märklig känsla när man möter okunskapen om vad som är vad. Egentligen har dom inget med varandra att göra. Olika dagar. Men på grund av okunskap och förvirring blandas dom ihop.

Alla Helgons Dag är, för många, en respektfull dag. Den dag man minns särskilt alla som gått ur tiden. Dom som avslutat sin jordevandring. Det är en dag som på något sätt kräver respekt.

Läste om att supportrarna Guliganerna ställt in sitt tema inför sista matchen. Man hade tänkt sig maskeradtema. Nu väljer man att inte ha det. ”Känns fel att ha det” säger man. ”Vi hoppas att ni förstår och att vi inte har ställt några problem för er” skriver man supporterklubbens på sin hemsida. I respekt för Klas Ingessons död så ställer man inte maskeraden. Alla uppmanas att ha den speciella tröjan som hedrar Klas.

Precis så känner jag inför allt halloween-firande. Visst kan det låta mossigt. Men man kan ha allt detta en annan dag/Helg på året. I respekt för alla som liksom Klas har dött kan vi avstå detta. Vi har många tillfällen för fest och annat. Men denna helg har något av eftertänksamhet över sig. Vi skulle behöva ”ta på oss tröjor som hedrar våra nära och kära. Dom som gått före.

Det gör det inte bättre när jag möter barn som är livrädda för att gå på halloween-discot som uppfattas som obligatoriskt. För vem törs vara hemma och kallas fegis?

Nej, denna helg tänker vi på alla som gått före. Det leder till eftertänksamhet hur både kort och långt ett liv kan vara. Hur lite vi får ta med oss från detta jordeliv. Väcker tankar om det evig. Finns det ett liv efter det vi kallar död? För mig är denna helg inte slutet. För mig är döden en start på något nytt. Jag tror att Gud har skapat en himmel för alla som vill dela den med honom. Vägen dit heter Jesus Kristus. Det ger hopp mer än nederlag. Därför blir denna helg mer ljus än mörk.

Vi lyser frid över alla våra nära och kära som gått ur tiden. Tack för ert föredöme. Vi vill minnas är för lång tid.

Till er som har sorg önskar jag tröst hos Gud. Han vill bära er och har omsorg om er. Kanske frågorna inte fått sitt svar. Men vila i att vår Herre håller sin hand över det också. Vi känner med er. En sådan förlust kan inte ersättas. Men dom allra finaste minnen kan få leva kvar i evighet.

 

 

Publicerat den

Det blir mer än man tror…

Dom flesta dagarna i veckan cyklar jag till jobbet. Bara det är ju en stor skillnad eftersom förr hade jag 50-60 minuter i bil varje dag. Enkel resa. Cykelturen är inte särskild lång. ca 2,5 km. Blir alltså bara en halv mil varje gång jag cyklar till och från jobbet. Det blir ju även några fler turer under månaden.

När jag summerade oktober så här långt hade jag cyklat över tio mil. Inte så illa. Nu vet jag ju att det är ju för somliga en träningsdos vid ett tillfälle och mer därtill. Men det är ju dom det.

Svårigheten är väl att hinna få upp flåset innan vintern slår till med full kraft. Men det finns dubbdäck och varma kläder så det skall nog till mycket för att stoppa mitt cyklande nu.

Man kan lugnt säga att det kan bli mycket av lite. Bara man gör det många gånger. Jag läste något bra för oss som inte är några träningsnarkomaner. Det är en bra träning för hjärtat om man får upp pulsen om så bara under tio minuter. Det är det väl minsta vi kan åstadkomma under en dag. Nu tar cykelturen ca 8-9 minuter bara. Så jag får väl ta en liten omväg till jobbet. Men kan man få upp pulsen under minst 20 minuter varje dag gör vi nog vårt hjärta en god tjänst.

Så kan du inte av olika skäl röra på dig så mycket som många andra kan du nog få ihop 10 minuter x 2 varje dag. Och håll ut. Gör det ofta. För det blir mer än man tror…..
 

IMG_4757.JPG

Publicerat den

Det går åt många sådana nu för tiden…

En vanlig procedur händer när jag kommer hem från jobbet. Dessa små saker byts ut och laddas med nya. Dom är inte speciellt stora. Typ 4-5 cm breda och ca 3 cm höga. Jag vet inte riktigt, det har liksom inte varit det viktigtigaste precis att veta det. Syftet har varit det som drivit på denna procedur. Det kan vara på typ 5-6 ställen som denna procedur blir nödvändig.

Till denna procedur tillhör även dom större storlekarna. Där finns det väl typ 5-6 stycken av dessa.

Så denna procedur tar en liten stund men det är värt det. Vad handlar det nu om då?

Att tända värmeljusen och dom större ljusen. Jag har nog blivit en ljusnisse vad nu det är. Jag har levande ljus i varje rum. Dom skänker något gott i lägenheten.

Det har nog alltid varit något speciellt med ljus. Tänk bara på ljuständningen i kyrkan. I sig är det inget magiskt med det. Men det gör något med oss. I livets frågor och livets mödor vi möter kan vi ha behov av att göra något. Men vi vet inte riktigt vad. I sorgen räcker inte orden till. I nöden där svaren känns lite för långt bort behöver vi göra något ändå. Då tänder vi ett ljus. V går fram till ljusbäraren. I tändningen av ljuset blir det en handling som gör något med oss. Många gånger vet vi nog inte riktigt vad som händer men det händer något. Det känns inom oss. Det lilla ljuset eller varför inte ett stort, skänker oss en inre frid på något sätt. Kanske är det ändå inte så konstigt……

Jesus säger: ”Jag är världens ljus!” I det säger han också att han är den gode herden. Han är den som låter sina ögon se över hela jorden för att låta sina ögon vila på oss. Med sin omsorg som värmer oss. Han säger också: ”Kom till mig alla som är tyngda av bördor så skall jag skänka er vila”

Kanske det då inte är så konstigt att vi får uppleva detta när vi tänder ljus. Vi liksom tänder det andliga, vilket jag tror är Jesus, inom oss. Vilan, friden, sänker sig inom oss. Vi blir harmoniska.

Att det då går många ljus hemma efter en dag med många olika möten av människor, med många saker man behövt ta tag i osv osv är nog inte så konstigt. Tro inte att jag vantrivs på jobbet. Inte alls. Tro inte att jag känner mig stressad på väg till utbrändhet. Inte alls. Det bara behövs varva ner och landa efter en dag fylld med olika göromål. Då är tända ljus så bra. Att få tända lite andlighet, Jesus, som ger mig frid.

”Jesus säger: ” Jag ger er min frid, en frid som ingen annan kan ge er. Var därför inte oroliga och rädda.” Johannes 14:27

Tänd ett ljus och låt det brinna.

Ps. Undrar om man kan bli sponsrad med massa ljus. Det skulle vara bra. Dom är rätt dyra….. Ds

Publicerat den

Beslut som ändrar riktningen

Våra beslut är viktiga

Att ta beslut för sin egen skull är inte alltid så lätt. Tänk bara på nyårslöften tex. Med den bästa viljan så tar vi ett beslut som ska påverka och förändra. Samtidigt är det ofta svårt att genomföra och fullfölja.

Samtidigt är det så viktigt med beslutet som sätter riktningen i livet. Att då ta beslut där handlingen runt beslutet skapar förutsättningen att lyckas blir så viktigt.

 

Att se inse förändra

Inför beslut så måste det finnas en grund för att lyckas. Man skulle kunna beskriva det med att se, inse och förändra. Att se – se ett behov som jag behöver fylla. Att inse – inse betydelsen av förändringen därför att nuläget kräver det. Liksom på väg mot fel håll. Att förändra – för att det ska kunna bli bättre. Att på något sätt göra beslutet vattentätt. Det är lätt att skapa en bakdörr för att slippa.

 

Svårighet att leva upp till sitt beslut

Hur bra intentionen än är kan det vara svårt att leva upp till sitt eget beslut. Ett nyårslöfte kan bli lätt att bryta. Löftet om ändrat livsmönster spricker. Uppfyllelsen av beslutet kan vi ”ta sen”. Ska ”bara först”.

När vi vill ändra vårt livsmönster med tex bättre vanor som att träna är det lätt att skjuta det framför sig. Sen när det väl är igång har vi svårt få det att fortsätta.

Kanske behöver vi någon morot för att lyckas. Å andra sidan får vi ju det när vi märker vilken betydelse det har att röra på oss. Men likaså i andra områden i livet kan det ge en förändring som ger positiva reaktioner hos oss och vår omgivning. Som exempel när vi bestämmer oss för att inte prata illa om någon i vår omgivning utan tvärt om  Det ger en så mycket bättre gemenskap.

 

Att hå målet som drivkraft

Därför behöver vi ha målet i sikte. Det hjälper oss att hålla ihop beslutet och lyckas. Det blir en påminnelse om förändringen i livet som beslutet innebär. När jag ser målet för min inre syn hjälper det mig att göra rätt.

 

Vilken riktning har våra liv?

Om vi drar ut vår livslinje vart hamnar vi då längre fram? Kanske kan det perspektivet hjälpa oss att fatta rätt beslut över våra liv. Vart är du på väg? Vad behöver du och jag ändra på för att det ska bli bättre? Bättre hemma, på jobbet eller vart det nu kan vara?

Det finns en oerhörd kraft i att fatta rätt beslut. Det kan förändra på djupet till något mycket bra.