Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Ska Mukweges arbete vara förgäves?

IMG_0989.JPG

Tittade på Skalvan. Hans gäst var Dr Mukwege från Kongo. Hans berättelse om kvinnor som våldtas är ingen nyhet för mig. Men ändå så tar det tag i mig. Tänk att använda våldtäkt som vapen. Det krossar inte bara kvinnan utan hennes man, familj och ett helt samhälle. ”Man förstör inte människan bara fysiskt utan också även mentalt” säger Mukwege.

Allt bottnar i tillgången på den mineral som vi alla, ja nästan alla i alla fall, gärna vi ha. Coltan man behöver för att tex göra mobiltelefoner. Man vill åt marken och driver bort folket på detta sätt. Valet att bli slav är väl inget alternativ.

Nu tror jag inte det går att få en värld som våran att bojkotta mobiltelefonen. Men det måste finnas en annan väg. Mukwede säger ”Jag är med här ikväll för att be er använda er röst”. Han ber ”var en röst för kvinnorna i Kongo, de behöver det.” Det borde vi alla kunna hjälpa till med. Det andra vi också kan höra att skänka pengar. Det kan man göra via Erikshjälpen och Pingstmissionen Märk inbetalningen tex Dr Mulwege eller Panzisjukhuset.

Mukwege har gjort massor. Men även han var på väg att ge upp. Han hade gjort så mycket men inte sett någon förändring. Han vill inte ta emot något pris och utnämning om det inte också gör någon skillnad för dom utsatta. Priset har annars inget värde då. Han blev övertalad av människornas reaktioner när han lämnade landet.

Om inte omvärlden backar upp honom och landet kommer hans arbete att vara förgäves. Visst har många fått hjälp. Men om inte våldet tar stopp blir det inte bättre. Lyssna till hans berättelse om två-åringen som våldtagits. Då vill du göra något. Dr Mukwege är Skalvans sista gäst i avsnitt 6 .

FN, EU och vi alla måste göra något.

Ska Mukweges arbete vara förgäves? Det får bara inte ske.

IMG_0990.JPG

Publicerat den

Varit på fotboll -faktiskt

IMG_6284.JPG

I går var jag på fotboll. Det var min första gång jag såg allsvenskan live. Det var Norrköping mot Örebro. Det passade väl ganska bra att det blev just den matchen som blev min första. Men man kan ju undra varför man gör debut en oktoberdag med ca 13 grader i luften och molnen ligger tät över staden.

Det första problemet var att hitta dit. Cyklade genom gator som jag aldrig varit på med gps i örat (med viss fördröjning). Men det gick bra.

Nästa problem. Vem ska jag heja på? Jag har bott fler månader i Örebro (under mitten av 80-talet typ) än vad jag har hunnit med att bo i Norrköping.

Jag var där med mina kollegor Mats och Arne. Arne, en riktig supporter som står på ståplatsläktaren bland dom som hördes mest. Mats, mer van än mig, och jag vi intog sittplatsområdet. Över 7000 var där.

Kulturen är ju rätt intressant. Hur man responderade till likvärdig förseelse berodde ju på vilket lag man hejade på. En man några rader upp hade klara åsikter om vem som var sopa och totalt värdelös.

Hade nog tänkt mig det lite mer långtråkigt. Brukar ju inte bli så många mål. Men det var inte det. Det fanns ju många tillfällen det kunde ha blivit något bra . Men just i sista läget gick det fel. Suck och rop i hela publiken. Rätt underhållande faktiskt. Tänk att något som kunde ha blivit bra faktiskt var ganska bra gjort. Henrik predikade i kyrkan idag och sa typ samma sak ”gör om gör rätt”. Så gjorde man och det resulterade i två mål.

På tal om mål. Då brakade det loss. Överallt. Ja, inte hos Örebroklacken men annars. Man kan säga att det då var lite mer livat där än i kyrkan. Annars brukar ju kyrkans folk få höra ett och annat om våra höjda röster.

Mats hade varit med förr. Strax innan halvlek var det dags för varmkorv. Smart drag att gå lite tidigare, (hade troligen inte varit så smart om IFK hade gjort mål då men men) för det blev trångt när alla andra kom. Korven var nog den dyraste jag ätit på länge. Men, det var ju ändå fotbollspremiär.

IMG_6282.JPG

Nu var det väl en liten detalj som var lite suspekt. Vaktis måste ha missat något. Att det är konstgräs. Men sin vana trogen där hemma på gräsmattan så fick han för sig att vattna. Inte konstigt att det blev lite halt. Jo, nu påstår dom som vet att en konstgräsmatta ska vattnas den också. Så då är det så. Men i alla fall. 😉

IMG_0991.JPG

Supporter. Det är ett svårbestämt släkte. Somliga verkar mest vara ute efter varandra, ja motståndarlagets supporter alltså. Kvällen innan lär dom visst ha haft sin egen lilla tävling. ”Vem som är starkast och kan slå någon mest” handlar det visst om. Något som inte allas hör hemma med sporten. Tänk om detta bara kunde sluta så blev nog fotbollen än mer fest. Inne på arenan var det slagord mot varandra. Men vänta, ska inte supportrar heja på sitt lag? Jag kanska har fattat det fel.

Nu saknade jag ju alla min örebrovänner. Det hade varit trevligt att fått se dom på Nya Parken. Okej, matchen gällde väl inte så mycket för Örebro. Dom ligger där i ingenmanslandet där man varken kan komma ut i Europa eller riskera att åka ur. Liksom lite ”lagomläge”. IFK kunde säkra en plats inför nästa säsong. Dom hade mer att slåss för. Sådant syns. När man har ett mål blir man mer fokuserad. Så okej, ni är förlåtna.

Hemvägen hade lagts i ett visst dunkel. Batteriet i mobilen nästan slut. Det blev att köra på känn. Inte det lättaste när det är endast andra gången jag cyklar den vägen. Men det gick bra. Gick både fortare och kortare än dit. Känn på den du.

Min reflektion över denna dag….
Fotboll live var roligare än jag trodde. Planen var mindre än på TV. Man kan inte beskylla fotboll för att vara en snabb sport. Dock kunde man faktiskt ana viss kvickhet som var fascinerande. Fotbollen påminner om att ska man nå målet är det en laginsats som gäller. Motståndarna är för många. Det gäller att hålla ihop. Det är inte ofta en ensam spelare lyckas. Alla behövs. Blir någon utvisad blir det tungt för dom andra så det gäller att hålla sig till reglerna. Tillsammans kan man nå framgång. Om man misslyckas då så gör man det inte ensam. Det är rätt skönt att veta.

Det blir nog någon mer match skulle jag tro. När det är lite varmare dock.

PS Helt plötsligt såg jag en örebrospelare springa runt på planen med, som det såg ut, ett papper. Såg lite lustigt ut. Som om han kollade in vilken spelidé som nu skulle till. Han ropade och vevade med armarna. Man kanske gör så i ÖSK. Någon som vet??

Publicerat den

Söndagstankar – funkar det att be?

IMG_5106.PNG

För någon dag sedan mötte jag en vän som skrev något uppmuntrande och uppfordrande. ”Viktigt att vi som ber ber”

Vi hade haft ett resonemang om olika saker och så var det dataproblem. En dator får inte krångla men speciellt inte ibland. Nu var det ert sådant tillfälle. Vi skildes åt. Det var bara att sucka till Jesus om hjälp. Senare på kvällen kom det ett litet pling i mobilen. ”Laddaren funkar!” Jag svarade med ett Halleluja. Bönesvar! Då kom orden som är så uppmuntrande: ”Japp! Det funkar!”

Det funkar att be!

Vill inte på något sätt förhäva mig över bönen och mängden av bön i mitt liv. Det har verkligen gått upp och ner med den saken. Men det står mig allt klarare att vi behöver be. Den dagliga sucken, böneorden på väg till jobbet, förbönen för det ena eller andra.

Det skulle behövas ställen där färska dagliga enkla bönesvar kunde kommuniceras. Bönesvar (ordet bönesvar finns visst inte i min ordlista i ipaden) som kan uppmuntra och ge oss större tilltro till bönen.

Tron på Jesus Kristus skulle inte ha överlevt utan att bönen fungerat genom alla tider. Alla förvandlade situationer skulle inte har blivit just förvandlade om inte bönen hade fungerat. Guds närhet hade inte varit ett faktum om inte bönen hade fungerat. Det är bönen som gör det gudomliga så nära. Det kan räcka med en bönesuck så sänker det andligt himmelska ner över den platsen. I ljuset av det kan man undra varför vi inte ber mer.

Funkar det att be? Jag visst gör det det!

Publicerat den

Tillbaka eller fram – det är den stora frågan

IMG_5089.JPG

Nu är det dags!

Ja, alltså att ställa vår klockor till normaltid igen. För någon vintertid har vi inte.

Men hur är det nu då. Fram en timme eller tillbaka? I denna globala tid med stora världsproblem att lösa har vi nu ett ännu större problem att lösa.

En bra tanke man kan ha till hjälp är att på våren ställer man fram trädgårdsmöblerna ur förrådet. På hösten ställer man tillbaka dom i förrådet. Så nu drar vi tillbaka klockorna en timme och får en hel timme att sova längre på. Jo, och det gör vi ju, eller? Tycker det mest låter som att vi har en timme till att vara vaken på.

Måste ändå säga att jag tycker detta är helt onödigt. Jag tycker vi kan ha det vi kallar för sommartid året om. Bara dumt att ändra. Det är mörkt i alla fall när man går upp. Det är väl snarare behov av ljuset när man kommer hem från jobbet.

Men visst har det en liten strimma av roligt över sig. Det är ju lite spännande att se vilka som kommer för tidigt till olika samlingar under söndagen. Visst, det är ju lite mer roligt att se att man kommer försent på vårkanten.

Tillhör du dom som går upp på natten för att höra fröken ur ge den nya tiden? Har aldrig gjort det men det kanske skulle vara roligt höra det…..

Men jag lider med dom som jobbar natt. Det lär väl bli en timme extra tid. Dom som tex jobbar i vården får köra samma runda två ggr som dom gör den timme som ”går i repris”. Stackars patienter. 😉

Om hösten slog till i och med Höstdagjämningen så är detta liksom spiken i kistan. Då är det verkligen höst/vinter på något sätt.

Så, i natt, ställer vi tillbaka klockorna en timme. Allihop!

Publicerat den

Pusselbiten

Jag håller på fortfarande och plockar i lådor efter flytten till Norrköping. Det är lika segt som att få upp sista listen efter att man renoverat ett rum, typ.

Då hittade jag denna pusselbit.

IMG_5078.JPG

Man kan känna sig som en bortglömd pusselbit. Den ligger där och gör till synes ingen nytta.

Likväl är den en bild av en större bild. När den väl kommer på plats så kommer den i sin funktion. Den kommer i sitt rätta element.

Skulle bara vilja uppmuntra dig att hur du en uppfattar dig som bortglömd så är du likväl en pusselbit som har sitt syfte och sin plats. Du är en bild av ett större sammanhang som du tillhör. Vila i att du kommer att hitta den platsen. När du väl kommer på plats kommer du att blomma ut.

Men under tiden då? Under tiden är det ändå möjligt att fungera och bli till nytta. Du kan även då känna att det fungerar. Risken är att man blir låst och tycker synd om sig själv att man blir näst intill apatisk. Vi behöver i det läget ta tag i vår egen situation och göra något av det. Lättare sagt än gjort, kanske du tänker. Håller helt med dig om det. Men jag tror att vi båda kan hålla med att det ligger något i det. Att göra det bästa av läget är det bästa vi kan göra.

Kan ju faktiskt också vara så att man inte vill vara där man är ämnad för. Då kommer det sammanhanget inte bli vad det var tänkt. Är läget så behöver vi fundera på varför vi inte vill när vi kan ana att det är just där vi ska vara. Är det för högt pris? Är man för bekväm? Man kanske tom är rädd för uppdraget. Jag tror dock inte att vi behöver vara det.

Du är en viktig pusselbit i ett större perspektiv. Glöm inte det. Du behövs för att hela bilden ska bli komplett. Den går inte att bytas ut. Du är den du är och behövs. Du är oerhörd värdefull.

Publicerat den

Budget – man kanske skulle budgetera välbefinnande som vila tex…

Det är budgettider. Det är mycket siffror som skall skrivas ner. Man ska räkna ut vad man behöver satsa på. Vilka investeringar behövs det? Hur tror vi kostnadsutvecklingen kommer att påverka utgiftsidan? Löneutvecklingen, stannar den vid 1,2 eller 3 procent? Momsen, hur blir det med den? Kan vi spara på något till förmån för någon annan utgift? Frågorna hopar sig ju mer man sitter ner och funderar. Vi står i lokalskifte, hur påverkar det budgeten?

En sak är säker i alla fall. När jag kommer ner till sista raden kan jag byta ut rubriken ”överskott” till ”Vi förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar genom så här mycket pengar”. Inget går till aktieägare. Inte heller till olika bonusprogram. Inte till någon högt avlönad ordförande som tjänar mer per månad än vad man för övrigt inte ens kommer upp i årslön i jämförelse.

Att se ett helt år framåt är inte så enkelt. Konstaterar att det är lätt att hamna i småsaker.

Visserligen har vi en budgetpost som heter friskvård. Men det skulle behövas bra många fler välbefinnandeposter. Visst finns det semestersaldo som kan tillskrivas denna post välbefinnande. Likaså har ju arbetstiden getts olika form av raster. Vi får arbeta på att få till fler välbefinnandeposter. Det kan ju vara en utflykt. Julbordet för alla medarbetare som beställdes för någon vecka sedan är ju också ett sådant tillfälle av välbefinnande. Mer lär det bli.

Hur budgeterar du och jag livet? Är det fullt ös även efter jobbet? Eller ger vi oss möjligheten till återhämtning.

Från skapelsens början fanns det en tanke om vilodagen. Den sjunde dagen. Likaså så för naturen. Åkermarken skulle läggas i träda vart sjunde år. Det ligger något djupt i detta. Hela skapelsen behöver en tid i någon form av cykel, en gång/dygn, en gång/vecka, årsvilan, att just återhämta sig. Åkermarken blev urlakad av allt odlande och behövde en tid för att samla kraft igen. Likaså är det med vår kropp.

Förr var affärerna stängda på söndagen. Inte nu. Nu för tiden är det fullt ös vecka ut och vecka in. Dag in och dag ut. Nu jobbar man för nästan två personer på varje arbetsplats. Inte konstigt att människor blir ”utbrända”.

Vi behöver budgetera våra liv med välbefinnandets vila. Nästa års ekonomiska budget planeras och läggs i god tid innan man går in i nya året. Alltså långt innan nyårslöften. Ett nyårslöfte kan vara nyckfullt. En budget är mer genomtänkt. Tänk så för ditt liv. Du kommer att hålla längre och livet blir mer värt att leva. För man orkar leva det då.

Publicerat den

Som man bäddar får man ligga…

IMG_0969.JPG

Det finns nog inget skönare när natten kommer som att krypa ner i en renbäddad säng. Att lägga sig mellan nytvättade lakan har något ljuvligt över sig. Eller för att citera en blogg jag läste ”En renbäddad säng är ett enkelt sätt att ge sig själv lite vardagslyx – hur skönt är det inte att krypa ned mellan nytvättade lakan? :-)”

Det är som att den natten har något nytt över sig. Kudden luktar gott. Lakanen är extra lätta på något sätt. Det går nog helt enkelt inte att beskriva det fullt ut.

Som man bäddar får man ligga.

Så är det nog i livet också. Visst påverkas vi mycket av vår omgivning. Men är det inte så att vi själva har lite av ansvaret också? Skulle tänka mig att det var rätt snällt sagt. Borde nog stått ”mycket”.

Som vi bäddar får vi ligga.

Kanske något att fundera på …..

Publicerat den

Lätt att håna på distans

Jag sitter och läser Birros blogg om hans tankar om hånet mot Åkesson. Likaså Dahlmans blogg i samma ämne.

Deras bloggar stämmer till eftertanke. Många frågor kommer upp när man hör alla historier om hur man hånar Åkessons utbrändhet. Vad är det som gör att Jonas Gardell kan ge sig själv en fri väg att håna andra och gömma sig bakom att det är humor? (När Birro bemöter honom så gäller inte samma principer). Fler med honom anser sig ha rätt att göra på det viset. Hur kommer det sig att somliga anser sig ha rätt att tala illa om andra och anse sig inte behöva bli ifrågasatt? Vad är det som gör oss människor så hatiska mot andra? Vad är det i en människa som kommer fram när man vill sparka på den som redan ligger? Vad är det som händer i en människa när dom dräpande orden får fritt levereras utan tanke på hur det skadar? Det är som att man inte bryr sig om att sina ord sårar och nästan dräper vederbörandes inre. Man får inget dåligt samvete. Inget verkar säga ifrån i dessa människor inre. Då funderar jag på om det inte saknas något fundamentalt som heter empati och medkänsla.

På ett sätt har vår värld blivit kallare. Man använder Facebook, twitter, bloggar och all annan media att spy ut sin aggressivitet mot andra. Det mest troliga är att man skulle vara mer nyanserad och kanske tom inte ens ha sagt det om man stod öga mot öga.

Jag tor att vi alla behöver vara mer rädd om våra ord vi säger. Vi behöver tänka lite längre innan vi vräker ur oss något ofördelaktigt. Hur rätt vi en kan tycka oss ha rätt kan orden göra större skada än vi innerst inne ville.

På våra arbetsplatser, och naturligtvis överallt, behöver vi säga fler goda ord till varandra än negativa. Likaså se upp med vad vi för vidare. Vi behöver fråga oss själva om det jag nyss hörde skulle föras vidare. Det jag tror mig veta om en person bör jag först kolla om det verkligen stämmer. Har jag minsta tvivel bör jag välja att vara tyst i ämnet. Betänk vilken skada det annars skulle kunna göra. Snarare vore det bättre om vi hjälpte varandra att sätta stopp för dåligt prat, ryktesspridning och att tala vid sidan av mun sådant som inte skulle föras vidare.

Om du och jag börjar att vara försiktiga med våra ord kommer det att ge ringar på vattnet. Goda ord kommer att skapa god atmosfär. Goda ord kommer att dra folk till vår gemenskap istället för motsatsen. Det är så vi skapar en god arbetsgemenskap, en god grannsämja och goda relationer med varandra. Om vi inte har något bra att säga kan vi nog vara tysta. Har vi då inget att prata om är det klart en väckarklocka.

Vi behöver hittat och lyfta fram det goda hos våra medmänniskor. Det är så många utmaningar idag på Facebook mfl ställen . Kanske skulle vi utmana oss att varje dag säga något gott om fem personer som vi inte alltid drar jämnt med……. Lycka till!

Publicerat den

Tänk om det är Finnarna……

Att vara expert måste ju vara det enklaste jobbet. Nu när militären jagar ubåt igen träder den ena experten efter den andra fram. Expressens TV intervjuade en sådan igår. Han var 100% säker på att det är ryssen. Men tänk om det är finnarna? Dom vill kolla vår säkerhet. Dom kanske har någon superhemlig undervattensfarkost som dom behöver testa. Nära och bra. Lätt att ta sig hem via Åland.

Att man hört ryska över radion behöver ju inte innebära att det är en ryss. Idag kan så många massa olika språk.

Kan bara konstatera att i tider som dessa är media väldigt hungriga. Tänk att skicka ut en journalist i en båt mitt i mörkret. Det ända han kunde rapportera är ”Vi kan inte se någonting!” Visst är det något man verkligen behövde veta en mörk natt ute på vattnet. Förlåt om jag raljerar men det blir lite för mycket.

Om det verkligen var så att det är ett skarpt läge, att vi var under ”attack” av främmande farkost så borde det vara helt tyst. Nu kan fienden avläsa ”varje rörelse” live genom att följa Expressens och Aftonbladets direktsändningar. Inte konstigt att fartyget drog iväg ett tag. Den eventuella farkosten kan ligga still och följa live vart den svenska militären har sina farkoster.

Ibland tycker jag det går lite för långt i vår vilja att veta allt. I en demokrati som vår ska ju alla få veta vad alla gör. Det är ju vår demokratiska rätt. Skulle militären ringa upp Expressen och be dom vara tysta en tid om detta så bryter man mot pressfriheten och lagarna som styr den. Moment 22 liksom.

Men vänta….. Kanske är det just en dimridå som medierna lägger ut i samråd med militären. Kanske det är så att själva insatsen är på annat håll. Militären har bara velat få alla att titta åt ett annat håll. Därför sätter man in mer än 200 personer och massa farkoster som kostar 10 miljoner om dagen bara för att vilseleda. Sen håller man på med den verkliga jakten någon annanstans. Så måste det vara.

Så sitt lugnt i båten. Detta kommer att lösa sig. Dom kommer naturligtvis hitta denna farkost. Då får vi veta om det är ryssen eller finnen som hälsar på. Vi har ju erfarenhet av ubåtsjakt. Vi kan ju det här.

Ps Att främmande makt har full koll på oss via satelliter skulle väl också vara en möjlighet men det kan väl inte vara aktuellt i detta fall, eller ? Ds

Publicerat den

Söndagstankar – Sök först….

IMG_0965.PNG

Det finns så många vägval vi står inför i livet. Situationer som kräver eftertänksamhet. Somliga val är lättare än andra. Vissa beslut vi tar gör vi nog rent reflexmässigt. Andra beslut tar längre tid.

I från det vi är små ända fram till vår tids slut kommer vi att möte vägskäl som har fler än en utväg. Men det är bara ett val som är bäst för oss.

Vilka val vi än står inför så har vi en uppmaning att söka Gud först. Att söka hans rike först. Alltså vad är bäst utifrån det perspektivet? Vilket råd vill Gud ge oss?

Det är inte bara en gång jag upplevt att Gud liksom lagt sin arm om mina axlar och lett mig till något. Jag har inte alltid i den stunden sett eller insett varför. I efterhand kan jag se att det hade ett syfte varför det skedde.

Vad du än står inför, vilket beslut du än behöver fatta, i vilken situation som helst, sök först Gud. Inför dina största beslut i livet – sök först Gud. Inför mindre viktiga saker – sök först Gud.

Det finns ett löfte i detta. Då kommer det att lägga sig tillrätta det andra också. Alltså att lösningen kommer med i det paketet.

Sök först Gud!