Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Glömd träff…..

I veckan hände det som är så skämmigt och får inte hända.

Jag skulle ringa min gode kollega i ett ärende. När jag slår numret och första tonen kommer inser jag att jag nog missat något. Och mycket riktigt. Det hade jag. Skulle varit på en träff med flera personer dagen innan.

Den som känner mig vet vad jag tycker om mig själv när sådant händer. Sådant får bara inte hända. Nu klarade dom sig säkert riktigt bra utan mig. Jag förstörde inte deras träff genom att utebli. Dom kunde satsa ändå. Men jag…… jag missade något riktigt intressant. Det är bara att bita i det sura äpplet. Jag som var så säker att jag skrivit upp det i min almanacka med påminnelse dagen före. Bara att gilla läget.

Jag blev dock lite uppmuntrad av en bild jag såg lite senare. Kanske kan den hjälpa dig nästa gång du gör liknande misstag som jag.

IMG_0963.JPG

Det är väl troligen en dålig ursäkt men den kan var nog så sann. Att när vår almanacka är så fulltecknad och vi har så många planer och bollar i luften så är det lätt att glömma något.

Man får verkligen hoppas att det inte är den viktigaste träffen som man glömmer. Kanske kan den hjälpa oss att stämma i bäcken innan vi har så mycket att vi glömmer hälften.

Lycka till att missa glömda träffar.

Publicerat den

Att bli färdig utan att känna sig helt färdig

Sitter och funderar på arbetssituationen i vårt land. Det är intressant hur olika partierna ser på lösningen på arbetslösheten. Löfven vill ta bort sysselsättningsfasen. Han har under åtta års tid anklagat regeringen för denna satsningen. Vad som är något märkligt att han inte lagt ner det än. Han har ju haft 8 år på sig att skapa en annan ide. Men uppenbarligen gick all kraft till att just hacka på den sittande regeringen. Något liknande tycker jag mig komma ihåg även före dessa åtta år. Fast då från motsatta sidan som då satt i opposition.

Medan många är arbetslösa så finns det dom som jobbar mer än 100% på sina jobb. Man vågar inte anställa fler. Så på ett sätt behövs det inga faser av olika slag. Skapa istället förutsättningar för att arbetsgivare vågar anställa fler.

Jag tror dock att även den åtgärden inte skapar jobb åt alla som är arbetslösa idag. Vad är dom olika regeringarna kallar sina åtgärder kommer vi behöva hjälpa människor som står långt bort från arbetslivet att då ett arbete.

Den ena regeringen vill skapa fler jobb. Den andra vill lägga fokus på utbildning. Som jag ser det behövs båda och mer än så. Man behöver gå in med individuell insatser som skräddarsys så att förutsättningar skapas för att kunna få ett jobb. Det är mer komplext än bara skylla på brist på utbildning eller för höga arbetsgivaravgifter.

Som det är nu är många helt färdiga när dom sent om sider är klara med sitt arbete för dagen. Om fler fick möjlighet att jobba skulle man bli färdig utan att känna sig helt färdig.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Vi borde nog ha en samlingsregering som plockar alla dom delar från varje parti som är bäst. För nog är det väl så att alla behövs för att lösa problemet med arbetslösheten. Uppenbarligen har ingen regering kunnat lösa frågan på egen hand.

Publicerat den

Finns det egentligen något omöjligt?

Finns det egentligen något omöjligt? Är det inte bara vår inställning att det är det som just skapar omöjligheten?

Igår satt jag i en förhandling där utgångsläget hade för mycket inslag av just detta. Att den jag skulle förhandla med hade all rätt på sin sida och vi hade ingenting att sätta emot. Jag skulle nog egentligen inte ifrågasätta det för det var inte lönt.

Nu valde jag en annan inställning. Att det just var möjligt att få ändring på det.

När jag väl hade berättat om min inställning och visat på fördelarna med det så var det inget problem. Man kan säga att jag fick som jag ville. Jag fick till ändringen och båda parter var nöjda. Bara för några dagar sedan var det omöjligt men nu gick det igenom.

Allt för ofta har vi nog redan bestämt utgången och på så vis satt oss själva i förlorarsätet.

Jag funderar i banor som att om jag utgår från att det är möjligt har jag redan vunnit halva segern. Både över mig själv och mitt sätta att närmare mig ”problemet” och mitt sätta att genomföra själva arbetet. Jag har skapat en plattform för ett gott resultat.

Att tänka annorlunda blir då att gräva ner möjligheterna till en god utgång i situationen.

Nu tror ju inte jag att lite pepptalk gör hela underverket. Att om jag bara talar massa positiva ord så blir allt bra. Riktigt så enkelt är det inte men kanske hjälper det något. Men vår inställning är mer viktigt än vi kan ana.

En inställning ”att det är aldrig fel att fråga” kan öppna nya möjligheter. Tänk vad vi har missat många fina avslut bara för att vi intalat oss själva att det är inte lönt att fråga.

Så frågan är: finns det egentligen något omöjligt? Tja, det är i alla fall värt att fundera lite över.

Publicerat den

Systers hemliga låda

IMG_0962-0.JPG

När jag var liten så hände det att jag var till sjukhuset. När jag då fick en spruta eller gjorde något annat så fick jag en sak till uppmuntran. En sak som ville säga ”Vad duktig du var!”

En liten medalj jag Dick och som jag fortfarande har kvar är Farbror Eriks Tapperhetsmedalj! har du också fått den? När man fick den var man stolt.

När jag kom till Erikshjälpens huvudkontor i går blev jag påmind om detta igen. På en vagn låg massor av dessa lådor – Systers Hemliga Låda. Dom skulle sändas ut till olika sjukhus för att uppmuntra barn som kommer till sjukhusen. Denna låda berättar om att det finns så många barn som behöver en uppmuntran.

Jag minns speciellt en gång då jag var på sjukhuset med min äldsta son Andreas. Han skulle operera bort några körtlar på halsen. Vi låg på en sal med flera barn. En förälder fanns med också. Det blev rätt trångt på natten när vi fält ut extrasängarna mellan barnens sängar. Det var ett gäng killar och tjejer som var hjältar. Alla hade dom något som skulle åtgärdas med någon form av operation. Personalen var också hjältar som uppmuntrade barnen.

En liten kul episod var att det var ju jag ensam som var pappa i salen. Annars var det bara mammor. På morgonen hör jag den ena efter den andra av mammorna som talade med sin ”gubbar” hemma att nu var allt det deras tur.

Erik som är Erikshjälpens grundare är en vacker historia. En kille som själv var utsatt av sjukdom valde att inte tycka synd om sig själv. Han började uppmuntra andra som var i samma situation som honom själv. Det är upprinnelsen till dessa ”Systers hemliga lådor”. Vi behöver följa i hans fotspår. Visst är du och jag i behov av uppmuntran men det ligger något djupare i att vända sig utåt. Att själv vara den som uppmuntrar. Det ligger något läkande i det. På så vis att om jag själv behöver uppmuntran så får jag det genom att uppmuntra andra. Genom att se vilken betydelse det gör för den som får det händer det något i dig också. Pröva.

Hans historia är värd att läsas. Historien om Farbror Erik

Kommer du ihåg att jag valt att ha en slant i fickan för tiggaren? Kanske är det en egen hemlig låda vi också behöver ha där hemma. En låda som man kan ta ur när någon behöver en uppmuntran av något slag. Din egen hemliga låda som bara tas fram vid speciella tillfällen.

Publicerat den

Retro-tisdag – gamla glasögon blir till nytta igen

Sist jag bytte glasögon fick jag ett intressant samtal med min optiker. Den glasögonkedja han jobbade för samlade in gamla glasögon. En verksamhet som helt bygger på volontärskap. Optikerna kollar styrkan på varje par glasögon dom får. Sen åker dom ner till ett land i tex Afrika och provar ut glasögonen till dom som behöver dom. Dom gör detta på egen bekostnad. Inte illa, eller hur?

Hans berättelse var fantastisk. Ännu en gång mötte jag en som brann för sin sak.

Idag har jag förmånen att åka ner till Erikshjälpens huvudkontor i Hollsbybrunn. Med i bagaget har jag en låda med glasögon. Dom har personer i Norrköping gett. Så kan vi på så vis hjälpa många som inte har varken råd eller möjlighet att skaffa glasögon. Tänk att behöva gå genom livet med dålig syn.

När jag kollade i lådan så hittade jag massa häftiga glasögon. Man brukar säga att inget är nytt under solen. Sparar vi dessa glasögon så blir dom nog moderna igen. Detta skulle nog kunna bli något i framtiden. Att man köper sig ett par bågar i second hand och sen går till en optiker för att få rätt glas insatta. Det borde kunna bli en häftig trend om bara det fanns någon optiker som är villig att göra detta.

Släng inte dina gamla bågar. Dom kan bli till nytta.

Publicerat den

På tal om slopade vinster i vården…..

Sjöstedt som först såg ut som en förlorare och utmobbad av Löfven verkar nu se sig som en vinnare.

Han lyckades få igenom sin stora vision och mål att slopa vinster i skola, vård och omsorg. Han verkar ju väldigt nöjd.

Som jag ser det blir nog den segerns sötma kortvarig.

Varför är företagare just företagare? Därför att dom är kreativa och kan förverkliga sin dröm. Dom kommer med största sannolikhet hitta på ett sätt att plocka ut vinster även i fortsättning.

Sjöstedt har ju inte förbjudit vinster i fastighetsbolag. Vårdbolaget lär inte längre äga sina fastigheter. Sjöstedt har inte förbjudit vinster i bemanningsföretag. Vårdbolagen lär inte ha egen personal utan lär hur in den. Sen driver dom vård som går plus minus noll. Det kommer inte stanna där för företagaren är, just det, kreativa.

Man kan ana att friskolan kommer att göra en liknande manöver.

Så det verkliga resultatet blir vinster i vård skola och omsorg fast på ett annat sätt.

Varför skapa nya regler bara för att några utnyttjar system? Sätt åt dom och låt dom andra arbeta på som vanligt.

Så på tal om vinster……. det bara är så, att dom går inte att slopas så länge staten inte äger frågan till 100%.

Publicerat den

Söndagstankar – Tack Jesus!

IMG_0958.PNG

Jag kan komma på mig själva att jag går och säger Tack Jesus! Det bara kommer.

Om jag skulle analysera läget omkring det är det inte alltid jag uppfattar som att det finns något speciellt att tacka för. Alltså att det har hänt något bra just då som gör mig extra mycket tacksam. Det kan tom kännas att det är en grå dag med ibland lite tyngre tankar. Ändå kommer det Tack Jesus!

Det är som att det inom mig ropar det så att det liksom bara ploppar ut. När jag säger detta känns det så bra.

Det är något bra med denna tacksamhet. Det är som att mitt inre visar mig på att det finns något att tacka för. Tänker jag efter så finns det mycket att tacka för. Det innebär att varje gång dessa två ord kommer på mina läppar sammanfattar det allting som jag har anledning att tacka för. Som att dessa två små ord innefattade allting gott, allting positiv jag mött, all uppmuntran jag fått, allt ”bröd för dagen” som herrens bön uttrycker det, och ljuder ut i detta Tack.

Jag tror att det är bra att vi säger tack. Vi tar så föregivet. När jag åt lunch på en restaurang härom dagen sa jag tack för maten. Visst, jag hade betalt för den och i den kostnaden ingick allt. Laga maten, servera maten och diska efter mig. Så varför tacka? Jag hade ju betalt för den. Men det känns så gott att få tacka.

Att inte tacka är att ta för givet. Då finns det risk för att det smyger sig in lite otacksamhet i oss. Vi blir lite mer krävande och ”måsten” dyker upp.

Mottagaren av ditt enkla tack blir också tacksam. Ibland känns det som att man får ett tack för att man sa tack. Men det händer något med oss alla när vi säger tack. Börja med att vara noga med tacket. Det kommer att gör gott med dig.

Idag är det Tacksägelsedagen. Visst har du något att tacka för?

Kanske kan vi sammanfatta denna dag och alla andra dagar med ett enda stort Tack Jesus för allt!”

Publicerat den

Det finns något jag tycker mindre bra om…

Jag försöker alltid att ha en positiv inställning och tro på möjligheter. Skulle jag mot förmodan lyckas sämre med det så försöker jag ta mig i kragen och ändra mig. Jag försöker intala mig att det är inte omöjligt utan att allting är möjligt. Något av det jag för en tid sedan skrev om min förhållning på jobbet. Att tror du så tror jag med dig.

Men det finns en sak jag tycker mindre bra om. Och det är att gå till tandläkaren.

När jag var liten så hade jag nog fler hål i tänderna än genomsnittsbarnet. När jag skulle gå till tandläkaren var det inte sen bästa dagen i mitt liv. Skulle man hålla sig till sanningen så var det nog den värsta dagen.

Min tandläkare hade nog bestämt sig för att barn, dom kan man plåga så mycket som möjligt. Han ville inte bedöva. Undrar om han trodde att barn inte kunde känna smärta. För trodde vi ju att barnen inte hade känslor. Han var hårdhänt och det gjorde så ont. Jag minns att jag grät varje gång.

Det känslan satt i långt upp i åren. Att gå till tandläkaren var minst sagt en pina.

En dag i övre tonåren mötte jag en tandläkare som kunde borra utan att det knappt kändes. Han liksom bara borrade så mycket det just behövdes och med lätt hand. På något sätt har han omvänt mig. Så flyttade jag. Det var dags att gå till tandläkaren igen. Usch vad trist men vilket flyt jag hade. Tandläkaren hade också flyttat, till samma samhälle.

Sen några år har jag haft en ny tandläkare. Han har varit minst lika underbar. Jag har tyckt att det har varit ganska okej att gå till honom. Så blir han sjukskriven och jag får en ny, denna gång en kvinna. Då väcktes dom gamla ”att-jag-tycker-inte-om-att-gå-till-tandläkaren”-känslorna. Hennes handlag var långt ifrån ömsint. Då är det inte så roligt att gå till tandläkaren. ”Men du är ju gammal nu Pedher, skärp dig, så farligt är det väl inte”, kanske du tänker. Nä, säkert inte men jag gillar det inte.

Igår var det dags igen. Samtidigt som jag hade service på bilen gjorde jag service på tänderna. Man är ju praktisk.

Hur gick det då?

Det gick hur bra som helst. Om man nu ser till hur det kändes. Bytte tom fyllning utan bedövning (😊). Men det blir mer att göra. Men jag gick därifrån med lättare steg. Både i sinnet och med tanke på plånboken.

Jag tycker dock fortfarande mindre bra om tandläkarbesök för nästa gång blir det bra mycket dyrare än dessa 2500 kr det kostade denna gång.

Publicerat den

Tänk vad en dröm kan betyda….

Tänk vad en dröm kan betyda mycket. När den drömmen också är en verklig dröm som kommer att gå i uppfyllelse är det så mycket bättre. Man börjar liksom se in i den tid som skall komma. Man börjar redan vara där drömmens fullbordan är.

Häromdagen fick vi ett roligt besked på jobbet. Vi ska få en ny butik. Jag hade glädjen att få berätta det för personalen. Att se reaktionen i deras ögon var roligt. Det liksom tändes något i deras ögon. Visst, det fanns en realism där bi insåg att det betydde mer jobb, större belastning och kanske tom lite övertid. Men man hade nästan redan flyttat dit

Du kan ju förstå vad vi har pratat mycket om dom sista dagarna. Hur skall det bli? Hur ska vi gör med ”det”? Vad kommer det att innebära?

Det är något speciellt med drömmar. När man skapar en bild av något som skall komma längre fram i tiden skapar det en bra energi. Jag tror att det är så mycket oväsentligheter som på det sättet får mindre fokus. Det tappar sin dragningskraft på oss. Man ger inte upp så lätt. Man är beredd att spänna bågen lite till.

Så fram för fler drömmar. Det är inte att vara uppe i det blå. Det är att våga sträcka sig in i det okända och våga gå på vägen som leder till något nytt. Något man tycker sig se längre bort och vill försöka skapa verklighet av den drömbilden.

Så tänk vad en dröm kan betyda….

Publicerat den

Tänk om man bara kunde måla över….

Jag håller på att måla i köket. Där finns det några lister som var målade med en färg som ställde till det för mig. När jag målade så händer det något med den färg jag målar med. Det är som om att färgerna reagerar med varandra. Det blir flammig aprikosfärg av allt. Jag målar flera gånger. Tänker att ett lager till borde väl fungera men det hjälper inte och till slut ger jag upp.

Åker till färgaffären för att få lite råd. Dom står först lite rådvilla men sen får jag ett råd.

Jag skulle köpa spärrfärg, en isolerande färg. Tanken var att den skulle göra att det som ev fällde ur den gamla färgen skulle isoleras så att den inte reagerade med den nya färgen.

Glad i hågen åker jag hem och börjar måla. Kan du tänka dig ……. det fungerade.

Tänk om man kunde göra så på flera områden i livet. Bara målade över en tokighet. Fällde man en dålig kommentar var det bara snabbt att måla över. Gjorde man bort sig så gjorde man lika dant.

Idag skulle jag vilja göra det på det som händer i vårt land men också utöver världen. Tänk att få måla över med isolerande färg som spärrar tokigheterna. Jag skulle vilja måla över den del av Löfvens tal som handlade om Palestina. Likaså IS-styrkorna som gör så många illa. SD’s syn på invandrade skulle få många sådana penseldrag. Alla diktatorer och presidenter som handlar fel mot sitt folk.

Så skulle man kunna räkna upp många tokigheter som borde målas över.

Tänk om man bara kunde måla över……