Söndagstankar – Du bereder ett bord för mig….
När vi kommit så här långt i psalmen skall vi komma ihåg att fåren är på väg upp i bergen för att komma till sommarbetet. I västra förenta staterna, i Sydeuropa och på flera platser kallas högplatåerna där fåren betar ”mesas”? Det spanska ordet för ”bord”. David kan alltså har haft detta ”bord” kan ha varit just detta sommarbetet.
Herden gick tidigare på året upp till dessa platåer för att kolla läget. Han planerade hur han skulle använda betesplatserna på bästa sätt. Han tog sig tid, trots att dom kunde ligga långt bort, att förbereda dom för fårens ankomst.
Senare, innan fåren skulle komma dit, gick herden tid återigen. Då hade han med sig salt och mineraler som han spred ut på lämpliga ställen. En herde kunde också behöva ta bort giftiga växter för att inte fåren skulle bli sjuka. Så ”att bereda ett bord……” kunde vara ett gediget arbete men ack så viktigt.
Ett får är ganska likt oss. Det är nyfiket och tror att det måste testa och smaka på allt som kommer i dess väg. Därför behövde herden rensa undan.
Vår store herde går före oss i varje situation och förutser varje fara som kan möta oss. Han ber för oss så att vi inte skall duka under. En parallell till detta är när Jesus möter Petrus. Han säger att Satan skulle fresta honom och sålla honom som vete. Samtidigt bad Jesus att han inte skulle vackla i tron.
Fåren är utsatta för faror. Uppe på bergskammen kan rovdjuren ligga på lur. Utan herdens vakande blick och beskydd mot dessa faror är fåret hjälplöst utsatt. En fantastiskt din bild på oss. Det finns många faror vi kan möta och som vill få oss på fall. Men bår herde vaka över oss likt fårens herde. Det är alltid klokt att vandra nära Jesus. Det är den enda platsen där det dina verklig trygghet.
En annan uppgift herden hade för att att ”bereda ett bord för fåret” var att rensa vattenkällorna från nedfallna löv och pinnar. Få fram källorna som vuxit igen. Att kanske dämma upp en källa för att samla vatten åt fåren att dricka. Underbar bild på att vi skall få dricka ur frälsningens källor.
Att han bereder ett bord för oss är att få vara i hans omsorg. Där finns det kraft att hämta. Där finns det näring men också vila. Hur Världen än hånar dig kan du ”sitta vid detta bord”.
Vår herde har kommit och sagt att vi skall ha liv i överflöd. Som herden som bereder bordet för fåren.
Detta är också en fin bild på nattvardens djupa osynliga värde. Betänk att Jesus har förberett denna måltid med att lämnade himlens härlighet. Gått igenom lidande, död och uppståndelse. Men tänk också att det finns än stark markering i nattvarden. Jesus dukar detta bord för dig inför satan för att visa honom att du är Jesu egendom. Att satan inte har någon del i dig. När du tar del av nattvarden är det Jesus ord som hörs: ”Hon/han är min. Du, Satan, har inget med henne/honom att göra.”
Det finns ett bord dukat för dig. Varmt välkommen att sätta dig till bords. Ät och må gott. Här finns kraften du behöver. Näring för sin inre människa.
Dagens bön: ”Herre, tack för att du berett ett bord åt mig. Tack för att här finns kraft och näring. Tack att jag är din. Jag vill vara din för evigt. Jag ber dig att du drar mig närmare detta bord. Här förstår jag att jag bör vara ofta. Tack för sin omsorg om mig. Amen”
De och dem – varför inte ‘dom’?
Jag har aldrig hävdat att jag är en bra skribent. Definitivt inte med tanke på grammatik och stavning. Idag finns det bra hjälpmedel för oss alla som är mer eller mindre svaga på detta område. Men det är ingen garanti att det blir rätt.
Det finns områden som verkligen väcker känslor på tex Facebook och andra sociala medier. Tex särskrivning. Somliga tycker det bara är lite kul att se alla roliga särskrivningar. Andra går i taket och mår riktigt dåligt av det. Och visst, det kan bli riktigt roligt och kan också uppfattas som att vederbörande borde sluta att skriva.
‘De’ och ‘Dem’ väcker också stora känslor. Titt som tätt är det någon som är beredd att lämna Facebook bara för detta. En sak är säker, för den som kan detta är det väldigt enkelt. Men för oss som har svårt för detta verkar det inte finnas någon bot.
I veckan skrev en facebooksvän ett tips hur man skall tänka. Han skrev följande: ”Har ett minne av att någon svenskalärare i högstadiet förklarade för oss att ”dem” styrs av prepositionerna åt, till och för. I alla meningar utan de orden ska det alltså vara ”de”. Finns säkert något undantag som bekräftar den regeln, men i allmänhet håller den bra.” Om det bara var att set inte fanns några undantag dör det dröjde ju inte länge för någon visade på flera undantag.
Så här tänker jag: Kanske skulle det hjälpa alla er att se det från ett annat perspektiv. Vi finns som har mycket svårt för att klara just detta. Jag är en. Jag väljer att konsekvent skriva ‘dom’. Om valet skulle vara att sluta skriva eller att välja att gör det i alla fall väljer jag att fortsätta skriva. Tråkigt att detta väcker sådana känslor. Grammatik är jag också svag i men jag väljer att blogga i alla fall. Den som lider i detta är kanske den som behöver mest hjälp. För er som kan det ligger det bara så lätt till. Mår ni dåligt av mina fatala misstag att skriva fel ‘de’ eller ‘dem’ är det bara att ta bort mig som vän på Facebook. Jag skriver i alla fall. Tycker om er ändå. Läser era inlägg även om ni tappar ord för att ni skriver för snabbt. Även om ni råkar använda särskrivning. Även om T9 är boven i dramat. För jag försöker läsa vad ni vill ha sagt inte ”hur ni skriver”.
Detta är inget försvar till att inte lära sig det som är rätt. Det är mer ett försök till att få rätt förhållningssätt. Skulle alla tystna som inte skriver perfekt eller inte talar rent skulle vi få ett tråkigare samhälle. Mycket bra som sägs blir osagt. Mycket bra skrivna tankar skulle bli oskrivna. Världen skulle bli fattigare.
Till alla oss som har svårt med ‘de’ eller ‘dom’. Jag fick ett råd från en vän som först retade sig på min dåliga svenska. När han insåg problemet fick jag istället ett bra råd. Skriv alltid ‘Dom’ så blir det inte fel, sa han. Ett bra råd! Följ det du också.
Jag tänker fortsätta att skriva trots min brist på bra grammatik. Kanske gör bloggandet att jag blir bättre på det. Slinker det in ett ‘de’ på fel ställe får du väl blunda för det eller sluta att läsa. Så länge någon läser det jag skriver fortsätter jag.
Tänk om svenska språket inte vore så krångligt…..
Betala entré för att handla……
I lördags var jag på en mässa. Jordbrukets dag på Julita gård. Julita gård har ju även tex slottsmässan. Båda dessa mässor dra väldigt mycket folk. Dom är ju inte alls unika på något sätt om man betänker att det är just mässor med olika inriktning och där man betalar en entré för att komma in.
I dessa mässor finns det en viss poäng. Att det finns utställare som har olika stånd där man kan köpa saker. Ofta säljs sakerna till ”mässpris”. Visst finns det inslag av reklam och locka kunder. Företag som som vill få vår uppmärksamhet att just bli kund hos dom.
Visst, det är väl bra. Men en sak är ju ganska knäppt.
Vi som går dit betalar en entré för att få gå in på mässområdet för att handla. Hur knäppt är inte det. Vi betalar för att få ev bli kund hos någon. Vem skulle handla på Coop eller Ica om vi först fick betala en entré för att komma in. Inte många skulle jag tro. Ändå kan vi åka långa sträckor för denna folkfest. Att få betala en ganska stor entréavgift och sen handla det man vill ha.
Själva affärsidén borde väl inte fungera. Alla betalar för att vara med. Den som ställer ut betalar dyrt för sitt ”bord” och likaså vi som skall besöka detta ”bord”. Ändå så fungerar det.
När jag gått runt och tittat så undrar jag vart just mässpriserna tagit vägen. Tycker inte jag ser dom verkliga klippen längre. Visst kan man gå runt och bli mätt på att småbitar man kan provsmaka.
Något sjukt över det är det i alla fall. Eller är det I-lands-problem??? Att vårt nöje är att åka runt och shoppa för dom pengar vi arbetar in? I ett globalt perspektiv blir det just lite sjukt. På en plats svälter man för att man inte få ihop pengar till mat. På en anan plats kan just shoppandes vara själva attraktionen. Inte egentligen vad man får för pengarna utan att just handla. För handen på hjärtat, hur mycket nödvändigt kommer vi hem med från en mässa? Hur mycket har det nödvändiga verkligen kostat om man lägger ihop alla utgifter som entré, transport och mat?
Varför fungerar det? Varför betalar vi för att gå in och handla? Svaret måste nog vara att det är lite av en folkfest. En fest där en stor mängd människor möts för att se på något. Ta del av underhållning. Kanske en åktur med häst och vagn. Svaret måste nog vara just ”folkfest”.
Nu kan ju en folkfest inte behöva kosta någonting. Den kan vara just en fest för att människor bara möts och har trevligt. Det skulle vi behöva ha mycket mer av. Så jag slår ett slag för folkfesten som är gratis. Som inte kostar någon entré. Den folkfesten kan vara mötet över staketet med grannen. Det kan vara kvartersfesten. Men lika väl det enkla mötet mellan två personer.
Hur det gick för mig och handling? Jorådåråsåatt, det blev en viltklämma och salta remmar.
Objuden gäst på min gård
Det finns en känsla jag gärna skulle vara utan. Det är att veta att någon objuden person varit inne på min gård och tagit något.
Härom natten hade någon tagit sig friheten att gå in i mitt garage och ta min åkgräsklippare. Tacksam att det vara bara sen som försvann. Sådant gör mig bara så besviken och ledsen.
Egentligen är det inte så mycket besvikelse över att en sak är borta. Det är mer den känslan av att någon har gått innanför min zon. Min tomt. Naturligt vis är alla välkomna till oss om man bara gör det öppet. Men att smyga sig under natten för att stjäla är inte ok. I alla fall inte hos mig.
Jag kommer ihåg för massa år sedan då jag jobbade i pingstkyrkan i Ulricehamn. Då hade vi inbrott. Bara känslan av att någon hade varit inne på mitt kontor och rotat runt var tillräckligt obehagligt. Kanske hade suttit i min stol. Petat på mina pennor osv. Den känslan påmindes jag om då vi upptäckte att vi haft inbrott.
Säkert någon som tycker jag kan skylla mig själv som inte hade trippellås på dörrarna osv. Jag brukar säga att lås, det är bara för ärligt folk. Av inbrottets karaktär kan man misstänka att det var ett beställningsjobb. Möjligen att dom hade blivit skrämda. Hur som helst, ja, jag hade säkert kunnat skydda mig bättre. Så är det. Men bara känslan……
Den känslan att något smugit runt på min gård i syfte att tillförsäkrats sig saker känns bara så fel. Kommer dom tillbaka när dom nu vet vad som finns kvar?
Tänk att det finns en marknad för detta? I den bästa av alla världar så skulle detta inte existera. Men nu är det så, tyvärr.
Hur som helst………. objudna gäster är inte alltid så trevliga. Tack och lov så finns det dom som är klart mycket trevligare. Ni är alltid välkomna till mig.
HAMPE-avgöranden
Du som inte delar tron på Gud med mig kommer nog inte att förstå denna blogg. Du som aldrig har varit på HAMPE kan nog inte helt förstå vad det är för speciellt med HAMPE.
Denna vecka är det HAMPE-veckan. Över 400 ungdomar möts på Björkenäs vid hjälmarkanten.
När jag var tonåring åkte man till HAMPE-veckan. Ungdomslägret som samlade massor av ungdomar. Men inte jag. Då fattade jag inte hur bra detta var. Senare fick jag förmånen att vara ledare på veckan. Efter det har det blivit en del nattpass och serverat mat.
Vad är det för speciellt med HAMPE?
Svaren på den frågan lär vara lika många personer som varit på veckan under åren. För mig är det inte i första hand gemenskapen, badet, goda maten, lägerkvällar och massa bus. För mig är det ”avgöranden”.
”Avgöranden” – detta ord står för tillfället då någon bestämmer sig för något. Tex att börja tro på Jesus. Att man upplever att Gud på ett speciellt sätt visar sitt intresse för just ”mig”. Att Gud säger något till någon som betyder att man ändrar riktning för sitt liv. Ett speciellt ”moment” som man inte riktigt förstår den djupaste innebörden i men vet bara att detta är ”vägen” för sitt liv. Resten av sitt liv.
Under mina år på HAMPE har jag fått möta så många som gjort sådana möten med Gud. Jag tror nämligen att detta är fullt möjligt. Gud är ingen Gud långt borta utan en som verkligen finns nära. En Gud som kommunicerar med oss människor.
Det är något speciellt när man tar ett beslut som man inser kommer att ha betydelse för lång tid framåt. Ett beslut som gör skillnad. För ungdomarna på HAMPE är det inte sista gången sådana beslut kommer att göras. Du som jag, vet att det kommer bli många sådana beslut genom livet.
Ett ”avgörande” på HAMPE är något alldeles speciellt. Jag vet. Jag har gjort det. Det är ett tillfälle som man gömmer inom sig och bär med sig. Troligen hela livet.
Det bästa vi människor kan göra är att låta Gud vara med i hela vårt livs olika skeenden. För den skulle blir vi inga robotar. Att leva ut själva livet får vi allt göra själva. Men det finns en Gud som värnar om vårt bästa. En Gud som ser vårt liv från ett annat perspektiv. En Gud som kan och vill skapa dom bästa förutsättningarna som finns för sig och mig.
Ibland uppfattar man att man själv tar initiativet. Ibland är det som att någon lägger sin arm om ens axlar och leder in oss på en annan väg. Men det är en helt annan historia som vi får ta en anan gång. Men det är också ett underbart ”avgörande” i livet.
Retrotisdag – Man är nog en hamster i alla fall…
Jag har nog aldrig benämnt mig som en samlare. Tänker mig heller inte att jag är en person som har svårt att slänga saker. Läste i en undersökning att varje person lär ha många tusen prylar i ett hem. Många, med betoning på många, saker. Jag vet att jag då tänkte att det gällde inte mig. Många andra, men inte mig.
Dom senaste veckorna har jag rensat rätt vilt hemma. Jag har kört många lass till tippen av sådant som är uppenbarligen inget att ha. Döm av min förvåning så har jag hittat saker som uppenbarligen inte fungerar men ligger ändå på mina hyllor. Vem kan ha lagt dom där? Skulle ju varit slängt sen länge om bara……… . Om man betänker alla dessa prylar så är det ju inga svåra val att göra. Bara att slänga.
Men så kommer man till alla dom där prylarna som går under kategorin ”bra-att-ha-prylar-men-som-man-aldrig-vet-om-man-får-nytta-av-så-det-är-bäst-att-spara-dom-saker”. Skulle man slänga dom skulle man med största sannolikhet behöva dom dagen efter man slängt dom. Naturligtvis har inte du sådana prylar. Men jag, som trodde att jag inte var samlare har upptäckt att jag faktiskt har sådana saker. Det är nu det blir lite knepigt. Slänga eller spara? Ge bort eller ha kvar? Det är inte dåligt vad man samlar på sig mycket saker.
I vår butik i Erikshjälpen i Örebro har vi en avdelning som förr hette ”Garaget”. Numera heter den Hobby och fritid. Det är här man hittar alla intressanta saker som andra också tycker är kategorin ”bra-att-ha-prylar-men-…..” Den avdelning som just innehåller massa sådana spännande saker som är bra att ha. När man går i den avdelningen så upptäcker man saker som man inte trodde att man kunde ha nytta av men som man faktiskt har väldigt mycket nytta av. Det är en avdelning jag brukar säga innehåller det som inge får plats någon annanstans i butiken. Här kan man botanisera bland massa udda prylar. Den avdelningen är också kul för här får man verkligen fundera på vad vissa prylar är för något. Här hittar du den udda grejen som du just saknar för att få det att fungera.
Jag påstår att medan vi kallade avdelningen ”garaget” var det mest män som gick och botaniserade. Men förlåt alla män, sen vi bytte namn har många kvinnor hittat dit. Ni har fått konkurrens bland dessa varor.
Om jag fick bestämma skulle alla rensa it sina ”garage-gömmor” på ”bra-att-ha-prylar-men-…..” Och lämna in dom hos alla våra Erikshjälps-butiker. Varför skall ni ha dom liggande och aldrig bli använda när folk ropar efter just sådana prylar? (samtidigt gör du en insats för att förändra situationen för någon till bättre på vår jord och du får städa ur dina förråd)
Så, alla hamstrar över hela Sverige, dags att börja låta alla som letar efter ”bra-att-ha-prylar-men-…..” få möjlighet att finna dom.
Nasse-citat
Söndagstankar – Din käpp och stav, de tröstar mig.
Käppen och staven var hos många herdar det enda man hade med sin när man vallade får. Käppen som man tränade länge och väl på för att kunna använda med precision.
Käppen står för Guds Ord. Ordet som skall hjälpa och stötta oss. Ordet som visar på rätt och fel. För fåren var käppen det som var deras skydd. På samma sätt är Ordet, Bibeln, för oss. Kanske har bibeln blivit en bok vi läser mindre och mindre? För kallades dom kristna för ”läsarna”. Vi behöver återerövra det. Det är här vi hämtar så mycket av det vi behöver i våra liv. Tänk att en bok som vi läser betyda kraft, inspiration och beskydd. Vilken bok ger det förutom bibeln?
Var fåret på väg åt fel håll kunde herden svinga sin käpp så att den fick fåret att vända tillbaka. Guds Ord kan hjälpa oss att komma rätt igen.
Käppen användes också när fåren skulle räknas. ”Att gå fram under käppen” betydde inte bara att vara under ägarens kontroll och ledning. Det innebär också att man går igenom hans erfarna omsorg och undersökning. Ett får som ”gått under käppen” är ett får som räknats och setts av herden med den allra största omsorg.
Staven är unik. Det är bara vid fårskötsel man använder den. Speciellt utformad för fåren. Om käppen står för beskydd så står staven för tröst. Staven är symbol för Guds Ande. Staven har främst tre uppgifter. Att håla ihop flocken, att resa upp ett får som trillat och att dra ett får till sig för kunna undersöka det. Så arbetar Anden också med oss. Han som brukar kallas för ”Hjälparen”.
Med staven leder också herden in fåret på rätt stig. Staven är ett viktigt när fåret faller ner i en skreva. Då kan herden fånga upp fåret i stavens ”ögla” och ”krok” och få upp fåret.
Ser man på käppen och staven ur detta perspektiv påminns vi om hur viktigt Ordet och Anden är för oss. I livet möter vi så mycket som vi kan nedslås av. Vi har ibland svårt att veta vart vi skall få tröst. Trösten finns närmre än vi ibland kommer ihåg. När vi faller vill Gud genom sin Ande lyfta oss upp igen. Han finns där i våra snedsteg och fall med en mild beröring. Han är beredd att förlåta och upprätta.
Liksom Herden tränade på att använda sina redskap kan vi träna på våra redskap. Att läsa bibeln så att vi kan hämta tröst ur den. Att träna oss att låta Den Helige Ande få leda oss och ge oss det stöd vi så väl behöver.
Är du behov av tröst? Det finns tröst i Bibeln och genom Guds Ande. Genom att vi läser Ordet och låter Den Helige Ande beröra oss så finns det tröst i det. Allt för ofta inser jag att mitt läsande i Bibeln är mer för utgivandet. Alltså att förmedla något till någon. Att läsa bara för sin egen skull är minst lika viktigt om inte viktigare.
Dagens bön:
Herre, kom med din tröst till den som är behov av tröst. Du är så förtrogen med livssituationen
Herre led den som är behov av ledning just nu. Den som inte riktigt ser vart vägen leder.
Herre res upp den som fallit. Ställ den på fast mark igen
Tack Herre för att du är vår gode Herde
Vem tittar på vem?
I går hade jag förmånen att få vara på Kolmårdens djurpark tillsammans med mina söner. Vad mycket intressant det finns där. Ja, ni som visste om vädret så kom det regn. Vi klarade oss till eftermiddagen då åskan kom och det började regna lite.
Jag har bara en liten fundering efter denna dag. Vem tittar på vem?
Man kan ju verkligen undra vem det är som tittar på vem. Om man vänder på saken så blir det lite ironiskt. Här finns en grupp djur som får massa folk till sig att tittat på. Dessa folk betalar inträde för att bli tittade på. Dom får stå för sin egen mat, köpt där eller medtagen. Har betalat för att komma till djurens via bil tex. Djuren dom får gratis logi och mat. Bara att kolla in alla dessa olika raser som kommer förbi. Inte illa…..
Man blir verkligen imponerad av delfinshowen. Riktigt mäktigt med den digitala bakgrunden. Hela djurparken är fantastisk. Saknar möjligheten att åka bil i safariparken men gondolen är helt okej. Vi bestämde oss för att åka en gång till direkt men då stängde dom den för åskan som kom.
Fågelshowen där jag kände vingslagen genom luften strax över huvudet var mäktigt. Kanske inte så bra skärpa på en av bilderna men den fågeln kom nära.
Man kan ju fundera på om man skall ha djur på detta viset. Men det fanns en ton jag tyckte om i djurparken. Många av dessa djur lever under ständigt hot. Inte främst utav andra rovdjur. Utan av vårt, vi människors, beteende. Vi håller på att förstöra vår jord. dom som förlorar mest på det i det korta perspektivet är just djuren. Flera gånger lyftes det fram hur viktigt det är att vi börjar tänka efter. Vi behöver rädda vår jord. Både för djuren och våran egen skull.
Så kanske frågan om vem som tittar på vem inte är så dum. Det är som att dom säger åt oss åt oss när dom tittar på oss: ”Kan inte du hjälpa mig att rädda våran jord? Kan du inte göra det för min kompis skull?
Det var en fantastisk dag då vädret höll i sig och vi hann med hela parken innan det började regna för mycket. Skickar med några bilder från denna dag.
Som sagt…. Man kan undra vem som tittar på vem…..
Fel
Detta videoklipp finns inte
Pedher´s blogg 