Åh vad jag saknar……

I går när jag cyklade hem från jobbet var det motvind och regnade småspik. Det var ett duggregn som var på gränser till ett regn i motvind om du förstår vad jag menar. När jag kom hem var jag så där råkall rakt igenom liksom.

Åh vad jag saknade braskaminen då. Att tända en brasa och känna hur värmen sakta men säkert fyller ett rum är en underbar känsla. Men men någon braskamin har jag inte längre så det fick bli massa levande ljus.

Det är ju inte heller så fel. Det är väl det bästa med hösten och höstregnen. Man kan tända massa ljus som motar det ruggiga i grinden. Så det blev så mysigt. Ju längre kvällen led så blev det ju mörkare ute och ljusen fick komma ännu mer i till sin rätt.

Sådana här dagar behöver man värma sig. Det känns som om man skulle vilja krypa ihop i en filt, tända sitt ljus och komma fram lagom till dom första knopparna en sen vinterdag eller tidig vår.

Om typ 25 dagar är det väl grönt att ta fram adventsljusstakarna och alla andra ljus vi tänder. Fram tills dess får vi göra vad vi kan för ljusa upp tillvaron och ge oss lite värme.

Men åh vad jag saknar braskaminen……..

IMG_0957.JPG

Du har väl börjat med julklapparna?

I dagens ”brittsommarkänsla” är väl detta inget ämne att ta upp. Men tiden går så fort.

Detta år skall du hålla ögonen efter #rechristmas. Det är något spännande som händer.

Satt och läste på Facebook och såg att en av min vänner att loppisfyndat. En ljusstake av trä som hon målade om till rött. Riktigt snyggt gjort.

Nu vet jag inte vart hon köpte den. Jag vet dock att på Erikshjälpen kan du hitta mycket du kan ha nytta av inför julbestyren.

Om du vill få den billigaste julen när det gäller julklappar är second hand outstanding. För en mycket ringa peng kan du köpa en julklapp.

Nu är det nog svårt att få alla att vilja bara ge julklappar från second hand. Men vi borde kunna ta beslut om en klapp från second hand.

I vårt fall är det många vinnare. Ett barn får ett förändrat liv på köpet. Tänk vad en sådan julklapp betyder mycket. Miljön vinner på det. Vi producerar inte nytt och minskar sopberget. Du får pengar över till annat.

Just därför behöver du redan nu börja planera för julklapparna. På WWW.erikshjälpen.se hittar du massa butiker som står redo för dina julklappsköp. Så det är bara att slänga sig in i första bästa butik idag. Öppettider hittar du på hemsidan.

God jul på dig och lycka till med julklapparna.

Lövfens snabbhet i palestinafrågan visar på oförstånd

Lövfens ställningstagande att man ”SKA” erkänna den palestinska staten visar på oförstånd. Det hade varit storsint om han hade utelämnat den delen.

Läste en intressant kommentar om honom igår. När han säger ”Ta ansvar” menar han ”Gör som jag vill”. Det gör det lite svårare om än väldigt svårt att någon vill kliva in när han börjar med dom svåra olösta frågorna som palestinafrågan.

Att utropa och erkänna före en varaktig hållning från bådas sida är mer skadligt än det gör nytta.

Det blir också märkligt när man å ena sidan vill attacker IS-styrkorna när man verkar stödja Hamas som är en del av Palestina.

Jag påminns om historien då vederbörande talare skriver i marginalen på sitt utkast ” Höj rösten, argumentet svagt”. Löfven var tvungen att ta till brösttoner och ta upp Palestina. Det visar på en helomvändning i sakfrågan i och med regeringsskiftet. Nu kommer det att vara en ensidigt 100%igt stöd till en sida i konflikten. Det kommer sannolikt inte gynna fredssamtalen.

Det är lättare att ha åsikter när man inte är stadsminister. När man är det får man nog vara försiktigt med vad och hur man säger. Hela världen har ögonen på dig Löfven. Det visade inte minst detta uttalande.

I Expressen kan man läsa följande:”Han har redan orsakat internationellt rabalder.
Men statsminister Stefan Löfven backar inte från uttalandet om att erkänna Palestina som suverän stat.
– Vi hatar absolut inte Israel, säger han till SVT:s ”Agenda”.”
Om han hade haft mer känsla för läget hade han tänkt efter före. Man behöver varken hata eller älska Israel. Hade visheten fått råda så hade Löfven gjort ett annat val här. Men Palestina är en viktig fråga för S. Så viktig att det pratas först och tänks sen.

Det gör mig orolig när våra högsta och främsta ledare behandlar ett ämne som detta så ovarsamt. Lägger man sen till alla övriga nya i regeringen som skall leda landsting, jämställdhet, familj o kultur blir jag än mer bekymrad. Visst, man måste få börja någon gång, men lite mer än så behöver man för att leda ett land ytterst.

Söndgstankar – Ropa och du kommer att få svar

IMG_0955.PNG

Denna vers skulle nog stå bäst för sig själv med ingen kommentar. Men några tankar får det bli.

När vi ropar eller pratar med Gud behöver vi välja inställning. Antingen så tänker vi att han svarar och vill svara och har ett budskap till oss. Eller så utgår vi från att han inte kan, inte vill eller inte har tid att svara.

Jag tror att vi allt för ofta går in i bönen med en underton att det går nog inte . Eller att vi löser det själva på något sätt.

Men vet du, när du vänder dig till honom gör du det till en som har allt. Denna vers påminner oss om att det är just skaparen själv vi vänder oss till. Han, vars perspektiv är långt mycket bättre än vårt, har all makt i himmelen och på jorden. Han är inte begränsad i tid och rum. Han har ett perspektiv som även går utanför vår tidsram.

Du kan med en oändligt stor tillit vända dig till honom och lägga fram din sak. Lita till att han som vet vad som är bäst för dig bara kommer att ge dig det som är bäst för dig.

Han vill låta dig veta stora och ofattbara ting. Ting som du inte hade någon aning om. Ting som du inte kunde, med din vildaste fantasi, ens drömma om.

Det gör det så mycket bättre att gå,till honom med det du går och bär på.

Ropa, viska, prata och sucka till honom. Han kommer att svara.

Ny regering – ny inriktning

Så har Stefan Löfven presenterat sitt lag. Han har gett inriktning för vårt land dom närmaste fyra åren. Ja, om det blir fyra år får vi se. Jag tror ju på nyval inom ett år. Hur som helst……

Nu måste ju även denna regering få sin chans som alla andra regeringar fått. Så rätt ska vara rätt. För mig får dom gärna lyckas.

Men jag blir bekymrad. Det finns signaler som oroar. Jag är ingen förkämpe för sysselsättningsfasen. I princip får den gärna försvinna. Men o man tror att det kommer att bli bättre så tror jag att man blir lurad. Genom alla tider har det funnits liknande insatser med olika stöd. Dom har bara bytt namn. När jag var arbetslös första gången gick jag på ALU. Det var för ungdomar och jag hade 1:50/h vardag som helg. Visst, det var på 80-talet men då hade vi en S-regering. Sen har dessa olika insatser bara bytt namn i takt med att pengar tagit slut eller vi bytt regering. Så, visst, avskaffa ”fas-3” men det kommer bara något annat istället. Den långvariga arbetslösheten är mer än att bara byta namn och ersättningsmetoder. Problemet är djupgående och kräver stora insatser för att dom som idag är i ”fas tre” ska kunna gå in i arbetslivet. Praktik – visst. Utbildning – visst. Jag tror det behövs fler åtgärder.

En gammal RFSU-ledare skall ta hand om familjepolitiken. Det kommer att bli tvära kast på inriktningen. Tyvärr tror jag inte det komma värna om familjetrygghet. Alla skall in på dagis och alternativen kommer att utebli. Att låta familjen välja vad som är bäst för dom tas bort. Nu ska ”Pappa staten” bestämma vem skall vara hemma. Vi är nog inte mogna nog att avgöra det själv……….. eller?

Landstingen som redan idag har mäktiga bekymmer redan idag ska ledas av en person som på pappret verkar få ännu mäktigare bekymmer. Vi skall naturligtvis inte döma honom i förväg men det känns onekligen tunt. Landstingen har inte råd med fler förlorade år. Nu riskerar vi fyra stycken på rad.

Skolan vill jag också kommentera. Jag tror Gustav kommer att göra ett bra arbete där. Han är nog den som jag har mest förtroende för i regeringen. Nu delar jag inte allt han står för. Men han blir tvungen att lyssna in på ett brett sett så det kan bli bra.

Kan bara notera att Sverige byter inriktning. Somliga tycker det är bra. Jag är mer bekymrad. Det blir mer av bidragsliv än fokus på att få verkliga jobb. Landstinget blir rörigare. Vi får se – men bekymrad är jag.

På tal om Pippi – Vi vuxna problematiserar i onödan

Nu skall Pippi-filmerna klippas. Ord som neger-kung ska bort.

Men….

Är det inte vi vuxna som gör detta till ett större problem än vad det i verkligheten är? Jag undrar om det inte är vi som har störst svårighet med detta.

Barn är så duktiga att se bort från olikheter. Barn har förmåga att läsa vad det verkligen står. Neger – ett namn om en afrikan som dom säger själva. Jag har har mött många afrikaner som inte har något problem alls med det. Kung – ett respektfullt ord om någon. Barn kan läsa det. Det är vi vuxna som ger det den dåliga klangen.

Skulle barn må dåligt av det finns vi vuxna som kan berätta om bakgrund. Vi kan också säga att det man inte behöver lägga en dålig förståelse på det ordet.

Jag tänker att det är vi vuxna som gör så mycket till det negativa. Barnen klarar detta mycket bättre än oss. Vi problematiserar så mycket i onödan. Det är där vi skall lägga krutet och inte på att klippa om en film eller censurera en bok. Vi behöver inte lära dom att lägga in massa negativ i olika ord och benämningar. Vi kan istället återställa orden till sitt rätta värde i vår egen vuxenvärld.

Skärpning vuxenvärlden.

När ska vi våga alkoholförbud?

Läser i Expressen om paradis hotell. Dom ska få alkoholfritt. Då rasar dom. Expressen skriver:”Skräck när deltagarna får alkoholförbud:”hur f-n kan de göra så här mot oss””. Ja, så fruktansvärt – nej inte alls.

När sportsverige bjuder till arenorna så ska man servera alkohol. Att vi vet att ett av dom störst problemen med våld på läktarna och omgivning relateras till alkohol vill man inte se. Man utgår från att publiken vill ha det så. Man vill inte riskera att dom uteblir. Jag undrar, en fotbollsmatch är inte så lång så då kan man välja att utelämna alkoholen. Det finns så många andra tillfällen om man nu måste ha det.

Vi vet att alkohol ligger bakom många av drunkningsolyckorna under sommaren. Ändå skall vi ha alkohol tillsammans med båtlivet.

Vi vet att alkoholen kostar samhället och sjukvården stora belopp varje år. Resurser som man skulle kunna använda till mycket bättre saker.

Det skulle säkert finnas många fler situationer att ta upp där alkoholen gör skada. Sammanhang där det förr var naturligt att inte ha alkohol har man det idag.

Nu är det väl inte möjligt att man totalförbjuder alkohol. Men det borde finnas så mycket förstånd att man valde bort alkoholen på fler ställen än vi gör idag.

Men ”ingen” vill ha förbud varken på arenor, paradis hotell eller andra ställen. Bara för att man själv vill ha alkohol. Suget gör att man inte vill säkra arenorna på ett bättre sätt. Suget gör att vi vill inte totalförbud av alkohol på och i närheten av sjöar trots att det skulle rädda många liv. Om vi avstod alkohol i vårt land skulle ingen bli alkoholist men ”vårt eget” sug hindrar ett sådant beslut. (Det blir ju inte bättre av att idrottsmännen själva firar i champagne. När inte dom vill gå före så…..)

Vi gömmer oss bakom att måttlighetsdrickande är inget fel och skadar ingen. Trots att vi vet att gränsen mellan att åka dit och klara sig är många gånger hårfin.

Så länge vi inte vill detta så får samhället betala dom dyra notorna som en fotbollsmatch kostar.

Alkoholen borde bära sina egna kostnader i så fall. Så höj priset så att det täcker vad det kostar. I polisinsatser, i vårdkostnader, i olika lidande för tredje part osv. Säkert någon som kan räkna ut det.

Så, när ska vi våga alkoholförbud? Troligen aldrig men vi borde våga det.

Det finns så mycket åsikter….

Denna helg som ligger bakom är en knepig helg. Det har varit 20-årsdagen för Estonia-katastrofen. Läst flera artiklar om denna dag. Läst överlevandes livsberättelser. Mitt i denna eftertänksamhetens helg har det varit kulturnatt i Norrköping med massa folk ute. Massa olika scener med olika slags musik. Riktig feststämning. Det för mig lite kluven inuti. Den här helgen har varit både och liksom.

När det gäller Estonia kommer vi nog aldrig att få reda på orsak och verkan. Snarare kan vi lära oss ett och annat från denna händelse. Läste en, för mig knepig, kommentar från denna tid. ”Om inte alla kroppar kan bärgas skall ingen bärgas”. Då kanske det lät förnuftigt men så här tjugo år senare, hur kunde man mena det? För en sjöman är havet en gravplats för den omkomne men för en annan då? Vi är väldigt måna om att utreda olyckor annars, varför inte denna? Jo den är ju utredd men det verkar ju uppenbarligen ha gått snett i den utredningen. Med dagens möjligheter kanske man skulle ödmjuka sig lite och ge en ny utredningen en ny chans. Då alla inblandade får veta att det är nu och sen aldrig mer. Hade det inte varit bättre att göra allt för att dyka ner och klargöra en gång för alla än att så många har tjuvdykt? Men det är ju min åsikt.

En helg som denna blottlägger hur vi människor ofta är. Vi har så många åsikter. Vi tycker att just ”min” åsikt är den ”som kommer närmast bäst som det går”. Vi är inte alltid så diplomatiska. Omkring Estonia visar det väl sig rätt tydligt att alla åsikter inte går att sätta in i klara rätt- eller fel-fack. Åsikterna/svaren är på något knepigt sätt både rätt och fel samtidigt. Tänk vad mycket lättare det hade blivit om man hade kunnat kategoriserat svaren då.

Måste vi ha åsikter om allt? I fallet Estonia torde det vara dom berörda parter som har tolkningsföreträde på åsikter. Vi andra kan mest tycka och tänka men lämna det till dom. För dom berörda kan våra åsikter mest bli tomhet för vad förstår vi.

Och det är väl där man kan landa i åsiktstänket. Det finns så många olika åsikter där det egentligen inte behövs fler åsikter. Världen skulle vara så mycket bättre om det var lite färre åsikter i luften.

Men det är ju bara min lilla åsikt som kanske också tillhörde dom åsikter som var helt onödig och borde ha besparats denna jord. Så förlåt om jag gjorde vår värld lite sämre nu. Jag ska bättra mig. Kanske.😊

Idag gör jag sista dagen i Örebro …

Idag är det ett uppbrottets dag. Det är sista arbetsdagen i butiken i Örebro. Hela denna månad har ju varit en väg till avslut. Samtidigt en väg in i något nytt. Att stå med ena foten i det gamla och den andra i det nya är inte bara enkelt. Men jag måste säga att på båda ställena har man visat en stor generositet och öppenhet för det.

Tack alla i Örebro. Det har varit flera år av tacksamhet. Tack alla volontärer för er insats i butiken. Det har varit en glädje att få arbeta tillsammans. Tack alla ni som gjort praktik hos oss. Ni gör det så bra medan ni väntar på ert arbete. Tack hela personalgruppen. Att dela bördan och passionen för arbetet är inte alltid lätt. Inte lätt när viljan är större en möjligheterna. Att då få se hur goda resultat vi fått glädjen att se är det bara att tacka för samarbetet med er. Tack Pija för åren tillsammans i ledningen. Det har varit roligt att få dela på arbetet med dig. Vill önska dig all lycka i arbetet.

Denna dag är en dubbel känsla. Vemod och tacksamhet. Inte helt enkelt at bära.

När jag blickar tillbaka på åren så blir det som en film i höghastighet. Det finns så många händelser som flimrar förbi. Dom allra flesta bara goda minnen men det finns också jobbiga minnen men dom är klart i minoritet. Vilket arbete klarar sig utan dom? Inget. Men set finns något gott med dom också. Det vässar äggen på något vis.

Vår butik i Örebro har gått från klarhet till klarhet. Vi kan se på en fin utveckling. Varje varugrupps framsteg har varit en glädje att följa. Nya härliga ideer som jag bär med mig. Det är så många som är involverade i denna framgång.

Till sist, tack alla ni kunder jag mött. Att dela tankar och funderingar med er under butiksdagarna är intressant. Era glada tillrop om att vår butik är så fin. Fortsätt handla. Det är ni som gör det möjligt att förändra världen genom att ge liv åt barns drömmar. Det är ni som ger oss gåvor att sälja. Uppmuntra alla som satsar sin till i arbetet. Det gör att alla sträcker på sig och gör en ännu bättre insats.

Lycka till Erikshjälpen i Örebro. Ni har fortfarande mycket att ge.

Vem får räknas i en pingstförsamling?

Läste Tommy Dahlmans blogg om pingst statistik. Intressant läsning. Tack Tommy.

I ditt inlägg återger du ett utryck som jag reagerar på. ”den gudstjänstfirande församlingen”. Det är ju inget nytt med det sättet att utrycka sig. Men jag blir lite beklämd när jag hör pastorer och andra tala om det som om det är dom enda som räknas. Ja, det är dom som syns i kyrkorummet som är den verkliga församlingen verkar man mena.

Det är sant att det finns dom som finns med i medlemsmatrikeln som inte längre delar tron men som valt att inte gå ur. Det finns dom som delar tron men av någon anledning inte syns till i själva gudstjänsten. Så sant.

Men det finns dom av olika skäl inte kan gå till gudstjänsten av tex hälsoskäl och ålder. Dom finns där vid trossen och ber för församlingen. Jag har mött dom som ber aktivt för församlingens pastorer och varje medlem. Och kanske är det just dom som burit förstasingeln genom tiderna med sina förböner.

När man då, för mig lite slarvigt, menar att dom som räknas är den gudstjänstfirande församlingen (alltså dom som går på mötet) blir så fel. Det är ett hån mot dom som finns där vid trossen. Det gör mig beklämd. Ett medlemskap i en kristen församling är mer än att att gå på gudstjänst. Med det har jag inte sagt att vi skall hoppa över gudstjänsten. Inte alls. Men det finns fler djup än personlig närvaro i ett kyrkorum en viss tid i veckan. Vi är trots allt mer på annan plats än just i kyrkan en vanlig vecka. Där finns det också en firande församling.

Så vem får räknas i alla våra olika kyrkor? För mig är det lite djupare än att bara tittat på vilka som går i kyrkan. Vikten av gå i kyrkan är ett annat ämne. Ett ämne som är värd sin egen fundering.