Dagens mellanrum – 18 juni – ’Grönskande träd’

Grönskande träd

Psalm 52:10
”Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus, jag förtröstar på Guds nåd i evigheters evighet.”

Kärnbibeln skriver: Psalm 52 uppfyller löftet i föregående psalm att undervisa överträdarna om deras vägar, se Ps 51:15. Undervisningen sker genom att visa två livsval. Det finns bara ett rätt sätt att leva sitt liv och det är att förtrösta på Herrens nåd, se vers 10-11.

Psalmen inleds med en beskrivning över tungan och munnens sätt att agera. Intressant att det står att tungan tänker ut onda saker. Är det som ämnas att man pratar först och tänker sen? För ibland verkar tungan dra iväg och det blir rätt tokigt det som sägs. 

Vad älskar våra tungor att mest prata om? När tänker våra tungor egna, mindre bra, tankar som den vill utrycka direkt?

Grönskande olivträd – mina tankar går till första kapitlet vi lästa i Psaltaren: ‘ Salig är den som inte följer de gudlösas råd, som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare, utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl. ’

Att förtrösta – ett vackert ord – förtrösta. Hoppas, förlita sig på, lita på, tro. På vem? Gud själv. Skaparen och den som uppehåller allt. På hans nåd som varar i evighet. Det är länge det. 

Herre, håll mig nära dig så att jag påverkas av ditt föredömliga tal. Förlåt mig när min tunga tänker egna mind re bra tankar. Hjälp mig att vara tyst när jag ska vara det. 

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

… men eftersom du säger det

”Simon svarade: »Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.«”
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭5‬:‭5‬ ‭B2000

Simon Petrus hade fiskat hela natten. Inte fått någonting. Dom var nog ett slut. Är dom kommit i land var Jesus där och talade till folket som samlats. Att Jesus satte sig i båten var helt enkelt rätt smart. Ljudet fick bättre fart till folket.

När Jesus var färdig säger han till Simon:

”Gå ut på djup vatten. Lägg ut näten för att få fisk.”

Simon var inte så pigg på det. Försökte försvara och förklara situationen. Det var liksom ingen idé. Hela natten , då man brukade fiska, hade man inte fått något. Till detta var det nu ljust och dag. Man fikade inte då. Så allt talade emot att fiska nu.

Med det skulle det kunna vara klart så. Utagerat typ. Men det tog inte slut där. Simon kände på sig att sista ordet var inte sagt. Det fanns något i Jesu uppmaning. Så han hör sig säga:

”Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.”

”Eftersom du säger det” – Han var beredd på att ge det en chans till. För att han precis såg att det var ett bra läge på sjön? O nej. Det var eftersom Jesus så det. Så han la ut båten och började fiska igen. Och dom fick massa fisk. Dom behövde ta hjälp av andra båtar för att få upp all fisk.

Jag tänker att om du överför denna berättelse i din situation. Att du tycker dig ha gjort allt som är möjligt. Det liksom är ingen idé att försöka igen. Men du, lyssna in en gång till. Vad säger Jesus till dig? Vad är det han manar dig till? Kanske ska du säga likt Simon….

”Men eftersom du säger det skall jag göra det”

Det finns något särskilt i Guds maning. I hans uppmaning ser det ut att även ligga ett svar i beredskap. Att det kommer hända något på riktigt. Så våga att gå – eftersom han säger det. Inte för att någon annan säger. Inte för att du helt plötsligt tror på din egen förmåga. Utan för att det är för att just H A N säger det.

När gränser sprängs

Skärmdump från TV

När jag växte upp minns jag att jag tyckte stavhopp var häftigt. Det var på den tiden man trodde att 6 meter nog inte var rimligt. Men det var en drömgräns. Tänk den som, mot förmodan, skulle kunna hoppa över 6 meter. Galet högt liksom.

Sergej Bubka kämpade och jag minns när han hoppade 6 meter 1985. Det var stort.

Igår hopade Duplantis 6:28. Sex och tjugoåtta. Och det fanns marginal. Han lär kunna hoppa klart mer än 6:28 om han bara får hålla sig fri från skador. Helt plötsligt känns det som att det finns ingen bortre gräns. Det var väl att ta i. Men vem vågar säga idag att det är omöjligt med 6:50 i stavhopp?

Att spränga gränser är inte alltid en given grej. Den som ska göra det måste tro, våga och fatta mod att det är möjligt. Och kanske är det just där som problemet är. Att tro på det. Att våga det. Och fatta mod att försöka utföra det.

Det är vår utmaning. Och den utmaningen kan vara ack så stor att övervinna. Jag skulle tro att när Duplantis gjorde sitt första världsrekord sporrade det honom ännu mer att försöka göra det ännu en gång fast högre då. Så klart.

Att våga tro det som till synes ser omöjligt ut

Jag tror att det är det som en kyrka har som utmaning. Men också företaget eller varför inte vi själva. I kyrkan kallar vi det för att ta ett steg i tro. Att en inre förvissning som Anden inger oss, gör att vi vågar sträcka ut modet lite till. Men det går inte av bara farten. Det är en utmaning som känns på djupet. Men när vi går ser vi att det håller. För att vi hittat på en egen bra idé? O nej. Det fungerar för att det i grunden är Guds idé för oss och för den tid som just nu är.

Har du svårt att se vad andra ser? Sök då att se och förstå deras insikt innan du sätter stämpeln på det som omöjligt. För hur skulle det vara att du i din oförmåga att se möjligheten skulle hindra Guds väg idag?

Våga gå på den inre maningen. Sök följa den. Om det skulle visa sig fel ber vi Gud att stoppa det. Annars kommer han välsigna dessa steg som du tar i tro

Våga spräng gränser.

Dagens mellanrum – 17 juni – ’Förlåt mig’

’Förlåt mig’

Psalm 51:13
”Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.”

Kärnbibeln skriver: Psalmen är en bön om förlåtelse. Bakgrunden är hur David har begått äktenskapsbrott med Batsheva (Batseba) och även beordrat hennes man Urias död. David inser att hans synd inte bara är mot andra människor utan först och främst Gud själv. Psalmen hör på många sätt ihop med Ps 32 som kan ha varit skriven efter denna bön och bekännelse för att visa på Guds stora nåd och lärdomar från denna händelse.

David var väl medveten om sin synd. Det handlade inte om ett relationsdrama där två var i luven på varandra. När den ene ber om att få veta vad den gjort för fel blir svaret ”Det vet du bäst själv”. Visste man det skulle man kunna be om förlåtelse för det. David var väl medveten om sin synd. ”Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd”. Den ende som kunde göra detta är Gud själv. 

David insåg att Gud ville ha sanning i hans inre. Då ber han ”lär mig då vishet i mitt hjärtas djup”. Han visste att det hjärtat var fullt av det påverkade hela livet. 

Han ville verkligen bli ren, ren vitare än den vitaste snö. Han var bered på ett renngsbag. 

När synden kommer in i våra liv tappar vi frimodigheten. Vi kan inte se upp in i Guds ögon. Jag vill påstå att det gör något med vår frimodighet även mellan människor.  Därför ber David: ‘ Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. ’

Detta är en psalm vi kan använda när vi fallit i synd. Att be med David och göra det till våra egna ord är en fin bön. 

Herre, Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd, Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. ‘ Förkasta mig inte från ditt ansikte och ta inte din helige Ande ifrån mig.  Håll mig uppe med en villig ande. ‘ Rena mig med isop så att jag blir ren, tvätta mig så att jag blir vitare än snö.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Dagens mellanrum – 16 juni – ’Ropa till mig på nödens dag’

Ropa till mig på nödens dag

Psalm 50:15
”och ropa till mig på nödens dag. Jag ska rädda dig, och du ska ära mig.”

Kärnbibeln skriver: Denna psalm är skriven som en domstolsförhandling där Herren ställer frågor till sitt folk. Det finns likheter med Jes 1:2-20. Gud värdesätter äkta tillbedjan framför tomma religiösa ritualer. Detta är den första psalmen som tillskrivs Asaf.

När jag var liten fick jag läran mig himlens telefonnummer. Det var 5015. Alltså Psalm 50:15. 

Kärnbibeln skriver versen så här: ’Och ropa till mig på nödens dag [då du är trängd och möter svårigheter] , jag ska befria dig och du ska ära mig. ’

Min vän, när nöden tränger sig på, var snar att ringa himlens nummer. Tro inte att Gud är upptagen. Den linjen är alltid öppen för dig. Aldrig kommer du möta en upptagetton. Aldrig. 

Senare läser vi: ”Den som ger akt på vägen…” En viktig ingrediens på livets väg. Att ha koll på stigen i skogen kan vara knepigt. Lätt att snubbla. Att snubbla på livets väg kan också vara lätt. Därför är det en viktig uppmuntran. Och ett viktigt beslut. ”Den som ger akt på vägen, skall jag låta se Guds frälsning”. Det finns ett löfte och en möjlighet.  

Herre, tack för att nödens linje till dig alltid är öppen. Tack för att du aldrig lägger på när jag söker dig.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Vara på rätt plats

Att vara på rätt plats i livet är inte alltid en solklar historia. När man väl är där kan det tyckas enkelt. Men under resan kan det vara desto mer bekymmersamt.

Ibland är det enkelt att veta. Ibland mer höljt i dunkel. Ibland tycks det vara så enkelt att lyssna in. Ibland desto svårare.

Kanske vet du precis vad jag försöker beskriva. Eller så anar du något av det.

I det sökande ligger det något vist. Att man får växa in i det. Som att det kommer efter hand.

Att vara på rätt plats handlar inte om det är litet eller stort. Om det kan leda till berömmelse eller inte. Att vara på rätt plats har inget med mänsklig status berömmelse eller maktposition att göra.

Att vara på rätt plats har helt enkelt bara att göra att just vara på rätt plats som just är ämnat för oss. Det är då det är att vara inrätt element.

Vägen dit är att vara följsam Guds vilja över våra liv. Jag blir så uppmuntrad över berättelser som berättar om , på ett sätt triviala saker, hur Gud har lett steg för steg. Det kan vara att få tag på en bostad. Få ett jobb. Komma in på rätta skola eller universitet. Eller att få för sig att åka till en plats där man upptäcker att man behövs just där och då.

Finns det en bra förklaring till hur allt detta fungerar? Som att man skulle kunna skriva en handbok i det ämnet? Troligen finns det någon som skulle kunna skriva många böcker i ämnet.

Jag tror det enklaste svaret är – följsamhet. Att vara följsam Guds ledning genom den Helige Ande. Är vi det kommer Anden leda oss steg för steg till den rätta platsen. Det kanske inte sker i det offentliga utan mer under fördolda.

Idag ber jag för dig som inte riktigt är på den rätta platsen för dig i livet. Jag ber att du ska hitta dit. Ber att du ska kunna bli följsam Anden. Ber att du ska våga fatta mod att följa. Jag ber dig Herre att vara så där barmhärtigt tydlig så att det inte går att ta fel.

Att vara på rätt plats i livet är så välsignat fridsamt. Det gör att du kan leva en inre visshet om att du är där Gud vill ha dig.

Att vara där till den stund Gud rycker upp ”bopålarna” är skönt. Jag vet om dessa tillfällen. Då Gud slår ner dom på en plats eller sammanhang eller rycker upp dom. Att vara följsam är det bästa rådet då.

Dagens mellanrum – 15 juni – ’Rätt förhållning till sina penga

Rätt förhållning till sina pengar

Psalm 49:18
”för han får inget med sig i döden, hans härlighet följer inte med honom ner.”

Kärnbibeln skriver: Detta är den sjunde och sista psalmen av Korachs söner i den andra boken. Temat är döden och mänskligt välstånd och makt. I vers 6-7 formuleras frågan varför jag skulle frukta i svåra tider, när bedragare omger mig som litar på sin rikedom och sitt inflytande i samhället? I vers 5 används orden ”ordspråk” och ”mysterier”. Mysteriet formuleras i vers 6-7 och själva svaret och ordspråket återkommer i refrängen i vers 13 och 21.

Det finns en sångstrof som brukar citeras då och då när man tar upp frågan om pengar och rikedom. ”Du kan ingenting ta med dig dit du går”. Den säger att när du dör lämnar du allt kvar på jorden. Du kan ingenting ta med dig in i evigheten. 

Jag uppfattar inte bibeln vara emot att någon har pengar. Men jag uppfattar den att den ber oss se upp med hur vi förhåller oss till våra saker och rikedom.  Om det är detta som blir vårt fokus har vi hamnat fel. Blir det egoistiskt likaså. Utan vi kan vara tacksam att vi just fått något att leva av. Och om möjligt dela med oss av det vi fått. 

I det ljuset kan en riks framgång var allt för kort. Hur mycket det än finns på kontot blir det kvar där den dagen man dör. 

Herre, jag ber dig att jag alltid ska ha ett rätt förhållande till pengar och saker. Hjälp mi så att detta inte blir mitt fokus på bekostnad på dig och min omgivning.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

När värmen kom….

Igår var det utspring för studenterna i Eskilstuna. Bättre väder än den sol och värme som vi hade igår kan man nog inte få. Sommarlovet började på bästa tänkbara sätt. I all fall för alla i Eskilstuna.

Värme behöver vi. När kylan smyger sig in under huden en (sommardag) är det inget mysigt. Våren har haft fina dagar men allt för kyliga.

När jag skriver dessa rader sitter jag på min balkong efter kvällsmaten. Det är typ vindstilla. Ljudet från alla studenters firande börjar avta. Klockan är ca 20:30 och det är 30 grader varmt. Alltså inte alla fel som jag tycker det.

Den inte värmen är också viktig. När man känner att livet fylls av den värmen blir det extra vackert. Det är i den värmen som det sprider sig frid inombords.

Att få stanna upp, koppla av, andas ut. Känna att måsten lägrar sig för en stund. Vi behöver dessa tillfällen. Så viktigt att ta emot dom och vara kvar i dom en stund. Där, och då, sipprar mycket av trötthet och kamp ur kroppen och fridens vila träder in.

Allt för ofta behöver vi påminna oss om att koppla av. Vi lever i en tid där det är svårt att få utrymme för det.

Konstigt att vi egentligen aldrig får ordning på den ordningen. Som att vi aldrig lär oss. Eller att den tid vi lever i just nu är sådan tid.

Mitt i denna frid …… varma sol …. sköna temperaturer… har jag svårt att värja mig från omvärldens misär. Uppblossande krig mellan Israel och Iran (kanske är USA med på ett hörn som så många andra gånger). Ryssland – Ukrainakriget som inte verkar ha något slut i sikte, Miramar, oro i mellersta Afrika för att inte tala om norra Etiopien. Det går att räkna upp många fler ställen. För att inte glömma oron i LA och demonstrationer. Mitt i denna frid jag känner lägrar sig en sorgsenhet över att människan kan visst inte hålla sams.

Återigen kommer bönen i mitt inre…

Herre grip in

Det verkar vara den enda möjliga vägen till fred på vår jord. Vi människor verkar inte klara av det.

Så ber jag om att Gud skulle beröra alla världsledare in i djupet. Där Guds kärlek fick förvandla deras inre och sinne. Så att dom började tänka goda tankar om varandra och avsluta krigen.

Dagens mellanrum – 14 juni – ’Gud har gjort sig känd’

Gud har gjort sig känd

Psalm 48:4 (fb-98)
”Gud är i dess palats, han har gjort sig känd som en tillflykt.”

Kärnbibeln skriver: Psalmen är en sång om Sion – Jerusalem. Den hör tematiskt ihop med de två föregående psalmerna. Psalmen firar Guds styre och seger över kaos och alla fiender.

Han har gjort sig känd – Som vad då? Hur känner du Gud? Vad är det hos Gud du först av allt tänker på? Beskriv honom för dig själv. Låt din inre känsla måla honom. 

Han har gjort sig känd – Som vad då? Hur beskriver bibeln Gud? Börja leta i minnet. Vad har du läst om Gud? Hur beskrivs han?

Han har gjort sig känd – Vad säger andra om honom? Hur beskriver folket omkring dig Gud?

Han har gjort sig känd – Som en tillflyktsplats säger psalmen. Han är verkligen känd för att vara den plats vi kan komma till hur livet än ser ut. Hur oroligt det än är. När vi är glada eller lessa. När bekymren blir överväldigande tuffa. 

Kärnbibeln skriver vers 4 så här: Gud (Elohim) bor i dess palats (borgar), han har gjort sig känd som ett försvarstorn (värn; en fästning, en säker höjd). Tänk att han är ett försvarstorn. Ett värn. En fästning. En säker höjd. Det är vår Gud. Hur stort är inte det?

Herre, tack att du är vårt värn. Att fly till dig är att komma till en säker plats. Tack för att du välkomnar oss in i din säkra plats.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Be därför skördens Herre…

”Han sade till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd.”
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭10‬:‭2‬ ‭SFB15‬‬

Jag uppfattar att denna vers är mer aktuell än någonsin. Det verkar som att vi står inför en tid där många söker efter Jesus. Det verkar som att det är verkligen många som vill nå fram till honom.

Nu tror jag inte att allt hänger på dig och mig. Men tidigt verkar det ändå som att Jesus menar att det behövs människor som ska vara med och ”skörda”. Alltså vara med och ta emot alla som vill tro på Jesus.

Därför…

Bed därför skördens Herre om alla dessa människor. Det verkar som att han vill kalla ut, kalla fram, alla som nu behövs för att ta emot alla som vill komma.

Är det bara enkelt och givet? Troligen inte eftersom det verkar behövas förbön för det. För det kan kosta på att vara med i ett sådant skeende. Det kräver ett engagemang som kommer ta tid.

Därför…

Därför tror jag det är dags att vi börjar be denna bön. Jesus säger i Johannes 4:35:

”Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.”

Det är verkligen lätt att säga att det dröjer och vi har tid på oss. Här verkar det som att Jesus vill skynda på oss i tänket.

Ett uttryck jag gått och ruvat på är ’att vi behöver bestämma oss för att detta för denna tid’. Alltså att vi väljer att tro och lite till att det är ett budskap för vår tid. Att många nu vill hitta fram till Jesus – på riktigt. Så hur väljer vi att hantera det?

”Ni säger… men jag säger er..”

Det är som att han vill rätta oss i vårt tänk. Ni säger att det är fyra månader kvar till skörd”. ”Men jag säger er att det är dags nu. Lyft blicken och se”.

Låt oss landa i det och fundera på hur vi vill förhålla oss till det!!

Hur vill du förhålla dig till det?