Kategori: Blogg

För ca 14 Miljarden svenska kronor invigdes OS i Frankrike. Det är givetvis en magnifik företeelse som sker vart fjärde år. Lär vara det största en atlet kan vara med på. Eftersom det bara sker vart fjärde år.

Man kan givetvis glädja sig åt detta mästerskap. Och säkert vill inte många att man jämför det med hur omvärlden ser ut. Jag tycker det är väl bättre att satsa pengar på ett OS än på krig till exempel. 

Men jag känner ett stort  M E N  inför dessa stora arrangemang. 

Om nu invigningen kostar 14 miljarder, vad kostar då dom övriga delarna i mästerskapet? Vi får heller inte glömma det enorma, rigorösa, fantastiskt stora säkerhetspådrag detta OS har. Vad kostar det? Kostanden för detta OS måste vara gigantisk stor. Bara kändisarna som medverkade med sin sång lär visst ha fått betydande summor för att ställa upp. Samtidigt har hela arrangemanget många volontärer som nog inte får någon särskilt stor ersättning. Vad sen alla deltagande länder satsar i pengar är väl en rätt betydande summa det också. 

Glädjedödare kanske någon tänker nu. Kanske någon menar att vi människor behöver dessa event. Och så kan det säkert vara. Vad vore livet utan denna uppmuntran? 

Tänk om vi var lika villiga att hjälpa den behövande?

OS i Tokyo lär ha kostat 225 miljarder kronor. Montreol gick 720% över budget. Vad årets OS kostar totalt lär väl någon räkna ut kanske. Men det är en ansenlig summa pengar som OS kostar.

Lek med taken ….. Tänk vad mycket man kunde göra för dom fattiga på jord. För alla barn i krig. Listan kunde göras lång. 

Absolut, kanske är det så att det inte är okej att göra dessa jämförelse. Men det finns något som viskar bakom allt detta

I Matt 25:40  kan vi läsa: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” Men det står också i Matt 25:45 ”Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.

Någonstans står vårt handlande i relation till Jesus själv. Värt att reflektera över tänker jag. Näst intill rätt rannsakande. 

När man sen följer regeringens arbete med att försämra möjligheterna till  bistånd blir det en skrämmande tid framöver. Svensk mission kommer ställas inför stora utmaningar att kunna bibehålla storleken på det vi gör för människor i nöd. Det skrämmer mig. 

Men OS har vi råd med …

I 4 Mose 10:29-32 kan vi läsa följande om Midjaniten Hobab:

Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land som HERREN har lovat att ge oss. Följ med oss, så ska vi göra gott mot dig. HERREN har lovat Israel allt gott.” Men han svarade honom: ”Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt.” Mose sade: ”Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du ska bli vårt öga. Om du följer med oss ska vi låta dig få del av det goda som HERREN gör med oss.”

Israels folk behövde någon som visste vägen. Som kände till förhållandena. Som kanske kunde förutse och varna för faror. Så att man skulle nå ända fram till målet. Om Hobab sa man: 

Du skall bli vårt öga … 

En fin bild på hur vi kan vara för vår omgivning. Vi ser kanske det ingen annan ser för vi har upptäckt Gud. Vi blir deras guide in i ett nytt liv med Jesus. Den erfarenhet vi har av tron på Gud, den förståelse vi fram tills nu samlat på oss kan hjälpa någon annan att hitta fram till Gud. 

Jag tycker om den bilden. Jag var på besök i en grotta när jag var i USA under semestern. För att få följa med på vandringen nere i berget fick vi följa en guide. Han visade vägen. Berättade om livet i grottan. Målet var en grotta med en fint vattenfall i. Du kanske har vandrat på fjället med en guide. Tiden blir ögat, den som sett och vet var den bästa leden finns. 

Du skall bli vårt öga … 

Det finns en utmaning och kallelse i detta utryck. Skulle du vilja bli detta öga för den som ännu inte hittat fram till Gud? Jag tror att den uppgiften är oerhört viktig i dessa dagar. Och det behövs många fler än nu som antar den utmaningen. Vad jag innerligt önskar att du skulle vilja bli berörd av den kallelsen. 

Hobab var först inte villig. Han ville vända hem. Och det är nog en rätt naturlig reaktion. Tror vi alla inser vidden i denna utmaning. Inte det lättaste uppdraget att ha. Men han tänkte om och blev folkets öga. Han visste var man bäst kunde slå läger. Det var inte bara vandringen som var viktig. Att finna vila för en tid var lika viktigt. Återhämtning är en del av vandringen fram till målet. Tar man inte en paus då oh då kommer man missa målet för att man inte orkar ta sig fram emot det. 

Du skall bli vårt öga … 

Mose tvekade inte. ”Du ska bli…”. Han visste vad han ville. Han visste vad han behövde. Han visste vem som var lämpligt. Därför säger han till Hobab: ”Du ska bli ….” När Gud kallar dig till att bli ögat för folket i din omgivning är han lika säker på dig. Så vill du anta utmaningen?

Jag försöker undvika att skriva om samma sak en gång till. Men när så händer blir det oftast ur en annan synvinkel. När jag satt och bläddrade bland alla bloggar jag skrivit hamnade jag på en som jag skrev 2014. Alltså tidigt i mitt bloggande. Den handlade om att vilja ha saker man gjort ogjort.

När jag läste det tänkte jag att det tror jag att jag vill påminna om. Igen.

För det har nog inte ändrat sig. Vi har nog alla sådant vi skulle vilja ha ogjort. Så jag lyfter fram den texten en gång till. Den är lika aktuell idag som då

Så här skrev jag:

Visst är det så att genom livet har vi gjort sådant som vi i efterhand skulle vilja ha ogjort. Ibland önskar vi detsamma om andras handlingar också. Men det är ju en helt annan sak.

Visst är det så att när vi ser allt i backspegeln ser det annorlunda ut. Vi har liksom facit i hand. Med all (o)önskad tydlighet ser vi hur det gick. Vi har det svart på vitt. Ibland med en stor glädje när man ser hur bra det blev. Ibland riktigt obehagligt närgånget. Vi upptäcker med sorg att det gick fel.

Det är då vi ibland upptäcker att om man bara hade vetat så hade vi aldrig gjort det. Tänk om vi hade haft det ogjort……

När det inte blev som vi hade tänkt önskar vi ibland att det aldrig hade börjat. 

I ljuset av det tänker jag så här.
– Vi behöver få rätt förhållning till det som hänt. (ibland får hjälp med det) Att få nåden att kunna bära, kanske nederlaget, det som en erfarenhet men som inte längre påverkar mig negativt. Lättare sagt än gjort. Men jag tror att det förutsättningen till att gå vidare. Vi kan liksom inte ha det ogjort det.
– Vi behöver respektera det som hänt. Kanske inte alltid acceptera det. Det går inte göra om. Det är ett faktum. Ja, det gör ont. Men man behöver erkänna det för sig själva att det är gjort.
– Vi behöver släppa taget om det. Helt enkelt: ”Släpp det!” Ju längre vi krampaktigt håller fast vid det desto mer gör vi illa oss själva. Leder inte till att sår läker. Snarare varar dom. Mer ont. Bitterhet växer fram.
– Gå vidare! Även detta är ju lättare att skriva än att göra. Men här behövs ett viljebeslut. Kanske blir det ett steg-för-steg-beslut. Vilja finns att gå vidare. Man försöker och sinom tid inser man att man gått vidare. Men man har bestämt sig att gå vidare och riktningen är uttagen.
– Är det den sanna bilden om det eller är det min egen önskebild? Kanske är den verkliga bilden inte likadan som min egen. Jag kanske behöver ta ett steg tillbaka och betrakta läget en gång till.

Till slut kan man bara konstatera att man kan inte ha det ogjort. Man måste lära sig att leva med det och gå vidare. Vi kan dock bestämma oss att försöka göra det rätt framöver. Tyvärr är det väl så att vi kommer att ännu en gång vilja ha något ogjort. Men vi måste våga leva i alla fall. Låt inte något du skulle vilja sett annorlunda hindra dig att gå vidare. Annars riskerar du att bli den stora förloraren. Låt inget(n) annat(n) ta taktpinnen över ditt liv. Ta den själv.

När jag började skriva i min blogg minns jag att jag hade en rubrik som hette:

Evangeliet rehabiliterar människan

Det var den 22 februari 2014. Rätt länge sedan men fortfarande rätt aktuellt tänker jag. Läs gärna här.

Jag tvivlar inte på att Gud kan hela. Han kan göra underverk. Jag funderar på hur bibelns blad kan påverka oss. Jag skrev följande den 22 februari

För en tid sedan mötte jag en textrad här på Facebook . Det stod i en väns status så här: ”Evangeliet rehabiliterar människan” Den texten stannade hos mig. I sin enkelhet betyder det att Bibeln kan rehabilitera dig och mig genom att vi läser den. Det har flera djup som jag nog kanske återkommer till vid ett senare tillfälle.

Kan det vara så att bibeln påverkar mig på olika sätt när jag läser den? Ja, jag är böjd att tro det. Det händer något med oss på grund att bibeln är Guds ord. Det finns en helande kraft, en rehabiliterande kraft i Ordet. Vi kan vara nedstämda. Vi kan vara sorgsna. Vi kan vara uppgivna. När vi då läser vad bibeln säger händer det positiva saker inom oss.

Om det ligger något i detta skulle det ha betydelse i våra liv att vi läser Bibeln. Varför inte pröva min tes. Testa och se vad som händer med dig. Berättade det sen gärna för mig så kan vi kanske följa upp det i en senare blogg.

‘ Guds ord är levande och verksamt. ……. (Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar.) ‘ Hebreerbrevet 4:12

Så Guds Ord gör något med den som läser det. Vilken bok kan jämföras med det?

Tips: Om du vill följa min blogg de närmaste dagarna och vill läsa den på morgonen så kommer ett tips:
Gå in på https://pedherskoog.com när du vill läsa så hittar du den senaste bloggen. För att inte missa något kan du trycka på knappen ”Följa” så får du ett mail när ett nytt inlägg kommit. Jag kommer att ha svårt att skicka upp bloggen på facebook på morgonen under ett par veckor

Hur lätt är det egentligen att tänka nytt? Vi beskriver det som att Think outside the box. Så där i förbifarten är vi rätt säkra på att det går. Men när det väl kommer till kritan … hur lätt är det då.

Det är ju tryggt att ha det som man alltid har haft det. Det blir lugnast så. Tryggast.

Men jag funderar …. är det inte så att vi missar något när vi ”snöar inne” i det vanligt gamla? Att vi missar det som var tänkt för den tid vi lever i just nu. Och ska det bli bra just nu borde vi kanske tänka lite nytt före typ.

‘ Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig.
Märker ni det inte?
Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen. ‘
Jesaja 43:19

Vi kan verkligen missa allt det nya Gud vill göra. Det är som att Gud alltid ligger före för att kunna möta den nya dagens utmaning. Det den nya tiden behöver. Det är ju helt klart olika förutsättningar för den tid jag växte upp i och idag. Då, mitten av 60-talet hade inte alls de utmaningar vi möter 2024. Nästan 60 år senare behöver vi något för denna tid. Inte det som behövdes då. Det skulle liksom inte funka.

”Redan nu visar det sig”
Tänk om vi skulle missa nuets förberedelse
som Gud redan gjort.

Han gör en väg för varje tid. För varje situation. För varje utmaning. För allt det du möter. Krångla inte till det genom att försöka på egen hand. Det finns en som redan varit i morgondagens utmaningar du möter.

Vill vi möta morgondagen på bästa sätt finns det en som redan vet och kan leda rätt – Gud själv. Missa inte den möjligheten. Missa inte den trygghet det ger.

Vill du läsa något mer om detta ämne så kan du läsa det Här