Stor är Din trofasthet, Jesus

Igår hade vi en bönesamling i Pingst Strängnäs ihop med Frälsningsarmén. En sådan god kväll det blev. Såg fram emot den. Den blev ännu bättre än jag vågade hoppas på.

När Daniel tog med oss i några lovsånger sjöng han bl.a. ”Din trofasthet”. Jag har sjungit den många gånger. Men ibland är det som att sånger glimmar till lite extra. Så gjorde den denna kväll.

Första delen blev lite extra för mig. Kanske var det så att jag behövde det lite extra igår kväll. Eller så ville Gud påminna om det.

På min vandring, varje steg jag tar
är Du med mig
Aldrig ensam, Du lämnar aldrig mig
lämnar aldrig mig

Vart jag än går , vad jag än möter, hur det än känns så är Gud med varje steg. Jag vet det men det är gott att påminnas om det.

Så den påminnelsen vill jag bära vidare till dig idag. Gud är trofast. Han Klippan. Han står kvar. Mitt i rädslor. Så är han trygghet.

Låt texten påminna dig om Gud är trofast. Här kan du lyssna till den.

——-

På min vandring, varje steg jag tar
är Du med mig
Aldrig ensam, Du lämnar aldrig mig
lämnar aldrig mig

Stor är Din trofasthet, Jesus
Stor är Din trofasthet, Jesus
Stor är Din trofasthet
Alla dagar är Du med

I min oro, Du står alltid kvar
Du är klippan
I din närhet, min rädsla rinner av
rädsla rinner av

Stor är Din trofasthet, Jesus

Jesus Kristus, Du är min trygghet
Helt säker i Din famn
Jesus Kristus Du är min framtid
Mitt hopp är i Ditt namn

Här kan väl Gud inte göra något?

Jag mötte ett utryck för någon dag sedan som tog tag i mig. På ett sätt ett omöjligt sätt att uttrycka men samtidigt inte så ovanligt tror jag.

Jesus mötte en misstro i sin egen stad. Bibeln utrycker det att det är inte lätt att vara profet i sin egen stad. Så där kunde han inte göra några under noteras det.

Här kan väl Gud inte göra något?

Jag funderade lite på detta uttryck? Vad står det för? Vad innebär det ? Hur påverkar det möjligheten för Gud att göra något? Jag är rädd för att det påverkar en hel del.

Nog för att att jag tror att han har förmågan att göra stora saker. Under och tecken. Men ett uttryck som ”Här kan väl Gud inte göra något?” gör mer påverkan än jag tror vi vill erkänna.

När jesus kom till sin hemstad blev han ifrågasatt. ”Är det inte Josefs son?” Som om ”Josefs son” per automatik inte kunde göra något. För kunde det verkligen komma något gott från nasaret? Vi läser följande:

”Natanael sade till honom: ”Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?” Filippus svarade: ”Kom och se!”” Joh‬ ‭1‬:‭46‬ ‭SFB15‬‬

Så blev Jesus ifrågasatt på många sätt. Och det hindrade honom flera gånger. Även om han hade den makt att göra under på andra platser.

Så när vi säger ”Här kan väl Gud inte göra något?” så påverkar det möjligheterna mycket mer än vi verkar tro att det kan göra.

Det kan vara vår egen möjlighet att tro som påverkar oss att säga så. Att vi inte tror själva att det är möjligt. Så lägger vi den tanken öppen för alla. Så sår vi in en misstro på något sätt.

Så varför inte bestämma sig för en helt annan hållning?

Här kan Gud verkligen göra något!

Börja tänk i dom banorna. Prata i dom banorna och se vad som sen händer. Klart värt att fundera lite kring i alla fall. Eller vad tror du?

Förtröstan – är att släppa taget och vila i Guds omsorg om ditt liv. 

Förtröstan – ett av de vackrare orden jag vet. Ordet andas tillförsikt och omsorg. Ordet talar om att förlita sig till någon, att hoppas, tro och lita.

För tröst an

Det känns som en tröst som slår an en ton inom oss av trygghet inför det som komma skall. Att man är i trygga händer.

Att ha kontrollen är något många strävar efter. Man vill klara sig själv. Men inte alltid så lätt väg om vi ska vara ärliga. Att förtrösta är ju inte att ge upp. Det är att känna sig buren av någon som har bra koll på läget. Och som har kraft att möta det vi möter.

”Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet.”
‭‭Klagovisorna‬ ‭3‬:‭22‬-‭23‬ ‭SFB15‬‬

”Men välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet.”
‭‭Jeremia‬ ‭17‬:‭7‬ ‭SFB15‬‬

Förtröstan är trygghet. Det kan blåsa omkring oss men ändå kan vi känna förtröstan. Tillförsikten till Gud blir en bärande kraft. Det är som att förtröstan fäster våra ögon vid Jesus som ett ankarfäste för båten mitt i stormen.

Så våga släppa taget och kontrollen. Vila i att Gud har omsorg om dig. Att Han har möjligheten, kraften och viljan att ge dig sin omsorg.

Jouren på plats

Igår kväll stod fastighetsjourens bil på vår gård. Det är inte ofta jag sett dom här. Men uppenbart så behövde dom besöka våra fastighetslänga igår kväll. Dom som jobbar på jouren är igång dygnet runt. Ja, alltså inte samma person dygnet runt. Men temat som jobbar där delar på dygnets alla timmar. Allt för att bistå dom som bor i lägenheter vid behov.

Jag läser om en annan jour som finns tillgänglig dygnet runt.

”Jag lyfter mina ögon till bergen. Varifrån kommer min hjälp? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Inte låter han din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte. Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida. Solen ska inte skada dig om dagen, inte månen om natten. Herren ska bevara dig från allt ont, han ska bevara din själ. Herren ska bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.”
‭‭Psaltaren‬ ‭121‬:‭1‬-‭8‬ ‭SFB15‬‬

Gud är en Gud som varken slumrar eller sover. Han finns tillgänglig jämnt. Alltid!! Han behöver inte dela jobbet med någon annan för att klara det.

Vi kan läsa om att han är även väl beprövad och det verkar fungera utmärkt

”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.”
‭‭Psaltaren‬ ‭46‬:‭2‬ ‭SFB15‬‬

Han är testad och funnen hålla måttet. Det är rätt gott att veta det. Likaså påminna sig om det.

Jag vill påstå att han är klart bättre än en jourbil. För den är begränsad av så mycket. Jourbilen kan bara vara på ett ställe samtidigt. Den är begränsad av hur långt drivmedlet klarar rutten den ska åka. Gud kan vara allestädes närvarande. Alltså på plats överallt och samtidigt till och med.

Så när du behöver stöd så kontakta Gud.

”.. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.””
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭28‬:‭20‬ ‭SFB15‬‬

Återuppbygga broar

Läste ett avsnitt i Påve Franciscus andaktsbok Custodians of Wonder (Silentium):

”Vi har förmågan att bygga en mänsklig bro varje gång vi håller någons hand. Även när broar rasar måste vi hålla ut och söka efter sätt att återuppbygga dem.”

Tänk vad många broar mellan människor som är raserade. Det kan vara genom olyckliga omständigheter. Men allt för ofta är dom raserade genom illvilja. Man skadar genom beteenden och till slut rasar dom. Allt för ofta blir dom svåra att bygga upp.

Tänker att broar saknas också mellan människor. Broar som skulle kunna bygga relationer. Men avsaknaden av dom gör klyftan än djupare.

Kanske minns du dom gånger du som barn höll din mamma eller pappas hand när oron fanns där. Eller första gången du smög in handen hos den du börjar tycka om lite extra. När jag mötte en vän i ett projekt i Tanzania insåg jag att hålla handen i samtalet visade på samhörighet.

Att hålla handen är något lite över det vanliga i en relation. Där byggs det ett särskilt band mellan oss. Ett band som får svårt att brista.

Franciscus har en poäng till att notera …

”Även när broar rasar måste vi hålla ut och söka efter sätt att återuppbygga dem.”

Vi behöver söka efter att bygga upp broar som rasat. Inte bara överge dom och se det som en förlust. Raserade broar, broar som brustit, behöver återuppbyggas. Värdet i bron är ovärderlig. Den är för viktig för att inte tas hand om.

Har du en bro som brustit ? Kanske är det dags att börja bygga upp den igen. Att låta den gamla relations raserade bro bli renoverad igen. Kanske ska en ny bro byggas genom att du fattar någons hand.

”Även om broar har rasat behöver vi hålla ut….”

Håll ut. Ge inte upp. Sök vägen till att bygga upp. En bra väg för framtiden……

Tålamod – en livshållning som sätter oss på prov

Att ha tålamod har vi olika förutsättningar för. Somliga av oss verkar ha hur mycket tålamod som helst att ta fram. Andra verkar ha det mer som bristvara.

När jag slår upp order beskrivs det som att ha en förmåga att uthärda, att vänta eller avvakta utan att tröttna. Att vara tålig. Det finns ett ord som jag tycker beskriver det på ett fint sätt och det är ordet fördragsamhet. Men också att vara vidsynt.

Jag vet ju inte hur du förhåller dig till tålamod. Hur bedömer du att ditt tålamod står sig? Vi kanske , dom flesta av oss i alla fall, att vi gärna ser att vårt tålamod växer till mer och mer.

Tålamod är en del av Andens frukt. Och kanske är det vår räddning eller vår möjlighet. Frukt är något som växer fram. Tålamod kan alltså växa fram. Så bönen blir väl rätt given…?! Gud , hjälp mig så att andens frukt växer i mitt liv.

När jag läser i gamla testamentet och Moseböckerna slår det mig att Gud är en mästare på att ha tålamod. Vill vi studera vad tålamod i djupet är så är ett studie av Gud en bra start.

Kan man träna på tålamod? Möjligen. Att bearbeta sig själv och lära sig strategier för att skapa tålamod inom oss. Jag tänker att man kan också lära sig tålamod.

Men i grunden tänker jag att det är en gåva vi fått – att vara tålmodig.

Kanske behöver vi utbedja oss tålamod. Finns mycket som sätter oss på prov i dessa dagar. Som kristen sätts vi på prov. Tidens utveckling kräver mer och mer av oss. Relationer kan kräva tålamod. Så något vi behöver utveckla och få större tillväxt i våra liv så är det tålamod.

Lägerplatser

Idag i ’Läs med mig’ skriver jag följande om ”Lägerplatser”:

Lägerplatser … På vår livsvandring kommer vi att ha många olika lägerplatser. Inte kanske i första hand att vi flyttar runt till massa olika orter i vårt land. Kan vara så. Men jag tänker att det finns olika ”hållplatser” vi passerar. Viktiga händelser. Viktiga beslut. Sådant som kommer att påverka oss på olika sätt. Plaster av paus i livet. Platser av återhämtning. 

Jag läser om Israels folk som på sin badlakan vandring från Egypten till Kanaans land slår läger på många platser efter vandringsleden. Lägerplatser som man hämtade kraft inför nästa delsträcka.

Jag tänker att livet är fullt med ”lägerplatser” som vi får stanna vid. Det måste inte gå på hela tiden. Vi behöver lägerplatserna för att orka vidare

Om du befinner dig på en ”lägerplats” just nu så invänta nästa sträcka. Du är där av en anledning. För att du ska orka hela vägen.

Man behöver tid för reflektion. Eftertanke. Få ett bra utgångsläge för nästa sträcka i livet.

Lägerplatsen kan ha varit en kort tid. Knappt hunnit få ner tältpluggarna. Andra gånger är det en längre period. Man har hunnit slå rot till och med. Så kommer uppbrottsordern. Då kan det kännas svårt.

Kanske kan man se pausen i livet som en hållplats. Man stannar till någonstans för att tillföra något i livet. Kanske ska någon annan med på resan under en tid. Kanske fler. För att du behöver det just nu.

Så se pausen, som kanske till och med blir en lägerplats en tid, som något bra för dig. Inte att du sätts åt sidan. Utan för att Gud vill rå om dig en tid för att förbereda dig. Kanske att hela det som är sår hos dig under resan.

OS-invigning med smolk i bägaren

För ca 14 Miljarden svenska kronor invigdes OS i Frankrike. Det är givetvis en magnifik företeelse som sker vart fjärde år. Lär vara det största en atlet kan vara med på. Eftersom det bara sker vart fjärde år.

Man kan givetvis glädja sig åt detta mästerskap. Och säkert vill inte många att man jämför det med hur omvärlden ser ut. Jag tycker det är väl bättre att satsa pengar på ett OS än på krig till exempel. 

Men jag känner ett stort  M E N  inför dessa stora arrangemang. 

Om nu invigningen kostar 14 miljarder, vad kostar då dom övriga delarna i mästerskapet? Vi får heller inte glömma det enorma, rigorösa, fantastiskt stora säkerhetspådrag detta OS har. Vad kostar det? Kostanden för detta OS måste vara gigantisk stor. Bara kändisarna som medverkade med sin sång lär visst ha fått betydande summor för att ställa upp. Samtidigt har hela arrangemanget många volontärer som nog inte får någon särskilt stor ersättning. Vad sen alla deltagande länder satsar i pengar är väl en rätt betydande summa det också. 

Glädjedödare kanske någon tänker nu. Kanske någon menar att vi människor behöver dessa event. Och så kan det säkert vara. Vad vore livet utan denna uppmuntran? 

Tänk om vi var lika villiga att hjälpa den behövande?

OS i Tokyo lär ha kostat 225 miljarder kronor. Montreol gick 720% över budget. Vad årets OS kostar totalt lär väl någon räkna ut kanske. Men det är en ansenlig summa pengar som OS kostar.

Lek med taken ….. Tänk vad mycket man kunde göra för dom fattiga på jord. För alla barn i krig. Listan kunde göras lång. 

Absolut, kanske är det så att det inte är okej att göra dessa jämförelse. Men det finns något som viskar bakom allt detta

I Matt 25:40  kan vi läsa: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” Men det står också i Matt 25:45 ”Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.

Någonstans står vårt handlande i relation till Jesus själv. Värt att reflektera över tänker jag. Näst intill rätt rannsakande. 

När man sen följer regeringens arbete med att försämra möjligheterna till  bistånd blir det en skrämmande tid framöver. Svensk mission kommer ställas inför stora utmaningar att kunna bibehålla storleken på det vi gör för människor i nöd. Det skrämmer mig. 

Men OS har vi råd med …

Längtan

”Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud.”
‭‭Psaltaren‬ ‭42‬:‭2‬ ‭SFB15‬‬

Längtan är en kraft som kan dra oss fram rätt långt. Jag har någon gång skrivit om hur min längtan efter kaffe påverkar mig. Jag kan sitta och tänka på kaffe. Det dröjer inte så länge tills jag satt på kaffet.

Längtan kan dra oss till sådant som vi egentligen inte vill men gör ändå. Längtan har en inneboende kraft som kan vara svår att motstå.

Men i grunden tror jag längtan är något gott. En god kraft som vi har förmånen att vara utrustade med eller kanske till och med begåvade med. För när längtan längtar efter något bra, något vackert, något vi gillar eller till och med har kärt så är det ju i grunden en god kraft.

En bibelvers som kom upp i min app var den jag citerade i början. En längtan som drar mig närmare Gud.


”….. så längtar min själ efter dig, o Gud.”


Jag tänker att det finns i grunden en längtan till Gud inneboende i oss. Den ligger där och ruvar. Den kan dock har stor konkurrens till annat.

Det längtan till Gud som gör att vårt liv drar åt hans håll. Eller som Tomas Sjödin så bra formulerade det …

Jag lutar åt Gud

Vårda din längtan till Gud. Låt den inte ersättas av något annat som bara blir ett substitut.

Det är när längtan når sitt mål den får sin tillfredsställelse.

Det är din längtan till honom som gör att du hittar djupen hos honom. Det är längtan som gör dig öppen för hans välsignade beröring in i ditt liv.

Har vi kommit lite för långt bort från den längtan så har vi tappt en viktig ingrediens i vårt kristna liv.

Att längta efter den vi älskar gör att vårt fokus går rätt mycket åt det hållet. Vi gör vad vi kan för att träffas, prata med varandra och umgås. Så tänker jag att psalmversen andas. ”Som hjorten längtar efter vattenbäckar… ” som man längtar till den man älskar ….. så längtar vi efter Gud.

Idag ber jag att din längtan efter Gud ska föra dig nära honom. Att den ska få en förnyad kärlek i din längtan till Gud.

Du skall bli vårt öga … 

I 4 Mose 10:29-32 kan vi läsa följande om Midjaniten Hobab:

Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land som HERREN har lovat att ge oss. Följ med oss, så ska vi göra gott mot dig. HERREN har lovat Israel allt gott.” Men han svarade honom: ”Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt.” Mose sade: ”Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du ska bli vårt öga. Om du följer med oss ska vi låta dig få del av det goda som HERREN gör med oss.”

Israels folk behövde någon som visste vägen. Som kände till förhållandena. Som kanske kunde förutse och varna för faror. Så att man skulle nå ända fram till målet. Om Hobab sa man: 

Du skall bli vårt öga … 

En fin bild på hur vi kan vara för vår omgivning. Vi ser kanske det ingen annan ser för vi har upptäckt Gud. Vi blir deras guide in i ett nytt liv med Jesus. Den erfarenhet vi har av tron på Gud, den förståelse vi fram tills nu samlat på oss kan hjälpa någon annan att hitta fram till Gud. 

Jag tycker om den bilden. Jag var på besök i en grotta när jag var i USA under semestern. För att få följa med på vandringen nere i berget fick vi följa en guide. Han visade vägen. Berättade om livet i grottan. Målet var en grotta med en fint vattenfall i. Du kanske har vandrat på fjället med en guide. Tiden blir ögat, den som sett och vet var den bästa leden finns. 

Du skall bli vårt öga … 

Det finns en utmaning och kallelse i detta utryck. Skulle du vilja bli detta öga för den som ännu inte hittat fram till Gud? Jag tror att den uppgiften är oerhört viktig i dessa dagar. Och det behövs många fler än nu som antar den utmaningen. Vad jag innerligt önskar att du skulle vilja bli berörd av den kallelsen. 

Hobab var först inte villig. Han ville vända hem. Och det är nog en rätt naturlig reaktion. Tror vi alla inser vidden i denna utmaning. Inte det lättaste uppdraget att ha. Men han tänkte om och blev folkets öga. Han visste var man bäst kunde slå läger. Det var inte bara vandringen som var viktig. Att finna vila för en tid var lika viktigt. Återhämtning är en del av vandringen fram till målet. Tar man inte en paus då oh då kommer man missa målet för att man inte orkar ta sig fram emot det. 

Du skall bli vårt öga … 

Mose tvekade inte. ”Du ska bli…”. Han visste vad han ville. Han visste vad han behövde. Han visste vem som var lämpligt. Därför säger han till Hobab: ”Du ska bli ….” När Gud kallar dig till att bli ögat för folket i din omgivning är han lika säker på dig. Så vill du anta utmaningen?