Kategori: Söndagstankar

Publicerat den

Söndagstankar – Var bor Gud?

Var bor Gud egentligen?

Du har säkert sätt bilden och tanken att Gud bor på ett moln som flyger omkring uppe i luften. Nu tror ju inte jag att det är den tron dom allra flesta tro är sanningen. Men ibland får jag en känsla om att vi ändå ligger mer åt det hållet än något annat. Att han är en kraft och makt som verkar finns på en obestämd plats någonstans i ett ingenmansland. Rätt ogripbar. Någon utan adress och telefonnummer.

Skulle vi ställa frågan dock så skulle vi nog få ganska många olika svar vart han bor. Ganska många platser skulle bli nämnda som en möjlig plats för Guds boning.

Under den tid som Bibeln beskriver var tanken att Gud bodde i tält. Tabernaklet som man satte upp där man bodde. Dit gick folket för att tillbe Gud. Prästen förde fram offren till förlåtelse och försoning för det man gjort fel. Senare byggdes templet av sten och trä. Där tog Gud sin boning. När jag läser om hur Gud manifesterar sitt intåg i templet blir jag förundrad. Det är så tydligt att Gud flyttar in så att det manifesterar sig på olika sätt.

Genom historien har kyrkobyggnaden setts som en särskild plats för Gud. Jag har varit i många olika kyrkor och verkligen förnummit Guds närvaro. I stora samlingar och ensam i en kyrkolokal.

Ändå vill jag påstå att där bor inte Gud. Att han är där är sant men jag tror att han har en annan boplats.

Jag tänker mig att han bor i dig och mig. Bibeln talar om att vi är hans tält/tempel. Alltså den plats där han bor. ”Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?” (‭Första Korintierbrevet‬ ‭6‬:‭19‬ SFB)

Det finns en tanke om att när vingar emot Jesus som vår frälsare så tar han sin boning i oss. Det betyder att han bosätter sig inom oss.

Kan då Gud som är helig bo i en människa som inte är helig? Ja,man kan ju det. Det är ju det som är så bra. ”Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” (‭Första Korintierbrevet‬ ‭6‬:‭11‬ SFB) Så det är verkligen möjligt att han bor i sig och mig.

Detta gör att Gud är inte långt bort från någon av oss. Han kan vara inom dig. Det i sin tur innebär ju att han är nära att få kontakt med.

Har du inte bjudit in Gud i ditt liv har du möjlighet att föra det. Han tränger sig inte på utan knackar liksom på och frågar om han får dela livet med dig och mig.

Så vart bor han? Om han får så bor han i dig!

Ps På tal om telefonnummer. Hans telefonnummer är 5015. Kolla in Psalm kapitel 50 och vers 15. Ds

Publicerat den

Söndagstankar – Kan en helig Gud ha kontakt med en ohelig människa?

20140704-092004-33604320.jpg

För en tid sedan läste jag en artikel i DAGEN där en Jesper Hagström i DNs kultursida varnade för att läsa gamla testamentet. Han vill visserligen betona att recensionen var en parodi. I samma artikel varnade han men tyckte också att vi skulle läsa. Tala om förvirrande. I slutet av artikeln sa han dock några tänkvärda ord: Den stora paradoxen är att Gud som är helig vill ha gemenskap med en syndig mänsklighet. En sådan gemenskap kan inte vara utan problem.

Kan en helig Gud vilja ha gemenskap med en syndig skapelse? Vad skulle det vara för problematiskt med det?

Det fantastiska med att Gud vill ha gemenskap med en syndig skapelse är just det att han villa ha en gemenskap med just en syndig skapelse.

Detta var ju liksom hela poängen. Ja, naturligtvis inte från allra första början. Då var själva poängen att vi skulle ha gemenskap med Gud. Bibelns berättelse om paradiset med Adam och Eva är ju en bild på hur det var tänkt innan mänskligheten kom på fall. Men efter det är själva poängen att Gud just vill ha kontakt med en syndig och ohelig människa.

Det finns starka band mellan oss och Gud. Band som inte kan förändras. Eller som man brukar säga ibland: Ränder som inte går ur. Bibeln säger att evigheten är nedlagd i vårt inre. Nedlagd i den bemärkelsen att vi inte bara bär fingeravtryck av den inom oss. Den ligger där som en en satellit, som en en utlokaliserad evighet, som en del av själva evigheten inom oss. Den evighet som Gud en gång skapade och som vi är ämnade att en gång återigen ta del av.

Vi människor har en tendens att välja vilka vi vill vara med. Av olika skäl väljer vi bort människor som ”inte passar oss”. Det kan var social standard eller åsikter som är orsaken. Den stora skillnaden mellan oss och Gud i detta hänseende är att Gud väljer inte bort någon för att den skulle vara mindre helig än honom. Mindre duktig, ha andra åsikter eller något annat som ”inte passar in i hans egen profil”. Han är med alla som vill vara med honom.

Därför kan vi med stor tillförsikt förlita oss på att det inte är något problematiskt med att Gud som är helig kan vara med en skapelse och människa som inte är lika helig som honom.

I Jes 65:1 går Gud tom lite längre än så. Där kan man läsa: ”Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: ”här är jag, här är jag.”. Om man skulle betvivla att Gud inte skulle vilja ha kontakt med människan så kan väl detta ta bort det tvivlet. Han är ödmjukhet och kärlek. Skulle du känna dig ”för dålig” för honom har du missförstått det hela. Han vill alltid ha gemenskap med dig.

Skulle Guds helighet bli mindre helig om han hade kontakt med något mindre heligt eller något som inte är heligt alls? Inte då! Hans helighet är inte beroende av omständigheter eller omgivning. Han är allt igenom helig. Han ÄR helighet.

Jag vill påstå att det är vår räddning och möjlighet att Gud som är helig kan ha gemenskap med oss som inte är så heliga som honom.

Dagens bön: Tack gode Gud att du funnit mig värdig att ha gemenskap med. Trots mina brister. Trots min ohelighet. Hjälp mig att ha dig som föredöme i mitt val av gemenskap. Amen

Publicerat den

Söndagstankar – Du bereder ett bord för mig….

20140518-221123-79883834.jpg

När vi kommit så här långt i psalmen skall vi komma ihåg att fåren är på väg upp i bergen för att komma till sommarbetet. I västra förenta staterna, i Sydeuropa och på flera platser kallas högplatåerna där fåren betar ”mesas”? Det spanska ordet för ”bord”. David kan alltså har haft detta ”bord” kan ha varit just detta sommarbetet.
Herden gick tidigare på året upp till dessa platåer för att kolla läget. Han planerade hur han skulle använda betesplatserna på bästa sätt. Han tog sig tid, trots att dom kunde ligga långt bort, att förbereda dom för fårens ankomst.

Senare, innan fåren skulle komma dit, gick herden tid återigen. Då hade han med sig salt och mineraler som han spred ut på lämpliga ställen. En herde kunde också behöva ta bort giftiga växter för att inte fåren skulle bli sjuka. Så ”att bereda ett bord……” kunde vara ett gediget arbete men ack så viktigt.

Ett får är ganska likt oss. Det är nyfiket och tror att det måste testa och smaka på allt som kommer i dess väg. Därför behövde herden rensa undan.
Vår store herde går före oss i varje situation och förutser varje fara som kan möta oss. Han ber för oss så att vi inte skall duka under. En parallell till detta är när Jesus möter Petrus. Han säger att Satan skulle fresta honom och sålla honom som vete. Samtidigt bad Jesus att han inte skulle vackla i tron.

Fåren är utsatta för faror. Uppe på bergskammen kan rovdjuren ligga på lur. Utan herdens vakande blick och beskydd mot dessa faror är fåret hjälplöst utsatt. En fantastiskt din bild på oss. Det finns många faror vi kan möta och som vill få oss på fall. Men bår herde vaka över oss likt fårens herde. Det är alltid klokt att vandra nära Jesus. Det är den enda platsen där det dina verklig trygghet.

En annan uppgift herden hade för att att ”bereda ett bord för fåret” var att rensa vattenkällorna från nedfallna löv och pinnar. Få fram källorna som vuxit igen. Att kanske dämma upp en källa för att samla vatten åt fåren att dricka. Underbar bild på att vi skall få dricka ur frälsningens källor.

Att han bereder ett bord för oss är att få vara i hans omsorg. Där finns det kraft att hämta. Där finns det näring men också vila. Hur Världen än hånar dig kan du ”sitta vid detta bord”.

Vår herde har kommit och sagt att vi skall ha liv i överflöd. Som herden som bereder bordet för fåren.

Detta är också en fin bild på nattvardens djupa osynliga värde. Betänk att Jesus har förberett denna måltid med att lämnade himlens härlighet. Gått igenom lidande, död och uppståndelse. Men tänk också att det finns än stark markering i nattvarden. Jesus dukar detta bord för dig inför satan för att visa honom att du är Jesu egendom. Att satan inte har någon del i dig. När du tar del av nattvarden är det Jesus ord som hörs: ”Hon/han är min. Du, Satan, har inget med henne/honom att göra.”

Det finns ett bord dukat för dig. Varmt välkommen att sätta dig till bords. Ät och må gott. Här finns kraften du behöver. Näring för sin inre människa.

Dagens bön: ”Herre, tack för att du berett ett bord åt mig. Tack för att här finns kraft och näring. Tack att jag är din. Jag vill vara din för evigt. Jag ber dig att du drar mig närmare detta bord. Här förstår jag att jag bör vara ofta. Tack för sin omsorg om mig. Amen”

Publicerat den

Söndagstankar – Din käpp och stav, de tröstar mig.

 

Käppen och staven var hos många herdar det enda man hade med sin när man vallade får. Käppen som man tränade länge och väl på för att kunna använda med precision.

Käppen står för Guds Ord. Ordet som skall hjälpa och stötta oss. Ordet som visar på rätt och fel. För fåren var käppen det som var deras skydd. På samma sätt är Ordet, Bibeln, för oss. Kanske har bibeln blivit en bok vi läser mindre och mindre? För kallades dom kristna för ”läsarna”. Vi behöver återerövra det. Det är här vi hämtar så mycket av det vi behöver i våra liv. Tänk att en bok som vi läser betyda kraft, inspiration och beskydd. Vilken bok ger det förutom bibeln?

Var fåret på väg åt fel håll kunde herden svinga sin käpp så att den fick fåret att vända tillbaka. Guds Ord kan hjälpa oss att komma rätt igen.

Käppen användes också när fåren skulle räknas. ”Att gå fram under käppen” betydde inte bara att vara under ägarens kontroll och ledning. Det innebär också att man går igenom hans erfarna omsorg och undersökning. Ett får som ”gått under käppen” är ett får som räknats och setts av herden med den allra största omsorg.

Staven är unik. Det är bara vid fårskötsel man använder den. Speciellt utformad för fåren. Om käppen står för beskydd så står staven för tröst. Staven är symbol för Guds Ande. Staven har främst tre uppgifter. Att håla ihop flocken, att resa upp ett får som trillat och att dra ett får till sig för kunna undersöka det. Så arbetar Anden också med oss. Han som brukar kallas för ”Hjälparen”.

Med staven leder också herden in fåret på rätt stig. Staven är ett viktigt när fåret faller ner i en skreva. Då kan herden fånga upp fåret i stavens ”ögla” och ”krok” och få upp fåret.

Ser man på käppen och staven ur detta perspektiv påminns vi om hur viktigt Ordet och Anden är för oss. I livet möter vi så  mycket som vi kan nedslås av. Vi har ibland svårt att veta vart vi skall få tröst. Trösten finns närmre än vi ibland kommer ihåg. När vi faller vill Gud genom sin Ande lyfta oss upp igen. Han finns där i våra snedsteg och fall med en mild beröring. Han är beredd att förlåta och upprätta.

Liksom Herden tränade på att använda sina redskap kan vi träna på våra redskap. Att läsa bibeln så att vi kan hämta tröst ur den. Att träna oss att låta Den Helige Ande få leda oss och ge oss det stöd vi så väl behöver.

Är du behov av tröst? Det finns tröst i Bibeln och genom Guds Ande. Genom att vi läser Ordet och låter Den Helige Ande beröra oss så finns det tröst i det. Allt för ofta inser jag att mitt läsande i Bibeln är mer för utgivandet. Alltså att förmedla något till någon. Att läsa bara för sin egen skull är minst lika viktigt om inte viktigare.

Dagens bön:

Herre, kom med din tröst till den som är behov av tröst. Du är så förtrogen med livssituationen

Herre led den som är behov av ledning just nu. Den som inte riktigt ser vart vägen leder.

Herre res upp den som fallit. Ställ den på fast mark igen

Tack Herre för att du är vår gode Herde

Publicerat den

Söndagstankar – om jag än vandrar i dödsskuggans dal

 

En ganska tung rubrik när man kanske just är i ett läge där man behöver uppmuntran och ett budskap med lyft i. Medger det men kanske har denna rad i psalm 23 just en uppmuntran och ett lyft du just nu behöver.

Genom den dal vi kan vandra genom går vi aldrig ensamma. Hur långt borta än Gud verkar vara så är det just det, det verkar bara vara så. Han är mycket närmare än du anar. Bruset och mörkret omkring dig vill störa dig så att du uppfattar det så. Någonstans bland alla skuggorna står Jesus. Han står inte still där. Han följer dig precis hela tiden. Hela tiden! Hela!

Men hur lätt är det inte att tappa greppet och fokuset just då.

Dalgångar i livet möter vi alla. Det finns något gott med dalgångar. När fåren skulle föras upp till bättre beten tog ofta herden vägen genom dalgångarna. Fast farorna kunde lura efter vägen valde han den vägen. Det var i dalgångarna det frodiga gräset fanns på vägen. Där fanns källorna. Vägen upp till bergen var enklare att gå i en dalgång. Det är här som vi får vår karaktär. Här inser vi vårt behov. Här söker vi oss närmare källan Jesus Kristus. Det är här vi upptäcker det livgivande vattnet. Det är inte alltid lätt att uppskatta dalgången i livet när man är mitt uppe iden. När man dock har kommit upp på höjde och blickar tillbaka blir man tacksam.

Redan i denna del av meningen behöver vi påminna oss att det finns en tröstare. Jag behöver inte frukta. Gud är inom räckhåll som en styrkande källa även i den mörkaste dal.

I 1 kor10:13 ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.” Folkbibeln har hittat själva poängen. Vi möter så mycket i livet. Sådant som verkligen kan uppfattas som en mörk dal. När vi möter det har han en väg genom den och ut ur den. Att då slå följe med honom är ett bra val. Det är som att följa guiden som skall leda dig rätt på bergets vandring eller i Venedigs labyrinter till gator eller att följa gps-en till det mål du stakat ut.

Till dig som verkligen upplever att dalgången verkligen är en dödsskuggans dal vill jag uppmuntra till att kapitulera i Guds famn. Hela Psalm 23 andas Guds omsorg om oss. Välj att förlita dig på det.

Om jag än….. Tänk att vårt förhållande till Gud kan inrymma detta. Vad än jag möter, vad än jag går igenom, vet jag att Han går med och ger mig tröst. Denna tröst står för lindring, uppmuntran, stöd, hjälp, lisa, hugsvalelse, vederkvickelse, balsam, läkedom. Vi behöver inte trotsigt säga ”Kan själv!” Vi kan ödmjukt vända oss till en högre kraft för vi vet vår begränsning.

Frukta inte. Frukta inget ont. Herren är med dig.

Dagens bön: Herren. Idag ber vi för alla som vandrar i dödsskuggans dal. Tack för att du vill gå med dom. Tack för att du vill trösta och hjälpa. Möt den som denna dag väljer att söka sig till dig och be om hjälp. Tack för att du vill trösta och hjälpa den som gör så. Tack för att du vill föra dom upp på höjden till nya perspektiv. Tack att det är sant att dina ögon vilar på alla människor och att du är förtrogen med oss alla och vår situation. Tack att du kan göra skillnad i våra olika behov.  Amen

Publicerat den

Söndagstankar – Han leder mig på rätt väg

 

Kanske har du en GPS i bilen eller i mobilen. När jag använder den och kör fel räknar den ut en ny rutt för att komma fram till målet. Kör jag fel en gång till så gör den lika dant. Blir det helt fel säger en röst: ”Gör en u-sväng”. Alltså vänd om! Det är en ganska bra bild på livet med Gud. Kör vi fel livet vill han hjälpa oss att nå målet från där vi hamnade. Ibland behöver vi helt enkelt vända om. GPS är beroende av att vi skriver in målet vi ska till. Likaså är vår ”inre GPS” beroende av det också. Vill du till himlen behöver du ställa in koordinaterna för det. För att beskriva det på annat sätt är det att tro på Jesus och bli frälst.

En fårhjord måste flyttas till annat bete tid efter tid. Annars betar dom ner gräset till rötterna med förödande resultat som följd. Det visste David när han skrev Psalmen.  Herden behövde en plan för hur fåren skulle förflyttas. Mellan ägorna så att marken kunde återhämta sig. Här är nyckeln till en framgångsrik fårskötsel. Ägarens namn och goda rykte beror på hur han skötte detta.

Visst kan det vara lite förnedrande att Bibeln liknar oss vid får. Men det finns likheter. Vi är minst lika envisa. En bibeltext säger: ”Vi gick alla vilse som får, var och en ville vandra sin egen väg…” Jes 53:6. Vi vill ofta göra det vi själva tror är bäst. ”Ingen skall här komma och …..”. Mer och mer tycker jag mig se hur egoistiska vi börjar bli. ”Jag” först. Sen möjligen något annat. Vi håller fast vid det även om det uppenbart går åt fel håll. Likaså kan vi hålla fast vid vanor som fördärvat andras liv.

För några år sedan satt jag i en ALPHAgrupp och pratade om hur man kommer till himlen. Någon i gruppen hävdade att det fanns många vägar att komma till himlen. Många olika religioner och liv kommer till samma mål. Jag minns att jag sa att om jag vet kartbilden och vägen dit måste jag berätta den. Bibeln säger i Joh 14:6 ”Jag (Jesus) är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern (himlen) utom genom mig.” Det är Jesu egna ord. Det finns många olika vägar som kan leda till Jesus men det är vägkorset alla måste till. Det är en rätt väg. Problemet idag är att vi vill skapa en egengjord väg dit. Så tror vi att det fungerar. Många kommer då att bli tragiskt överraskade att dom inte når fram. Om jag sätter mig i bilen och vill åka till Stockholm idag så måste jag följa den väg som leder dit. Annars blir det som med tåget som skulle till Linköping. Det kom till Flen i stället (torsdagen den 5/6 2014). Man växlade in tåget på fel spår i Södertälje. Man skriver att passagerarna blev förvånade. När man upptäckte det var det bara att gilla läget och köra vidare. Så tokigt kan det bli i livet. Det gäller att ta rätt spår. Så länge vi lever har vi möjlighet att välja rätt väg i livet. Därför säger psalmisten: ”Han leder mig på rätta vägar”. Det finns något i oss, i varje människa, som söker det andliga. När vi låter detta inre få kontakt med Gud så är vi på rätt spår, på rätt väg.

Jag tror också att denna text inte bara tar sikte på det eviga. Alltså livet efter det vi kallar död. Jag tro denna text ger dig en vink om hur det kan vara på vägen till himlen. Alltså i det liv du och jag lever just nu. Jag har så många gånger upplevt hur liksom Gud, bildligt talat, lagt sin arm om mina axlar och lett mig till en ny plats, nytt område, ny händelse. När jag ser tillbaka i livet ser jag hur olika händelser och situationer har samverkat till det som komma skall.

Det bästa vi människor kan göra är att be Gud om hjälp och ledning. Det är inte riskabelt. Han kommer inte att göra ner dig. Han kommer inte leda dig till något som du inte vill. Han kommer att skapa förutsättningar för att det skall fungera. Ge dig den glädje för det som du behöver. Det ända du behöver är ett öppet sinne och en bön om ledning. Han vill föra dig på rätta vägar, bra vägar för just dig. Liksom fåret förs till ett bra bete för att må väl kommer du att ledas i livet till sådant som är bra för dig. Går det fel, så kommer han att leda dig vidare till samma mål men från ett annat utgångsläge.

Livet har för mig varit många olika destinationer. Kanske är du på väg att bryta upp till en ny destination, ny händelse, ny upplevelse, nytt uppdrag? Kanske märker du just nu att du blir påmind om någon i din närhet som behöver dig. Kan det vara så att Gud just nu visar dig på något han vill du skall göra? Att be bönen om ledning betyder inte att det alltid är fråga om ett uppbrott till annan stad, land eller kontinent. Det kan vara så enkelt att din väg skall gå till din närmaste granne. Vad vet jag om det. Det viktigaste är att vi får bli till glädje och välsignelse någonstans. Nära som långt borta.

Vår bön kan vara denna dag:

”Herre, led mig på rätta vägar. Här är jag tills du säger något annat!”

Publicerat den

Söndagstankar – Han vederkvicker min själ

20140501-182608.jpg

Kanske behöver man i dagens språkbruk först fundera över ordet vederkvicker. Kanske inte det ord man använder varje dag precis. Synonymer för detta ord kan vara ge nya krafter, friska upp, uppfriska, stärka, styrka, rekreera, uppliva, stimulera, pigga upp. Man skulle mycket väl kunna förklara ordet med att återge energi och pigga upp. Så när du läser denna rad i versen är det i grunden ett löfte om att vår Herre kan pigga upp dig och ge dig den energi du behöver. Kanske rent av uppliva dig lite och ge dig en friskhet och stimulera dig. 

Denna text säger oss att det är möjligt att vi blir trötta. Att vi tappar orken. Att vi ”liksom går ner oss” ibland. Det är på ett sätt ”fult normalt” att vi gör det. Vi är ju inga superman. Om vi vore änglar så var det kanske annorlunda. Men nu är vi inte det. Här ligger det inte någon underton att om vi inte är glada, inte orkar, är nere så är vi inte riktigt frälsta eller inte normala. Det normala är att man ibland tömmer ut sin kraft och behöver återhämtning. Både för kropp och sinne.

Betänk att författaren är David. Han visste om hur det kunde vara. Motgångar och frestelser visste han vad det var och innebar i livet med dess konsekvenser.

Ett får som ramlar tar sig inte upp. Därför är det viktigt för herden att vaka över sin får. Annars dör dom i sin hjälplöshet. Jag brukar tänka att det är inget problem om vi faller efter livsvägen. Värre är om vi ligger kvar och inte reser oss. Vår Herde är van vid att hjälpa oss människor på fötter igen. Tänk vilken nåd att få hjälp med det. Gång efter gång.

Det finns mycket som vi kan snubbla på i livet. Likaså sådant som gör att krafterna tar slut. Tänk att då får uppleva att Han vederkvicker dig. Det är som en varm dag då man är törstig får ett glas friskt kallt vatten. Det känns som det fördelar sig ut i hela kroppen. Något åt det hållet pratar vi om här.

När ett får har för mycket ull riskerar den att få mycket skräp i det. Det kan vara lera som fastnar. Ju mer det fastnar i ullen desto större risk är det att det faller pga tyngde. Ullen i bibeln står för det själviska livet. Ullen är den del av mitt liv jag visar upp. Saker, ägodelar, själviska ideer som efter hand börjar dra ner mig så att jag till slut inte kan ta mig upp. Det kan alltså finnas orsaker till att vi faller. Orsaker vi behöver ta bort. Det ligger på vårt ansvar. Guds stora nåd hjälper oss att gå igenom den processen. Han vill befria oss från det som kan göra att vi faller.

Den engelska översättningen använder ordet restoreth. Det skulle kunna översättas med ”återställa, återupprätta, restaurera, återbörda, upprätta. Ger ytterligare djup i texten.

Det finns en sångstrof som säger ”Han vederkvicker min själ när jag beder, Han är min herde och han vårdar mig väl. Genom dödsskuggans dal han mig leder, Han vederkvicker min själ”. Det finns något speciellt över att ta en liten stund med Jesus i bön. Det händer något speciellt då. Det blir något uppfriskande över oss då.

Denna dags bön skulle kunna vara: ”Herre, vederkvick min själ. Ge mig ny kraft för denna dag och dagar som kommer. Hjälp mig att ta bort sådant ur mitt liv som riskerar att jag faller. Tack för din nåd att dina ögon vakar över mig så att du ser att jag faller. Tack för att du då vill hjälpa mig upp igen”

 

Publicerat den

Söndagstankar – Han för mig till vatten

 

En av fåraherdens viktigaste uppgifter för utom att hitta mat är att föra fåret till vatten. Vattnet är viktigt eftersom fåret består av ca 70% vatten. Vattnet är vktigt för ämnesomsättningen. Så vattnet är avgörande för att fåret skall må bra. Får det för lite vatten blir det svagt och utarmade. Törsten är tecken på kroppen behöver få sitt vattenförråd påfyllt.

Jag skulle vilja påstå att samma lag möter vi i vårt andliga liv. När vi upplever andlig törst drar vi oss till det andliga. Anden brukar liknas vid vatten. Att det finns ett källsprång inom oss. När det sinar upplever vi en andlig törst.

När fåret blir törstig dricker det ur lerpölar om inte herden leder det till friskt vatten. Bilden blir ganska klar för dig och mig, eller hur? ”Om någon är törstig så kom till mig och drick” säger Jesus i Joh 7:37ff. Att ”dricka” betyder att inhämta, ta emot eller tro. Helt enkelt att ta emot Jesus i sitt liv som blir en del av oss.

Därför skriver David i psalmen ”han för mig till vatten där jag finner ro”. Det är bara Han som vet var de stilla, djupa, rena, klara vattenbäckarna finns, de som kan tillfredsställa och hålla oss i form och ge oss kraft.

Min äldsta grabb och jag var ute på fjällvandring. Jag hade med mig min vattenflaska och en extra i ryggsäcken. Det var så gott vatten bäckarna. Det var bara att fylla på sina flaskor. Så gick vi. Varje gång vi kom till en bäck så drack vi. Då insåg jag att det vatten jag hade i min flaska hade redan blivit lite varmare. Inte ville jag ha det vattnet när jag kunde få friskt från bäcken. När vi slog läger för natten reste vi tältet när vattenkällan.

För mig har det blivit en stark bild. Efter en vandring med trötta fötter är det gott att stanna vid källan. Likaså är det i livet. Vi behöver stanna till vid en andlig källa. För mig har det blivit tron på Jesus. Där kan jag gå rätt uttröttad men när jag stannar till vid Jesus märker jag hur krafterna återvänder. Jag behöver inte nöja mig med gamla erfarenheterna och gamla välsignelser. Det finns friskt vatten att hämta.

I min trädgård har jag en bäck porlande (när väl pumpen är igång). Det finns inget ljuvligare än att höra detta vatten. Det ger en ro som är så god. Porlande vatten har en påverkan på vårt välbefinnande. Där får vår själ ro. Ett stilla regn när sommardagen varit het är också så underbart. Uppfriskande!

Denna söndag kan vår bön vara att han skall föra oss till sina vattenbäckar och källor.

Publicerat den

Söndagstankar – ”Han låter mig vila på gröna ängar”

20140518-221123-79883834.jpg

Ett får lägger sig gärna inte ner och vilar om inte fyra särskilda behov är tillfredsställda.
Dom är rädda av naturen så känner dom sig inte fullständigt trygga lägger dom sig inte ner.
Känner dom inte sig avslappnade med varandra i flocken kan dom inte vila.
Om flugor och parasiter plågar dom lägger dom sig inte heller ner.
Är dom hungriga kan dom inte sova.

Det är bara fårens herde som kan uppfylla dessa behov. Det är i själva verket han som gör det möjligt för fåret att ha rätt förhållande. En hjord som är rastlös, missnöjd och orolig klarar sig aldrig bra. Detsamma gäller människor.

Det sägs att det är få saker som lugna får som att dom ser sin herde ute på fälten. Tänk, bara herdens närvaro…. Så är det också i vår relation till Jesus. Han tar bort rädsla och fruktan för det okända.

Liksom för fåret är det för många en rädsla för det oväntade och okända. Grips vi då av fruktan får vi det besvärligt. Tänk, då kan han han föra oss till gröna ängar. Och kanske är det så att likt fåret vill vi springa iväg. Mitt i denna situation kan vi få erfara att vår herde hjälper oss. Han kastar ett helt annat ljus över läget vilket lugnar oss. Vi får åter känna frid inom oss.

I en fårhjord kan det vara mycket av rivalitet och kämpande om positioner. Men när herden går in i flocken slutar fåren med det. Mycket av vår rivalitet och kamp bleknar när vi tillsammans är med Herden. Det är mycket som läger sig tillrätta i den gemenskapen.

Liksom det finns mycket som kan irritera ett får så är det samma för oss. Mycket som kan störa oss i livet och i vår tro. Den Helige Ande finns till vår hjälp då. När vi behöver hans hjälp och ber honom om det tar han över och läker sår, tar sig an mina svårigheter på ett sätt som jag inge räknat med.

På många ställen där man föder upp får är det torrt. Att det då står att han låter oss vila på gröna ängar är rätt gott. För det är ibland ganska torrt där vi går fram. Han vill leda oss till gröna sköna ängar där bi kan vila oss från det torra. Men det står också för andlig föda. Han för oss till,platser där vi kan vila och få andlig näring.

Jesus som vår herde bryr sig om dig mer än du anar. Hans omsorg är om hela dig. Vad du och jag kan göra är att helt enkelt glädja oss i det och låta oss ledas av honom till gröna ängar.

Publicerat den

Söndagstankar – ”mig skall ingenting fattas”

Mig skall ingenting fattas – hoppsan. Det låter ju fantastiskt om man förväntar sig att det uttrycket innebär liv i lyx med outömmliga ekonomiska resurser.

Fast här finns en djupare mening. Huvudbetydelsen är att vi inte är i behov av något. Vi lider ingen nöd, vi är i goda händer och blir väl skötta,  skriver Phillip Keller i sin bok ”En herde ser på den 23:e psalmen”. Men också att vara helt tillfreds med den gode Herdens vård och omsorg. Vad behöver vi mer?

Visst kan ekonomiska situationer göra att vi har det jobbigt. Men om vi levde i en enkelhet som inte inte skapat massa ekonomiska krav skulle vi klara oss på en betydligt mindre inkomst, troligen.

Vi kan inte tolka det som att vi aldrig kommer att lida någon brist eller ha något fysiskt lidande. Det kommer hos oss som liksom hos fåret. Skillnaden är att herden vårdar oss.

David pratar inte om materiel välfärd.

Detta uttryck vilar i vem som är vår herde. Phillip skriver att det är mästaren i människornas liv som bestämmer deras olika livsbetingelser. Att stå under Guds beskydd är en välsignelse i sitt liv. Det händer något med oss då. Vi blir nöjda med det vi har. Det välbefinnande som inte har med pengar att göra. En inre frid och harmoni. Det ger en grund som säger: mig fattas ingenting.

Många gånger söker vi en trygghet utanför oss själva. Den är betingad på omständigheter, vänner, ekonomi, arbete osv. Där vi skall söka är i vårt inre. Där inifrån kommer vår trygghet. Därför att där finns vår herde. Han genomsyrar oss inifrån och ut.

Bilden på herden som ser till sin fårhjord är fin. Herden ser till att fåren har vatten. Gott bete. Mår bra i sin päls. Är beskyddad från faror. Ser till dom flera gånger om dagen. Så är det också i vår relation till honom. Han vakar på samma sätt över oss och vårt andliga liv.  ”Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss” Ps 68:20. ”…inte slumrar han som bevarar dig” Ps 121:3.

Det är hos Jesus som den gode herden vi finner frid. Han kommer att ta vård om oss och ge oss det vi behöver för dagen. Möter vi problem eller sjukdom vill han ta vård om oss och bära oss igenom det. Sök dig till rätt Herde för ditt liv.

Bön: Herre, ta hand om mitt liv. Låt mitt inre fyllas av harmoni. Tack för att du har omsorg om mitt liv så att ingenting behöver fattas mig.