Det är verkligen förfärligt att vi människor inte förstår bättre. Varför finns detta hat mot judarna ? Varför lär vi oss aldrig att alla folk har existensberättigande? Hur kan det komma sig att det finns de som anser sig ha rätten att döda någon annan? Varför anser ”vi” genom historien att det judiska folket inte får finnas?
Vi står upp för det Judiska Folket.
Låt oss ställa oss på deras sida. Dags att utropa ”Rör inte min kompis”.
Låt oss samla oss över hela jorden och säga att nu är det nog. Detta folk har fått lida på tok för mycket och alldeles för länge.
”Men jag svarade: ”O, Herre Gud! Jag kan inte tala, för jag är för ung.” Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig.”
— Lukas 3:2-3 —
Tänk att vi är så fixerade vid ålder ibland. Antingen är man för ung, för gammal eller för mitt i livet. Vi har en rätt märkligt sätt att se på ålder i vår del av världen. I vissa delar av världen uppkastar men äldre på ett helt Anna t sätt än på andra ställen.
Jeremia visar också på en sida hos oss själva. Paulus säger om Timoteus att ingen fick se ner på honom för att han var (för) ung. Maria, mor till Jesus, var verkligen ung i vår tanke värld. På den tiden gifte man sig ung. Men hon var ung.
Dessa tre unga personer utsåg Gud till att bli deras tjänare. Han kunde ha valt äldre och mer erfarna. Sara fick barn på ålderns höst oförmögen att kunna bli gravid. Gud hade kunnat löst moderskapet med en mer mogen kvinna. Men inte. Han valde en ung kvinna. Gud kunde ha valt en mer mogen person att bli hans tjänare på Jeremias tid. Men han valde inte så. På Paulus tid skulle man kunna tänka sig att skulle evangeliet ha någon som helst pondus i den religiösa världen borde det vara en mogen luttrad person. Men inte. Gud väljer den unge Timoteus.
Du som är ung – ta emot Guds kallelse frimodigt. Du som är äldre – ta emot Guds sändebud även om denne person är ung. Gud kan verkligen använda oss alla. I vilken ålder vi än befinner oss i. Det som behövs är ett villigt hjärta. Är du villig när Gud kallar dig nästa gång?
🙏
Herre, hjälp mig att ta emot din hälsning från den du utser som sändebud till mig. Hjälp mig att lyfta fram de unga att tjäna dig.
Jag har under rätt lång tid haft rätt mycket reklam om planeringsverktyg. Olika sätt att skapa en agenda, en påminnelseapp, skapa schema och massa annat. Den ene efter den andre säger att de har det bästa – det bästa.
Ett verktyg som jag hade glömt att jag hade påminde mig igår att kontot skulle försvinna eftersom jag inte hade använt det på 2 (två) år!! Ja, så aktiv var jag med det planeringsverktyget. Det finns verkligen en uppsjö av planeringsverktyg. Somliga gratis och rätt begränsade. Andra dyra med ”överkurs för en enkel pastor”.
Var det enklare att leva förr? Behövde man alla dessa planeringsverktyg? Jag minns som barn att att vi bodde i kyrkans lägenhet. Pappa hade sitt kontor en trappa ner. Jag minns inte att han var borta mycket. Men jag var ju inte särskilt stor på den tiden. Men allt verkade lättare på något sätt. Inte så avancerat sätt att genomföra arbetet. Varken i kyrkan eller annat arbete. Reklambladen var näst intill egenritade. Någon bildskärm hade man varken på kyrktorg eller i kyrksal. Programbald gjordes på blåstencil i textform. Allt var mer ”klipp-och-kopiera” typ. Man behövde inte kunna varken ZOOM eller teams för alla möten var live på plats. Skulle man veta vad som hände fick man gå till affischtavlan i byn. Eller höra det i affären. Det var mer personligt på något sätt. Ja det kanske var bättre förr.
Idag förväntar vi oss att man skall gå in på hemsidan eller kolla in vad kyrkan säger på instagram. Man behöver inte vara på tå i mötet för man kan ju se det i efterhand på webben. Orkar man inte åka till sammanträdet kan man koppla upp sig och sätta sin mikrofon på avstängd och kameran måste ju inte stå på hela tiden. Räcker med en snygg T-shirt för något annat syns inte. Gudstjänsten snos ju så man kan sitta i morgonrocken och lyssna. Man är ju mer fri att sätta på (kyrka)kaffet när man själv tycker det passar. Slår mig att man kan filtrera rätt bra då. Stänga av ljudet när man inte riktigt gillar sången. Man kan också sitta vid datorn i sammanträdet och vara på en helt annan plats eller med en helt annan uppgift. Eller följa något via mobilen …. Visst är det bra med mobilen för man kan ju läsa bibeln i den på gudstjänsten. Men vad händer när notisen dyker upp? Fördelen med vanlig bibel är ju att den är fri från både notiser och nya mail som dyker upp.
Ja, som du förstår ironiserar jag lite nu. Men kanske ligger det något i det jag funderar kring. Vi har hamnat på ett sätt som gör att vi kan finas med men ändå inte. Jag upptäcker ju att koncentrationen blir aldrig på topp när man är med via webben. Varken på gudstjänst eller sammanträden. Kan tom med kännas lite märkligt när man sitter i rummet och den som är via webben plötsligt stänger av sin kamera. Är den med då? Eller har den sprungit iväg?
Jag tror att vi behöver återerövraLive-Livet. Visst är det bra att all denna teknik finns. Hur skulle jag annars kunna ha återkommande samtal med vår missionär i Tanzania? Men visst borde vi återerövra Live-Livet. Likaså Närvaro-Livet. Vi behöver lägga bort allt det där som inte är relevant i rådande stund. Skulle tro att det kräver någon form av avgiftning tyvärr. Jag har en resa att göra här som så många andra. Men det är frustrerande när man inser att man arbetar med en viktig fråga och några vid bordet jobbar med annat i sin dator.
Man kanske skulle sätta in mobilstörning. Eller skärmstörning. Om nu det finns och går att göra.
Hur som …
Jag tror vi behöver överväga att sända gudstjänster live. Man kan sända det i efterhand. på annan tid. Kanske vill man koma då. Inte helt säker på det men värt ett försök. Alla olika bönesamlingar där folk deltar borde inte sändas alls. Det skulle frigöra mycket. Folk skulle slappna av. Kanske skulle vi sända andra typer av ”program” istället som blir mer lämpade för att just sändas.
Ja, nu kanske du tycker att jag bara gnäller – men jag är seriöst oroad över tex sammanträden och andra sådana liknande möten jag märker har ett annat fokus än själva mötet.
Ja, så tänker jag i alla fall. Och nu gjorde jag det öppet …
”… då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. Han gick ut i hela området runt Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse”
— Lukas 3:2-3 —
Johannes Döparen hade befunnit sig rätt länge i öde trakter. Där han fanns sägs det varit glest befolkat. Han var alltså rätt ensam där. Under den tiden vet vi inte mycket om honom. Men vi kan ana att förberedde sig för sin tid, sin kallelse. Han var redan i moderlivet fylld av Ande står det.
”- ”Då” kom Guds Ord till honom i öknen.” Jag tänker att det var som ett startskott. Det var då han insåg att nu var det dags. Kanske hade han väntat på det. Anat att det var på gång. Lite otåligt väntande. Eller så var han kav lugn och bara väntade. För han visste att när det är rätt tid ger Gud signalen. Nu kom den.
Han började vandra runt vid Jordan strand och predikade omvändelse och det skulle komma en feer honom som skulle vara större. Denna någon skulle fylla folket med helig Ande.
Ibland får vi vara en tid i ”öken” för att förbereda oss. Gud behöver tid med oss. Han behöver utrusta oss. Om du är i en sådan tid – var stilla i det.För när rätt tid är kommer Guds till dig också med sin tydliga klarsignal.
Det är inte alltid vi förstår varför det är så. Och åt det vara vid det. Använd tiden istället till att vara med Gud. Läste en intervju med en skidåkare. Hon sa så här med tabbe på en medtävlare dragit sig undan: ”Ibland behöver man ta ett steg bakåt för att kunna ta två framåt.”. Är du osäker på din kallelse? Ta ett steg bakåt, invänta, så är du snart redo för två framåt.
🙏
Herre, när min tid är, ge mig då klarsignal och sänd mig ut. Lär mig vila stilla i den omsorg. Gör mig redo för uppdraget du har till mig.
Idag är det Lucia. I veckan som gick träffade jag Lucia. Jag hon som jobbar på radio Sörmland. Hon skulle göra ett reportage om lucianattlinnen. Dom tog vi fram i slutet av oktober. I början av November var alla slutsålda. Men vi fick ett intressant samtal i radion. Så Lucia finns uppenbarligen.
Men finns det en lucia i bibeln?
Nej, Lucia finns inte i bibeln. Historien om Lucia är en annan. Vi talar om 300-talet på Sicilien. Här i Norden har vi tänkt att det handlar om ljusets återkomst typ som vintersolståndet. Bibelns berättelse om ljuset går långt mycket längre tillbaka i tiden
I första moseboken läser vi: ”Gud sade: varde ljust och det blev ljust”. Efter många många år sände Gud världens ljus – Jesus – som beskrivs som det ljus som inte kan övervinnas av mörkret.
Det ljuset har alltid funnits. Det ger inte bara glädje och ljus en dag om året. Det ljuset kan och vila lysa upp våra liv varje dag dygnet runt varje vecka månadsvis år efter år.
Ljuset kopplas ihop med Jesus. Han är världens ljus, ljuset är sanningen vilket är Jesus. Ordet är ljuset på vår livsväg vilket också är bilden av Jesus. Man kan sammanfatta det på följande sätt:
Jesus är det gudomliga ljuset som kom in i världen. Han avslöjar sanning, driver bort mörker och ger liv. Hans ljus leder människor, precis som Gud ledde folket med eld. I slutet av Bibeln är han det eviga ljuset som aldrig släcks.
Lucias ljus lyser upp vår tillvaro idag. Jesus – livets ljus – kan och vill lysa upp våra liv varje dag. Så jag vet vem jag hejar på.
”Därför väntar Herren på att få visa er nåd, därför är han upphöjd för att visa er barmhärtighet, för Herren är en domens Gud. Saliga är alla som väntar på honom.”
— Jesaja 30:18 —
Ibland verkar det som att Herren dröjer, väntar på, ett bra tillfälle. Han ser hur läget är. Förstår att han behövs. Ändå väntar han något
Kärnbibeln skriver: ‘Därför ska Herren (Jahveh) dröja, så att han kan visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er, och därför ska han bli upphöjd, så att han kan ge gränslös nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) till er, för en rättvis Gud (Elohim) är Herren (Jahveh) , lyckliga (saliga) är alla de som väntar på honom.
Om man betänker dessa ord så är hans vilja att ge ’oförtjänt gränslös nåd’. En oändlig barmhärtighet. Därför blir han upphöjd – tänker att det handlar om att han blev upphöjd på korset. Dog men uppstod igen. Därför kan han nu visa oss nåd och barmhärtighet på ett helt nytt sätt.
Lyckliga är de som väntar och inväntar honom. Herren väntar på att få visa dig nåd. Så var uthållig. Jag kan inte förklara varför han väntar ibland. Man kan tycka att han borde väl kunna visa det direkt. Men den kommer. Han ger sitt löfte om det.
Man kan ana att han väntar in – så att han kan få visa sin nåd. Kan det vara så att vi inte är i det läget att vi vill eller kan ta emot den? Jag tänker att ibland verkar vi människor vilja klara oss själva. ”Kan själv” var vi duktiga på som barn. Tyvärr har vi allt för ofta tagit med oss den förmågan. Idag tänker jag att vi kan öva på att vara sårbar och vilja ha hjälp. För jag tänker att vi är inte alltid så bra på att hjälpa oss själva. Men Gud inväntar oss tills vi vill ha hjälp. Då vi ’ger upp’ våra föröka att ’kan själv’ och vänder oss till honom som väntar på att få ge oss sin hjälp, sin nåd, sin barmhärtighet.
🙏
Herre, jag ger upp. Kom och hjälp mig. Du kan detta bättre än jag .
På bönen i onsdags fastande jag för ett ord som sas . Att Gud är A L L T I G E N O M god.
A L L T I G E N O M
Psalmisten skriver :
”Dina vittnesbörd är alltigenom sanna. Helighet tillhör ditt hus, Herre, för alltid.” Psaltaren 93:5 SFB15
Alltigenom talar om något som är solid med en bra kärna rakt igenom. I ljuset av vem Gud är så är han allting alltigenom.
Ordet alltigenom betyder ungefär helt och hållet, genomgående eller fullständigt, och används i vissa svenska bibelöversättningar för att förstärka helheten i det som beskrivs.
Han är det alltså inte bara lite på ytan. Eller bara delvis. Han är alltigenom god tex.
”Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, ty hans barmhärtighet är alltigenom stor.” Klagovisorna 3:22
Hans barmhärtighet tex är inte ett styckeverk. Den är på riktigt riktig. Rakt igenom.
Till skillnad från oss människor är det lite si och så med detta. Några minns vi just som genuint goda. Alltså någonstans åt detta ”alltigenom”.
När vi tänker på Gud är han det är han Är alltigenom. Hela hans väsen – rakt igenom – till alla delar – utan att missa någon del – är han tex god. Det kan vara barmhärtig, frid, sann, ljus, kraft, glädje, vis, och mycket mycket mer.
Så när du försöker beskriva Gud och har svårt att hitta de rätta orden kanske det beror på att han är just ”alltigenom”.
Ingenstans inom honom saknas det något.
Man kan kanske tycka att det är onödigt att markera det med ett ord som detta. Borde vara naturligt. Ja, kanske så. Men jag tror det är bra att påminna sig om vem man tror på och låta det påverka sig.
”Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” Första Johannesbrevet 1:5 SFB15
Gud är inte ljus med lite mörker inuti. Nej han är A L L T I G E N O M ljus. Det kan verkligen vara bra att påminna sig om. Därför har inte mörkret något att komma med mot Gud. Det har inte en chans mot Guds ljus. Han är alltigenom god därför har ondskan inget att säga till om. Så börja att ta fram sådant som du ser att Gud är. Frågade dig vad Gud är, är han alltigenom det?
”I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda.”
— Lukas 2:8-9 —
Det var en helt vanlig dag på jobbet. Ja, kanske var det till och med sen kväll. Mörkt. Bara elden brann. Herdarna fanns där på ängen. De vaktade sina får. Låg där och småpratade. En helt vanlig dag på jobbet som sagt.
Då, helt plötsligt, sken hela tillvaron upp. Och till deras stora förvåna, ja till och med rädsla, stod där en ängel. Inte bara en. En hel skara.
Vid viktiga händelser har vi lärt oss att då sände Gud en äger eller två. Maria hade fått ett besök. Fler exempel finns. Nu var det det viktigaste budskapet som någonsin funnits och kommer att finnas.
Var inte rädda var deras första ord. För dom insåg ju att detta var nog lite skrämmande. De hade en hälsning att världens frälsare var född.
Har du tänkt på att en vanlig dag på jobbet så kan Gud tala med dig? För dig som inte jobbar kan en sådan dag bli den viktigaste i ditt liv. Helt avgörande.
Herdarna inte bara fick hälsningen. De fick instruktionerna hur de nu skulle göra. De skulle gå in till Betlehem och finna ett barn i en krubba. Och de fann att det var sant.
Herdejobbet var det lägst stående arbetet som fanns. Det var dom som fick äran och förmånen att få detta budskap först av alla. Se aldrig ner på dig själv. Att Gud inte skulle vilja prata med dig. Du är i hans ögon lika värdefull som alla andra.
Så var beredd. En helt vanlig dag kan du få ett möte med Jesus.
🙏
Herre, tack för att vanliga dagar också kan vara speciella.
På den åttonde dagen skapade Gud kaffet – och han såg att det var gott.
Nu är det ju inte så att skapelseberättelsen har skrivits om och blivit 8 dagar. Den är fortfarande 7 dagar. Och det finns ingen egen dag för skapande av kaffe. ☕️
Det finns en dag då kaffet blev just kaffe men det är en annan story
Muggen fick jag av mina fantastiska medarbetare i den korg de hade fixat. Alltså den passar mig så väl. Kaffet är en gåva till oss från Gud. Som så mycket annat. Sådant som Gud gett oss att njuta av.
Har du tänkt på allt som finns omkring dig som verkligen är Guds gåva till dig? Det är så lätt att vi tar det för givet. Vi har inte gjort något jäkla för att det finns. Ändå verkar vi ibland ta det som allt beror på vår egen förträfflighet.
I en butik brukar man med jämna mellanrum inventera sitt lager. Man vill få koll på att allt stämmer. Kanske skulle vi gång efter annan inventera allt det goda Gud har gett in i våra liv. Betrakta det som det verkligen är. Betänka att allt detta är Guds gåva till oss.
Han har också gett oss möjlighet att kunna förvärva saker som kommer in i våra liv. Vilket borde stämma oss till tacksamhet.
Så varför inte stanna upp lite idag. Se dig omkring. Vad har du fått in i ditt liv som är en välsignad gåva från Gud ? Varför inte skriva ner det. Tacka sen Gud för allt det du finner. Är övertygad över att du kommer leva mer i tacksamhet efter det.
”… men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det.”
— Lukas 2:43 —
Josef och Maria var i Jerusalem på högtidsfirande. Jesus var med. När högtiden var slut vände de hem. Men dom tappade bort Jesus mitt i allt. Hur kunde det ske. Ja, det är en fråga vi inte kan få svar på. Men det väcker några tankar.
Kan detta hända oss? (Mötte denna fråga i min dagliga bibelläsningsplan. Låt mig dela det med dig idag.) Svaret är Ja. Det är mycket möjligt att vi kan gå en timme, en dag, till och med en vecka utan en tanke på Jesus (tills du hamnar i en kris). Det är mycket lätt hänt under jultiden. Vi är så upptagna att fira Jesu födelse så vi helt kan glömma bort honom. Det är denna tid på året då vi är som mest upptagna av både det ena och det andra att själva anledningen till varför vi är upptagna glöms bort.
Ett sätt som vi kan tappa bort blicken på Jesus är när det oväsentliga får byta plats med det väsentliga. När vi är så upptagna är det ofta vårt andliga liv som får stå tillbaka. Vi har inte tid att läsa Guds ord, vi har inte tid att be, inte ens för en kort stund. Vi har inte tid att ge något alls till Gud då det är så mycket annat vi behöver lägga våra uppmärksamhet på. Vi tillåter det oväsentliga att komma före det väsentliga.
När jag tappar bort något brukar jag försöka komma ihåg var jag varit. När hade jag det senast? Jag går tillbaka dit och ofta hittar jag det där.
Om du upptäcker att du tappat bort Jesus i ditt livspussel kan du behöva stanna upp och gå tillbaka där du senast mötte honom. Den goda nyheten är att även om vi tappar bort vår blick på Jesus, så tappar han aldrig blicken på oss.
🙏
Herre, varna mig när jag är på väg att tappa bort dig.
Pedher´s blogg 