När tiden stannar en stund….

När tiden stannar för en stund….

Det finns tillfällen då det är lugnt. Då man bara liksom vilar eller bara sitter ner för en paus.

Så finns det dom stunderna då det känns som att tiden stannar för en stund.

Du har säkert upplevt dom. Tystnaden är lite mer än bara tystnad. Den är vilsam skön och evig på något sätt. Den tränger inte på utan lever med på ett förunderligt sätt.

Ibland har jag dåligt samvete med att bara inte göra något. Man ska ju vara effektiv. Producera. Skapa.

I jämförelse med en sådan situation är denna tidlösa tystnad himmelriket.

Att vara i ett torp som stått där under oerhört lång tid finns förutsättningarna för det. Tiden har på ett sätt inte stått still. Idag finns det el och vatten. Men då det begav sig var man hänvisad endast till det levande ljuset och eldstaden. Förr var det häst och vagn som passerade ute på vägen. Nu både bilar och fyrhjulingar.

På ett annat sätt står tiden still. Trots att många levt i denna stuga (har säkert varit hög skrik även här) så finns det en ro av evig stillhet.

Vad gör en sådan evig stillhet med oss? Ja, det visar sig väl med tiden när den väl börjar ticka igång igen. Kanske är det mer intressant vad den gör med oss just då, här och nu. Kanske kan den beskrivas som en inre rening. Tanken får rensas ut. Det finns liksom en brist på påverkan. Bara mobilens lilla pling då och då från omvärlden.

Det är då pulsen går ner. Kroppen får vila från måsten. Man gör det man känner och vill.

När tiden stannar för en stund hinner kroppen ifatt. Inte konstigt att man blir trött att hela tiden försöka springa ifatt tänket och alla måsten. Men nu kommer den ikapp. Och det är nog det som gör att man finner ro och frid. Man blir ett med sig själv igen.

När tiden stannar för en stund hittar man hem igen. Att vara vilsen är i sig en ofrid som tär. Därför behöver vi tillfällen av tidlös stillhet. Då blir vi hela igen.

Tror du i smyg?

Tror du lite i smyg?

Tron är ju en privatsak i vårt land. Påstår somliga. Men ibland undrar jag om den verkligen är det.

Många säger sig inte tro på Gud eller Jesus. Men ibland händer det att någon kommer till mig och ber mig be för något. Ganska ofta heter det då så här:

”Jag tror ju inte på Gud. Men du som tror kanske kan be för …..” Som en vän till mig utryckte det: ”om man ber någon att be till Gud måste man ju ändå tro lite i smyg”. Och visst ligger det lite i det.

För om du inte tror men ändå ber någon att be måste det väl innebära att du ändå tror lite. Kanske även lite i smyg.

Misstro mig nu inte att jag vill raljera över det. Inte alls. Tvärt om. Jag tycker det är vackert.

Finns beskrivet om en man i bibeln som kanske också trodde i smyg. Nikodemus kom om natten till Jesus. Han var en av judarnas rådsherrar. Han skulle nog inte officiellt tro på Jesus.

Jag tror dock att en öppen tro är ändå det bästa. För där kan vi tillsammans uppmuntra och stötta varandra. Hjälpa till förståelse. Be för varandra.

I vissa länder är det det bara så man kan tro. Alltså att tro på Jesus i smyg. För gör man det öppet utesluts man från gemenskapen. Förföljas. Man kan till och med bli mördad för det. Så ingen fördömelse över den som tror i smyg. Men jag tror att den som måste tro i smyg inte vill något hellre än att få tro öppet.

Det viktigaste är ändå att du tror. Uppvärdera den tro du har. Bibeln talar om att ha en tro stort som ett senapskorn. Det fröet är ett av dom minsta frön som finns. Men det rymmer ett helt träd inom sig när det växer upp. Den tron kan också göra underverk. Var rädd om den. Så när du ber någon att be för att du själv inte tror så kanske just du har denna lilla senapskornstro. Be då lite själv och du kommer bli förundrad.

Passet – som öppnar ett land

Under en tid har passet varit aktuellt för mig. Jag håller på att ordnar för en resa till Tanzania. Igen. Ja, det är ett land som tagit en del av mig. Du ser det på min blogg under ”meny”. Har haft förmånen att ha varit i det landet 2 gånger. Så nu blir det en tredje resa.

Då är passet viktigt. Det måste vara giltigt. Ha minst 6 månader kvar som giltigt när jag gör resan. Passet gör det möjligt att resa in i landet. Så det är viktigt.

Vissa länder kräver visum. Ett särskilt tillstånd för att få vistas i det landet.

Så kommer man till gränsen vid flygplatsen. Man får ofta göra fingeravtryck. Passet ska bli scannat. Visum visas upp. Är allt i sin ordning så får man passera in i landet. Inte helt ovanligt att bagaget kollas.

Lite skillnad är det när jag fjällvandrade i Grövelsjön för en del år sedan. När vi kom upp på fjället nådde vi gränsen mellan Sverige och Norge. Ingen passkontroll. Ingen scanning av ryggsäck. Inget visum. Det var bara att passera gränsen. Lika mycket en landsgräns. Ändå bara en stig som fortsätter som om ingenting har hänt.

Det finns en annan gräns som inte kräver pass och visum. Det är när man passerar över den gräns vi kallar död. Då vi går in i evigheten. Ändå behöver vi ett medborgarskap i himlen för att komma dit. För det betalar vi inget visum. Inte heller behöver vi köpa ett pass.

Det vi behöver är att vi i vårt inre tror på Jesus. Då är vårt medborgarskap klart. Vi kan passera gränsen som en fortsättning på livet. Krångligare än så är det inte. Men ibland gör vi det krångligare än vad det är.

Så istället för att passet öppnar himmelens land så gör tron det.

”Vi vill bli kända för vad vi står upp för och inte för vad vi är emot”

”Vi vill bli kända för vad vi står upp för och inte för vad vi är emot”

Meningen mötte jag ingen artikel om unga där dom beskrev sig själva så.

Tänker lite till omkring det….

Tänk vad mycket vi människor är emot. Allt för ofta hör man politiker prata väldigt mycket om andra partiers idéer som man är emot. Ofta på bekostnad på att det man själv, partiet, är för.

Men även ”vanligt folk”. Du och jag. Det verkar vara lättare att tala om det man är emot än det man är för.

Vi är mot miljöförstöring men för en bättre miljö. Bara en lek med ord kanske du tycker. Ja, möjligen är det så. Men medge att det är ett mer positivt samtal om vi pratar om det vi står upp för och det vi är för. Än allt prat om det vi är emot.

Det är väl bättre att gå till historien som den som pratade om allt vi ville göra än allt vi inte ville göra. Att lyfta det vi tror på än det vi inte tror på.

Ganska tänkvärt tänker jag. På det viset tror jag vi blir mer konstruktiva. Mer möjliga. Mer trovärdiga. Mer lyssnarvänliga.

Då kom Jesus…..

Satt och läste en text i bibeln som handlar om tiden då Jesus uppstod från det döda. Kolla in texten. Jag har markerat några ord du gärna får lägga märke till.

Johannes 20:19-29

Jesus visar sig för sina lärjungar

På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er!” När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.

Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: ”Ta emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.”

Den uppståndne och Tomas

Tomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren!” Men han svarade dem: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i spikhålen och min hand i hans sida, så kan jag inte tro.”

Åtta dagar senare var hans lärjungar samlade igen där inne, och nu var Tomas med dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er!” Sedan sade han till Tomas: ”Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!” Tomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror.”

Då kom Jesus….

En befriande situation. Kanske känner du igen dig i Tomas som jag gör. Tvivlet kommer lätt krypande. Frågorna finns där. ”Om jag inte får….. så kan jag inte tro”. Tomas känsla när dom andra hade fått se Jesus men inte han. Inte svårt att sätta sig in i det.

Då kom Jesus….

Jesus lämnar inte Tomas utanför. Liksom Petrus får en särskild hälsning, mitt i sitt misslyckande, så får Tomas ett särskilt möte med Jesus.

Då kom Jesus…..

”Tomas, sätt in ditt finger i mina hål….” men Tomas behövde inte göra det. Nu såg han. Nu trodde han. ”Min Herre och min Gud”. Han liksom utropar ett erkännande om sin brist på tro men också en bekännelse att han just tror på det han ser.

Jesus kommer till dig med. Mitt i både tro och tvivel. Våga tro fast tvivlet knackar på livets dörr. Han ger dig ett speciellt möte med honom.

Att sätta ord på det vi möter …

Visst är det lätt att hålla mycket av det vi möter inom oss. Utan att bearbeta det med någon.

Inte allt vi möter i livet måste bearbetas. Men endel är bra om vi gör det.

Det första jag tror vi behöver göra är att sätta ord på det vi möter. Alltså att beskriva det som det verkligen är. Sätta namn på det. Då blottlägger vi det för oss själva. Det blir lättare att identifiera det. Möjligen lättare att förstå det.

Vi avslöjar det sin rätta identitet. Det är så lätt att skylla på annat. Bortförklara. Missförstå.

Men när vi sätter rätt ord på det vi möter och upplever har vi kommit långt. Det är först då vi kan möta och bearbeta det på bästa sätt. Då behöver vi inte famla i det tomma intet. Inte angripa det vi trodde det var och på så vis missade målet. Då kan vi komma från rätt håll på rätt sätt.

Troligen är först då vi kan lägga det bakom oss och gå vidare i frihet. Först då kan vi hantera och förhålla oss till det på ett bra sätt. Det är först då det kan sluta ge smärta i själen. Såren läks. Livet återvänder.

Att sätta rätt ord på det vi möter och upplever är nyckeln till en fruktsam förändring och upprättelse. Det är först då nåden från oss själva förvandlar vårt liv. Vi försonas med oss själva.

Ta ut rätt riktning

Tror denna bild får tala sitt tydliga språk denna dag

Det är allt för ofta vi tittar bakåt för att hitta det vi söker efter.

Se framåt. Ta ut den riktningen. Det är då du hittar det du söker.

Du är värd det som ligger framför dig. Det är det som är tänkt för dig. Så våga titta framåt. Välkomna det.