Vad lätt det är när andra kan

Vad lätt det är när andra kan.

Blev påmind om det när jag scrollade lite i Facebook.

Alltså man kan försöka själv. Men hur man än försöker så lyckas man inte. Så till slut ber man om hjälp. Så kommer det någon och gör det direkt. Så är allt löst. Allt fixat.

Man undrar då varför man inte frågade om hjälp direkt.

Vad lätt det är när andra kan.

Kanske kan det vara en bra påminnelse om att det inte så farligt att be om hjälp. Det bor lite för mycket ”kan själv” inom oss. Så får vi ju stå där och kämpa helt i onödan. Det tar bara massa kraft i onödan.

Vi behöver tänka mer på att det finns troligen alltid någon i vår närhet som kan det bättre än vi själva. Det är inte farligt att be om hjälp. För…

Vad lätt det är när andra kan!

Februari – ännu lite närmare …..

För några år sedan kände jag som nu att det är ännu lite närmare vår.

Det året visade sig det att vintern höll ut långt in o mars. Typ ända till slutet. Den vintern skottade vi taket många gånger. Första snön la sig redan i tidigt i november. Snön var knä-hög på gården hela (hela!!) vintern.

Det enda sanna med att säga arr det är närmare våren är att just antal dagar är klart närmare vår än till början av vintern. Så med dom sista dagarnas hemska kyla så finns det inte mycket som talar för att det snart är vår.

Men februaris vinterdagar med solen som värmer vintersnön och ger näst intill takdropp är så vackra. Dagsmejan blir så extra go.

Det är nu som det kan kännas lite extra segt för oss som längtar till våren. Man har passerat januari och tycker att snart så, snart, borde det vara över. Då kan vintern hålla på i två månader till om man har otur. Andra skulle kalla det tur. Det är nog dom som älskar att åka ut på tur med skidor (🙈)

Ja ja. Februari är vackert. Gnistrande snöklädda träd smälter även min trötthet över vinter.

Det finns något som i alla fall lyser upp det hela. Det är att nu blir dagsljuset klart mycket bättre. Solen lyser mycket längre på dagarna.

Demokratins pris

Demokrati är något bra. Men det har ett pris. Tro inget annat än att jag vill ha demokrati. Men det är svårt. Och det har sitt pris.

Demokrati är ju ett sätt att alla ska ha möjlighet att få säga sitt och vara med att bestämma. Kanske lite förenklat. Men det är en av grundstenarna. Ingen vill ha diktatur.

Men priset är att beslutsprocesser kan ta lång tid. Att även om ”min” vilja får plats måste ”jag” också lyssna på andra. När sen ”vi” fattat beslut behöver vi vara lojala det beslutet. Det är ju lättats om beslutet går ”min” väg och kan vara lite svårare när ”någon annans” vilja gick igenom. Det kan kosta mycket att vara lojal ett beslut som en demokratisk tagna.

Demokrati är ibland att lämna över till en grupp man ger mandat att arbeta med det som blir för svårt att lösa i den stora gruppen. Priset är att man frånsäger sig möjligheten att vara med och fatta besluten i detalj. Samtidigt är priset för den utvalda gruppen att handla enligt det mandat och inriktning man fått . Inte först sin egen åsikt utan en åsikt i ljuset av den ordning man är underställd.

Så det finns alltid ett pris för demokrati. Ändå är det bästa vägen vi kan gå. Att ge varandra förtroende i en demokratisk anda.

Vi behöver verkligen vara ödmjuka inför varandra och varandras olika åsikter. När vi sätter oss över varandra är vi farligt ute. Det största hotet är när vi tänker ”om bara jag får igenom min vilja…” När vi kör över någon för att få min egen vilja igenom är demokratin hotad.

Så demokrati är svårt. Mycket svårt. Ändå måste den finnas. Vi får aldrig ge upp den. Den handlar om att lyfta på hatten inför någon annan och acceptera en annans åsikt som beslut. Andra gånger får man igenom sin egen vilja

Leve demokratin!!

Vad motiverar dig?

Vad motiverar dig?

Det kan vara mycket som sporrar oss till både uthållighet och framgång.

Kanske har vi lite för lätt att se för mycket på det som är misslyckanden och mindre motiverande.

Men dagens övning får bli att söka tänket åt det som motiverar oss.

Vad kan sporra dig? Vad kan få dig att sträcka på dig? Vad gör dig mest motiverad? Vad är det som får dig att göra det lilla extra?

Det behöver få mer tid hos oss. För det för något bra med oss. Det skapar tro och tillit till att något är möjligt.

Man brukar säga att publiken är den extra spelare som ger laget övertaget i en match. Jag tänker att det som motiverar oss är den extra kraft som gör den avgörande skillnaden.

För mig kan det vara det tänkta resultatet. Men mest är det nog den som ska ta emot och få nytta av vårt överskott i vår butik och rörelse.

Vad motiverar dig? Sök dig till det. Låt livet påverkas av det. Det är som blekmedel på en fläck. Det gör att motsatsen blir suddigare och får mindre betydelse. Så försvinner ”fläcken” med tiden.

Jag har en minnesbild från en resa i Tanzania. Jag möter pojken med ett amputerat ben. Han ska få en protes. Då kan han vara med dom andra barnen i byn och leka. Det minnet kan få mig att fortsätta lite till och lite till och lite till. För jag vill se fler barn få den möjligheten.

Vad motiverar dig? Ta fram det för din inre bild. Det kommer att göra gott inom dig. Det kommer att skapa ett driv som är bra.

Lycka till.

Man kan inte ha det ogjort ….

Det får bli en Herregud & Co idag också.

Gjort är gjort. Så är det. Man kan inte ha det ogjort som man gjort.

En sanning som nog både du och jag är väl medvetna om.

Kanske kan det lära oss något inför framtiden. En erfarenhet, om än dyrköpt, som lär oss att tänka och göra bättre nästa gång.

Vi kommer ändå att återigen göra sådant som vi senare kommer att tycka att vi borde ha ogjort. Bara att göra det klart.

Men det finns också en hållning att vi behöver lämna bakom om oss och gå vidare. Att helt enkelt lära oss ett förhållningssätt. Låta minnet av det bli mer och mer suddigt.

Om vi stannade vid detta skulle vi bli stående och handlingsförlamade. Vi måste bestämma oss för att våga en gång till. Göra något liknande igen men kanske på ett annat sätt. Våga igen.

Anne Frank har en poäng. Vi ska inte göra samma misstag igen. Utan gå vidare med tanken att inte göra om misstaget. Men vi måste gå vidare. I tro på att det kommer bli bättre nästa gång.

Men visst kan det vara en tuff tid. Innan sår är läkta tex. Men dom kommer att läka. Helt säkert så.

Sen funderar jag på att allt vi möter lär oss. Vi blir bättre rustade. Trots allt så är det så. Så att våga är nog nyckeln. I alla fall en av dom.

Klockrent

Om man tänker att varje människa man möter kan lära en något, så blir ju livet så mycket mer spännande.

Så klockrent !!

Det är ju precis så det är. Tack Herregud & Co.

Ibland behöver bara någon annan säga det igen. Det som man egentligen redan vet. Men som allt för hoppa glömmer bort

Om vi lever efter den principen så kan det få då sköna konsekvenser. Alla vinner på det.

Lycka till!

Svep in dig i rätt filt

Ta Guds sköna filt av osviklig obegränsad och villkorslös kärlek. Svep den omkring dig och njut av värmen och tryggheten.

Kan det beskrivas bättre? Möjligen men detta är gott nog. Livet kan vara kyligt. Man kan känns sig sviken. Kärleken blev inte som man tänkt. Det kan kännas otryggt. Och mycket av mänsklig omsorg räcker inte till.

Då kan det vara gott att påminna oss om att inget kan skilja oss från Guds osvikliga obegränsade och villkorslösa kärlek. Där finner vi tröst. Hopp. Där behöver vi inte känna oss svikna.

Kryp upp i din favoritplats. Ta en filt. Låt den symbolisera Guds kärlek och omsorg. Svep in dig i den. När värmen smyger sig in inom dig så låt det påminna dig om Guds kärlek. Låt dig föras närmare Guds hjärta och hans omsorg om dig.

Gud välsigne dig och din dag. Gud älskar dig.