Inlägg

Publicerat den

Söndagstankar – Namnet Jesus

Jag har gjort i ordning ett usb-minne med massa musik min bil. Jag har sparat in massa olika skivor jag hittade i vår cd-samling. Titt som tätt sätter jag på den musiken. För en tid sedan kom det till en låt som just då tog tag i mig.

Jesus, Jesus, Jesus
There’s just something about that name
Master, Savior, Jesus
Like the fragrance after the rain
Jesus, Jesus, Jesus
Let all heaven and earth proclaim
Kings and kingdoms shall all pass away
But there’s something about that name.

Jesus….
Det namnet är allt för mig
Jesus….
Som solsken efter ett regn
Jesus Jesus Jesus
Låt det ljuda kring jorden ….
Världens glans skall förgås en gång
Men det namnet förbliva skall

Det är något speciellt med Jesus och hans namn
Det händer något gott i relationen med honom.

Man kan undra kanske varför Jesus kom. Vad var hans tanke…? Han kom för din skull. Därför att han älskade och älskar dig så mycket.

Om man skulle använda Hans egna ord skulle det kunna sägas så här:
”Jag har kommit för att du skall ha frid”
Så mycket som kanske oroar dig. Säg namnet Jesus och det händer något. En frid som finns i djupet av dig. I livets olika svängningar så kan du få upp leva en grundtrygghet som ger en frid i grunden.

”Kom alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila.”
Det kan räcka med att du säger hans namn. Jesus. För det är något speciellt med det namnet. Vi kan känna oss så under på något sätt. Att då få uppleva den vila han ger är som att få krypa upp i en trygg och stark famn.
Som en skön återhämtning efter ett tungt arbetspass.

”Jag har kommit för att du skall ha liv, liv i överflöd.”
Joh 10:10 ”….Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” Det liv han pratar om är ett liv som är så mycket mer än det liv vi jagar efter i denna värld. Ett liv som inifrån flödar med kraft och ger den livskraft vi behöver för att fortsätta framåt.

Han kom till denna jord för att du skulle få uppleva ett liv med stort L.
Inte värderat på människors vis där värdet oftast utgår från status och hur vi lyckas.
Detta liv bottnar i det värde han ser i dig. Som är så högt att han var beredd att dö för dig, i ditt ställe. Värdet i dig ligger i den du är. Inte i vad du kan förmå och imponera med. Inte med kändisskap eller maktposition. För att du är du.

Att ha en relation med Jesus är som att komma hem. Borta bra men hemma bäst, liksom.

Våga säg namnet Jesus. Slappna av och närma dig Jesus på det viset o han kommer att närma sig dig. Jak 4:8″Närma er Gud, så skall han närma sig er. ”

Varför? Det är något speciellt med namnet Jesus för att Jesus är en mycket speciell person. Han är Guds son. Han är det du och jag behöver. Han är inte långt borta från någon av oss. Det räcker med att säga hans namn, Jesus, och kontakten är tagen. Så att du kan få uppleva den frid du så väl behöver, det vila som du efterfrågar och ett liv med stort L.

Publicerat den

Att se sanningen i vitögat

I söndags lyssnade jag till Sara Hökpers i svenska kyrkan. Hon berättade om hur det var som barn när hon gick till sin mamma när det var något som var problematiskt. Hon kanske inte riktigt berättade vart skon klämde. Då sa hennes mamma: ”Om du inte säger som det är kan jag inte hjälpa dig.”

Inte så dumt sagt, eller hur? Ibland vill vi varken bekänna för oss själva eller någon hur det verkligen står till. Vi försöker intala oss att det är inte så illa, som det i verkligen är. Den som blir lurad mest är vi själva. Vi försöker försköna det hela för att slippa gå till botten med verkligheten.

Ibland är det svårt att förhålla sig till sanningen ibland. Sara berättade om en munks råd. Han hade sagt ungefär så här: ”För att kunna lämna något bakom måste man först erkänna och bekänna verkligheten. Om man bara försöker hålla det ifrån sig kommer det alltid finnas nära kvar hos dig.” Visst är det en bra sanning?

Jag tror vi behöver acceptera läget och utgå från det och ta ut rätt riktning igen. På så vis kan vi lägga situationen som var problematiskt bakom oss och gå vidare. Att erkänna det som är en frestelse i livet, att sätta ord på den helt enkelt. Att höra sig själv säga det är en styrka. Där börjar vägen ut ur denna frestelse. Redan där bryter vi dåliga mönster.

Faller vi igen så är det ingen fara så länge vi inte ligger kvar utan reser oss igen.

Och kanske är det precis så i vår relation till Gud. Om vi inte säger hur det verkligen är kan Han nog inte hjälpa oss. Vi människor har ganska svårt att förlåta och börja om. Gud är världsmästare på att förlåta och börja om. Så länge vi med ett ärligt hjärta vill förändring och gör vad vi kan för att inte falla igen. Faller vi får vi nåden att börja om ifall vi reser oss upp igen och ber om hans hjälp.

Det finns en poäng i att höra sig själv att säger förlåt till någon än att skriva det på en lapp och skicka den till vederbörande. Likaså en kärleksförklaring, ett erkännande el ett behov man har. Det blir liksom på riktigt. Så är det i relationen till en människa. Precis det samma till Gud. Då först tror jag det blir mer på riktigt. Att skicka någon annan blir inte jag själv. Det är så gott att få ta upp det själv. /em>

Publicerat den

Att se något från den ljusa sidan….

En liten reflektion omkring veckans Puh-citat i måndags.

Man brukar säga att närkingen är så negativ. ”Det gåååår aaaaaaldrig” lär dom visst säga i tid och otid. (Nu får jag väl problem nästa gång jag kommer till jobbet). Men kanske är sanningen den att vi är så lite var och en av oss. Eller?

Tänk så mycket lättare det blir när vi väljer att se möjligheterna istället för omöjligheterna. När vi ser den delen som faktiskt är ljus mitt i det mörka. När vi istället för att leta varandras brister söker efter varandras goda sidor.

Att ha överseende. Det är också ett förhållningssätt. Att släppa och lämna bakom sig, typ. Slog upp det på nätet.
Synonymer till Överseende
1 tolerans, fördragsamhet, tålamod, undseende, mildhet, skonsamhet, förlåtelse, tillgift
2 tolerant, förlåtande, förstående, fördragsam, tålmodig, liberal, mild, skonsam, indulgent
Vad betyder överseende?
förlåtande: ett överseende leende
fördrag, tålamod: visa överseende med något
Kanske skulle vi ha mer överseende med varandras olator och brister.

På jobbet kan det vara att plocka upp efter någon, att torka av, att städa upp efter någon annan. Det innebär ju inte att jag förd en skull har fritt fram att stöka ner. Snarare att det borde bli än trevligare och snyggare på jobbet.
Det klassiska ”det får någon annan göra”, ”Det var inte jag”, ”Din mamma jobbar inte här” blir då helt överflödiga kommentarer.

Man kan välja att se det från den ljusa sidan. Om jag gör det blir det så mycket trevligare för nästa som kommer.

När det är motigt omkring oss är det lätt att se ner i gruset. När någon gjort ner en så kan det vara svårt att resa sig. Jesu ord på korset är en god ledstjärna ”förlåt dom, dom vet inte vad dom gör”. Kanske inte funkar överallt men andemeningen är ganska god.

Nästa gång du möter svårigheter och prövningar, försök att se det från den ljusa sidan. Den finns där.

När det verkar omöjligt så tro att det kommer att gå. Det kommer att hjälpa dig.

Jag är den första att erkänna att detta är en lättare förhållning vissa tider i livet. Andra tider är så mycket svårare. Men trots det tror jag att du håller med mig att det blir så mycket bättre när vi försöker se allt från den ljusa sidan. Det lyser upp möjligheten att se en utväg ut ur det hela. Ibland behöver vi hjälp med att få ljus över det. Ibland klarar vi det själva.

Publicerat den

Mello

20140308-220726.jpg


Kan man verkligen tävla i musik? I lördags lyssnade på Ring så spelar vi när jag åkte till jobbet. Då pratade Lisa med en kvinna. Hon skulle lyssna på radion när melodifestivalen skulle gå. Dom kom fram till att det kanske var det bästa sättet att lyssna på låtarna. Då blev det liksom bara själva låten som kom fram. Ligger något i det. I TV är det så mycket annat. Allt som händer på scenen. Kläderna. Visst är det egentligen en kompositörtävling egentligen. Men ibland undrar man. Det är då mycket annat runt omkring.

Jag tänker att man kan inte tävla i musik. Musik är så mycket mer. Det liksom är svårt att jämföra olika sångstilar med varandra. Nu för tiden skall rappare, punkare, rockare, vissångare, popare, discofolk och you name it, tävla i samma tävling. Hur svårt är inte det? Känns nästan lite orättvist. Å andra sidan tänker du kanske, ger man sig in i leken får man leken tåla. Absolut. Inget problem med det.
Men eftersom musik är känslor blir det ju lite efter vad jag känner just då. Så det blir lite svårt.

Sen funderar jag på att det är ju aldrig rätt låt som vinner. Och tror man det är rätt kommer dom inte långt fram i själva stora tävlingen.

Musik är så mycket mer än en tävling. Det är ett liv. Från djupet av skaparen som framförs av en utövare som lägger ner sin själ i låten.

Hur det än går i tävlingen så är nog alla låtar och kompositörer vinnare. Dom har mitt i allt brus kunnat göra sig hörda.

Fast visst är det trevligt. Blir lite fest omkring det. Kanske lite extra god mat. Gemenskap framför tv’n. Många har tjänat mycket pengar på hela paketet. Ica, …… SVT……… å kanske någon mer.

Hur som heslst. Jag satt och bloggade och åt knäckemackor helt ensam. Det gick bra det också. Vet knappt vem som sjungit. Vinnaren lär man väl inte missa. Hur som helst. Det är ju alltid fel låt som vinner. Verkar också som det är bättre att komma typ tvåa. Det verkar gå bra för dom också.

Musik ska byggas utav glädje. Av glädje bygger man musik. Mer musik till folket!

Publicerat den

Mobiltelefonteknik

20140308-193715.jpg

Återigen slår det mig vad många det som tror sig kunna köra bil och prata i mobilen samtidigt i ena handen. När man skall åka till jobbet så passerar man ganska många rondeller. Inte så sällan krånglar sig personer igenom dessa, både enkel och dubbelfiliga, rondeller medan man pratar i mobilen. Man klarar inte att varken blinka eller växla sin bil. Svängen blir allt annat en mjuk och följsam genom rondellen. Och mitt i denna trafikfara finns det flera andra bilister som vill igenom rondellen med en hel bil.

När vi fick en ny lag om hur vi får och inte får använda telefonen i bilen tror jag att vi gjorde en halvmesyr.
I fredags åkte jag bakom en bilist som pratade intensivt i telefonen. Kvinnan (som borde kunna göra två saker samtidigt) vinglade, hackade sig fram och missade blinkersen hela tiden. Köra om var inte att tänka på. Uppenbarligen borde mobiltelefonsamtal i bil vara förbjudna.

Varför inte använda handsfree ?
Då säger du, vän av ordning, att undersökningar visar på att det är nästan lika farligt. Dock är jag av den uppfattningen att det är i alla fall något säkrare att köra bil med båda händerna tillgängliga för att framföra sitt fordon.

Ibland när jag är på väg till jobbet brukar jag räkna bilförare som pratar i sin mobil utan handsfree. Dom är många. Många. Flera av dessa är ganska dåliga förare i det momentet.

Man kan ju undra vad som hänt när en långtradare, till synes utan anledning, kört av vägen. Mobil? Film på datorn? Inte vet jag. En gång åkte jag taxi. Föraren hade en film på gång i sin mobil medan han körde. Hur knepigt var inte det?

Nä, vi kommer att få fortsätta med att möta alla dessa vingliga förare. Ända tills det händer en tragiskt olycka där det tydligt framgår att orsaken var ett mobilsamtal. Det är troligen inte möjligt att göra en lag där det blir förbjudet att prata i mobil medan man kör bil. Det är troligen inte ”politiskt korrekt” om man nu kan utrycka det så. Det är troligen ingen som kommer att följa det. Och det blir nog svårt att kontrollera den.

Och det är väl där skon klämmer. Vi vill kunna prata i telefonen medan vi kör. Därför blir det ingen sådan lag. Troligen är det så också att vi inte tror att vi är dåliga förare medan vi pratar i mobilen. Och då finns det ju ingen orsak till en sådan lag.

Nu överreagerar du väl, Pedher? Ja, möjligen. Men det är inte roligt att möta dessa vingelpellar ute i trafiken.

Vi får hoppas att det inte sker någon tragisk olycka. Och händer den, så är inte du och jag med i den. Eller hur?

20140308-193922.jpg

Publicerat den

Ulf Ekman – har han gjort en kovändning?

Under min tid som pastor, och egentligen även nu, har jag haft en förhållning jag försökt hålla mig till. Under min tid som pastor kanske inte frågan om katolicismen var så högt upp på dagordningen. Det handlade mer om äldste, pastor, manligt, kvinnligt och nattvarden. Fick kvinnor vara äldste? Vem fick vara med i nattvarden?

Minns speciellt tiden på Brommaskolan. Vi hade ganska livliga diskussioner om tex kvinnan och äldste. I ena delen av rummet sa någon ”det står ju skrivet” och på andra sidan sa man samma sak. Tolkningen var ibland ganska olika. Någon kunde man föra en saklig och givande diskussion med medan någon annan höjde mest rösten och sa sin åsikt. Samtalet var så viktigt för mig. Ärligt sökte jag för att möjligen om så behövdes byta uppfattning. Allt för att hålla sig nära sanningen.

Genom alla brytningar av olika tolkningar har jag haft en ide jag försökt hålla mig till. Ungefär så här: så länge jag inte vet något annat håller jag fast vid min gamla hållning. För att förtydliga det innebär det ungefär så här. Jag kan hålla på med att undersöka och studera en förändring eller ett nytänk. Men medan jag är i funderingarna håller jag fortfarande fast vid min gamla hållning. Den hållningen fungerar förträffligt egentligen på många områden i livet. Kanske tom alla.

Under den processen kan jag på ett sätt påverka andra. Syftet för mig har dock varit inåtvänt. Alltså att jag brottats själv med frågan.

Till slut har jag kommit fram till en slutsats. Är den ny för mig så går jag in i den och så har jag ändrat inriktning och tolkning. Som ledare har det varit oerhört viktig hållning för mig. Annars blir man flyktig och svängig som kan få åhöraren att bli vilsen.

Hur Ulf Ekman har gjort vet inte jag. Har aldrig pratat med honom trots att jag följt honom sen besöket i Laxå på 80-talet.

Problemet blir för alla dom som varit ”hans lärjungar” om man blint har följt utan att själv bedöma och söka sanningen. För mig känns hans konvertering som en kovändning. Det måste ställa till det för somliga. För honom är det säkert något helt annat. Troligen en process till det han nu uppfattar som sanningen. Det kan bli så att många följer efter bara för att han går. Det vore oerhört olyckligt. Hur goda ledare vi än har i vårt land måste vi pröva det vi lyssnar in från dom.

Idag verkar vi mer lyfta fingret och kolla vart vinden blåser. Vilken församling som känns ok för mig. Visst är det viktigt. Vi verkar dock mindre intresserade över vad för teologi församlingen eller pastorn står för.
När vi blir en del av en församling blir vi också delaktigt i dessa troslära. Därför blir församlingsval, samgåenden av församlingar och samfundsfrågor en viktig process som man behöver ta på allvar.

Vill inte på något sätt påstå att Ulf lyft fingret och kollat vindens riktning som en vindflöjel. Han har tydligt gjort klart att det varit en process som lett honom till det som han nu ser som sanning. Jag kan bara uppmuntra oss alla att gräva djupare i trons mylla. För mig personligen förstår jag inte hans beslut. Men leder det till att du och jag fördjupar våra rötter så blir det ju något bra av det. Måste vara förvirrande för många. Men leder det till att man prövar Ordet kommer det att bli riktigt bra.

För Livets Ord torde det bli lite knepigt en tid. För pressen som inge riktigt förstår sig på det andliga alla gånger kan det blir riktigt knepigt.

För Jesus, ja, Han klarar nog denna situation bäst av oss alla. Och hans ord är inte så dumma: ”Följ mig”.

Publicerat den

Vårkänslor

Så underbart det är när solen börjar värma lite. Är så tacksam att vi har fler soltimmar nu.
Det märks på nästan alla att våren är på gång. Vi liksom livar upp. Visst är det fantastiskt ?!

När man följer Facebook och instagram får man bevis på det hela tiden. Massa bilder på blommor och fåglar som hör våren till.

När denna tid kommer hör jag mig själv säga samma sak som jag varje vår säger…… ”I år skall jag verkligen ta vara på våren och njuta”. Jag är rädd för att det blir som alla andra år. Ju närmare sommaren man kommer blir det massa att göra. Helt plötsligt inser man att semestern har visst redan börjat.

Varför är det på det viset?

Det är så mycket som styr vår tid. Väldigt många ”måsten” som skall göras. Folk som pockar på vår uppmärksamhet. Saker vi tror är så viktiga att vi bara måste göra dom.

Å ena sidan är ju en god planering något bra. Då kan vi ju styra undan det som är mindre viktigt. Vi kan välja att göra det vi vill göra.
Å andra sidan är det kanske just då vi fyller vår almanacka med så mycket att vi överraskas över att sommaren hade visst redan passerat .

Som jag ser det är sommaren där jag bor på tok för kort. Men jag skulle heller inte vilja ha sommar året om….. Eller?

Publicerat den

Söndagstankar – Som ett träd planterat vid vatten

1 Salig är den som …
2 …har sin glädje
i HERRENS undervisning
och begrundar hans ord
dag och natt.
3 Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid
och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl.
(Psalm 1 i Svenska Folkbibeln)

För många är Bibeln än ganska ointressant bok. Varför läsa en gammal bok som funnits med så länge, som är passé och intetsägande. Så verkar många tänka om Bibeln.

För andra är denna bok en bok som ger så mycket energi. När vi tar oss tid med den påverkar den oss på ett betydande sätt. Jag berörde det i min blogg som handlade om att ‘evangeliet rehabiliterar människan’. Läs gärna den.

Denna söndag tänkte jag att vi skulle kunna meditera lite över den bibeltext jag citerat. Visst, jag är medveten om att kunna göra det behöver vi ha en viss öppen attityd till bibeltexten. Att vi tror att den kan ev säga något till oss. Men kanske skulle vi kunna bara helt avslappnat se texten i all sin enkelhet och låta den lysa upp för oss. (Kommer nog att återkomma på söndagarna med liknande bloggar)

Salig – man skulle kunna skrivit ‘lycklig’. Visst är det så att vi gärna vill vara lyckliga. Lycklig har inte bara med kärlek till någon viss person att göra. Lycklig är också ett inre tillstånd där vi känner oss tillfreds.

Sin glädje i – Många gånger har vi något som vi gärna gör. Något vi dras till. Här talar texten om glädjen att dras till Guds ord – Bibeln. Alltså, lycklig är den som dras till Bibeln.

Den är som ett träd planterat vid vattenbäckar – Ett träd som står intill vatten får sin näring ur vattnet. Det gör att dess blad kan växa så att trädet kan få del av solljusets energi. Sinar vattnet så torkar trädet. Texten vill visa på att om vi tar del av Guds undervisning i Bibeln så är vi som detta träd. Vi får näring till vår inte människa. Bildligt talat tar vi upp Guds ljus som lyser på oss.

Vilket bär frukt – Det blir en utkomst, en frukt av detta läsande. Vad det är för dig eller mig är olika. Men ett har vi gemensamt att vi får del av Guds välsignelser över våra liv.

Allt du gör lyckas väl – Här gör texten ett ganska starkt anspråk. Vad är att lyckas? Innebär det att vi aldrig kommer att misslyckas om vi läser Bibeln. Bibelns ord är i alla fall det. Visst vore det intressant att testa? Tror inte att någon som läser bibelns regelbundet och tror på den påstår sig vara en atlet i att bara lyckas. Snarare är vi en grupp människor som inser vår enkelhet, begränsning och svaghet. Vi erkänner den och söker oss till den kraft som faktiskt bistår oss i vår svaghet.

Kanske har denna text i början av Psaltaren i Bibeln något att säga oss. Trots sin ålder, skriven i en ganska omodern tid i våra ögon. Kanske är den faktiskt ganska up to date, för just den tid vi lever i idag.

Trevlig söndag på dig

Publicerat den

Välgörenhet eller bara en egotripp?

20140305-190152.jpg

För en tid sedan hade jag förmånen att vara med på Radio P4 Örebro. Ämnet var ”Varför handlar man på second hand?” Intervjun skulle handla mest om miljövinsten medan programledaren mer landade i frågan vart pengarna gick till och hur mycket.

Jag fick en fråga som jag gått och sugit på lite. Varför handlar man på second hand? Är det pga av välgörenhet eller är det rent egoistiskt, kanske bara trendigt?

Min första reaktion är ju att det måste vara för välgörenhet. Hos oss på Erikshjälpen går ca 40% av varje 100-lapp du köper för till bistånd av olika slag. Visst är det bra. Välgörenhet är ju faktiskt en ganska bra orsak till att handla second hand. På så vis förändrar vi livet till det bättre för många människor.

Men är det hela sanningen?

Miljön är vinnaren. Därför handlar vi second hand. Det går åt mängder med vatten för att tillverka en enda tröja. Oftast i länder där det är vattenbrist. När vi sen har använt den eldar vi upp den. Hur smart är det? Inte alls. Därför är det bra att låta den hamna hos en ny person som köper den i en second hand-butik. Du vinner en bättre miljö, ett barn får hjälp och en kund får ett klädesplagg för en billig penning. Alla vinner på något sätt.

Men är det hela sanningen?

Antagligen inte. Antagligen finns det en egoistisk känsla av att köpa något jag vill ha. Lite trendigt att ha gamla prylar hemma. Det är ju inne att köpa second hand. Att låta det gamla få ny plats.

Så, det är nog en mix av ett lite egotripp för min egen skull. Samtidigt bidrar jag till att återanvända saker så att vi spar vår miljö. På samma gång frigör vi medel till att hjälpa människor till ett bättre liv.

Hur bra är inte det? På så vis är vi alla vinnare. Både köpare, biståndsmottagare och vår jord. En fantastisk ide som gör vår värld så mycket bättre. Vi tänker: Vi förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar”.

Egoism? Tja, okej för mig så länge det går mycket pengar till bistånd. Jag vet vad vi gör i alla fall. Vi försöker arbeta så att så mycket pengar som möjligt av varje handlad hundralapp går till behövande.

20140305-191923.jpg