Att se sanningen i vitögat

I söndags lyssnade jag till Sara Hökpers i svenska kyrkan. Hon berättade om hur det var som barn när hon gick till sin mamma när det var något som var problematiskt. Hon kanske inte riktigt berättade vart skon klämde. Då sa hennes mamma: ”Om du inte säger som det är kan jag inte hjälpa dig.”

Inte så dumt sagt, eller hur? Ibland vill vi varken bekänna för oss själva eller någon hur det verkligen står till. Vi försöker intala oss att det är inte så illa, som det i verkligen är. Den som blir lurad mest är vi själva. Vi försöker försköna det hela för att slippa gå till botten med verkligheten.

Ibland är det svårt att förhålla sig till sanningen ibland. Sara berättade om en munks råd. Han hade sagt ungefär så här: ”För att kunna lämna något bakom måste man först erkänna och bekänna verkligheten. Om man bara försöker hålla det ifrån sig kommer det alltid finnas nära kvar hos dig.” Visst är det en bra sanning?

Jag tror vi behöver acceptera läget och utgå från det och ta ut rätt riktning igen. På så vis kan vi lägga situationen som var problematiskt bakom oss och gå vidare. Att erkänna det som är en frestelse i livet, att sätta ord på den helt enkelt. Att höra sig själv säga det är en styrka. Där börjar vägen ut ur denna frestelse. Redan där bryter vi dåliga mönster.

Faller vi igen så är det ingen fara så länge vi inte ligger kvar utan reser oss igen.

Och kanske är det precis så i vår relation till Gud. Om vi inte säger hur det verkligen är kan Han nog inte hjälpa oss. Vi människor har ganska svårt att förlåta och börja om. Gud är världsmästare på att förlåta och börja om. Så länge vi med ett ärligt hjärta vill förändring och gör vad vi kan för att inte falla igen. Faller vi får vi nåden att börja om ifall vi reser oss upp igen och ber om hans hjälp.

Det finns en poäng i att höra sig själv att säger förlåt till någon än att skriva det på en lapp och skicka den till vederbörande. Likaså en kärleksförklaring, ett erkännande el ett behov man har. Det blir liksom på riktigt. Så är det i relationen till en människa. Precis det samma till Gud. Då först tror jag det blir mer på riktigt. Att skicka någon annan blir inte jag själv. Det är så gott att få ta upp det själv. /em>

Ett svar till “Att se sanningen i vitögat”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s