Etikett: alla

Publicerat den

Alla kan be….

Alla kan be…. En titel på en bok som utmanar mig.

Bara tanken är spännande. [ A L L A ]. Du och jag. Ibland tänker jag att vi komplicerar detta med bön. Vi tänker att det måste ske på något speciellt sätt. Viss längd. Och orden måste vara väl genomtänkta. Så dumt. När det är så enkelt. Alla kan be – eller kanske samtala och fundera med Gud. Eller hur vill du beskriva det?

Under detta år har ett nytt bönesätt utmanat mig. Bön via text. Jag sitter som Online-värd i vår kyrkas webbgudstjänster. Man kan ta kontakt med oss under mötet för att få förbön. Att texta som bön har visat på hur lätt det är att be med många ord i sin mun. Men i text måste det bli mer genomtänkt och kortare. Det har utmanat mig.

För mig har också bönevandring varit ett bra sätt. En promenad i en skog tex. Gått och småpratat med Gud. Och där, mot i lövens sus, har jag fått nåden av att känna Guds närvaro.

En väg som en del använder är dom skrivna bönerna. Man tar hjälp av någon annans ord för att förmedla sin bön. Ett sätt som hjälper att sätta ord på sin inre nöd och längtan. Då man själv har svårt att hitta orden. Erikshjälpens grundares fru – Ulla – har skrivit en bön till oss. En bön vi kan använda om vi vill. Den har jag i mitt mobilfodral.

Men tänk vad bra bön är. Du får forma meningarna precis som dom kommer. Och löftet är att Gud lyssnar. För när vi närmar oss Gud så närmar han oss står det skrivet.

Så prata med Gud vad som dyker upp inom dig. Bed en ärlig bön i förtröstan att han lyssnar till dig. Vart du än är på denna jord här han. Ensam som i grupp. Om du kan göra det öppet eller under täcket. Om du gör det tyst eller högt. Han hör dig. Om du så känner att du kan nog inte be för du har aldrig gjort det så funkar det. Även om du inte är i en kyrka.

Alla kan be. Både du och jag. En förmån som aldrig kan bli för mycket eller för ofta.

Publicerat den

Allas lika värde….

Funderar lite över ”allas lika värde”.

Ibland känns det som att vi använder det som ett slagträ mot varandra. Vi liksom lägger något av motsats i det mot varandra. När någon använder det uttrycket så tillskriver vi att ”den andre” inte menar vad den säger.

Vi har så lätt att blanda ihop saker och ting. Man brukar säga att vi måste kunna skilja på sak och person. Vi kan ha olika politiska åsikter som gör att vi står långt ifrån varandra. I den meningsskillnaden blandar vi ihop begreppet om allas lika värde. Likaså när människor begår brott. Kanske är det svårast i ett sådant läge att inse allas lika värde. Kanske syns det också tydligt i hållningen om sexuell läggning och livsstil. Beroende på vart man står i den frågan tillskrivs ”motståndaren” att anse vederbörande mindre värd. Skillnader i våra olika hållningar och åsikter går så fel ibland när vi värderar varandras värde efter det. Gör mig så ont när man hör tongångar som att någon inte har rätt att leva pga sin åsikt och hållning.

Värdet på en person ligger inte i könet. Inte i hudfärgen. Inte på läggning. Värdet ligger inte i utbildning eller åsikt. Inte om du är lång eller kort. Inte om du är rödhårig eller svart, har massor med hår eller inget alls. Värdet ligger inte i om du bor i Sverige eller Afrika.

Värdet ligger i att du är du. Allas lika värde ligger i att du är den du är och får vara det.

Sen kan vi ha åsikter om varandra på olika sätt. Men värdet förändras aldrig. Du är älskad för den du är och inte för det du gör. Visst kan kärleken få sig en smäll när vi gör varandra illa. Men värdet förändras aldrig. Hur lätt det än är för oss att vilja degradera eller upphöja.

När våra barn, som vi älskar så högt, gjorde något tokigt när dom var små slutade vi inte att älska dom för det. Kärleken till dom är inte beroende av vad dom gör. Kärleken ligger i vem dom är. Dom är våra barn.

Jag tänker att om vi ser det och älskar varandra har vi lättare att möta varandra. Vi kanske inte delar varandras alla åsikter men vi kan respektera varandra för det. Vi behöver inte slå in vår åsikt i andra. Inte tvinga någon på det. Men vi har all rätt att få ha en åsikt och säga den och stå för den. Sen om den avviker från den stora massan så kanske vi blir rätt ensamma om den. Men vi har all rätt att ha en åsikt.

Men blanda aldrig ihop den med allas lika värde.

Allas lika värde är ett vackert uttryck. Är så rätt. Men det är allt för lätt att missförstå det. Att dra felaktiga slutsatser.

Så fort vi höjer rösten för att förstärka vårt budskap har vi hamnat fel. Om vi inser att värdet ligger någon annanstans än åsikt mm så kan vi lugnt samtala om våra olika syn på olika saker. Utan att behöva slå med ord och handling. Vi kan skiljas åt som vänner. Vi kan leva sida vid sida i repekt. Trots våra olika tankar. För vi älskar varandra ändå. Som människor.

Så fort som vi försöker försvara vår hållning med ”aggressivitet” och attack är vi nog inte säkra på vår egen hållning och tanke. Då kanske vi ska dra oss tillbaka och fundera om vår ide håller.

Vem du än är, vad du än gör är du lika mycket värd som någon annan.

Publicerat den

Alla känner apan men apan känner ingen

I får när jag körde in bilen i garaget kom en av mina nya grannar och började prata med mig. Naturligtvis trevligt.

Det är rätt intressant vad man verkar veta vem jag är. I detta fall var det inte på något vis en dålig upplevelse. Allt igenom trevliga människor. Vederbörande hade full koll på vart jag jobbade. Trodde sig veta att jag kom från Västerås. Jag bestämde mig dör att inte fråga om man visste något mer om mig. Då hade det kanske blivit mindre trevligt kanske 😉. Västerås var ju mindre rätt men vem lider av det.

Jag har ju flyttat runt en del. Det som slår mig är att man bygger mycket av sin kunskap av folk genom rykten. Och folk verkar läsa in ganska mycket mer om det man just fått veta. Så växer kunskapen efterhand. Det blir ju lite av viskleken. Det den första säger är inte alltid vad den sista säger. Ända skillnaden är väl att viskleken just är en tyst lek i jämförelse med ryktesleken.

Så mycket bättre det vore att vi lärde känna varandra direkt än via rykten. Då får vi en korrekt bild på en gång.

Det blir också lite småkul att höra någon säga att man känner den och den. När det väl kommer till kritan är det mer av ”att veta vem det är” än en vänskapsrelation. Att känna kan ju visserligen betyda ”att jag är nära vän med”. Det kan också betyda ”att känna till mycket ytligt att den heter si och så” typ.

Så när man är personen som alla känner men man själv inte känner någon är man rätt ensam. Ensam i ett stort sammanhang. Nu brukar ju det gå över med tiden. Allt eftersom man lär känna folk lite närmare så är ju problemet löst. Eller?

Grannen som kände mig visste att jag jobbade på Erikshjälpen. Han hade varit där någon gång. Vi hade rätt bra saker till bra priser. Det var roligare att veta än att jag kom från Västerås. Så ibland kan man få reda på bra saker när alla känner apan men apan känner ingen.