Att inte bära med sig i onödan

Att inte bära på massa onödigt är bara dumt. Ändå gör vi det ibland.

Kommer på mig själv att rensa ur mina skåp. Jag tänker att jag inte ska packa med mig massa onödigt då jag flyttar framöver.

Det är en bra bild på livet. Jag tror att vi behöver rensa ur våra liv från allt det onödiga vi bör med oss. Det kan vara dåliga erfarenheter. Det kan vara trauman som gett sår. Det kan vara upplevelser som sårat oss. Det kan vara sådant som hindrat oss. Det kan var det vi ville göra men vi inte vågade. Och det grämer oss nu. Hindrar oss från att våga nytt. Misslyckanden som har en förmåga att ge oss missmod. Ja det kan vara olika saker och händelser som påminner oss och hämmar oss.

Vi behöver rensa vår livsryggsäck och förråd som gör att vi bör runt på sådant som bara är onödigt och tar plats.

Välj istället ut dom goda minnena. Dom goda upplevelserna. Det som gjort dig gott. Låt dom få fortsätta att ta upp plats i ditt liv. Det är det som du ska bära med sig. Dom är lättare att bära.

Så bär inte med dig något i onödan. Välj genom en ceremoni att lägga av dig din ryggsäck. Säg högt att du nu lägger av dom. Skulle du (vilket inte är helt omöjligt) plockar upp den ryggsäcken igen, så gör du om den ceremonin. Tills du lyckas. För du är värd en lättare börda genom livet. Du är värd att fokusera på det som är dina goda minnen och upplevelser. Lägg av dig det som påminner dig om det mindre goda i livet du mött. Välsigna din nya stig framåt som snart kommer bli din väg.

Jag tänker att jag packar med mig bara det jag kommer ha nytta av. Saker som jag vill använda. Jag kommer att packa med mig alla goda minnen från tiden i Jönköping. Det övriga lägger jag kvar här. Det behöver jag inte ta med mig. Lätt? Vet egentligen inte. Men jag tänker pröva det sättet. Kommer jag lyckas? Det är min ansats. Men jag vill verkligen inte ta med mig det. Och vet du, jag har så fantastiskt många goda minnen att det kommer att tränga undan allt det övriga.

Så inför din resa, se till att du inte bär med dig något i onödan.

Han kan bära dej

Har ju återkommit till olika psalmer sista tiden. Gör så även denna dag. Kanske är inte detta en psalm men ändå en sång.

….

Det är ingen förtäckt reklam för något gym med starka personer som kan bära tungt. Nej, det handlar mer om en omsorg som någon, kanske många, behöver påminna sig om just nu. En vacker och omsorgsfull sång som har en hälsning till oss.

Inget problem är för stort , Herren har lösningen. Verkar dit hinder som Berg, Herren kan flytta det. Just när det stormar som mest, Herren kan stilla allt. Mitt i den djupaste sorg , hans omsorg helar dej.

Om han bar hela skapelsens tyngd på sina skuldror, vet jag min broder, att han kan bära dig. Om han bar hela skapelsens tyngd på sina skuldror, vet jag min syster, att han kan bära dig.

Han sa : ”Kom till mej, alla som kämpar, och jag skall ge er ro!”

….

Han kan bära dig. Vila i det. Inget är för stort för honom. Inget är för omöjligt. Inget är för underbart än att han skulle kunna förmå det.

🎧 Vill du lyssna till sången så finns det här.

……

Har du sett mitt inlägg om Klingande Julkort? Kolla här!

Lördagen den 12/12 sänds en repris på förra årets (2019) Klingande Julkort. Kl 19:30. Du hittar den på pingstkyrkans onlinetjänst

Vem ska du bära?

Vem ska du bära?

Det finns en berättelse i bibeln om en lam man. Du hittar den i Markus 2. Mannen kunde inte ta sig till Jesus. Jesus fanns i ett hus. Man visste att Jesus kunde bota sjuka. Det är då de vackra händer …

Fyra män bär den lame till Jesus på en bår. När dom inte kommer in genom dörren hittar dom en annan lösning. Man när upp honom på taket. Gör ett hål genom taket och sänker ner mannen framför Jesus. Jesus botar mannen. Och mannen tar sin bår och banar väg genom folkmassan ut ur huset. Frisk.

Tänk om dessa fyra män inte gjort det dom gjorde? Vad hade då hänt med mannen? Vi har fler exempel på liknande händelser i bibeln. Det är ju tydligt att deras insats hade betydelse.

Jag blir orolig för en attityd som lite tufft sagt är ”sköt dig själv och skit i andra”. Det är en attityd som inte har plats i en tid som denna.

Det är inte alltid vi klarar det ensamma. Men tänk att vi då kan bära tillsammans. Vi kan lägga axel mot axel och klara det tillsammans.

Vem ska du bära? Vem ska du hjälpa? Vem ska du stödja? Vem behöver dig just nu? Finns det rum för någon mer i ditt hjärta ?

Bära varandra ….

I en tid då man ska klara sig själv är det gott att påminna oss om att ha omsorg om andra.

Att bära varandra.

Ser man enkelt på det är det det tyngsta som finns. Att fysiskt bära någon annan klarar inte många av.

Men djupt sett är det något av det viktigaste som finns. På ett plan kan vi alla bära någon.

Bibeln säger :

Gal 6:2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Men den säger också:

Gal 6:5 Var och en ska bära sin egen ryggsäck.

Detta är inte en motsats utan bibelns paradox. Att båda sakerna är lika rätt. Vi ska ta så långt det är möjligt vårt eget ansvar. Samtidigt uppmanas vi att vara med och bära andra.

Vi behöver våga att se andras behov. Att våga finnas som stöd. Vi kan aldrig ta någon annans ansvar för dens beslut. Men vi kan slå följe för en tid.

Att slå följe

När vi då är medvandrare kan vi hjälpa till att bära vissa sträckor. Där kan vi vara medkännande. Lyssnade. Bedjande. Seende. Stöttande. Så kan vi bli den som”bär” en sträcka i någons liv.

En annan gång kan det var du själv som behöver ett sådant stöd i livet.

Så var beredd att bära någon i din närhet. Mitt i allt blir både du och den du hjälper välsignad. För det ligger något speciellt i att hjälpa någon.

Bästa sättet att beskriva det är att…

Vi är till för varandra !!

Glöm aldrig det. Den som glömmer det kommer troligen att förr eller senare upptäcka att man själv saknar den bärhjälp man är i behov av.

En tanke för dagen – vad går du och bär på?

Idag landar jag åter i Sverige efter 14 dagar på resa. Jag har burit med mig mina saker från den ena platsen till den andra. Till en början var det mest rena kläder. Efter hand blev det mer smutsiga kläder än rena. Men så är det när man är ute och reser. När jag landar hemma i lägenheten får jag packa upp mina saker och tvätta mina kläder. På något sätt blir det en upprensning och ett återställande.

Vi har mycket bagage med oss i livet. Somligt bär vi med oss som vi borde släppa ifrån oss. Somligt är smutsigt som borde tvättas upp. Annat bär vi omkring som borde läggas i arkiven. Somligt gör bara att det är tungt att ta sig fram. Somligt gör det helt enkelt det svårt för oss att ta oss fram och gå vidare.

Vad går du och bär på som du ska lämna ifrån dig? Vad har du i bagaget som behöver tvättas upp? Släpp och rensa och livsvandringen blir så mycket lättare.

Ps Bilden är från Herre Gud & Co. Bilder och tankar som är ofta så klockrena. Ds

Jag ska bara …..

Många gånger är det så mycket man vill göra. Drömmarna till förändring. Visionerna finns.

Hur lätt är det inte att det smyger in sig ett ”jag ska bara….”

”Ska bara göra det först så gör vi det sen” – typ.

Det blir lite för lätt att det sen glöms bort. Eller att det växer upp något hinder.

Det är ju klart att ibland är det bra att man funderar lite. Man tänker efter och inser att tanken och infallet var mindre bra.

Tror dock att det är allt för många bra idéer som inte blir gjorda för att man ”bara ska göra något annat” först. Det är i sig sorgligt.

Jag ska bara…..

Dess motsats är väl möjligen dom som gör utan att tänka efter först. Man bara springer iväg med sin ide. Så glömmer man det längre perspektivet. Allt för ofta är det någon annan som får rensa upp. För den som sprang iväg med sin ide ”la bena på ryggen” och fortsatte framåt. Ibland fungerar det och kan naturligtvis bli bra. Men när det går fel tar det mycket energi för den som får rädda läget. Och det hindrar andra idéer under tiden.

Jag ska bara…..

Handen på hjärtat, visst ”beskyller” vi allt för lätt dom unga för att säga ”jag ska bara”….. Men kanske är det lika sant att vi alla handlar så.

Men jag tror jag bara ska ta en kopp kaffe innan jag förändrar världen …… 😉

”Om bara…” inte fanns…..

”Om bara….” inte fanns så vore livet vara mycket enklare på ett sätt. 

”Om bara inte….” så hade mycket varit betydligt lättare. 

”Om bara det…” slår in så skulle livet förändras betydligt.  

Jag tror säkert du redan har fyllt i alla tänkbara varianter på ”Om bara…” Visst är det ett litet jobbigt uttryck? 

Det kan ju vara ett sätt att bortförklara händelser och situationer man ville inte skulle hända. Det kan vara ett sätt att drömma sig bort. Önska sig en bättre situation. Oftast tänker jag dock att det handlar om missräkningar som sätter käppar i hjulet liksom. 

Kanske är dessa ”om bara…” en lärdom i livet. Ett sätt att lära oss tålamod. Men jag tycker ändå att ”om bara…” är så jobbigt. 

Så jag håller fast vid att om ”om bara…. ” försvann så skulle livet vara betydligt lättare. 

Packa Bära Packa Bära Packa Bära Packa upp

Denna vecka är det bara en sak som gäller. Det är att packa ner alla sina saker i kartonger. Bära dom till ett släp. Köra släpet till nya bostaden. Bära in kartongerna och packa upp innehållet.

Många kartonger blir det.

Vet inte om det mest är vemodigt eller något spännande som händer. Jag skulle tro att det är mer nyhetens behag än nostalgins minnesbilder för min del. Dom sista 13 åren, eller är det 14, har jag varit fast boende på en och samma adress. Tidigare har det inte varit så. Så allt som har med en flytt att göra är nytt igen. Förr hade jag rätt bra koll på flyttanmälan och allt som behövs omkring det. Men denna gång är det lite ringrostigt.

Men visst är det mycket tacksamhet som bubblar upp när man håller på att flytta. Tacksamhet över det man mött dom år jag bott i Gustafsdal. Jobben jag haft. Människorna jag har mött. Det är så mycket som hänt av roliga saker som väger över det som varit mindre roligt. Visst, somligt skulle jag velat varit utan. Men det tillhör väl livet att möta sådant också.

När bärandet sker är det det definitiva som trillar över mina tankar. Det är många tack som behöver sägas. Risken är väl att jag glömmer bort det viktigaste tacket. Gud hjälpe mig att komma ihåg det.

Men det ordet behöver sägas.
Tack Tack Tack Tack
Men jag har ju förmånen att få hänga kvar i Julita en tid till i den församling jag varit med i under några år. Jobbet i Örebro får jag hålla mig till några dagar i veckan en tid till. Så jag skall nog kunna vänja mig sakta men säkert in i ett nytt liv i Norrköping. Ser fram emot det.

Mitt i allt detta bärande är det en utmaning att möta ett nytt sammanhang. Detta nya liv kan du följa med mig i på denna blogg. Det lär nog bli en del skrivet om det också.

Nätverk – för att stödja varandra

I våra liv möter vi så mycket av händelser som påverkar oss. Många av dessa händelser bär vi inom oss och bearbetar. Dom allra flesta släpper vi och går vidare. Men inte så få bär vi med oss länge. Kanske hela livet. Även om dom är liksom avslutade för länge sedan.

Händelser tillbaka i livet kan tära på oss ganska påtagligt. Vi vill ofta inte gärna berätta om dom. Dom kan gnaga ganska mycket inom oss. Jag tror att vi allt för ofta tror att vi är ensamma i det vi möter. ”Det är bara jag som har det så här”.

Om vi tänker på våra barn tex. Under hela deras uppväxt händer det saker som vi blir lite osäkra omkring. Vad gott det är då att få prata med någon som möter samma saker.
När man går igenom en arbetslöshet kan man känna sig ganska övergiven och ensam. Nu tror jag väl ingen tror att man är ensam om det men ändå. Man behöver dela kampen i att leta jobb, att inte känna sig behövd.
Att vara singel kan vara nog så kämpigt om man letar efter en partner men inte hittar någon.

Finns nog inte utrymme nog att försöka beskriva situationer i livet som vi kan gå och kämpa med. Jag tror dock i allt vi möter finns det någon mer där ute som faktiskt kämpar med samma fråga och samma situation. Ja, i alla fall likvärdigt på ett sätt som gör att man kan identifiera sig med varandra.

Jag tror vi behöver mötesplatser där vi kan mötas och dela tankar och funderingar. Ett nätverk där vi kan stödja varandra i våra olika situationer.

Det är många ”aktörer” i vårt samhälle som här kan fylla en funktion. Inte minst kyrkan. Men naturligtvis även studieförbund, landstinget, fotbollslaget mfl mfl. Ett sammanhang som öppnar sina dörrar för en öppen gemenskap där man kan dela sitt livsöde och sin livsproblematik.

Jag är rädd för att vi har så fullt fokus på det vi kallar vår huvuduppgift. För att ta ett exempel. Att vi i kyrkan fokuserar så mycket på gudstjänsten. Både ekonomiskt och med personella resurser. Det gör att vi inte har resurser, varken ekonomiskt eller med personal, att ha dessa nätverkande platser. Att fotbollen är så fokuserad på själva spelet att man inte kan skapa en harmoni utanför planen. Vilket säkert påverkar själva spelet mer än man tror.

Jag säger inte att vi skall sluta att ha gudstjänster eller spela matcher. Vad jag menar är att vi behöver både ock. Vi behöver mötesplatser där människor, som du och jag, kan upptäcka att vi inte är ensamma i våra bekymmer. Att se att vi kan stödja varandra.

Visst, det kanske inte löser alla verkliga problem just då dom händer. Då tonåringen inte går upp på morgonen. Då plånboken är tom. Då funderingarna tynger. Men det kan hjälpa att veta att det finns fler som kämpar. Att det finns en plats att få lasta av tillsammans i ett samtal.

Mitt i allt detta kan ju Facebook eller andra social medier faktiskt fylla en funktion. Både som öppet nätverkande men även i slutna intressegrupper. Visst kan inlägg vara ytliga som att vi berättar sådant som ingen egentligen är intresserad av. Men det blir ju vad vi gör det till.

Till sist är det nog vi själva som också behöver ta ett eget initiativ. Att söka sig fram till någon som man tror kämpar med samma sak. Det hindrar inte tex kyrkan att ta initiativ.

Min uppmaning till sist:
Vi alla som på något sätt är engagerade i en kyrka, vi behöver fundera på hur vi kan öppna för sådana mötesplatser! Även du som har ett fotbollslag, studieförbund, gym. Kanske vi tillsammans kunde göra något bra.